Jbig:
Vad menar du med att skrota kapitalismen? Kan ju betyda vad som helst. Ta bort fria marknader och centralt reglera vad som ska produceras? Centralt satta priser? Eller handlar det om modifikationer av det kapitalistiska systemet (vad nu det är)? Eller att länder, eller människor för den delen, sinsemellan inte ska få utbyta varor och tjänster?
Säger du att det är upp till folket att bestämma så okej men det gör vi redan i Sverige. Skulle vara intressant att höra din vision/idee.
Den liberaliserade globaliseringen, ondskan och dess praktik
Moderator: Moderatorgruppen
Hejsan...
Kapitalismen i ett nötskal! :lol:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/s ... 80,00.html
MVH
jbig
Kapitalismen i ett nötskal! :lol:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/s ... 80,00.html
MVH
jbig
Att verka för det goda...
Hejsan...
Man tager sig för pannan, nu vill Kallekula åter se min vision! Men den har jag ju framfört här redan!? Läser du inte inlagorna, vännen lille? :lol:
Men ok, här är den på nytt, och här ser du även hur kapitalismen kommer att fasas ur systemet:
Jag har i övrigt redan svarat på dina frågor, i många inlagor. Men för att friska upp det hele, här kommer en sagge text:
Hur skall företagen styras?
Som redan påpekades måste de anställda och löntagarna vara mer involverade i näringslivet på ett mer direkt, och maktutövande, sätt för att samhällsutvecklingen skall drivas åt rätt håll igen. För att uppnå en sådan inriktning kan man ta sig fram på tre, delvis, likartade vägar – (1) löntagarmakt genom facket i redan existerande företag, genom företagsbaserade omröstningar där tillsättandet av chefer/ordergivare och överordnade blir en demokratifråga samt genom att starta nya, (2) kooperativa löntagarägda (och löntagarstyrda) företag. Dessutom en medelväg där kommunala och kooperativa företag (3) bildas med gemensamt ägande mellan kommun och löntagare/anställda. Alla tre vägarna kan dessutom utan några större problem kombineras och drivas samtidigt. Låt oss granska det hela i tur och ordning. Vi börjar med reformeringen av den befintliga arbetsmarknaden och de företag som redan existerar.
För att de anställda, och huvudtaget de stora flertalet människor i samhället, skall ha någon reell makt måste delaktigheten på arbetsplatsen öka. Mer makt gentemot sina chefer och företagsägarna. Lagar skall stiftas som ger de anställda reella möjligheter att påverka sina arbetsförhållanden och samtidigt ge dem en känsla av att vara betydelsefulla även som ”ekonomiskt ansvarstagande” människor. Allt beslutsfattande, som berör arbetsförhållandena i vid mening, på företag och arbetsplatser, också inom det offentliga, skall underställas de anställda genom demokratiska beslut fattade av alla där en individ utgör en röst. I frågor rörande företagets ägande, dagliga styrning och delvis produktinriktning har ägarna det avgörande inflytandet och ansvaret, ungefär som dagens ledningar av befintliga företag.
Styret ser då ut så här vid en snabb överblick:
Högst upp – chefen/cheferna, uppgifter: att styra företaget och staka ut dess inriktning.
Styrelsen – uppgifter: att vara länken mellan golvet och taket.
Golvet – jobbarna, uppgifter: att jobba och även medverka vid tillsättandet av styrelsen och vid behov cheferna.
Alla har en röst vad gäller tillsättandet av chefer, förmän och liknande.
Alla har en röst vid ”bolagsstämman”, oftast en gång/år, allt om företaget kan då diskuteras. Varianterna på detta tema är förmodligen oändligt.
Tre företagstyper talar jag här om.
(1) De rena kooperativa företagen som ägs av de anställda. De förbinder sig att stanna i hemkommunen, mot lägre skatt som gentjänst från det offentliga. De skall ej in på börsen. De har dock rätt att bryta kontrakten, mot att första ersätta vad det offentliga, i förekommande fall, har hjälp till med. Dessutom åker skatten upp direkt!
(2) De hybrida företagen som delvis ägs och erhåller startbidrag från det offentliga. Även dessa förbinder sig att stanna i hemkommunen. En mindre del av vinsten betalas av till kommunen för det man fått låna till start och annat. Därefter har man samma skattelättnade som de kooperativa företagen. De kan inte frigöra sig från kommunen, med mindre än att det man lånat återbetalas till kommunen. Eftersom kommunerna här är delägande, skall de även giva bifall till ett utträde ur hybrideriet. När de utgår, åker skatten upp direkt!
(3) De privata företagen, skall funka precis som idag. Dock införs de demokratiska principer som tidigare skissats fram vad gäller de anställdas utökade demokratiska befogenheter. Detta skall även gälla de två ovan nämnda företagstyperna. Demokratin skall än mer genomsyra verksamheten på golvet, och i de två första fallen även baxas in i hela beslutsapparaten. Dock är det inte frågan om stora massmöten och annat, utan mestadels årligt återkommande möten där diverse problem tas upp till ytan, som kommer att beröras i de senare styckena i denna text. Samt naturligtvis möten som sammankallas när något exceptionellt händer i företaget. :wink:
En del av detta existerar ju delvis redan, både i Argentina, USA och inte minst Kanada! Vilket du ju också kunnat taga del utav. Fast då kanske du var så blockerad av din frustration att bliva bortgjord att du var mer eller mindre förblindad? :D
MVH
jbig
Man tager sig för pannan, nu vill Kallekula åter se min vision! Men den har jag ju framfört här redan!? Läser du inte inlagorna, vännen lille? :lol:
Men ok, här är den på nytt, och här ser du även hur kapitalismen kommer att fasas ur systemet:
Jag har i övrigt redan svarat på dina frågor, i många inlagor. Men för att friska upp det hele, här kommer en sagge text:
Hur skall företagen styras?
Som redan påpekades måste de anställda och löntagarna vara mer involverade i näringslivet på ett mer direkt, och maktutövande, sätt för att samhällsutvecklingen skall drivas åt rätt håll igen. För att uppnå en sådan inriktning kan man ta sig fram på tre, delvis, likartade vägar – (1) löntagarmakt genom facket i redan existerande företag, genom företagsbaserade omröstningar där tillsättandet av chefer/ordergivare och överordnade blir en demokratifråga samt genom att starta nya, (2) kooperativa löntagarägda (och löntagarstyrda) företag. Dessutom en medelväg där kommunala och kooperativa företag (3) bildas med gemensamt ägande mellan kommun och löntagare/anställda. Alla tre vägarna kan dessutom utan några större problem kombineras och drivas samtidigt. Låt oss granska det hela i tur och ordning. Vi börjar med reformeringen av den befintliga arbetsmarknaden och de företag som redan existerar.
