Vad utgör medvetandets referens?

[Illusionen]

Har kompletterat och ytterligare förtydligat mitt tidigare inlägg, 7 maj 09:18.
/ Illusionen

[förstår mig själv]

Läs även sista inläggen i "Einstein bevisar psolipsismen"
Jag har kommit fram till följande.
-medvetandets punktreferens "rumsligt" är en "punkt".
-det existerar endast medvetandet vilket inte har "utsträckning". Det som upplevs som rum är volymlöst.
-universum=medvetandet och saknar storlek (enhet)
-betraktar vi universum rent "atomärt" enligt TOV så är solipsismen ett faktum och en modell som kan antagas vilken avsevärt förenklat förståelse. Utgår man från S öppnar man sig för sambandsförståelse.
-esr ger antingen psolipsism eller "multiversum".
Någon samtidighet finns inte mellan multiversa(om de nu skulle finnas).
-samband lär råda mellan världarna om multiversa existerar. Är det så uppstår oändligt med nya universum. (Detta känns fel och konstlat). Jag utvecklar inte detta längre här då det känns falskt, rörigt och diffust.)
-Vårat medvetande är överallt och definerar och begränsar universa/alltet.
-Enligt tidigare har medvetandet känsla, öga, öra. Detta blir våra förnimmelser.
Vi har även ett förnuft som är konstant med avseende på "arv", förnuftet är en ordning till det som förnimmes.
-vi kan se förnuftets utveckling genom dess förhållande/ordningsföljd i relation till känslodimensionerna och öga,öra. Dvs förnuftet beror dels på arv(det konstanta läs ungefär IQ.
Vidare beror det på våra erfarenheter(dvs vad vi förnummit) upplevt. Vilket ju är ordnat genom dess lägen sekventiellt till upplevelser.
-genom "huvudteorin" ser man att det medvetandet/världen strävar mot är goda känslor. Förnuftet kommer en högre nivå med stigande erfarenheter.
Vi kan tolka det som position relativt förnimmelsefragmenten. Förnuftet märker alltså händelserna.
-genom förnuftets position och dess samband till det registrerade kan vi säga förnuftet kan "förstå" påföljande sekvens av indata.
-förnuftet och sinnena påverkar varandra och riktar om förnimmelsesekvenserna mot bättre känslostatus. Det är determinerat att styra förändringarna i medvetandet.
-när medvetandets förnuft ökar följer vi ett mer komplicerat samband så att följande ordningar i förnimmelser blir mer oförutsägbara. Medvetandet får alltså ökad spridning och svårlösare positioner.
-Då inte rum existerar är ögat en projektion av andra registreringar. Ögat står för strukturer som systematiserar samband mellan dimensionerna(upplevelserna) vilket leder till ökad klarhet och därmed förändringar i medvetandet
-allt som sker i medvetandet är i existensens modus(i nuet). Avstånd/hastigheter i tex distala galaxer kommer ändra dess ordning i förhållande till förnimmelserna.
Om vi alltså har en sekvenskarta innebär det ögat "tolkar/projicerar" kommer sekvenserna mellan distala upplevelser och mer centrala upplevelser. De centrala upplevelserna kommer att ha en livligare positionering(olika förhållanden i tex händelsesekvens i distal galax kan uppstå). Dvs det kan tex ske dubbla antal förnimmelser i egenreferensens centra(mitt i medvetandet"hjärtat" som det som upplevs "långt bort".
-egen tid=egensekvens. Ju längre bort destå lägre kvot (antal upplevda positions förändringar för den med perifer händelsesekvens delat med medvetandets händelsesekvens.
-begreppet tid är alltså en kvot
Återkommer.

[Illusionen]

Läs även sista inläggen i "Einstein bevisar psolipsismen"
Jag har kommit fram till följande.
.................................

