Vertumnus skrev:Att en sten kan användas som vapen innebär inte att den är ett vapen. Den kan göras till vapen eller grundsten, men den är ingetdera.
Utan förmåga till njutning kan vi inte njuta av någonting. Förmågan till njutning hittar vi inom oss själva, vi framställer den inte, vi finner den, vi upplever den genom varat. Värdet är intrinsikalt.
Det är genom våra föreställningar vi får tillgång till att förhålla oss till något som önskvärt. Det är inte stenens egenskaper i sig som gör att den kan användas utan kombinationen som uppstår när vi är medvetna om att vi erfar stenen, föreställer oss saker om den och vill saker med den vi kan handla utifrån. Vi kan exempelvis skapa en sax med syfte att klippa saker med den eftersom vi har alla dessa aspekter tillgängliga. Tar vi bort en enda av dem kan vi inte skapa en sax.
Xion skrev:
Själva livet kan vi använda genom att njuta av det.
Vi kan handla och motiverar våra handlingar med erfarna kvalitéer som "förmågan till njutning" ni talar om. Det är "förmågan till erfarna kvalitéer". Alla typer av erfarenheter som kan ha + och -, alltså samtliga erfarenheter vi kan ha vi med föreställningarna kan välja mellan.
"Livet självt" kan, och har, värde som en konsekvens av att vi har dessa förmågor tänker jag.
Man kan även vända på det, dessa förmågor finns eftersom dem har värde för oss. Det verkar vara ett tveeggat svärd.
Inget i detta förhållande har "värde i sig", allt har "funktionen av värde", alltså vi har förmågan till värdehandlingar.
Samtidigt har vi saker vi handlar för att dem har värde direkt eller indirekt, vi kan där använda begreppen intrinsikalt och instrumentellt. Vi kan "använda livet" till att erfara önskvärda saker och välja hur vi vill skapa livet eftersom dessa finns inför vår erfarenhet.