För att de anställda, och huvudtaget de stora flertalet människor i samhället, skall ha någon reell makt måste delaktigheten på arbetsplatsen öka. Mer makt gentemot sina chefer och företagsägarna. Lagar skall stiftas som ger de anställda reella möjligheter att påverka sina arbetsförhållanden och samtidigt ge dem en känsla av att vara betydelsefulla även som ”ekonomiskt ansvarstagande” människor. Allt beslutsfattande, som berör arbetsförhållandena i vid mening, på företag och arbetsplatser, också inom det offentliga, skall underställas de anställda genom demokratiska beslut fattade av alla där en individ utgör en röst. I frågor rörande företagets ägande, dagliga styrning och delvis produktinriktning har ägarna det avgörande inflytandet och ansvaret, ungefär som dagens ledningar av befintliga företag.
Styret ser då ut så här vid en snabb överblick:
Högst upp – chefen/cheferna, uppgifter: att styra företaget och staka ut dess inriktning.
Styrelsen – uppgifter: att vara länken mellan golvet och taket.
Golvet – jobbarna, uppgifter: att jobba och även medverka vid tillsättandet av styrelsen och vid behov cheferna.
Alla har en röst vad gäller tillsättandet av chefer, förmän och liknande.
Alla har en röst vid ”bolagsstämman”, oftast en gång/år, allt om företaget kan då diskuteras. Varianterna på detta tema är förmodligen oändligt.
Tre företagstyper talar jag här om.
(1) De rena kooperativa företagen som ägs av de anställda. De förbinder sig att stanna i hemkommunen, mot lägre skatt som gentjänst från det offentliga. De skall ej in på börsen. De har dock rätt att bryta kontrakten, mot att första ersätta vad det offentliga, i förekommande fall, har hjälp till med. Dessutom åker skatten upp direkt!
(2) De hybrida företagen som delvis ägs och erhåller startbidrag från det offentliga. Även dessa förbinder sig att stanna i hemkommunen. En mindre del av vinsten betalas av till kommunen för det man fått låna till start och annat. Därefter har man samma skattelättnade som de kooperativa företagen. De kan inte frigöra sig från kommunen, med mindre än att det man lånat återbetalas till kommunen. Eftersom kommunerna här är delägande, skall de även giva bifall till ett utträde ur hybrideriet. När de utgår, åker skatten upp direkt!
(3) De privata företagen, skall funka precis som idag. Dock införs de demokratiska principer som tidigare skissats fram vad gäller de anställdas utökade demokratiska befogenheter. Detta skall även gälla de två ovan nämnda företagstyperna. Demokratin skall än mer genomsyra verksamheten på golvet, och i de två första fallen även baxas in i hela beslutsapparaten. Dock är det inte frågan om stora massmöten och annat, utan mestadels årligt återkommande möten där diverse problem tas upp till ytan, som kommer att beröras i de senare styckena i denna text. Samt naturligtvis möten som sammankallas när något exceptionellt händer i företaget. :wink:
En del av detta existerar ju delvis redan, både i Argentina, USA och inte minst Kanada! Vilket du ju också kunnat taga del utav. Fast då kanske du var så blockerad av din frustration att bliva bortgjord att du var mer eller mindre förblindad? :D
MVH
jbig
Att verka för det goda...
Jbig
Bra så fick jag det summerat. Nej vännen jag läser bara lite sporadiskt vad du skriver. Så där har du rätt. Men nu ska jag göra dig glad. Jag läste ditt senaste inlägg.
(1) löntagarmakt genom facket i redan existerande företag, genom företagsbaserade omröstningar där tillsättandet av chefer/ordergivare och överordnade blir en demokratifråga samt genom att starta nya,
(2) kooperativa löntagarägda (och löntagarstyrda) företag. Dessutom en medelväg där kommunala och kooperativa företag
(3) bildas med gemensamt ägande mellan kommun och löntagare/anställda.
Okej men vad har detta med kapitalismen att göra? Arbetarna ska få makten i tillsättningen av chefer. En liten modifikation av MBL. Sen propagerar du för flera företag. Det är väl bra. Kommunerna ska få driva företag. Att kommunen äger ett företag, dvs vi gemensamt äger företag. Låter som att gå över ån efter vatten. Alla kan investera i privata företag idag så den möjligheten finns redan.
Men vad har detta med skrotandet av kapitalismen att göra? Det var just det jag var nyfiken på.
"Lagar skall stiftas som ger de anställda reella möjligheter att påverka sina arbetsförhållanden och samtidigt ge dem en känsla av att vara betydelsefulla även som ”ekonomiskt ansvarstagande” människor."
Så fungerar det redan idag i Sverige. Jag och min kollegor kan påverka de företag vi arbetar inom. Bara att hitta rätt företag. Att ta mer ansvar ska man ta med en nypa salt. Innebär oftast bara mer arbetsuppgifter men inget mer pröjs för det.
"Allt beslutsfattande, som berör arbetsförhållandena i vid mening, på företag och arbetsplatser, också inom det offentliga, skall underställas de anställda genom demokratiska beslut fattade av alla där en individ utgör en röst.
Tja en utökning av MBL.
I frågor rörande företagets ägande, dagliga styrning och delvis produktinriktning har ägarna det avgörande inflytandet och ansvaret, ungefär som dagens ledningar av befintliga företag."
Okej som idag. Dock det där med delvis kan betyda vad som helst.
"(1) De rena kooperativa företagen som ägs av de anställda. De förbinder sig att stanna i hemkommunen, mot lägre skatt som gentjänst från det offentliga. De skall ej in på börsen. De har dock rätt att bryta kontrakten, mot att första ersätta vad det offentliga, i förekommande fall, har hjälp till med. Dessutom åker skatten upp direkt! "
Och om företag går dåligt och behöver mer ekonomiska medel vad händer då? Ersätta det offentliga. Menar du lån?
