Vad tänker du på?

[xion]

--

[Anne]

Jag tänker på, eller mest känner mig sorgsen över, att det råder sådan brist på den öppenhjärtliga nyfikenheten i toleransens förtecken angående den andre.

[klorofyll]

Jag tänker på, eller mest känner mig sorgsen över, att det råder sådan brist på den öppenhjärtliga nyfikenheten i toleransens förtecken angående den andre.

I sådana fall tror jag att det beror på rädsla... Mig lurar de inte!

[klorofyll]

Jag tänker på, eller mest känner mig sorgsen över, att det råder sådan brist på den öppenhjärtliga nyfikenheten i toleransens förtecken angående den andre.

I sådana fall tror jag att det beror på rädsla... Mig lurar de inte!

Jag menar inte att du är rädd, utan att de återhållsamma är det...

[Anders]

Jag tänker på, eller mest känner mig sorgsen över, att det råder sådan brist på den öppenhjärtliga nyfikenheten i toleransens förtecken angående den andre.

Det här kan ju kännas lite fluffigt vad som menas, men då GW säger att jodå, många av de afghanistanska pojkarna hamnar i kriminalitet, men det är samtidigt omänskligt att skicka tillbaka dem till sitt hemland, är vi då i krokarna av vad som avses?

[hakkapeliitta]

Dessutom, om någon söker asyl i ett land så vore det minsta krav för dessa att respektera värdlandet.
Men nej, för de flesta asylsökanden står brottslig karriär högst. Misstänker själv att många asylsökande är förhärdare brottslingar som i hemlandet har stämplats som icke-önskvärda. Ingen överraskning att deras hemländer vägrar ta emot dessa, de är glada över att ha blivit av med skiten.

Här krävs hårda nypor. Eliasson lämnar in tror inte på en förändring. Krävs en attitydförändring i hela samhället. Någon sa, tror det var justitieminister Johansson, det är för lätt att vara brottsling i Sverige.

Haha, såg ett avsnitt på tv tror det hette "Vägens Hjältar", nåväl kameran följde räddningspersonal + polisen i deras vardagliga arbete. I en trafikkontroll blev en blatte stoppad, snuten började gräva i hans fickor och hittade 50k, "är en återbetalning för ett lån" försökte blatten. Blatten var naturligtvis en bidragstagare med 0:- deklarerat.
Alla förstod att blatten var en langare. I ett normalt samhälle hade blatten krävst på bevis, ok du har lånat 50k, av vem?, vem lånar en sådan summa till en värdelös bidragstagare?
Finns många vägar att gå, krävs hårdhandskar.

[Pilatus]

Måste citera PJ Anders Linder som i dag skriver: Funderar på lustighet om att vi från och med i dag får nya regler för "drönare under 150 kilo" men vet inte var jag ska börja....

Det ger onekligen en del associationer.

[Esther]

Vad jag tänker på i den här tråden - beaktande olika svar... är att oreflekterad och onyanserad så kallad omtanke och missriktad tolerans är ofta något man måste betala dyrt för. Både på det personliga planet och i livet i övrigt.
OM man vill vara "snäll" och hjälpa andra utan att först se till VEM man hjälper och hur man bäst kan ge hjälp så kan det till och med hända att man hjälper till att hålla sprutan till silen eller man köper in knarket för den andre mår så dåligt eller man håller jackan på den som ska hoppa från bron.
Tror att det mesta i livet handlar om att ha omdöme. En individ utan omdöme är som en jagare bestyckad med atomvapen som inte har roder och kör full fart utan kurs. Scenen ändras i proportion till hur många sådana som styr ett land samlas kring sina beslut som alla saknar tillräckliga och nödvändiga underlag som man inte kan värdera på grund av just bristen på omdöme.

[Anders]

Vad jag tänker på i den här tråden - beaktande olika svar... är att oreflekterad och onyanserad så kallad omtanke och missriktad tolerans är ofta något man måste betala dyrt för. Både på det personliga planet och i livet i övrigt.
OM man vill vara "snäll" och hjälpa andra utan att först se till VEM man hjälper och hur man bäst kan ge hjälp så kan det till och med hända att man hjälper till att hålla sprutan till silen eller man köper in knarket för den andre mår så dåligt eller man håller jackan på den som ska hoppa från bron.
Tror att det mesta i livet handlar om att ha omdöme. En individ utan omdöme är som en jagare bestyckad med atomvapen som inte har roder och kör full fart utan kurs. Scenen ändras i proportion till hur många sådana som styr ett land samlas kring sina beslut som alla saknar tillräckliga och nödvändiga underlag som man inte kan värdera på grund av just bristen på omdöme.