Förnuftet märker alltså händelserna.
-genom förnuftets position och dess samband till det registrerade kan vi säga förnuftet kan "förstå" påföljande sekvens av indata.
-förnuftet och sinnena påverkar varandra och riktar om förnimmelsesekvenserna mot bättre känslostatus.
Det är determinerat att styra förändringarna i medvetandet.
-när medvetandets förnuft ökar följer vi ett mer komplicerat samband så att följande ordningar i förnimmelser blir mer oförutsägbara.
Medvetandet får alltså ökad spridning och svårlösare positioner.
-Då inte rum existerar är ögat en projektion av andra registreringar.
Ögat står för strukturer som systematiserar samband mellan dimensionerna(upplevelserna) vilket leder till ökad klarhet och därmed
förändringar i medvetandet
-allt som sker i medvetandet är i existensens modus(i nuet).
Avstånd/hastigheter i tex distala galaxer kommer ändra dess ordning i förhållande till förnimmelserna.
Om vi alltså har en sekvenskarta innebär det ögat "tolkar/projicerar" kommer sekvenserna mellan distala upplevelser och mer centrala upplevelser.
De centrala upplevelserna kommer att ha en livligare positionering(olika förhållanden i tex händelsesekvens i distal galax kan uppstå).
Dvs det kan tex ske dubbla antal förnimmelser i egenreferensens centra(mitt i medvetandet"hjärtat" som det som upplevs "långt bort".
-egen tid=egensekvens.
Ju längre bort destå lägre kvot (antal upplevda positions förändringar för den med perifer händelsesekvens delat med medvetandets händelsesekvens.
-begreppet tid är alltså en kvot
Återkommer.

Hej Fms!
Kanske jag missförstår dig, men du förefaller beskriva "händelser" och "sekvenser" där fenomenet tid förutsätts vara en realitet.
Personligen är jag av uppfattningen att du inledningsvis måste frångå det atomära perspektivet (= vår verklighet inkl egenskaper),
och börja resonemanget i det universella perspektivet. Det är i det universella perspektivet som vi "bryter ned" förklaringsmodellen
i + och - i G. Här saknas alltså våra atomära fenomen/egenskaper/dimensioner.
Allt som krävs är + och - i G. Denna enkelhet är för mig mycket tilltalande.
Ett sådant här beskrivet tillvägagångssätt innebär att du skapar förutsättningar att förklara och definiera fenomenet tid.
Har man inte ett väl underbyggt svar på frågan, VAD ÄR TID ?, saknas tyvärr det som är väsentligast i sammanhanget.
Det är först då du greppar fenomenet TID, som du har den grund jag tidigare efterlyst.
I mitt inlägg, VARFÖR EXPONENTIELLA SAMBAND ?, (07 maj 2014 09:18), har jag i dag infört ett ytterligare förtydligande,
med anledning av detta. Här redogör jag bl a för MÄNGD-begreppets bakgrund och betydelse, och hur TID därigenom blir
hemmahörande i exponenten.
Så om jag får ge dig ett tips/råd, så är det, lägg merparten av dina funderingar åt sidan, och fördjupa dig i frågeställningen,
VAD ÄR TID ?
Det är flera här på FF som tror sig ha svaret på den frågan, men min uppfattning är att de inte förstår.

Det är här viktigt att förstå vad Eulers formel representerar. Min personliga tolkning är att Eulers formel, som är väsentlig för
mitt resonemang, är en ATOMÄR beskrivning av relationen reellt - imaginärt.
I konceptet poängterar jag av det skälet att formeln skall betraktas som ett medelvärde sett ur det atomära perspektivet.
Den ”absoluta” sanningen är därigenom sannolikt ouppnåelig, det krävs något mer, vilket jag senare avser återkomma till.