"En del av detta existerar ju delvis redan, både i Argentina, USA och inte minst Kanada! Vilket du ju också kunnat taga del utav. Fast då kanske du var så blockerad av din frustration att bliva bortgjord att du var mer eller mindre förblindad? :D "
Visst existerar mycket av vad du tar upp. Mycket är känt. Det nya. Det bidde en tumme. Men visst lite modifikationer i MBL. Varför inte.
Vad sensationen ligger, eller varför det kapitalistiska systemet skulle försvinna förstår jag inte. Så det blir åter ruta i. Vad menar du med det kapitalistiska systemet? Ska fria marknader bort? Priser regleras central? Vad ska produceras? Handel mellan länder och individer? Äganderätten ska den tas bort om så folket vill. De intressanta tunga frågorna som inte enbart är lite kosmetiska.
Bra så fick jag det summerat. Nej vännen jag läser bara lite sporadiskt vad du skriver. Så där har du rätt. Men nu ska jag göra dig glad. Jag läste ditt senaste inlägg.
(1) löntagarmakt genom facket i redan existerande företag, genom företagsbaserade omröstningar där tillsättandet av chefer/ordergivare och överordnade blir en demokratifråga samt genom att starta nya,
(2) kooperativa löntagarägda (och löntagarstyrda) företag. Dessutom en medelväg där kommunala och kooperativa företag
(3) bildas med gemensamt ägande mellan kommun och löntagare/anställda.
Okej men vad har detta med kapitalismen att göra? Arbetarna ska få makten i tillsättningen av chefer. En liten modifikation av MBL. Sen propagerar du för flera företag. Det är väl bra. Kommunerna ska få driva företag. Att kommunen äger ett företag, dvs vi gemensamt äger företag. Låter som att gå över ån efter vatten. Alla kan investera i privata företag idag så den möjligheten finns redan.
Men vad har detta med skrotandet av kapitalismen att göra? Det var just det jag var nyfiken på.
"Lagar skall stiftas som ger de anställda reella möjligheter att påverka sina arbetsförhållanden och samtidigt ge dem en känsla av att vara betydelsefulla även som ”ekonomiskt ansvarstagande” människor."
Så fungerar det redan idag i Sverige. Jag och min kollegor kan påverka de företag vi arbetar inom. Bara att hitta rätt företag. Att ta mer ansvar ska man ta med en nypa salt. Innebär oftast bara mer arbetsuppgifter men inget mer pröjs för det.
"Allt beslutsfattande, som berör arbetsförhållandena i vid mening, på företag och arbetsplatser, också inom det offentliga, skall underställas de anställda genom demokratiska beslut fattade av alla där en individ utgör en röst.
Tja en utökning av MBL.
I frågor rörande företagets ägande, dagliga styrning och delvis produktinriktning har ägarna det avgörande inflytandet och ansvaret, ungefär som dagens ledningar av befintliga företag."
Okej som idag. Dock det där med delvis kan betyda vad som helst.
"(1) De rena kooperativa företagen som ägs av de anställda. De förbinder sig att stanna i hemkommunen, mot lägre skatt som gentjänst från det offentliga. De skall ej in på börsen. De har dock rätt att bryta kontrakten, mot att första ersätta vad det offentliga, i förekommande fall, har hjälp till med. Dessutom åker skatten upp direkt! "
Och om företag går dåligt och behöver mer ekonomiska medel vad händer då? Ersätta det offentliga. Menar du lån?
"En del av detta existerar ju delvis redan, både i Argentina, USA och inte minst Kanada! Vilket du ju också kunnat taga del utav. Fast då kanske du var så blockerad av din frustration att bliva bortgjord att du var mer eller mindre förblindad? :D "
Visst existerar mycket av vad du tar upp. Mycket är känt. Det nya. Det bidde en tumme. Men visst lite modifikationer i MBL. Varför inte.
Vad sensationen ligger, eller varför det kapitalistiska systemet skulle försvinna förstår jag inte. Så det blir åter ruta i. Vad menar du med det kapitalistiska systemet? Ska fria marknader bort? Priser regleras central? Vad ska produceras? Handel mellan länder och individer? Äganderätten ska den tas bort om så folket vill. De intressanta tunga frågorna som inte enbart är lite kosmetiska.
Jbig,
Rätt uppfattat.
Fel uppfattat. Jag skrev att det inte var politiska frågor - jag skrev inte att det inte var statliga frågor. Vi behöver administrera vissa praktiska problem på en överordnad nivå, men hur man bäst går tillväga är inte en politisk, utan praktisk, fråga. För en analogi med vårt aktuella system så behöver vi tjänstemännen, men inte politikerna. Det finns ingen större poäng med att låta folkvalda representanter besluta vad tjänstemännen ska göra, utan de har själva den största kompetensen att fatta de besluten. Volvo bygger bilar, vägverket bygger vägar, sjukvården ger vård - och så gör alla det som de är bäst på.
De skall fortsätta administrera Sverige som de alltid gjort. Styrelseskicket heter byråkrati, inte demokrati. Hur Sverige på bästa sätt ska styras i princip och i detalj är inget vi behöver binda i partiprogram, utan är något som kreativa, välvilliga och tänkande människor kan lösa i sitt arbete.
Håller med om att kunskap, empati och medmänsklighet är själva grunden för att bygga ett bra samhälle, men inte att de nödvändigtvis leder till just demokrati som styrelseskick.
Hovnarren tycker inte att staten skall syssla med etiska och moraliska frågor. Sådant skall bara individer syssla med.
Rätt uppfattat.
Inte heller skall man draga in administrativa och infrastrukturella frågor åt staten att avgöra, det skall individerna också avgöra.
Fel uppfattat. Jag skrev att det inte var politiska frågor - jag skrev inte att det inte var statliga frågor. Vi behöver administrera vissa praktiska problem på en överordnad nivå, men hur man bäst går tillväga är inte en politisk, utan praktisk, fråga. För en analogi med vårt aktuella system så behöver vi tjänstemännen, men inte politikerna. Det finns ingen större poäng med att låta folkvalda representanter besluta vad tjänstemännen ska göra, utan de har själva den största kompetensen att fatta de besluten. Volvo bygger bilar, vägverket bygger vägar, sjukvården ger vård - och så gör alla det som de är bäst på.
Man kan ju fråga sig vad som då blir över för politiker och statsfolk att alls syssla med?