Jag läser för närvarande Poppers "Det öppna samhället och dess fiender". Har snabbläst under ett lån på bibblan, har nu köpt nya upplagan och läser noggrannare. Jag tänker på det här med historicism. Man VET faktiskt inte vad som händer. Det skapar en slags nihilism kan man säga. En slags "anything goes". Man kan påstå att den ena eller den andra konsekvensen blir av något. Till exempel det här snällvarandet. Att det leder till ett kriminellt samhälle. Eller att det blir världens succe. Frågan är vad som är mest sannolikt. Och om folk i så fall bryr sig om det. Människans värld är en rörig värld. Det brukar bli nåt mellanting.

[Esther]

Vad jag tänker på i den här tråden - beaktande olika svar... är att oreflekterad och onyanserad så kallad omtanke och missriktad tolerans är ofta något man måste betala dyrt för. Både på det personliga planet och i livet i övrigt.
OM man vill vara "snäll" och hjälpa andra utan att först se till VEM man hjälper och hur man bäst kan ge hjälp så kan det till och med hända att man hjälper till att hålla sprutan till silen eller man köper in knarket för den andre mår så dåligt eller man håller jackan på den som ska hoppa från bron.
Tror att det mesta i livet handlar om att ha omdöme. En individ utan omdöme är som en jagare bestyckad med atomvapen som inte har roder och kör full fart utan kurs. Scenen ändras i proportion till hur många sådana som styr ett land samlas kring sina beslut som alla saknar tillräckliga och nödvändiga underlag som man inte kan värdera på grund av just bristen på omdöme.

Jag läser för närvarande Poppers "Det öppna samhället och dess fiender". Har snabbläst under ett lån på bibblan, har nu köpt nya upplagan och läser noggrannare. Jag tänker på det här med historicism. Man VET faktiskt inte vad som händer. Det skapar en slags nihilism kan man säga. En slags "anything goes". Man kan påstå att den ena eller den andra konsekvensen blir av något. Till exempel det här snällvarandet. Att det leder till ett kriminellt samhälle. Eller att det blir världens succe. Frågan är vad som är mest sannolikt. Och om folk i så fall bryr sig om det. Människans värld är en rörig värld. Det brukar bli nåt mellanting.

Detta att man faktiskt inte vet vad som händer --- är mycket intressant i sin djupare betraktelse. Eftersom det är helt sant. Alla spel bakom kulisserna, alla aktörer, alla dolda agendor, alla viljor som vill en massa (oftast för sig själva), alla dessa politiska spel och utspel, alla dessa rökridåer och allt detta samlat skapar den världen där de som vill bestämma över andra rör sig.

Såg en fiktion film som heter Gabriel (om en ängel) där alla andra ärkeänglar redan fallit - han var den siste.
Det intressanta var att se att den störste av dem (ärkeängel) Mikael hade fallit för just makten. Andra för prostitution/knark, rädsla, alkoholism etc --- makt utgör en oerhörd lockelse för många.
Och man måste spela högt och vilja vinna för att behålla makt. Den filmen var som en återspegling av många mänskliga liv - vi kan falla för en massa för att vi inte finner vägen till en stillsam glädje och lycka - utan tror vi måste "vara" någon.
Detta insåg jag tidigt i livet - har ingen TV och inga tidningar - de nyheter jag hör räcker för mig för att man (precis som du säger) ändå inte vet. Jag visste att jag inte visste och vill inte veta.
Vi lever i olika världar i samma värld och i samma land.

Att vara snäll har aldrig gett något. Visa sann kärlek som ställer krav och som också begär något är bättre.

[Esther]

Om du gillar Poppers tankar och specifikt den bok du talade om Anders...
kolla upp det som idag redan är verklighet som bland annat Popper och andra såg komma.


Mont Pelerin-sällskapet
I dokumentet "Statement of Aims", författat 8 april 1947, oroade sig medlemmarna av organisationen för de utmaningar civilisationen stod inför.

Over large stretches of the Earth’s surface the essential conditions of human dignity and freedom have already disappeared. - - The position of the individual and the voluntary group are progressively undermined by extensions of arbitrary power. Even that most precious possession of Western Man, freedom of thought and expression, is threatened by the spread of creeds which, claiming the privilege of tolerance when in the position of a minority, seek only to establish a position of power in which they can suppress and obliterate all views but their own."

"På stora delar av jorden så har de nödvändiga förutsättningarna för värdighet och frihet försvunnit - - Individen och frivilliggrupper undermineras ständigt i samhället av ett utsträckande av den godtyckliga makten. Även det som folk i väst tog mest hänsyn till, åsikts- och yttrandefrihet är hotat av dogmatiska tänkare som hävdar tolerans när de trots att de är i minoritet kämpar för att nå en position där de kan förtrycka och eliminera alla som inte delar deras åsikter."

