Vad tänker du på?

[Algotezza]

Jag har blivit en tråkig person, jag har inget att säga längre.

Tycker du det själv också?

[David H]

Jag är deprimerad... Kanske borde ändra på mina vanor (de som finns). Folk saknar en inte förrän man bara inte dyker upp en dag, utan anledning...

Människor har väl olika styrkor och svagheter. Kanske du har lättare ibland för att se dina svagheter än styrkor. Och ibland kanske du missar en annans svaghet för en styrka... Jag vet inte.

Ja jag hoppas det.
Deprimerad kanske kommer av depressed, förtryckt?

Jag vet inte... förtryckt tycker jag dock låter som ett sätt att placera fel hos någon annan, att problem är en förtryckare. Oavsett om något är någon annans fel eller inte är det sällan konstruktivt att utgå från, då det inte går att ändra på. Men man kan alltid ändra på sig själv. Att ändra på sig själv kan också handla om att ifrågasätta och konfrontera andra, så det ena behöver inte utesluta det andra.

Om styrkor och svagheter kan jag tycka du ger ett intryck som är på sätt och vis tvärtom från många andra. Många kommer in med attityd av att själv veta bättre och uppfattar andras synpunkter som bristfälliga. Som en lärare som gärna läxar upp andra, men inte ser behov av att själv bli uppläxad. Målet borde vara att finna en sund balans...

[klorofyll]

Att ändra på sig själv kan också handla om att ifrågasätta och konfrontera andra, så det ena behöver inte utesluta det andra.

Bra sagt! Tack för det! Jag borde inte ha problem med folk. Om de visste hur lite jag bryr mig så skulle de bli rädda. Haha.

Jag har nästan aldrig konfronterat någon. Jag har haft lite svårt men människor som inte tänker som jag.

Pirre Wallenberg sa ju i den där dokumentären: "sanningen kan vi förhandla om". Så har jag aldrig varit.

Problemet är att alla tror att jag bryr mig och det kanske jag gör också, men inte på det sätt de tror..

[klorofyll]

Så det är så du tror att det är så jag fungerar?

Jag tror inte att det finns något som hedonism, så nej alltså, hedonism är som bäst en illusion. Men du menade att vissa väljer att må dåligt för att det vill det? Varför skulle då inte två likadana (samma vilja) personer misshandla varandra?

Hm, du svarar som en politiker. Du kallade mig hedonist - menar du att jag skulle agera som du beskriver ovan?

Just wondering, you know...

Är inte de du beskriver ovan snarare två masochister som pucklar på varandra för njutnings skull än hedonister - livsnjutare?

Du svarar ju inte på mina frågor - inte konstigt om det blir missförstånd. Säg vad hedonist eller masochist är vad som skiljer dig från dem?

[Pilatus]

Ja jag hoppas det. Deprimerad kanske kommer av depressed, förtryckt?

Orden har besläktad betydelse, men de har litet olika användningsområden.

Deprimerad kommer av franskans déprimer och dess latinska förebild deprimere, trycka ned, förtrycka, kväva

Förtryckt, av medelnedertyskans vordruck, att vara förtryckt; våld, övervåld, tyranni.

[Pilatus]

Säg vad hedonist eller masochist är vad som skiljer dig från dem?

hedonist, filos. den etiska åsikt enligt vilken det högsta goda är sinnlig njutning

masochist, som består i att någon har begär efter att bli misshandlad och däri finner sexuell tillfredsställelse

[Algotezza]

Jag tror inte att det finns något som hedonism, så nej alltså, hedonism är som bäst en illusion. Men du menade att vissa väljer att må dåligt för att det vill det? Varför skulle då inte två likadana (samma vilja) personer misshandla varandra?

Hm, du svarar som en politiker. Du kallade mig hedonist - menar du att jag skulle agera som du beskriver ovan?

Just wondering, you know...

Är inte de du beskriver ovan snarare två masochister som pucklar på varandra för njutnings skull än hedonister - livsnjutare?

Du svarar ju inte på mina frågor - inte konstigt om det blir missförstånd. Säg vad hedonist eller masochist är vad som skiljer dig från dem?

Njutning är inte det högsta goda för mig, utan att följa det egna samvetet. Jag njuter inte av att bli slagen eller utsättas för våld. Inte psykiskt våld heller.

OK.

Varför tror du jag är både masochist och hedonist? Nu är det din tur att svara.

[klorofyll]

Hm, du svarar som en politiker. Du kallade mig hedonist - menar du att jag skulle agera som du beskriver ovan?

Just wondering, you know...

Är inte de du beskriver ovan snarare två masochister som pucklar på varandra för njutnings skull än hedonister - livsnjutare?

Du svarar ju inte på mina frågor - inte konstigt om det blir missförstånd. Säg vad hedonist eller masochist är vad som skiljer dig från dem?