De skall fortsätta administrera Sverige som de alltid gjort. Styrelseskicket heter byråkrati, inte demokrati. Hur Sverige på bästa sätt ska styras i princip och i detalj är inget vi behöver binda i partiprogram, utan är något som kreativa, välvilliga och tänkande människor kan lösa i sitt arbete.
Demokrati heter lösningen på dessa spörsemål, liksom kunskap och empati för min medmänniska!
Håller med om att kunskap, empati och medmänsklighet är själva grunden för att bygga ett bra samhälle, men inte att de nödvändigtvis leder till just demokrati som styrelseskick.
Hejsan...
Se där, Kallekula har läst! :lol:
Vet inte om jag har framavlat någon sensation precis, det får nog stå för dig! Däremot pläderar jag för avskaffandet av kapitalismen här, och ser du inga problem med det, dessto bättre. Fast jag undrar om du förstod allt!
Om företag går i graven, då gör de det, även i min goda värld! Vad gäller kapitalismen så bör den bort, helt rätt! Det gör den om demokratin tvingas in på arbetsplatserna - eftersom möjligheterna att fiffla och manipulera från chefernas/ägarnas sida då minskar. Eftersom deras makt minskar, till förmån för folkflertalet! I övrigt återkommer jag med åtgärdspaketet!
Hovnarren vidhåller att etik och moral inte skall vara en statlig syssla. Innebär det då att fifflande moderata regeringsmedlemmar fritt fram kan strunta i lagligt beslutade avgifter månntro?
Hovnarren tycker inte heller att politikerna skall besluta om, exempelvis, vägbyggen! Om det finns två åsikter om vart en väg skall dragas, det är alltså ingen politisk fråga då? Eller? :lol:
Vidare skall "...kreativa, välvilliga och tänkande människor..." taga hand om styrandet av landet, enligt våran narr! Men, om nu alla inte anser att dessa byråkrater äro de rätta för uppgifter, vad händer då? För demokratin skulle vi ju inte ha, enligt våran narr! Vem skall då avgöra vad som äro bra eller dåligt? Experterna kanske? De kreativa direktörerna kanske? De tänkande byråkraterna rent av (men finns desse i verkligheten?) Ho ho ho.....detta är ju ren njutning.....
MVH
jbig
Se där, Kallekula har läst! :lol:
Vet inte om jag har framavlat någon sensation precis, det får nog stå för dig! Däremot pläderar jag för avskaffandet av kapitalismen här, och ser du inga problem med det, dessto bättre. Fast jag undrar om du förstod allt!
Om företag går i graven, då gör de det, även i min goda värld! Vad gäller kapitalismen så bör den bort, helt rätt! Det gör den om demokratin tvingas in på arbetsplatserna - eftersom möjligheterna att fiffla och manipulera från chefernas/ägarnas sida då minskar. Eftersom deras makt minskar, till förmån för folkflertalet! I övrigt återkommer jag med åtgärdspaketet!
Hovnarren vidhåller att etik och moral inte skall vara en statlig syssla. Innebär det då att fifflande moderata regeringsmedlemmar fritt fram kan strunta i lagligt beslutade avgifter månntro?
Hovnarren tycker inte heller att politikerna skall besluta om, exempelvis, vägbyggen! Om det finns två åsikter om vart en väg skall dragas, det är alltså ingen politisk fråga då? Eller? :lol:
Vidare skall "...kreativa, välvilliga och tänkande människor..." taga hand om styrandet av landet, enligt våran narr! Men, om nu alla inte anser att dessa byråkrater äro de rätta för uppgifter, vad händer då? För demokratin skulle vi ju inte ha, enligt våran narr! Vem skall då avgöra vad som äro bra eller dåligt? Experterna kanske? De kreativa direktörerna kanske? De tänkande byråkraterna rent av (men finns desse i verkligheten?) Ho ho ho.....detta är ju ren njutning.....
MVH
jbig
Att verka för det goda...
Jbig skrev:
Däremot pläderar jag för avskaffandet av kapitalismen här..
Jo jag vet att du sa det och det är just det jag är intresserad av. Hur hade du tänkt att det ska gå till? Känner du för det får du gärna svara. Än så länge har det bara handlat om fri företagsamhet och vem som ska få tillsätta en chef i företag/organisationer.
Tar väl det jag skrev förut:
Jbig:
Vad menar du med att skrota kapitalismen? Kan ju betyda vad som helst. Ta bort fria marknader och centralt reglera vad som ska produceras? Centralt satta priser? Eller handlar det om modifikationer av det kapitalistiska systemet (vad nu det är)? Eller att länder, eller människor för den delen, sinsemellan inte ska få utbyta varor och tjänster? Hur hade du tänkt dig att äganderätten ska se ut?
Säger du att det är upp till folket att bestämma så okej men det gör vi redan i Sverige. Skulle vara intressant att höra din vision/idee.
Hejsan...
Förstod välan att våran Kallekula inte förstod det hele rakt av! :lol:
Kapitalismen är ju ett system som oftast åsidosätter konkurrens samtidigt som dess förmånstagare har kopplingar till samhällets formella makthavare lika mycket som till den ekonomiska brottslighetens tjänare. Det är dessa företeelser man avskaffar om demokratin tvingas in i näringslivet!
Men inte behöver man några centralt beslutade priser för det? Varför skulle man ha det egentligen?
Inte heller behöver man välan centralt besluta vad som skall produceras, idén är ju mer än befängd!
Handel mellan länder kan visst få fortsätta, men inte på företagens villkor, utan på folkmajoriteternas villkor. Tänker då främst på tredje världen! Samt på det ekologiska systemet i stort, inget får rubba någon som helst balans i detta system! Det skall skapas hårda lagar mot överträdelser, konfiskation av allt man äger är bara det första, minst kännbara steg, i en sådan lagstiftning! :D
Äganderätten skall finnas som idag, men den skall underkastas demokratin om folket så kräver sådant i allmänna val. Ett praktiskt exempel får belysa vad jag menar. Så länge det finns fattiga människor, så länge skall en folkmajoritet kunna punktbeskatte de rike. Gärna med rejält tilltagna fastighetsskatter, samt andra skatter på lämplig konsumtion! Samt löneskatter till viss del!