[Anne]

Vad jag tänker på i den här tråden - beaktande olika svar... är att oreflekterad och onyanserad så kallad omtanke och missriktad tolerans är ofta något man måste betala dyrt för. Både på det personliga planet och i livet i övrigt.
OM man vill vara "snäll" och hjälpa andra utan att först se till VEM man hjälper och hur man bäst kan ge hjälp så kan det till och med hända att man hjälper till att hålla sprutan till silen eller man köper in knarket för den andre mår så dåligt eller man håller jackan på den som ska hoppa från bron.
Tror att det mesta i livet handlar om att ha omdöme. En individ utan omdöme är som en jagare bestyckad med atomvapen som inte har roder och kör full fart utan kurs. Scenen ändras i proportion till hur många sådana som styr ett land samlas kring sina beslut som alla saknar tillräckliga och nödvändiga underlag som man inte kan värdera på grund av just bristen på omdöme.

Uppfattar du det som jag saknar omdöme? Ja... det är möjligt att jag är omdömeslös ibland. Speciellt när jag... vad ska jag kalla det? får för mig att agera polisiärt. Nu pratar jag inte om typ som En man som heter Ove Nej, situationer som är potentiellt farliga för mig, men ingen annan gör någonting eller att jag inser att jag barrockt nog är mest lämpad att ha en möjlighet att fixa till situationen. Vid dessa tillfällen försätter jag mig själv i fara. Händer det mig något så skadas de som älskar mig, vilket jag naturligtvis inte vill. Ja, det är knepigt. Dessutom har vi ju inte hela pusslet framför oss. Icke-handlingar är ju också handlingar. Jag kanske gör alldeles rätt eller alldeles fel eller kanske lite av varje.

Har man hög empati är baksidan ur det själviska perspektivet att man bokstavligt talat lider med de som lider. Jag har full förståelse för knarkare som behöver bedöva sig. Jag har tack och lov hittills aldrig ställts inför en situation där en knarkare ber mig fixa knark/ge pengar till knark. Tror jag skulle kunna sträcka mig till att hjälpa till med en avgiftning via mina stesolid under min övervakning. Vilket förstås skulle innebära ett ökat lidande för mig om jag inte har mina mediciner. Å andra sidan gav jag en gång bort hela min lön till en uteliggare. Ångrar jag inte en sekund, även om stålarna rann iväg till knark och grejer. Människan kunde väl få en paus liksom. Och om någon vill ta livet av sig. Instinktivt gör jag vad jag kan för att förhindra det, men huruvida det är etiskt kan man ju diskutera. Och en gång när jag var på psyket visade en tjej med självskadebeteende mig ett rakblad hon hade smugglat in. Det var ett så smärtsamt ögonblick. Tack och lov hände ingenting. Där och då iallafall.

Har du sett I lodjurets timma? Apropå allt och ingenting.

[Esther]

Vad jag tänker på i den här tråden - beaktande olika svar... är att oreflekterad och onyanserad så kallad omtanke och missriktad tolerans är ofta något man måste betala dyrt för. Både på det personliga planet och i livet i övrigt.
OM man vill vara "snäll" och hjälpa andra utan att först se till VEM man hjälper och hur man bäst kan ge hjälp så kan det till och med hända att man hjälper till att hålla sprutan till silen eller man köper in knarket för den andre mår så dåligt eller man håller jackan på den som ska hoppa från bron.
Tror att det mesta i livet handlar om att ha omdöme. En individ utan omdöme är som en jagare bestyckad med atomvapen som inte har roder och kör full fart utan kurs. Scenen ändras i proportion till hur många sådana som styr ett land samlas kring sina beslut som alla saknar tillräckliga och nödvändiga underlag som man inte kan värdera på grund av just bristen på omdöme.

Uppfattar du det som jag saknar omdöme? Ja... det är möjligt att jag är omdömeslös ibland. Speciellt när jag... vad ska jag kalla det? får för mig att agera polisiärt. Nu pratar jag inte om typ som En man som heter Ove Nej, situationer som är potentiellt farliga för mig, men ingen annan gör någonting eller att jag inser att jag barrockt nog är mest lämpad att ha en möjlighet att fixa till situationen. Vid dessa tillfällen försätter jag mig själv i fara. Händer det mig något så skadas de som älskar mig, vilket jag naturligtvis inte vill. Ja, det är knepigt. Dessutom har vi ju inte hela pusslet framför oss. Icke-handlingar är ju också handlingar. Jag kanske gör alldeles rätt eller alldeles fel eller kanske lite av varje.

