Inläggav Harald Davidsson » 10 maj 2010 12:14
Ah, tror jag förstår vad du menar. Innan jag skulle somna igår kväll kom en tanke upp i hjärnan för mig.
Jag fick mig en frågeställare ur dessa antaganden:
0. Inget utom Universum existerar
1. Allt som kan hända har redan hänt
2. Människan upplever en del utav allt detta
3. Varför har människan tillgång till bara en bit utav allt hela Universum?
Jag kom aldrig till något bra svar... men Universum var klart, redan fullkomligt, den "höll" inte på att bli något, den bara var.
Det kanske är så att de ofullkomliga delarna tillsammans bildar en helhet som är förmer än alla de tillsammans och som är fullkomlig, men varför kan jag då inse detta när jag själv bara är en liten del?
.............................................
Jo, jag var inne på liknande tankar. Men det hela handlar om makt och någon gång måste någon annan ta makten över någon. Verkar fungera så. Tråkig värld på många sätt. Vem är galen, den som påstår sig vara frisk eller den anklagade? Den upplevda världen är unik för varje människa. Vi verkar dock ha en gemensam grund att stå på "logiken" den verkar vara neutral fast återigen så bygger den på sinnesvärlden som är unik i sig., skriver Seekare..
Harald svarar
0. Inget utom Universum existerar, skriver du...men du existerar också, är du universum eller Seeker, även om både Hegel och Kant var andliga människor, så tänkte dom att ifall universum existerar i min tanke eller är skild från min tanke, var finns då tänkaren...alltså tanken, universum och tänkaren, tänkaren och tanken är ej samma konstruktion, för tänkaren är meningen med tanken, han är upphovsmannen och universum, hur kan vi kopplas till det, vi kanske kan förstå, till viss del, att vi är en tänkare, men vi är inte speciellt medvetna om honom, bara när vi får problem, då tänker vi som tänkare, men förstår dock inte hur vi ska lösa problemet, vi upplever oss oftast som dåliga tänkare, vi kan inte ens förstå meningen med existensen, det först vi måste förstå är att vi är tänkare, att vi inte ska lämna över denna funktionen till samhället eller till någon big brother, det bästa är att säga att jag är tänkaren i min kropp och mina tankar
ska komma ifrån mig, helst ifrån SANNINGEN i mig, för jag som människa upplever ibland att jag har kontakt med sanningen, men här har vi ett stort problem, vad är objektet,...tankarna eller universum, här hoppar folk vanligtvis över att objektet är tankarna, för de kan inte tänka sig att det finns en inre värld, vi kan kalla det för det inre universumet, för deras så kallade inre värld, om den aktiveras sticker dom direkt till psyket, för de kan inte klara av att ha två objekt, ett yttre och ett inre, för nästan alltid är det inre objektet, tanken projicerad ut på det yttre objektet, den yttre världen,.. själen ska vara ett inre objekt för känslan, att ha en inre feminin aspekt, men folk har istället en yttre själ, alltså deras kvinna, hustru, vi kan ha bäde en inre och en yttre kvinna, det är inget problem, fast att få människor att abstrahera kvinnan i världen som ett själs-objekt, det är sällsynt, och abstrahera det sociala medvetandet, den sociala världen till en inre värld av symboler, alltså ett stymboliskt universum, det är sällsynt, för det universum du talar om finns i två dimensioner dels som ett inre symboliskt universum,, alltså ett abstrakt universum, dels som ett yttre naturbundet och socialt universum, som vi kan sätta fingret på, folk är så djävla rädda för ensamhet, det är därför de inte vågar abstrahera världen, för Gud, världen, själen, det kvinnliga osv, finns i hjärtat.