Ett sista steg i detta bliver omvänd bevisföring för alla näringsidkare. De skall bevisa att de har tjänat sina kosingar på ärligt sätt, inte samhället! Om frågan uppstår alltså! Då blir det bra och riktigt! :lol:
MVH
jbig
Förstod välan att våran Kallekula inte förstod det hele rakt av! :lol:
Kapitalismen är ju ett system som oftast åsidosätter konkurrens samtidigt som dess förmånstagare har kopplingar till samhällets formella makthavare lika mycket som till den ekonomiska brottslighetens tjänare. Det är dessa företeelser man avskaffar om demokratin tvingas in i näringslivet!
Men inte behöver man några centralt beslutade priser för det? Varför skulle man ha det egentligen?
Inte heller behöver man välan centralt besluta vad som skall produceras, idén är ju mer än befängd!
Handel mellan länder kan visst få fortsätta, men inte på företagens villkor, utan på folkmajoriteternas villkor. Tänker då främst på tredje världen! Samt på det ekologiska systemet i stort, inget får rubba någon som helst balans i detta system! Det skall skapas hårda lagar mot överträdelser, konfiskation av allt man äger är bara det första, minst kännbara steg, i en sådan lagstiftning! :D
Äganderätten skall finnas som idag, men den skall underkastas demokratin om folket så kräver sådant i allmänna val. Ett praktiskt exempel får belysa vad jag menar. Så länge det finns fattiga människor, så länge skall en folkmajoritet kunna punktbeskatte de rike. Gärna med rejält tilltagna fastighetsskatter, samt andra skatter på lämplig konsumtion! Samt löneskatter till viss del!
Ett sista steg i detta bliver omvänd bevisföring för alla näringsidkare. De skall bevisa att de har tjänat sina kosingar på ärligt sätt, inte samhället! Om frågan uppstår alltså! Då blir det bra och riktigt! :lol:
MVH
jbig
Att verka för det goda...
Jbig,
Givetvis finns det alltid en risk att folk som förfogar över pengar försöker tillskansa sig olika personliga fördelar. Därför har vi oberoende revisorer som granskar bokföringen, och ibland t.o.m. folk som granskar revisorerna. Styrande verksamhet, vare sig den sker på privat eller statlig nivå, bör självfallet vara så genomsynlig som möjligt, så att envar kan bilda sig en uppfattning om allt går rätt till.
Exakt! Utgångspunkten är ju istället konsekvenserna av de två alternativen. Kanske kostar det mindre att dra vägen på det ena hållet, medan det vore bättre för de som ska använda vägen om den drogs på det andra. Utifrån den budget som står till förfogande har då vägbyggarna att bestämma om det i detta fall är befogat att det får kosta lite extra osv.
Det finns alltså ett beslut, en valmöjlighet, ett optimeringsproblem - men själva svaret bör inte fattas utifrån politisk färg. På samma sätt som jag inte väljer vilka kläder jag ska ta på mig utifrån just politiska grunder, utan utifrån pragmatiska.
Förmodligen inte ett skit, med den anställningstrygghet vi har i det här landet. Vad händer om alla föräldrar/elever inte tycker att klassföreståndaren är rätt för uppgiften? Tja, blir tillräckligt många missnöjda har ju den ansvariga organisationen (skolan i detta fall) att utreda vad detta kan bero på. Kanske utför verkligen inte läraren sitt arbete på ett bra sätt? I så fall får man byta ut denne.
Här ser vi ju en klar fördel jämfört med det politiska systemet, där man byter ut folk efter färg vid bestämda tidpunkter (vart 4:e år), istället för att byta ut inkompetenta individer (som man hittar på bägge sidor - förmodligen i ungefär lika stor utsträckning) såfort man upptäcker att de är dåligt lämpade för uppgiften.
Var och en avgör ju detta hela tiden i sin vardag, precis som du skisserar. Jag utgår ifrån att alla försöker fatta så bra beslut som möjligt inom ramen för sin yrkesutövning, vare sig de jobbar på statlig nivå, på ett multinationellt företag, eller driver en speceriaffär.
Hovnarren vidhåller att etik och moral inte skall vara en statlig syssla. Innebär det då att fifflande moderata regeringsmedlemmar fritt fram kan strunta i lagligt beslutade avgifter månntro?
Givetvis finns det alltid en risk att folk som förfogar över pengar försöker tillskansa sig olika personliga fördelar. Därför har vi oberoende revisorer som granskar bokföringen, och ibland t.o.m. folk som granskar revisorerna. Styrande verksamhet, vare sig den sker på privat eller statlig nivå, bör självfallet vara så genomsynlig som möjligt, så att envar kan bilda sig en uppfattning om allt går rätt till.
Hovnarren tycker inte heller att politikerna skall besluta om, exempelvis, vägbyggen! Om det finns två åsikter om vart en väg skall dragas, det är alltså ingen politisk fråga då? Eller?
Exakt! Utgångspunkten är ju istället konsekvenserna av de två alternativen. Kanske kostar det mindre att dra vägen på det ena hållet, medan det vore bättre för de som ska använda vägen om den drogs på det andra. Utifrån den budget som står till förfogande har då vägbyggarna att bestämma om det i detta fall är befogat att det får kosta lite extra osv.
Det finns alltså ett beslut, en valmöjlighet, ett optimeringsproblem - men själva svaret bör inte fattas utifrån politisk färg. På samma sätt som jag inte väljer vilka kläder jag ska ta på mig utifrån just politiska grunder, utan utifrån pragmatiska.
Vidare skall "...kreativa, välvilliga och tänkande människor..." taga hand om styrandet av landet, enligt våran narr! Men, om nu alla inte anser att dessa byråkrater äro de rätta för uppgifter, vad händer då?
Förmodligen inte ett skit, med den anställningstrygghet vi har i det här landet. Vad händer om alla föräldrar/elever inte tycker att klassföreståndaren är rätt för uppgiften? Tja, blir tillräckligt många missnöjda har ju den ansvariga organisationen (skolan i detta fall) att utreda vad detta kan bero på. Kanske utför verkligen inte läraren sitt arbete på ett bra sätt? I så fall får man byta ut denne.
Här ser vi ju en klar fördel jämfört med det politiska systemet, där man byter ut folk efter färg vid bestämda tidpunkter (vart 4:e år), istället för att byta ut inkompetenta individer (som man hittar på bägge sidor - förmodligen i ungefär lika stor utsträckning) såfort man upptäcker att de är dåligt lämpade för uppgiften.
