Makterna skrev:Nej, min strategi går ut på att göra det oattraktivt, eller rättare sagt att avhålla sig från att göra det mer attraktivt, att sätta sig eller indirekt agera så att man riskerar hamna i en sits, som är dålig.
Det är ingen universallösning, t.ex. skulle inte en straffskatt på benbrott öka lyckan i samhället, och jag säger inte ens att "de hemlösa" sett i ett långsiktigt perspektiv skulle ha det bättre om de inte kunde sälja tidningar, jag vill bara peka på en mekanism som få inte tänker på att den finns, eftersom det tyvärr är mer politiskt korrekt att förespråka saker som låter snälla att förespråka, än att förespråka saker som faktiskt ger positiva effekter.
Ditt påstående saknar stöd i praktiken. Jämförelsen jag gjorde (ovan, sida 4 tror jag) till ett par amerikanska stater visar på detta.
Makterna skrev:Flytta till Göteborg då, där kan du få gratis bostad samt soc-bidrag utan att behöva syssla med nåt på dagarna, iallafall om du börjar knarka, och kan tänka dig att bo granne med andra knarkare. Framstå inte som smart bara, då kanske de kräver att du ska söka jobb istället. Utan gå hos läkare och få ut benso och Stesolid och sånt på recept, staten betalar, du kan alltid sälja det på gatan sedan och tjäna extrapengar. Det är ett ganska smart drag sett utifrån hur (s)taten är uppbyggd.
Lite substanslöst, då det (som du själv visat på) endast gällde ett enskilt fall. Att bygga sin argumentation på ett undantag måste väl ses som tom retorik, anser du inte?
Makterna skrev:Menar du att folk behöver bo på gatan? Det finns väl för böveln andrahandskontrakt! Vemsomhelst kan väl köpa en bostadsrätt och hyra ut till dig och tjäna en slant på kuppen.
Ska jag ta det som ett erbjudande? Fint om du ställer upp! Annars känner jag ingen med såna summor, inte heller vet jag någon hemlös med såna kontakter. Folk som inte får den hjälp de behöver av staten (eller rika släktingar, vilket inte alla har) tvingas bo på gatan, du vet soc kan faktiskt neka att betala ut pengar också.
Makterna skrev:Nja, jag menade inte att just det faktumet att problemmänniskor packas in i soc-lägenheterna (i Göteborg finns de t.ex. på Björnbergs Väg, Järnbrotts-motet, Jägaregatan etc). Problemet där är att polisen skiter i den grova brottslighet som begås där, t.ex. i form av narkotikaförsäljning till minderåriga som kommer dit och köper. Istället står de ute på vägarna och skjuter vanligt folk med laserpistoler.
Var får du detta ifrån? Och hur kommer denna värdering in i bilden? Du skulle ju se till konsekvenser, eller hur? Någon som kör för fort och vårdslöst är, mig veterligen, en större fara för sig själv och sin omgivning än en minderårig som röker hasch.
Makterna skrev:Angående "förslumning" så menade jag att en person som växer upp i ett miljonprogram där typ torget efter stängningsdags "ägs" av ungdomsgängen som styrs av den som är farligast och mest kriminell, den som växer upp i en sån miljö har i praktiken svårt att själv bli annat än kriminell.
Visst har du en poäng här, och jag håller med dig. Skulle man ge dem bättre förutsättningar så skulle de så klart kunna konkurrera på arbetsmarknaden som alla andra, men frågan är om det verkligen är vad du vill.
Makterna skrev:Okej, du verkar veta vad du pratar om, fast bara för att förtydliga: Om det finns t.ex. knark, grupptryck eller andra praktiska drivkrafter som knuffar in ett person till ett visst beteende, är det inte "detet" det kallas då?
Det är mekanismer som är i verkan i precis alla sociala sammanhang, mer eller mindre undermedvetna kanske. Men grupptryck skall nog snarast förstås som något som hänger samman med värderingar, och därför kopplas till "överjaget" (vilken håller sådana saker). När det gäller knark så visst skulle säkert Freud gå med på att koppla det samman med driftslivet, och alltså "detet".
Makterna skrev:Om man kämpar för att uppnå ett positivt idéal är det förstås "överjaget" som styr. Men när man blir den man hatar, inte av en slump utan just för att man hatar den, då kan det väl inte vara överjaget? Om man tänker "det här är jag, det är ingen idé att kämpa emot, det är den jag måste vara, på gott eller ont", är det inte detet då?
"Jaget" medlar ju mellan dessa, den process du just beskrev måste nog därför kopplas till "jaget". Jag tror inte någon blir till den som den absolut inte vill bli. Jag tror du förenklar och missar det faktum att man inom olika "grupper", sociala "klasser" och skikt, håller olika värderingar. Det finns ingen enhetlig nationell moral. Det finns en gapig överklass som tror sig vara objektiv och dikterar, genom penningens makt, ett slags konvention som den påbjuder alla att följa, och bestraffar dem som inte följer denna.
Gullig, retorisk, smajlis, på tal om din uppfostran.
Makterna skrev:När jag pratade om kriminalitet så syftade jag egentligen inte på själva fenomenet att man bryter mot en skriven lag. Utan på hela den kriminella livsstilen och de ingredienser som alltid ingår: droger, våld, ångest, förstörda liv. Att man bryter mot lagar har jag ingenting emot, i sak. Tvärtom, i ett land där man inte ens får köra fortare än 110 km/h på motorväg, så måste ju kriminalitet bli en naturlig del i livet.
Värderar du?
Makterna skrev:Nu förstår jag inte vad du menar. Det är typ sliskigt att spela golf, därför måste man protestera och göra inbrott i bilar, så att de slutar spela golf, eller hur menar du?
Är det fruktbart att reducera en kultur till en aktivitet/yttring? Då förstår jag om du inte begriper. Jag tvivlar på att det är det faktum att man läser Koranen i arabländerna som håller dig från att flytta dit?
Makterna skrev:Men snälla, du menar väl inte att staten bör avstå från att bekämpa kriminaliteten med argumentet att poliserna m.fl. inte ska bli arbetslösa? Det är ju lika krystat som att förespråka yxmassakrar med argumentet att inte kirurgerna ska bli arbetslösa.
Du svarade inte på frågan. Istället tog du till en liknelse som, om den användes mot dig, du hade kallat "fånig".
Makterna skrev:Även saker som inte går att koppla in direkt på typ nån multimeter, går att mäta på olika sätt. Självskattning, exempelvis. Eller ett objektivt försök av läkaren att uppskatta det. Trubbigt kanske, men fördenskull inte omätbart!
Ja, på samma sätt som läkarna, gjorde jag blott en uppskattning. Jag menar mig ha erfarenhet på detta område (vet, precis som läkaren, vad jag skall leta efter), och anser att du borde hörsamma mitt råd!
Makterna skrev:"Bestraffning" kallar man väl det först om man lägger in en moralisk värdering i straffet, typ "nu har den jäveln varit så elak att nu förtjänar han den här plågan jag tänker utdela i den moraliska rättvisans namn". Så om man resonerar så så kallas det "straff", annars är det bara påföljd/retaliering eller vad man nu ska kalla det.
Om jag vore förälder skulle jag i första hand försöka uppfostra barnen i samförståndsanda utan vedergällningar/straff. Detta fungerar dock inte i relationen mellan stat och folk, eftersom alla inte har (och heller inte bör ha) någon konformistisk tanke om att man ska vara snäll mot staten.
Man kan väl straffa av fler än moraliska orsaker? Det är väl riktigt att säga att Judarna under andra världskriget bestraffades, om än av rashygieniska skäl och inte moraliska? I min mening så är det dock bättre att förstå det som moralism i vilket fall som, precis som du moraliserar under falskt flagg.
Makterna skrev:Ur vilken aspekt menar du nu? Konsekvensmässigt, för offret? Javisst. Brottspåföljdsmässigt? Nej, då är inte alltid ett yxmord ett yxmord - om yxmordet t.ex. begåtts under allvarlig psykisk störning ska inte brottspåföljd utdelas, iallafall inte baserat på nuvarande kriminalpolitik.
Var jag inte tillräckligt tydlig. Förvisso måste vi, som poststrukturalister, påstå att även beteckningen "yxmord" i sig är problematisk, men nu syftar vi på den objektiva handlingen som föregår alla tolkningar av densamma. Det vill säga att någon hugger ihjäl en annan individ med yxa - vilket är detsamma som ett yxmord. Juridiska tolkningar, eller potentiella konsekvenser, eller vad som än må följa därpå är irrelevant. Det är handlingen, som sådan, vi måste, alltjämt, betrakta som just "yxmord".
Makterna skrev:Kortsiktigt vore det såklart en lösning. Man har ju försökt det i Rinkeby. Skolorna där har landets bästa lärare etc. Men inga elever som lyssnar på vad de vill lära ut. Tänk om pengarna lagts på intelligenta barn istället, då hade man kunnat få framtida Bill Gates o dyl och sätta Sverige på världskartan.
Jag vill inte att vi ska fostra en massa strebers och egoister, varför skulle vi vilja det? Ditt exempel, Rinkeby, visar väl bara på att än mer resurser måste sättas in och på fler områden, inte att vi måste strypa dessa.
Makterna skrev:Om man är både hemlös och egendomslös så bevisar det väl att man inte har speciellt många popcorn i skålen. Jag menar, säg att du plötsligt blir bostadslös, skulle du därmed springa iväg och slänga din dator i sjön och bränna dina kläder? Eller skulle du snarare förvara dina tillhörigheter hos nån kompis tills att du fått tag i en bostad igen?
Vet inte vad du stödjer dig på när du hävdar att fattigdom är ett utslag av låg intelligens. Förstår heller inte antagandet att alla skulle äga en dator, eller ha gott om kläder, själv lyckades jag skaffa sådant först för några år sedan - då jag inget hade med mig från föräldrahemmet. Har den hemlöse en kompis att förvara grejer hos (givet att han eller hon nu äger en massa grejer) så är det väl mer troligt att han eller hon förvarar sig själv där, är det inte? Problemet med de hemlösa är väl att de just saknar alla typer av skyddsnät - inklusive kompisar.