Vad är filosofi?

[Algotezza]

Filosofi är väl ett fortlöpande samtal om det som engagerar oss, utfört på ett mer systematiskt och analyserande sätt än vad som sker i vardagspratet. Framförallt att sträva efter att uttrycka sig begripligt för varandra så att det verkligen blir en dialog, ett tankeutbyte, med hjälp av logik, argument och empiri.

[Pilatus]

Filosofi är väl ett fortlöpande samtal om det som engagerar oss, utfört på ett mer systematiskt och analyserande sätt än vad som sker i vardagspratet. Framförallt att sträva efter att uttrycka sig begripligt för varandra så att det verkligen blir en dialog, ett tankeutbyte, med hjälp av logik, argument och empiri.

Nästan, kanske modernare filosofi. I äldre dagar ville man (Aristoteles) även säga något om naturen, varför finns det något, kan vi veta något säkert och alla de där andra klassiska frågorna. Existentialisterna var litet mer kafé-människor, André Malraux gillade jag skarpt. Vad jag tänkte var att ämnesvalet inte är helt godtyckligt. Men det kanske utvecklas i den riktningen?

[Algotezza]

Filosofi är väl ett fortlöpande samtal om det som engagerar oss, utfört på ett mer systematiskt och analyserande sätt än vad som sker i vardagspratet. Framförallt att sträva efter att uttrycka sig begripligt för varandra så att det verkligen blir en dialog, ett tankeutbyte, med hjälp av logik, argument och empiri.

Nästan, kanske modernare filosofi. I äldre dagar ville man (Aristoteles) även säga något om naturen, varför finns det något, kan vi veta något säkert och alla de där andra klassiska frågorna. Existentialisterna var litet mer kafé-människor, André Malraux gillade jag skarpt. Vad jag tänkte var att ämnesvalet inte är helt godtyckligt. Men det kanske utvecklas i den riktningen?

Antikens klassiska frågor handlade såvitt jag kan bedöma något förenklat om treenigheten: vad är det sanna? vad är det goda? vad är det rätta?

Filosofer har som jag ser det i alla tider fört en dialog dels med sina föregångare genom dessas skrifter, dels med sina samtida, oralt och skriftligt. Man är en del av en tänkandets tradition som man förhåller sig till. Man kan vara kritisk till den eller bygga vidare på och utveckla det befintliga.

Förnuftet är ledstjärnan. Förnuft tolkar jag som intelligens och känsla i (hyfsad) balans. Utan känslan kan vi inte värdera och utan intelligensen blir det bara löst tyckande.

Därmed finns också en vilja att uttrycka sig begripligt och att förstå varandra. I de allra flesta fall i varje fall...

[xion]

Jag försökte hitta en bra tråd om intelligens, men jag tar det här istället.
Intelligens kan vara lite av varje. Det är helt enkelt en förmåga av något slag.
Vanligen brukar man avse intellektuell förmåga. Att kunna uttrycka sig väl i tal och skrift och i detta innefatta en hög grad av förnuft och förstånd.
En person jag kände hade en typ av intelligens som jag skulle beteckna som "manipulativ".
Han var en riktig "kåtbock" och ville knulla så mycket som möjligt men alltid med nya kvinnor.
Ett fast förhållande lyckades han aldrig bibehålla. Ständigt nya erövringar.
Hans intelligens var sådan at han visste vilka strängar han skulle slå an för att nå sitt mål.
Den manipulativa intelligensen ingår som en del i de flesta av oss. Vi ljuger och bedrar i varierande omfattning.
Ett sätt att manipulera är att försöka lura andra att man har förmågor man inte har.
Inom ett område som filosofin kan man lura många genom att skriva på ett sätt som andra inte begriper.
Därmed skapar man en osäkerhet hos många som luras tro att det obegripliga i själva verket är intelligent.
Det blir som i sagan om "kejsarens nya kläder". Till slut kommer någon att säga;
"Han har ju inget på sig"

PS
Albert Einstein, Stephen Hawking eller Bertrand Russel skriver så att vem som helst kan läsa det. Dom behöver inte låtsas.

[unik]

Narrativet är vanliga fåglar och udda fåglar.
Min bästa vän är i den kategorin du beskriver ovan.
Övrigt tycker jag ditt resonemang har stora brister.

Ha en fin måndag.

[Pilatus]

Filosofi är väl ett fortlöpande samtal om det som engagerar oss, utfört på ett mer systematiskt och analyserande sätt än vad som sker i vardagspratet. Framförallt att sträva efter att uttrycka sig begripligt för varandra så att det verkligen blir en dialog, ett tankeutbyte, med hjälp av logik, argument och empiri.

Nästan, kanske modernare filosofi. I äldre dagar ville man (Aristoteles) även säga något om naturen, varför finns det något, kan vi veta något säkert och alla de där andra klassiska frågorna. Existentialisterna var litet mer kafé-människor, André Malraux gillade jag skarpt. Vad jag tänkte var att ämnesvalet inte är helt godtyckligt. Men det kanske utvecklas i den riktningen?

Antikens klassiska frågor handlade såvitt jag kan bedöma något förenklat om treenigheten: vad är det sanna? vad är det goda? vad är det rätta?

Platons frågor, jag satte tyngden på Aristoteles.

Filosofer har som jag ser det i alla tider fört en dialog dels med sina föregångare genom dessas skrifter, dels med sina samtida, oralt och skriftligt.

Eller elever. Senare handlar det väl mycket om kritiska betraktelser, försök till vederläggning eller att utveckla, komma vidare.

Man är en del av en tänkandets tradition som man förhåller sig till. Man kan vara kritisk till den eller bygga vidare på och utveckla det befintliga.

Ja, det håller jag med om.

Förnuftet är ledstjärnan. Förnuft tolkar jag som intelligens och känsla i (hyfsad) balans. Utan känslan kan vi inte värdera och utan intelligensen blir det bara löst tyckande.

Andra har varit uppfyllda av en idé som utvecklas till hela system.

Därmed finns också en vilja att uttrycka sig begripligt och att förstå varandra. I de allra flesta fall i varje fall...

De begåvade hade den förmågan, de dör aldrig och nyöversätts med jämna mellanrum. På ett forum som detta finns det ofta soloartister, inte alltid det mest givande. Men det kanske också beror på våra olikheter, att vi är individer med mycket olika preferenser?

[Algotezza]

Narrativet är vanliga fåglar och udda fåglar.
Min bästa vän är i den kategorin du beskriver ovan.
Övrigt tycker jag ditt resonemang har stora brister.

Ha en fin måndag.

Vem riktar du dig till?

[Hubert]

Bra fråga, men unik kastar ur sig ord efter ord - "sår frö" - för att se vad som händer.
Det är väl en sorts filosofi det också.
Men tröttsam.

Narrativet är vanliga fåglar och udda fåglar.
Min bästa vän är i den kategorin du beskriver ovan.
Övrigt tycker jag ditt resonemang har stora brister.

Ha en fin måndag.

Vem riktar du dig till?

[Algotezza]

Bra fråga, men unik kastar ur sig ord efter ord - "sår frö" - för att se vad som händer.
Det är väl en sorts filosofi det också.
Men tröttsam.

Narrativet är vanliga fåglar och udda fåglar.
Min bästa vän är i den kategorin du beskriver ovan.
Övrigt tycker jag ditt resonemang har stora brister.

Ha en fin måndag.

Vem riktar du dig till?

I princip händer just det: man blir trött.

[Maat]

Filosofi?

Hm...

Mitt liv och livserfarenhet, vad jag sett och upplevt, har gjort mig extremt koncentrerad på att prestera snabba, konstruktiva och totalt radikala resultat.

Man kan säga att min livserfarenhet består i att jag befinner mig på en olycksplats eller i en katastrofsituation, vilket ofta är samma sak.

Jag har exempelvis fått ta hand om självmord, därför att massor av människor blinda och självupptagna, inte har "lagt märket till" någonting, medan jag anade något "skumt" på 200 meters håll.

Trafikolyckor, olika konflikter och mycket annat.

Erfarenhet är att människor är väldigt snabba på att börja "diskutera", de tycks ha en enorm drivkraft för pladder.

Medan jag uteslutande är inriktad på att "prestera", resultat, teknik, fakta.
"Diskuterande" har ingen platts i en allvarlig situation.

Men märkligt nog tycks jag varje gång vara ensam om att agera som en maskin, även de som har som yrke att hantera dess situationer uppvisar tydliga tendenser till "ineffektivitet".

När jag gå in i en "diskussion" är målet för mig att komma fram till ett sådant resultat och prestera sådana framsteg att diskussionen kan avslutas och aldrig... mer behöver återupptas.

En diskussion som "lever vidare" efter ett "samtal" är för mig ett totalt... misslyckande som får mig att planera för ännu mer radikala och genomgripande åtgärder i framtiden.

Detta är en konsekvens av min livserfarenhet där jag sett mycket lidande och sorg och elände - och min reaktion är att gå till totalt "anfall" mot dessa saker.

Därför är klassiska filosofiska samtal - något som jag lyssnat på sedan jag var 15 år, jag missade aldrig ett avsnitt av "filosofiska rummet" och har väl spelat in minst 70 avsnitt, fram till 2009, då livet tog en sådan vändning att jag slutade lyssna på radio helt och hållet.

Därför är klassiska filosofiska samtal något som numera gör mig frustrerad och irriterad, det är "cirkel diskussioner" där du i slutet kommer tillbaka till början och du har åstadkommit absolut ingenting.

Min notering av "filosofisk natur" ?

Är att detta mitt agerande är en konsekvens av ett liv med mycket mörker och att jag samtidigt är någon som inte viker undan för, något...

- "Alright livet, om du försöker vara tuff, så ska du få se att i den leken kan vi vara två".

Min spekulation... är att med mer "normala" "skyddade" liv där man inte sett och upplevt det jag gjort, har man en annan betydligt mindre "desperat" och extrem, syn på tillvaron och agera därför därefter.

[Algotezza]

Ja, Maat, vi formas naturligtvis av våra erfarenheter, kognitivt, emotionellt och intellektuellt, och både ljusa och mörka erfarenheter omformar oss. Likaså är våra känslor grunden för våra värderingar men även förnuftet har en roll när vi värderar något.

Det som för en person är ett intressant, filosofiskt tankeutbyte är för en annan uttjatat och ointressant.

Allt det jag här skrivet är ju tämligen banalt och självklart men kan behöva upprepas ändå.

[Vega]

Albert Einstein, Stephen Hawking eller Bertrand Russel skriver så att vem som helst kan läsa det. Dom behöver inte låtsas.

Albert Einstein var enligt min ringa mening inte särskilt pedagogisk, Stephen Hawkings böcker har jag alltid varit mycket misstänksam mot och aldrig läst, Bertand Russel var väldigt känd, lite för känd kanske, men jag vet bara att han var filosof.

[Pilatus]

Albert Einstein, Stephen Hawking eller Bertrand Russel skriver så att vem som helst kan läsa det. Dom behöver inte låtsas.

Albert Einstein var enligt min ringa mening inte särskilt pedagogisk, Stephen Hawkings böcker har jag alltid varit mycket misstänksam mot och aldrig läst, Bertand Russel var väldigt känd, lite för känd kanske, men jag vet bara att han var filosof.

Det finns böcker som visar vilken utomordentlig pedagog han var. Om du läser boken Fysikens utveckling" av Albert Einstein och Leopold Infeld som beskriver fysikens idéhistoria så förstår du bättre. Boken publicerades ursprungligen 1938 och är skriven för att vara tillgänglig för en bred allmänhet, inte bara experter. Den finns som pocket och är fullt begriplig.

[unik]

Albert Einstein, Stephen Hawking eller Bertrand Russel skriver så att vem som helst kan läsa det. Dom behöver inte låtsas.

Albert Einstein var enligt min ringa mening inte särskilt pedagogisk, Stephen Hawkings böcker har jag alltid varit mycket misstänksam mot och aldrig läst, Bertand Russel var väldigt känd, lite för känd kanske, men jag vet bara att han var filosof.

Det finns böcker som visar vilken utomordentlig pedagog han var. Om du läser boken Fysikens utveckling" av Albert Einstein och Leopold Infeld som beskriver fysikens idéhistoria så förstår du bättre. Boken publicerades ursprungligen 1938 och är skriven för att vara tillgänglig för en bred allmänhet, inte bara experter. Den finns som pocket och är fullt begriplig.

Noterat.

V

[Vega]

Albert Einstein, Stephen Hawking eller Bertrand Russel skriver så att vem som helst kan läsa det. Dom behöver inte låtsas.

Albert Einstein var enligt min ringa mening inte särskilt pedagogisk, Stephen Hawkings böcker har jag alltid varit mycket misstänksam mot och aldrig läst, Bertand Russel var väldigt känd, lite för känd kanske, men jag vet bara att han var filosof.

Det finns böcker som visar vilken utomordentlig pedagog han var. Om du läser boken Fysikens utveckling" av Albert Einstein och Leopold Infeld som beskriver fysikens idéhistoria så förstår du bättre. Boken publicerades ursprungligen 1938 och är skriven för att vara tillgänglig för en bred allmänhet, inte bara experter. Den finns som pocket och är fullt begriplig.

Du har säkert rätt. Jag läste i ”Den speciella och den allmänna relativitetsteorin”, Daidalos förlag. Den var spännande och tycktes klar men jag fattade inte. Han skrev typ att det räckte med gymnasieutbildning för att begripa.