Vem skall då avgöra vad som äro bra eller dåligt? Experterna kanske? De kreativa direktörerna kanske? De tänkande byråkraterna rent av (men finns desse i verkligheten?)
Var och en avgör ju detta hela tiden i sin vardag, precis som du skisserar. Jag utgår ifrån att alla försöker fatta så bra beslut som möjligt inom ramen för sin yrkesutövning, vare sig de jobbar på statlig nivå, på ett multinationellt företag, eller driver en speceriaffär.
Jbig
Dessutom är jag lite nyfiken. Menar du att tex en kirurg ska besluta över en jurists arbete och vise versa? Inneffektivt och meningslöst. Tillsättandet av chefer. Ska alla få vara med och besluta eller enbart de berörda parterna på avdelningen för vilken chefen kommer ha medarbetare?
Om jag försår dig rätt så ska man kunna vägra arbeta och ändå inte få sparken? Ändå få lön? Vore kanon. Skulle jag ligga hemma hela dagarna och pilla naveln. Eller ligga på playan.
Eller kommer det bli mikrodemokrati. De på företaget bestämmer hur mycket du ska arbeta och med vad?
Dessutom är jag lite nyfiken. Menar du att tex en kirurg ska besluta över en jurists arbete och vise versa? Inneffektivt och meningslöst. Tillsättandet av chefer. Ska alla få vara med och besluta eller enbart de berörda parterna på avdelningen för vilken chefen kommer ha medarbetare?
Om jag försår dig rätt så ska man kunna vägra arbeta och ändå inte få sparken? Ändå få lön? Vore kanon. Skulle jag ligga hemma hela dagarna och pilla naveln. Eller ligga på playan.
Eller kommer det bli mikrodemokrati. De på företaget bestämmer hur mycket du ska arbeta och med vad?
Hejsan...
Hovnarren vidhåller sin aversion mot demokratin och politikerna. Han föreslår att alla individer, var och en, tydligen skall låta förnuftet segra så att allting blir bra! Men om en del tycker olika då? Han klarade inte riktigt att besvara denne fråga! Risken är nog stor att narren här målar in sig i ett hörn!
Vi anar också att det endast finns en begränsad budget i narrens värld. Det innebär ju en klar begränsning! Men i en demokrati kan ju en folkmajoritet tvinga över kosing från andra sektorer, alternativt höja skatterna, för att driva igenom sin linje! Detta blir välan då förbjudet i narrens lyckostat! Eller? Ho ho ho....
Förresten, menar våran narr att det existerar människor på vår jord, som inte har någon som helst politisk grundsyn? Alltså är de helt objektiva! Här önskar man att narren svarar ja, men kan han vara så korkad månntro? Vi chansar! :D
Kallekula undrar om en kirurg skall besluta över en jurist? Nej, varför? I vilket sammanhang menar du?
Beslutandet av vilka som bliver chefer beror ju på företagets storlek, samt hur högt chefen hamnar i hierarkin! Men grundtipset är ju att de människor som chefens beslutande berör, de skall även vara med i tillsättandet. Det kan ju i och för sig överlåtas till fackliga representanter, som exemplen från sådana företag i Kanada visade - och som jbig framförde!
Här har Kk nog åter fattat fel:
"...Om jag försår dig rätt så ska man kunna vägra arbeta och ändå inte få sparken?..."
När skrev jag det? I och för sig kan jag se en slags medborgarlön i framtiden, den kan ju berikas med att folk arbetar också! Tänker mig här en framtid där, minst, hälften av mänskligheten inte längre behövs i arbetslivet, åtminstonde inte på full tid!
Här en goding till:
"...De på företaget bestämmer hur mycket du ska arbeta och med vad?"
"De" på företaget i ett demokratiskt företag innebär att "du" som anställd också är med och beslutar! Bara att komma överens, det kan bli allt från playan till fortsatt övertid för längre vistelser på playan i en framtid! Demokratin avgör! :D
MVH
jbig
Hovnarren vidhåller sin aversion mot demokratin och politikerna. Han föreslår att alla individer, var och en, tydligen skall låta förnuftet segra så att allting blir bra! Men om en del tycker olika då? Han klarade inte riktigt att besvara denne fråga! Risken är nog stor att narren här målar in sig i ett hörn!
Vi anar också att det endast finns en begränsad budget i narrens värld. Det innebär ju en klar begränsning! Men i en demokrati kan ju en folkmajoritet tvinga över kosing från andra sektorer, alternativt höja skatterna, för att driva igenom sin linje! Detta blir välan då förbjudet i narrens lyckostat! Eller? Ho ho ho....
Förresten, menar våran narr att det existerar människor på vår jord, som inte har någon som helst politisk grundsyn? Alltså är de helt objektiva! Här önskar man att narren svarar ja, men kan han vara så korkad månntro? Vi chansar! :D
Kallekula undrar om en kirurg skall besluta över en jurist? Nej, varför? I vilket sammanhang menar du?
Beslutandet av vilka som bliver chefer beror ju på företagets storlek, samt hur högt chefen hamnar i hierarkin! Men grundtipset är ju att de människor som chefens beslutande berör, de skall även vara med i tillsättandet. Det kan ju i och för sig överlåtas till fackliga representanter, som exemplen från sådana företag i Kanada visade - och som jbig framförde!
Här har Kk nog åter fattat fel:
"...Om jag försår dig rätt så ska man kunna vägra arbeta och ändå inte få sparken?..."
När skrev jag det? I och för sig kan jag se en slags medborgarlön i framtiden, den kan ju berikas med att folk arbetar också! Tänker mig här en framtid där, minst, hälften av mänskligheten inte längre behövs i arbetslivet, åtminstonde inte på full tid!
Här en goding till:
"...De på företaget bestämmer hur mycket du ska arbeta och med vad?"
"De" på företaget i ett demokratiskt företag innebär att "du" som anställd också är med och beslutar! Bara att komma överens, det kan bli allt från playan till fortsatt övertid för längre vistelser på playan i en framtid! Demokratin avgör! :D
MVH
jbig
Att verka för det goda...