Har man hög empati är baksidan ur det själviska perspektivet att man bokstavligt talat lider med de som lider. Jag har full förståelse för knarkare som behöver bedöva sig. Jag har tack och lov hittills aldrig ställts inför en situation där en knarkare ber mig fixa knark/ge pengar till knark. Tror jag skulle kunna sträcka mig till att hjälpa till med en avgiftning via mina stesolid under min övervakning. Vilket förstås skulle innebära ett ökat lidande för mig om jag inte har mina mediciner. Å andra sidan gav jag en gång bort hela min lön till en uteliggare. Ångrar jag inte en sekund, även om stålarna rann iväg till knark och grejer. Människan kunde väl få en paus liksom. Och om någon vill ta livet av sig. Instinktivt gör jag vad jag kan för att förhindra det, men huruvida det är etiskt kan man ju diskutera. Och en gång när jag var på psyket visade en tjej med självskadebeteende mig ett rakblad hon hade smugglat in. Det var ett så smärtsamt ögonblick. Tack och lov hände ingenting. Där och då iallafall.

Har du sett I lodjurets timma? Apropå allt och ingenting.

Nej... jag menade ingen speciell - det jag skrev var mer ett samlat intryck av olika svar och funderingar jag läste i den här tråden (läste inte alla svar). Omtänksamhet eller vänlighet är inte helt vad jag menar med snäll... kvinnor vill ofta vara snälla. Man vill inte att kriminella ska få straff "det är ju så synd om dem" - när straff ofta är en kärleksgärning för den som gjort något.
Märkligt nog är ofta män de som "bedövar" sig från livet med olika substanser. Tragiskt.
Att få människor att vilja vara kvar och kämpa - livet är liksom utan bedövning - tycker jag är en klar kärleksgärning. Det är inte lätt att vara människa som Strindberg sa. Inte för någon. Men om man finner det vackra i det lilla - eller skönheten i naturen, glädjen i att vara frisk... små saker - tror jag att allt är värt det hela.

Nej - har inte sett den. Men jag hittade detta nu - som jag lyssnade på.

[Anne]

Din länk verkar inte funka här, Esther?

Jag tror att män i högre grad än kvinnor har svårt för att prata om sina problem och sorger och så där. Det kan vara väldigt värdefullt att ha någon som verkligen lyssnar, men man måste ju våga öppna sig också. Med det sagt menar jag inte att jag ser ältande som konstruktivt. Just nu har jag så mycket sorg i mig så jag tänker vara tystare så ni slipper drabbas av det eller ilska. Men jag läste nyss ett skämt skämt. (Jag är inte judinna). "Vad är det för likhet mellan en pizza och en jude? Båda ska in i ugnen!" Det skrattar alltså vissa åt. För övrigt är jag för kriminalvård med betoning på vård.

[Esther]

Din länk verkar inte funka här, Esther?

Jag tror att män i högre grad än kvinnor har svårt för att prata om sina problem och sorger och så där. Det kan vara väldigt värdefullt att ha någon som verkligen lyssnar, men man måste ju våga öppna sig också. Med det sagt menar jag inte att jag ser ältande som konstruktivt. Just nu har jag så mycket sorg i mig så jag tänker vara tystare så ni slipper drabbas av det eller ilska. Men jag läste nyss ett skämt skämt. (Jag är inte judinna). "Vad är det för likhet mellan en pizza och en jude? Båda ska in i ugnen!" Det skrattar alltså vissa åt. För övrigt är jag för kriminalvård med betoning på vård.

Länken var en presentation av pjäsen som du talade om. Författaren berättade hur den "blev till" när han försökte bli frisk från sitt alkoholberoende.
Ja - män är mer slutna. Kanske för att man upplever som man att man måste klara av allt, att man ska kunna själv, att ingen ändå förstår, att man inte vill vara svag och blotta sig. Apropå judar såg jag en underbar sann film om en judisk man (låg på SVT play) som när han kommit till Sverige efter lägret (han var ungersk jude) skrev brev till alla judiska flickor som hade bott i närheten av där han växt upp - han fann Lili ... de skrev till varandra och han älskade henne och visste det var HON - han var döende. Läkaren hade gett honom en kort tid att leva - lungorna var paj. Läkaren sa till honom att "folk tror att kärleken övervinner allt - men det är inte sant" - men han älskade en kvinna han aldrig sett ens (bara föreställt sig henne och hon älskade honom tillbaka) - det blev de till slut (de ville konvertera till protestantismen men rabbin fick dem att gifta sig judiskt) - han blev helt totalt frisk. Och de levde samman i över 50 år. Deras son gjorde filmen.

Verkligheten överträffar alltid dikt.