Njutning är inte det högsta goda för mig, utan att följa det egna samvetet. Jag njuter inte av att bli slagen eller utsättas för våld. Inte psykiskt våld heller.

OK.

Varför tror du jag är både masochist och hedonist? Nu är det din tur att svara.

Ursäkta att jag skriver så konstigt... Blev bara lite provocerad att du tror att vissa vill må dåligt

[klorofyll]

Om jag någon gång skriver en bok så ska nog handlingen vara som den i The Player...
Sista scenen:
https://www.youtube.com/watch?v=PRWF7kgoyUE
Skurken kommer undan.

[Algotezza]

Du svarar ju inte på mina frågor - inte konstigt om det blir missförstånd. Säg vad hedonist eller masochist är vad som skiljer dig från dem?

Njutning är inte det högsta goda för mig, utan att följa det egna samvetet. Jag njuter inte av att bli slagen eller utsättas för våld. Inte psykiskt våld heller.

OK.

Varför tror du jag är både masochist och hedonist? Nu är det din tur att svara.

Ursäkta att jag skriver så konstigt... Blev bara lite provocerad att du tror att vissa vill må dåligt

Fast det är ju inte så enkelt bara att vissa "gillar att må dåligt" dvs. att många skulle vara masochister. Det är för simpelt. Snarare är det så att skiftningar i livet mellan glädje och lidande, ljus och mörker gör livet intressant - och intressant = meningsfullt. Bara ljus gör oss bländade och lite korkade. Alltså om man levde helt problemfritt. Problem och försök att lösa dem tror jag är utvecklande för både känsla och förnuft.

Men sedan tror jag att en del unga idag går in för sina diagnoser på ett osunt sätt - att de blir sin diagnos, den blir deras identitet. De har snarast en dubbel och motsägelsefull relation till sin diagnos. till sitt lidande. De vill på en gång slippa den, samtidigt som den paradoxalt kan fungera som en känsloskapande motor - och vi människor älskar känslor och deras uttryck. Också i kulturen.

Tänk sedan på alla ibland tomma människor som flockas kring dem med diagnoser, kuratorer, psykologer, psykiatriker, de som suger i sig av andras mentala smärta och känslouttryck. Känsloätarna som i gengäld vill skänka lindring eller snarare transformera om de lidandes känslor så de blir lättare att tillgodogöra sig och digestera. Ungas känslor och känsloutbrott och uttryck livnär en kader av vuxna känsloätare.

Å andra sidan är vi alla mer eller mindre känsloätare. Människan lever inte bara av bröd utan också av varandras känslouttryck. Vi har också en mentalt-emotionell matsmältning - också med en avföringsdel. Skitsnack, känsloutbrott...

[klorofyll]

Läkare och psykologer föraktar ibland sina patienter. De tror att de själva gått livets hårda skola och att de har en överlägsen intelligens.

Detta stör mig mycket, att personer ser sig som bättre för att de får hög poäng på högskoleprovet... Dom tror på riktigt att deras tankar är mer intressanta.

[klorofyll]

Att behövas och veta bäst... Är det inte vad specialister strävar efter?

[Anders]

Läkare och psykologer föraktar ibland sina patienter. De tror att de själva gått livets hårda skola och att de har en överlägsen intelligens.

Detta stör mig mycket, att personer ser sig som bättre för att de får hög poäng på högskoleprovet... Dom tror på riktigt att deras tankar är mer intressanta.

Har haft MYCKET kontakt med läkare genom åren. På det personliga planet. Känner många, många läkare. Och ja, det finns ett IQ-snobberi, men var finns det inte det? Klyftiga människor blir alltid beundrade och är det helt fel? De kommer ofta från akademisk bakgrund och är väl lite omnipotenta så, men inte så mycket som som konstnärstyper som vet hur alla borde tänka och vad som är det rätta för alla. Och de har en jävla prestationsångest inbyggd i jobbet. Men framför allt är det oftast fråga om arbetsamma, sympatiska människor med ett stort intresse för andra människor. Och stöter man på en läkare som beter sig jobbigt är denne oftast utarbetad eller skyddar sig från att bli det. Ok det finns skitstövlar där också men betydligt färre än i andra skrån skulle jag påstå.

Har haft rätt mycket med psykologer att göra, de kan göra bra saker, men som personer att ha att göra med både som terapeuter och privat föredrar jag läkarna. Mer verkstad på dem.

[Anders]

Ja, det kan man säga om läkarna som grupp. Det är folk från bättre bakgrund som det är mycket verkstad i.

[klorofyll]

Och ja, det finns ett IQ-snobberi, men var finns det inte det?

Jag tycker för det mesta att medelmåttorna sätter ribban, så att osmarthet belönas... (kanske låter konstigt?).

IQ-snobberi går alltid ut på att man ska vara så elak som möjligt.

Jag kan ju säga hur jag ser på mig själv då:
Jag har bra minne. Det är det enda.