-
Bobby Hogan
- Inlägg: 232
- Blev medlem: 29 dec 2006 02:28
Jbig skrev:Se där, herr Bobby Hogan har tydligen slickat såren efter den förra manglingen av jbig! Vällkommen åter, och nu tycks du ha lärt dig något, att inte börja med att visa på platsannonser som varandes fakta i en debatt. Nu började du åtminstone med en bok. Bara det!
Se där ja, Jbig förnekar sig inte. Han har ännu inte lärt sig att mina källor har en klar gemensam nämnare, nämligen att dom alltid visar på sanningsenliga förhållanden rörande ämnet i fråga. En platsannons (eller rättare sagt över 100 st) eller en bok, sanningen har många ansikten.
Men Jbig verkar inte kunna släppa taget, han fick väl en liten chock när sanningen helt plötsligt slog hål på hans tillrättalagda värld. Sanningen då i form av massvis med faktaspäckade inlagor som Jbig aldrig svarade på. Men det är svårt att förklara för någon som inte begriper, som Stenmark så fint uttryckte det. Har du ringt på något av jobben ännu förresten, vore väl inte fel att dryga ut pensionen lite ?? Eller har du lite problem med översättningarna fortfarande ??
Ta nu och beställ boken "Miljöekonomi" som jag rekommenderat, då får du lära dig hur man kombinerar miljövinster med ekonomisk tillväxt. Bara en sån sak.
Ja, du är för härlig Jbig. Riktig liten gosig nallebjörn, rejält snurrig i koftan men en härlig karaktär. Hej på dig. Kom ihåg att den som klappar sig själv på axeln för mycket hoppar snart över ån i galen tunna.
Hejsan...
Herr B Hogan har tydligen inte riktigt hämtat sig från sitt nederlag ännu! Ho ho....platsannonser som källor....de är inte dålige, desse fílurer....vi får välan se om herr B Hogan kommer över sina tillkortakommanden, och mest utsöndrar sin avund, eller om han duktigt följer med på lektionerna?
Ok, då kör vi på, för vi inser att viljan till bättre vetande är stor bland den handfull stjärnor som andas bitterhet över sin nedköp gentemot jbig!
Vapenexport och lån till tredje världen efter 1970-talet
Till en början såg det ganska bra ut efter sista världskriget, men allt efter som tiden gick märktes det att I-världen vann på handeln med U-världen. Någon utjämnande politik verkade denna handel inte vara. Under 1960-talet involverades USA i Vietnam och kriget slukade enorma summor. Snart började USA finansiera kriget med att trycka upp dollarsedlar. År 1970 hade denna process allvarligt börjat hota USA:s ekonomi. Dollarmängden fortsatte att öka åren 1970-1975, runt om i världen. En inflationskris skakade världsekonomin. Samtidigt, åren 1973-1974, skakar oljekrisen världsekonomin och tvingar upp priserna på oljan - vilket spär på inflationen.
Åtskilliga miljarder av dollar hittade till Japan och Västtyskland under dessa år vilket gynnade dessa länder. De fick helt enkelt ekonomisk draghjälp. Efter 1975 började dessa båda länders dollar användas som betalning för den dyrare oljan, främst till OPEC-länderna i Mellanöstern. Detta skedde åren 1975-1979.
OPEC-länderna lånade ut oljepengarna till olika banker världen över vilka i sin tur lånade ut dem till Världsbanken och diverse olika länder i tredje världen. Under dessa år låg låneräntan i världen på mellan 6 och 8 procent. Det var relativt billigt att ta utländska lån fram till 1980. Åren 1980-1981 höjdes plötsligt räntan i USA till 12 procent. Något som snabbt försämrade tredje världens läge - deras räntor på lånen höjdes och snart seglade skuldkrisen upp runt om i tredje världen. Under hela 1980-talet försämrades tredje världens ekonomier. Några få länder i Asien förde en statligt styrd ekonomisk politik som gynnade deras exportindustri. Det var Sydkorea, Hongkong, Singapore, Thailand, Malaysia och Indonesien. Dessa länder klarade sig längst, men under 1997 nådde den globala krisen även hit. Bäst klarade sig Kina – som hade totalstyrd ekonomi.
Vapenexport, råvaruhandel, varuexport, utbildning av militären, missriktad u-hjälp samt lån och krediter under denna period har varit de faktorer som skapat kriserna i världen. Ett exempel från slutet av perioden, 1988, får belysa problemen; Under detta år gick 35 miljarder $US från den industrialiserade världen till tredje världen. Samtidigt gick 100 miljarder $US från tredje världen till den industrialiserade världen. Hälften, 50 miljarder, var i form av räntor.
Västvärlden, och inte minst USA, har också efter 1990-talet varit det största vapenexportörerna. Så här skrev man i “U.S. Congressional Report Shows U.S. and U.K. Dominate Arms Deliveries to the Developing World” den 17 september 2004:
“The United States, the United Kingdom and Russia dominated the global arms market in 2003 according to an annual study released recently by the U.S. Congressional Research Service (CRS).
In 2003, the value of all conventional arms transfer agreements globally was more than $25.6 billion - the third straight year that the value of worldwide arms deals declined (down from $41 billion in 2000). The value of deliveries also declined to $28.7 billion in 2003, a decrease of about 31 percent from 2002.
The United States ($13.7 billion) and the United Kingdom ($4.7 billion) accounted for almost two-thirds of the value of global arms delivered in 2003. Between 1996 and 2003, the five permanent members of the U.N. Security Council were also the top five suppliers of conventional weapons (by value of agreements) to developing countries. The United States, Russia, France, China and the United Kingdom were responsible for a total of $118.1 billion worth of arms transfer agreements to developing countries from 1996 to 2003.
Taken together, the United States and the United Kingdom were responsible for 61 percent of the value of all arms deliveries made to developing countries in 2003. In the post Cold War arms industry, so often talked about as a "buyer's market," all the indications point to an increasingly favourable environment for recipients, undermining the utility of arms transfers as a tool of political influence.”