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Hej tack för ditt inlägg. För mig har det varit viktigt med grunder att förstå dem först. Sen visar det sig att vi kan förstå precis vad vi vill (behöver). Tiden som begrepp är inte förnärvarande aktuell i mina teorier om människan. För mig har det handlat om sinnen och förnuft och resultat.
Innan man har grunderna klara för sig så tycker jag att teorierna blir bristfälliga. Det går inte att bevisa grunderna ur någon teori utan det är tvärt om så att grunderna leder till teorier om tex universum, tid osv.
Grunderna är som sagt det som är i sig själv och genom sig själv begripes.Grunderna är sibjektiva alltså alla definerar sina grunder genom sig själv tex genom att känna.
Ordet tid/fenomenet är inte enligt mig någon grund. Förnuft och känsla/sinnen räcker för mig som förklaringar och är enheter som jag använder och som är exakt begripna och definerade.
Grunderna styr alla andra tankar så att man uppnår det man vill bättre och bättre(förnuftet ökar ju).
Jag menar att bibeln dvs grunderna där är en lärobok om människan och därför det mest grundläggande man kan förstå varpå alla andra "subläror" i grunden bygger på. Tex fysik, kemi, biologi osv.
Dvs en heltäckande teori som alltså är om sig själv som i sin tur utvecklar tex fysiken osv. Inte tvärt om. Då kommer man hamna i tro, politik dvs i felaktig grund. Okar grund som blir odefinerad. Och därmed uppstår ondskan och vansinnet i världen.
Om du tänker på olika samhälls strukturer, straff osv genom årtusender så finner man att teorier som inte bygger på grunderna kommer att betraktas som "fel"/inhumana av eftervärlden. Självklart var man lika övertygad tex på vikingatiden att människooffer var rätt. På samma sätt som man tex är övertygad om att man ska låsa in människor i dag, på samma sätt man tror att tex demokrati är evigt osv. Det enda vi med absolut säkerhet kan säga är att eftervärlden kommer se den ondska vi inte nu ser. (ja detta samband/bevis finner man ju genom att förstå historien). Sedan kan man tänka på vilken lära som hållit genom historien, en lära vilket eftervärlden inte kan dömma utan snarare referensen som håller. "att tex vända andra kinden till" "att förlåta" "tolerera" "inte döda (kriga), spärra in, förslava"
Dessa teorier (vilka har hållt historiskt) är uppbyggda med grunderna. Dvs sinne, känsla och förnuft. Som sagt vet vi att samhället själv bryter mot dessa grunder och att de flesta inte tycker det är konstigt (trotts det som skett historiskt klart visar att det alltid är fel).
Sedan när man utövar sin fantasi/tro så kommer det som är grundläggande för människan att bli ett resultat av fantasin i stället för tvärt om "fantasin"/"teorin" uppstår genom grunderna.( som för tex spinoza, jesus, mohammad, einstein, hippokrates).
Så när du rekommenderar mig att utgå ifrån något abstrakt och bygga upp grunderna från detta , just detta misstag som orsakat allt lidande för mänskligheten och är =helvetet.
Dvs enligt mig ett "metodfel". Viktigt att komma ihåg att grunderna definerar vad vi ska förstå också inte bara gör de det möjligt att förstå utan begränsar och styr tanken till sådant som vi mår bra av. Människohjärnan/tanken kan inte förstå det som inte ska förstås utan enbart det som är av nytta. Datorer tex kan användas till det hjärnan inte klarar (för att det är mot naturen) men då det som förstås är av vikt så är tanken/teorierna fullständigt överlägsna tex en dator.
Sedan håller jag med om att vissa ord känns mer grundläggande tex ordet tid. Något som uppstår som teori/förklaring ur grunderna delvis i alla fall. Tänk på att både ord och matematik även de uppstår ur grundena. Sinne/förnuft/känsla.
Jag ska titta mer på din matematik (lär just nu ut gymnasiematte till min dotter och får matten därmed uppdaterad).
mvh FMS

[Antic]

Man måste bara komma ihåg en viktig sak när man diskuterar medvetandet. Medvetandet har ingenting med matematik att göra och inget som vi upplever eller känner kan sättas i en enda siffra. Vi kan försöka tolka våra yttre intryck med de siffror välden utanför låter oss sätta på den men de tar alla slut så fort medvetandet tar över och börjar att uppleva och känna.

Jag har en annan teori än solipsism som kanske skulle kunna vara något. Den skriver jag ned sen. Vad det gäller tid så är det inte så konstigt att vi inte vet vad tiden själv är för något. Det enda vi kan se och mäta är effekterna "av tiden". Men jag kanske kan ha en liten ide om vad tid skulle kunna vara, som jag också postar med detaljerat sen på samma tråd.

[Illusionen]

Rent allmänt anses frågan VAD ÄR TID ?, vara en av de stora fundamentala frågorna.
I mitt koncept besvaras frågan. Då Fms visat intresse för mitt koncept, var min avsikt att ge Fms
ett tips inför sommaren, för den händelse han var intresserad av en fortsatt diskussion med mig.
Av hans svar framgår att vi fortfarande står långt från varandra i synen på aktuella frågor.

Detta är inget problem för mig, då var och en givetvis skall följa sin egen övertygelse.
Samtidigt bör man då respektera att mitt intresse av en fortsatt diskussion svalnar om de
förklaringar/beskrivningar/resonemang som presenteras i stort genomgående saknar den
förankring jag vid upprepade tillfällen efterlyst.

Trevlig sommar !

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Man måste bara komma ihåg en viktig sak när man diskuterar medvetandet. Medvetandet har ingenting med matematik att göra och inget som vi upplever eller känner kan sättas i en enda siffra. Vi kan försöka tolka våra yttre intryck med de siffror välden utanför låter oss sätta på den men de tar alla slut så fort medvetandet tar över och börjar att uppleva och känna.

Jag har en annan teori än solipsism som kanske skulle kunna vara något. Den skriver jag ned sen. Vad det gäller tid så är det inte så konstigt att vi inte vet vad tiden själv är för något. Det enda vi kan se och mäta är effekterna "av tiden". Men jag kanske kan ha en liten ide om vad tid skulle kunna vara, som jag också postar med detaljerat sen på samma tråd.

Jo precis. Medvetandets grunder bygger upp matematiken och inte tvärt om. Medvetandet är alltså orsak till matematik inte en verkan av matematik.
Att förklara tex smärta med något abstrakt leder ju inte till samma sak som att känna. När vi förnimmer uppstår en teori/tolkning av det vi känner automatiskt(förstår genom sig självt). Därur uppstår teorier om fysik matematik osv. Samband mellan förnimmelser är det som bygger upp allt som förstås. Vidare anger det som förstås genom sig självt om det är gott eller ont dvs egenvärde och styrande för tanken och alla "rörelser".

[Antic]

Är du seriös eller? Är matematiker medvetslösa?
Matematik är som vilken som helst vetenskaplig disciplin som modellerar verkligheten.
Själv räknar jag matematiken som den mest lysande formen av abstrakt tänkande.
Matematik idag handlar mycket om ”igenkännade” av likartade strukturer. Det finns en strävan inom olika delar av matematik att få en konsensus där grundläggande matematiska operationer har en kärna där vi kan urskilja något fundamentalt gemensamt, atomärt.
Det finns olika riktningar inom matematikforskning, huvudleden är totalt värdelöst och lever sitt eget liv i sin egen fantasibubbla. Den matematiken kommer aldrig att göra en nytta.

Det gäller världen utanför oss, ja. Och då håller jag med dig. Men inte om medvetandet. Försök sätta en siffra på en tanke, en känsla eller ett upplevande, den säger ingenting. Därför att allt som vi skapar går bara att känna och uppleva.

[förstår mig själv]

Är du seriös eller? Är matematiker medvetslösa?
Matematik är som vilken som helst vetenskaplig disciplin som modellerar verkligheten.
Själv räknar jag matematiken som den mest lysande formen av abstrakt tänkande.
Matematik idag handlar mycket om ”igenkännade” av likartade strukturer. Det finns en strävan inom olika delar av matematik att få en konsensus där grundläggande matematiska operationer har en kärna där vi kan urskilja något fundamentalt gemensamt, atomärt.
Det finns olika riktningar inom matematikforskning, huvudleden är totalt värdelöst och lever sitt eget liv i sin egen fantasibubbla. Den matematiken kommer aldrig att göra en nytta.

Det gäller världen utanför oss, ja. Och då håller jag med dig. Men inte om medvetandet. Försök sätta en siffra på en tanke, en känsla eller ett upplevande, den säger ingenting. Därför att allt som vi skapar går bara att känna och uppleva.

Som sagt föredrar själv att utgå från säkra sanningar/grunder och det som förnimmes (dvs i det vi kallar medvetandet) är tillräckligt för mig. Att anta att något finns utanför är inte ett sådant säkert antagande. Det är inga grunder som kunskap vilar på. Utan en verkan av medvetandet. Vi kan med absolut säkerhet säga att det som "finns utanför" är definerat av det inre. Inte att det inre är definerat av det yttre. När man gör tvärt om är det galet och detta är orsaken till lidande. Arbetar man med att förbättra det inre (dvs det man känner, ser, hör, tänker) så är det =förändra det "yttre". Om man arbetar med att förändra det yttre så kommer det inre inte att förändras till det bättre.(dvs man upplever inte ökat förnuft och bättre känslor i sitt medvetande). Genom denna förutsättning att man själv avnjuter/upplever allt så kommer man att tex förstå att inte bråka, styra straffa andra osv. Dvs i verkligheten följa etiska lagar.
Annars kommer man göra tvärt imot vad man anser vara rätt för andra( vilket ju förklarar historien då de styrandes ideer, straff tro osv inte har hållit pga att man förnekat naturvetenskapen och följt fantasier utan säkra grunder/referenser). Priset man får betala uppstår och värderas sedan av medvetandet i form av olustkänslor. man får så att säga en tråkig hemsk värld som resultat av psykosen.

[förstår mig själv]

Rent allmänt anses frågan VAD ÄR TID ?, vara en av de stora fundamentala frågorna.

Varför skulle den frågan vara av fundamental betydelse?
Jag menar, vi lever i en verklighet som vi uppfattar och har koll på. Varför börja stöka till det med onödiga frågor?

Jo onödiga frågor, svaren kommer på det vi behöver utan att några frågor behöver ställas. Problemet är då svaren inte är "det man trodde, eller ville".
Det är när man förstår något först då vet man vad svaret på "frågan" är. De svar jag fått har nästan uteslutande blommat upp som tanke. Inte som resultata av en fråga/önskan att förstå denna speciella fråga. Dock är "amor dei intellektualis" en orsak till att vilja utveckla sitt förnuft (egenvärde när den avnjutes i form av förnimma).

[Pilatus]

Försök sätta en siffra på en tanke, en känsla eller ett upplevande, den säger ingenting.

Du tänker på ett antal frukter och jämför dem med antalet fingrar på din hand och kommer fram till att de har något gemensamt. Antalet element är lika och kan räknas till fem.

[Illusionen]

Rent allmänt anses frågan VAD ÄR TID ?, vara en av de stora fundamentala frågorna.

Varför skulle den frågan vara av fundamental betydelse?

Frågan förefaller vara ett skämt, eller menar du verkligen att du inte förstår varför frågan
anses vara av fundamental betydelse ?

I mitt inlägg 20 apr 2014 redovisar jag en lista över några av mina tidigare inlägg, i föreliggande tråd.
Flertalet av dessa inlägg berör och/eller har anknytning till fenomenet TID.
För att visa på svagheten i ditt och Fms resonemang väljs från listan, som exempel,
ANG RELATIVITET SOM FUNKTION AV DRP, 27 dec 2013 16:40,
ANG DOPPLEREFFEKT OCH ”RÖDFÖRSKJUTNING, 05 jan 2014 12:19
VARFÖR EXPONENTIELLA SAMBAND ?, 7 maj 2014 09:18

Einsteins speciella relativitetsteori, ESR, utgör en av hörnstenarna inom fysiken, och tillämpas
bl a när universum beskrivs.
Tolkningen av ESR är således av vital betydelse inom fysiken och astronomin.

En slutsats jag drar i ovan angivna inlägg är att ESR är ofullständig, beroende på att det,
utöver den reella påvisbara effekten även bör förekomma en dold imaginär effekt enligt,

ΔVXV ”RE” , ±√1– (V/C)^2
ΔVXV ”IM” , ±√1+ (V/C)^2 / j

Mot bakgrund av detta exempel ber jag dig och Fms förklara hur ni, utan kunskap och/eller väl
förankrad teori, om vad fenomenet TID representerar, skall kunna avgöra om mina slutsatser är
korrekta eller ej.

/ Illusionen

[Zokrates]

Om det ej fanns någon rörelse, så vore allt statiskt, därmed i avsaknad av tid.
Den initiala frågan bör alltså vara vad som orsakat den första rörelsen och därmed gett upphov till tid.
Att kunna ge ett korrekt svar på det anser jag vore oerhört intressant. (JätteGlad för ett svar).

[förstår mig själv]

Du menar snarare att svaret är ett skämt och inte frågan?
Nåväl, min utgångspunkt är att aldrig ta på sej för stor kostym.
Jag är relativt bra skolad i kritiskt tänkande genom mina universitetsstudier.
I förstone är amatörsnacket endast skitsnack som inte tål en prövning.
Dina privata fantasier är inte så mycket värda.

Hej!
Vad något är värt avgör man själv. Livet handlar för mig inte om att kritisera utan att producera tankar om det det verkliga. Att ha massa negeringar att lyda under ger upphov till olustkänslor. Något sker ju hela tiden och detta bör man fokusera på, uppnå något verkligt. Kritik leder inte till någon insikt om det som uppstår/det verkliga. Genom att fokusera på det existerande utesluter man alla oändliga möjligheter som är overkliga automatiskt och dessa behöver man inte tänka på därmed.
Jag utgår i från att du förstår det du skriver inget konstigt med detta. Jag menar dock att du inte är jag och jag är inte du. vi har inte samma medvetande eller referenser och detta är orsaken till att olika teorier om naturen uppstår. Tänk också på att du själv inte blir klokare genom kritik, för mig är det egna förnuftet och det jag upplever det viktigaste(och enligt mig verkligt till skilland mot att påstå vad någon annan förstår, ser, hör eller känner vilket ju saknar enligt mig pålitliga grunder) det som producerar en verklighet för mig. Denna verklighet är vad jag koncentrerar mig på.
Redogör man för sina upplevelser/grunder och sin teori så har man gett informationen som den andre behöver.
Om du läser vad jag skriver så är det just att beskriva vad min teori ger och hur den uppstått. I ock med att ordet tid används mycket och ofta så motsvaras det av något i medvetandet, illusionen menar väl som jag har uppfattat honom att han beskriver detta matematiskt med sina formler.
som sagt var har jag ännu inte haft behov av detta utan ju mindre oklarheter mina teorier byggs upp av destå bättre anser jag mig förstå naturen.
för mig räcker det med ordningsföljd/sekvens och det förutsätter ingen tid som illusionen menar. Tid uppstår tror jag som förklaring till att vi betraktar sekvenserna som förändringar och vi vill ha en orsak till dessa förändringar i medvetandet. Istället fokuserar jag mig på ordningarna utan att behöva fundera på orsakerna till detta (så att säga drivkraften till olika sekvenser). Sekvenserna i sig är naturlagarna och förnuftets arbetsmaterial enligt mig.

[Illusionen]

Du menar snarare att svaret är ett skämt och inte frågan?
Nåväl, min utgångspunkt är att aldrig ta på sej för stor kostym.
Jag är relativt bra skolad i kritiskt tänkande genom mina universitetsstudier.
I förstone är amatörsnacket endast skitsnack som inte tål en prövning.
Dina privata fantasier är inte så mycket värda.

Om du är klar med presentationen av dig själv kanske du vill besvara mitt inlägg ?
/ Illusionen