Eliterna kan sitta kvar i tredje världen, inte minst pga att de är uppbackade med vapen från USA, Ryssland England eller Frankrike. Genom att hålla sina befolkningar i fattigdom och tystnad med hjälp av terror och utländska vapen – så erbjuder sig dessa eliter billig arbetskraft och ”goda affärsvillkor” för utländska kapitalister och investerare! Det är en slags symbios – som ytterst vilar på västvärldens vapenmakt! Det är en av orsakerna till varför vi har det bättre, och tredje världens människor det sämre – de liberala vapnen riktas mot dem, inte oss! Än så länge! :wink:
Herr B Hogan har tydligen inte riktigt hämtat sig från sitt nederlag ännu! Ho ho....platsannonser som källor....de är inte dålige, desse fílurer....vi får välan se om herr B Hogan kommer över sina tillkortakommanden, och mest utsöndrar sin avund, eller om han duktigt följer med på lektionerna?
Ok, då kör vi på, för vi inser att viljan till bättre vetande är stor bland den handfull stjärnor som andas bitterhet över sin nedköp gentemot jbig!
Vapenexport och lån till tredje världen efter 1970-talet
Till en början såg det ganska bra ut efter sista världskriget, men allt efter som tiden gick märktes det att I-världen vann på handeln med U-världen. Någon utjämnande politik verkade denna handel inte vara. Under 1960-talet involverades USA i Vietnam och kriget slukade enorma summor. Snart började USA finansiera kriget med att trycka upp dollarsedlar. År 1970 hade denna process allvarligt börjat hota USA:s ekonomi. Dollarmängden fortsatte att öka åren 1970-1975, runt om i världen. En inflationskris skakade världsekonomin. Samtidigt, åren 1973-1974, skakar oljekrisen världsekonomin och tvingar upp priserna på oljan - vilket spär på inflationen.
Åtskilliga miljarder av dollar hittade till Japan och Västtyskland under dessa år vilket gynnade dessa länder. De fick helt enkelt ekonomisk draghjälp. Efter 1975 började dessa båda länders dollar användas som betalning för den dyrare oljan, främst till OPEC-länderna i Mellanöstern. Detta skedde åren 1975-1979.
OPEC-länderna lånade ut oljepengarna till olika banker världen över vilka i sin tur lånade ut dem till Världsbanken och diverse olika länder i tredje världen. Under dessa år låg låneräntan i världen på mellan 6 och 8 procent. Det var relativt billigt att ta utländska lån fram till 1980. Åren 1980-1981 höjdes plötsligt räntan i USA till 12 procent. Något som snabbt försämrade tredje världens läge - deras räntor på lånen höjdes och snart seglade skuldkrisen upp runt om i tredje världen. Under hela 1980-talet försämrades tredje världens ekonomier. Några få länder i Asien förde en statligt styrd ekonomisk politik som gynnade deras exportindustri. Det var Sydkorea, Hongkong, Singapore, Thailand, Malaysia och Indonesien. Dessa länder klarade sig längst, men under 1997 nådde den globala krisen även hit. Bäst klarade sig Kina – som hade totalstyrd ekonomi.
Vapenexport, råvaruhandel, varuexport, utbildning av militären, missriktad u-hjälp samt lån och krediter under denna period har varit de faktorer som skapat kriserna i världen. Ett exempel från slutet av perioden, 1988, får belysa problemen; Under detta år gick 35 miljarder $US från den industrialiserade världen till tredje världen. Samtidigt gick 100 miljarder $US från tredje världen till den industrialiserade världen. Hälften, 50 miljarder, var i form av räntor.
Västvärlden, och inte minst USA, har också efter 1990-talet varit det största vapenexportörerna. Så här skrev man i “U.S. Congressional Report Shows U.S. and U.K. Dominate Arms Deliveries to the Developing World” den 17 september 2004:
“The United States, the United Kingdom and Russia dominated the global arms market in 2003 according to an annual study released recently by the U.S. Congressional Research Service (CRS).
In 2003, the value of all conventional arms transfer agreements globally was more than $25.6 billion - the third straight year that the value of worldwide arms deals declined (down from $41 billion in 2000). The value of deliveries also declined to $28.7 billion in 2003, a decrease of about 31 percent from 2002.
The United States ($13.7 billion) and the United Kingdom ($4.7 billion) accounted for almost two-thirds of the value of global arms delivered in 2003. Between 1996 and 2003, the five permanent members of the U.N. Security Council were also the top five suppliers of conventional weapons (by value of agreements) to developing countries. The United States, Russia, France, China and the United Kingdom were responsible for a total of $118.1 billion worth of arms transfer agreements to developing countries from 1996 to 2003.
Taken together, the United States and the United Kingdom were responsible for 61 percent of the value of all arms deliveries made to developing countries in 2003. In the post Cold War arms industry, so often talked about as a "buyer's market," all the indications point to an increasingly favourable environment for recipients, undermining the utility of arms transfers as a tool of political influence.”
Eliterna kan sitta kvar i tredje världen, inte minst pga att de är uppbackade med vapen från USA, Ryssland England eller Frankrike. Genom att hålla sina befolkningar i fattigdom och tystnad med hjälp av terror och utländska vapen – så erbjuder sig dessa eliter billig arbetskraft och ”goda affärsvillkor” för utländska kapitalister och investerare! Det är en slags symbios – som ytterst vilar på västvärldens vapenmakt! Det är en av orsakerna till varför vi har det bättre, och tredje världens människor det sämre – de liberala vapnen riktas mot dem, inte oss! Än så länge! :wink:
Att verka för det goda...
Jbig skrev:
Men grundtipset är ju att de människor som chefens beslutande berör, de skall även vara med i tillsättandet.
"De" på företaget i ett demokratiskt företag innebär att "du" som anställd också är med och beslutar! Bara att komma överens, det kan bli allt från playan till fortsatt övertid för längre vistelser på playan i en framtid! Demokratin avgör! :D
MVH
jbig
Okej så demokratin ska regleras, och begränsas. Dessa eviga undantag.
Något svar på detta med kapitalismen verkar jag inte få, men hade inte heller förväntat mig det :)
Om de anställda vill ta över ägandet över företget. Det beslutas demokratikst om det. Vad händer då?
Om de anställda i demokratisk ordning beslutar att all vinst år x ska gå till de anställda. Vad händer då? I detta fall är de anställda inte ägare.
Okej så 5 anställda 3 beslutar sig för att nu ligger vi på playan och hovar in lönen tills företaget har sjunkit till botten. Är väl ok om man äger ett företag men som anställd?
De tunga frågorna och svaren lyser än så länge med sin frånvaro. Men visst kan vi diskutera huruvida det ska dras i långbänk om vilket kaffebröd som ska serveras på fredagar till fikat.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster