Hur ser du på en buse?

[Algotezza]

Beror inte diagnosen mental sjukdom mer på social dysfunktionalitet än att "man är sjuk i själen"?

Den primära orsaken till de sociala problemen är ju oftast att omvärlden tolkas annorlunda, att den framkallar ångest, eller att individen har en förändrad självbild. Omdömet fungerar inte, sociala koder kan missförstås, relationer förändras. Diagnoser som syftar till social dysfunktionalitet är ofta relaterade till autism av olika slag. Schizofreni betecknar mer att någon är "sjuk på riktigt" och i behov av vård på sjukhus vid skov.

Att man inte funkar i samspelet med andra... Man beter sig och pratar onormalt, för omgivningen störande... Men vad skall man då säga om det egna mentala lidandet, beror det på samspelet med omvärlden eller "inre processer" (mer eller mindre oberoende av samspelet med andra)? Både-och antar jag...

Det finns ju ett antal psykoser som triggas av yttre faktorer, outhärdliga hemförhållanden, övergrepp, krigshändelser och liknande. Andra sjukdomstillstånd bara uppkommer utan synbarlig orsak. Vi har olika dispositioner, är olika människotyper. Ernst Kretschmer och Henrik Sjöbring har ju skrivit böcker om detta. Sjöbrings konstitutionsradikaler är användbara men har antagligen kommit ur bruk? I alla fall ser jag sällan någon referera till sådana beskrivningar. T ex att påstå att Hans Blix är supersolid. Hur många förstår vad som menas med sådana beskrivande karaktärsdrag i dag? Det framkallar ofta misstänksamhet.

Hursomhelst är det väl via det yttre beteendet omvärlden blir varse hur det står till med en. Är det inte alltid något yttre som triggar igång en sjukdomsprocess även om man har medfödd potentialitet att bli sjuk? Alla som"bär på anlagen" blir ju inte sjuka. Det gäller väl även på det somatiska området.

/Algotezza

[Pilatus]

Idc kriterierna är observationer som man ofta kan se hos den sjuke.

Nej det är inte en korrekt beskrivning. ICD-10, International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems

Varför finns Idc detta är den intressanta frågan.

Hur mycket tid och energi skall vi förbruka på att en diagnos ställd i Sverige motsvaras av en diagnos som ställs i något annat land som tillämpar ICD-10?

Ja det beror på att vissa människor har egenskaper och beteende som samhället inte tolererar.

Det är nog ett av de mindre problemen.

Det handlar inte om sjukdom. Det handlar om arv och miljö. Resultatet av arvet och miljön och det leder till att man torterar människor och slår ut massa hjärnfunktioner.

Definiera då vad sjukdom är!

Vad gäller utbildning så är det läkarlinjen på ki 5,5 år och läkarjobb 12 år främst vårdcentral. Skit i vem jag är försök förstå vad jag skriver.

Jag försöker verkligen. Men jag kan ju inte undvika att se att du hunnit bli ringrostig och börjat uppfinna egna definitioner och beskrivningar av vad psykiatrisk vård handlar om.

Det är stor olycka när man försöker förklara och förstå människor på det sätt du gör.

Beskriv varför du anser det är svårt. Svårt att bli motsagd av någon som är kritisk till din uppfattning om vad psykiatri handlar om? "att man torterar människor och slår ut massa hjärnfunktioner." Varför skulle någon vilja syssla med sådant? Vilken samhällelig funktion skulle det ha att tortera människor som har problem på olika sätt?

[xts]

Självfallet vill ingen syssla med tortyr och annat inom psykiatrin. Det handlar bara om att man inte förstår bättre, helt enkelt. För att vi utgår från en norm som ska vara "standard". Beter sig någon utanför standarden så anses det sjukt och måste botas. Men våra kroppar är skapta att fungera så här. När vi gör något som går emot vår egna natur så kommer kroppen må dåligt av det. Detta försöker våra kroppar varna oss för, med känslor som känns dåliga. Men vi är så ihärdiga att fortsätta med våra sysslor eftersom det är standard. Det är norm, det är "normalt" osv. tillslut klarar inte kroppen/huvudet med detta längre. Vi blir deprimerade, vi utvecklar avvikande beteenden (vilket är en sund reaktion), vi begår självmord osv.

Det enda logiska sättet att må är att följa våra egna känslor och sinnen, inte tankar/definitioner om hur vi ska agera. Känns något dåligt så är det dåligt. Man ska inte borra huvudet ner i isen och fortsätta köra, trycka undan ångest och annat som varnar oss.

[Pilatus]

Hursomhelst är det väl via det yttre beteendet omvärlden blir varse hur det står till med en.

Det är säkert så i de flesta fall. Men jag tror även att människor med en gradvis försämring av sitt psykiska välbefinnande uppsöker vården och beskriver sina symptom (hallucinationer, sin ångest, fobier, nedstämdhet och att de känner sig alienerade från vad de uppfattat vara sitt jag).

Är det inte alltid något yttre som triggar igång en sjukdomsprocess även om man har medfödd potentialitet att bli sjuk? Alla som"bär på anlagen" blir ju inte sjuka. Det gäller väl även på det somatiska området.

Men det är väl ett område vi har svårt att uttala oss säkert om. Det finns helt klart ett antal sjukliga förändringar som kan påverka vårt psykiska hälsotillstånd. Ex vis tyreotoxisk psykos. Vad som utlöser dessa sjukdomar forskar man i. Det var ett slag politiskt korrekt att föreställa sig att psykiska sjukdomar var en myt, att de uppstod i disharmoniska familjer etc. Andra har varit mer orienterade åt det genetiska hållet. Jag betvivlar att det som utlöser en specifik sjukdom alltid har en yttre orsak.

[Algotezza]

Hursomhelst är det väl via det yttre beteendet omvärlden blir varse hur det står till med en.

Det är säkert så i de flesta fall. Men jag tror även att människor med en gradvis försämring av sitt psykiska välbefinnande uppsöker vården och beskriver sina symptom (hallucinationer, sin ångest, fobier, nedstämdhet och att de känner sig alienerade från vad de uppfattat vara sitt jag).

Är det inte alltid något yttre som triggar igång en sjukdomsprocess även om man har medfödd potentialitet att bli sjuk? Alla som"bär på anlagen" blir ju inte sjuka. Det gäller väl även på det somatiska området.

Men det är väl ett område vi har svårt att uttala oss säkert om. Det finns helt klart ett antal sjukliga förändringar som kan påverka vårt psykiska hälsotillstånd. Ex vis tyreotoxisk psykos. Vad som utlöser dessa sjukdomar forskar man i. Det var ett slag politiskt korrekt att föreställa sig att psykiska sjukdomar var en myt, att de uppstod i disharmoniska familjer etc. Andra har varit mer orienterade åt det genetiska hållet. Jag betvivlar att det som utlöser en specifik sjukdom alltid har en yttre orsak.

Då åsyftar RD Laings teorier antar jag.

Jag har inte skrivit att sjukdomar alltid har en yttre orsak, det är väl alltid en fråga om hur individen samverkar med omvärlden, när det gäller allt från baciller och virus till, djur och medmänniskor. Man kan bära på en potentialitet till en viss sjukdom - och oftast krävs ju något som triggar igång den utifrån men det innebär ju inte att detta är "enda orsaken", ty hade denna potentialitet för en viss åkomma inte funnits, hade sjukdomen inte utlösts. Vi talar ju om att ha nedsatt immunförsvar när det gäller det fysiska och något liknande kan ju gälla på det psykosociala området.

Man talar om maskrosbarn som klarar sig bra i livet trots en dålig start och en inte särskilt hälsosam uppväxtmiljö. Sedan finns det andra som såvitt man kan se haft det materiellt sett bra som ändå drabbas.

Det finns ju sällan bara en faktor som utlöser en sjukdom, arv, miljö, livsstil, attityder - allt samverkar. Problemet är att man kanske till slut hamnar i "insikten" att "allt orsakar allt" och då har man ju slätat ut eventuella kunskaper till snömos och nonsens. Så var skall man stanna upp i denna process? Man får tänka pragmatiskt - vad har jag nytta av för att förstå sjukdomar, egen och andras?

/Algotezza

[förstår mig själv]

Pilatus ger upp här. Har inte tid att pedagogiskt och övertydligt som för en barnunge förklara självklara saker för dig. Vi får se om du lyckas förstå mer så småningom. Om din vilja att försöka förstå ökar. Att käfta ger0 förståelse bara olust.

[Zokrates]

Självfallet vill ingen syssla med tortyr och annat inom psykiatrin. Det handlar bara om att man inte förstår bättre, helt enkelt. För att vi utgår från en norm som ska vara "standard". Beter sig någon utanför standarden så anses det sjukt och måste botas. Men våra kroppar är skapta att fungera så här. När vi gör något som går emot vår egna natur så kommer kroppen må dåligt av det. Detta försöker våra kroppar varna oss för, med känslor som känns dåliga. Men vi är så ihärdiga att fortsätta med våra sysslor eftersom det är standard. Det är norm, det är "normalt" osv. tillslut klarar inte kroppen/huvudet med detta längre. Vi blir deprimerade, vi utvecklar avvikande beteenden (vilket är en sund reaktion), vi begår självmord osv.

Det enda logiska sättet att må är att följa våra egna känslor och sinnen, inte tankar/definitioner om hur vi ska agera. Känns något dåligt så är det dåligt. Man ska inte borra huvudet ner i isen och fortsätta köra, trycka undan ångest och annat som varnar oss.

Nu handlar ju denna tråden om hur vi ser på en "buse", varav vi mer eller mindre frivilligt därav hamnat i dilemmat
hur vi ser på psykopater, därpå kommer vi ju onekligen in på att dessa individer inte själva mår dåligt av att bryta
normer, deras kroppar för att besvara dig xts, behöver ju alltså inte alls må dåligt och följdaktligen så ringer det
inte heller nödvändigtvis några varningsklockor som stoppar dem när de skadar andra. Ditt resonemang om att
känns något dåligt, så är det dåligt gäller ju inte dessa individer. Sceptisk tog ju upp detta tidigare i tråden,
men han var emot häxjakter, men det går ju en gräns för vad vi accepterar och därav följer vi att det nödgas
vidtas åtgärder som innebär tvingande inslag. Att följa sina egna känslor och sinnen fungerar ju bra så länge man
inte inkränktar på sina medmänniskors dito, vilket alltså psykopaterna skiter i att respektera. Har du en lösning
på vad som skulle fungera i mötet med dessa, annat än att försöka undvika dem själv, så presentera det istället,
för inte kan du väl fullt ut mena att vi alla skall acceptera att leva i skräck för ett fåtal galningars nycker och att
lite offer och lidande här och där är det pris vi får betala för att andra och vi själva tillåts göra vad vi alltid vill?

[Pilatus]

Då åsyftar RD Laings teorier antar jag.

Visst, hans böcker som inte rensats bort, står i min bokhylla. Det gjordes även en film Family Life (1971) som jag uppskattade. Men jag kände en viss tveksamhet till böckerna.

Man kan bära på en potentialitet till en viss sjukdom - och oftast krävs ju något som triggar igång den utifrån men det innebär ju inte att detta är "enda orsaken", ty hade denna potentialitet för en viss åkomma inte funnits, hade sjukdomen inte utlösts. Vi talar ju om att ha nedsatt immunförsvar när det gäller det fysiska och något liknande kan ju gälla på det psykosociala området.

Säkert är det så i de flesta fall. Men finns det någon yttre orsak till att en ung person, kanske 15 år, drabbas av en schizofren psykos? Det är dramatiskt och om något yttre skulle utlösa sjukdomstillståndet så tycks denna orsak väl dold.

Det finns ju sällan bara en faktor som utlöser en sjukdom, arv, miljö, livsstil, attityder - allt samverkar. Problemet är att man kanske till slut hamnar i "insikten" att "allt orsakar allt" och då har man ju slätat ut eventuella kunskaper till snömos och nonsens. Så var skall man stanna upp i denna process? Man får tänka pragmatiskt - vad har jag nytta av för att förstå sjukdomar, egen och andras?

Min tro är att det ofta är en faktor som är avgörande. Ett potent virus behöver inte mycket hjälp, t ex denguefeber. Vissa cancertyper som kvinnor drabbas av tycks vilja slå igenom med hög frekvens hos döttrar. Musikaliteten i släkten Bach har generna som bästa förklaring. Ibland eller ofta, pekar forskning på enäggstvillingar som vuxit upp i skilda miljöer på genernas starka genomslagskraft. Livsstilssjukdomar som fetma är ofta eufemismer för att vi stoppar i oss på tok för mycket energirik föda. Givetvis finns det psykologiska orsaker, men hur ser dessa ut? Om det vore behandlingsbart med terapi skulle det ju vara enklare att tro. Om det som alternativ i handeln salufördes ytterst kalorifattiga matvaror till dem som faktiskt sökte efter hjälp så hade saken varit något annorlunda. Det är som i moderna filmer där jag föreställer mig att tobaksbolagen sponsrar med mer än cigaretter för att hjälten skall kasta halvrökta cigaretter omkring sig. Sedan är vi förvånade över att unga människor börjar röka trots att vi vet att nyttan är begränsad.

[Pilatus]

Pilatus ger upp här. Har inte tid att pedagogiskt och övertydligt som för en barnunge förklara självklara saker för dig. Vi får se om du lyckas förstå mer så småningom. Om din vilja att försöka förstå ökar. Att käfta ger förståelse bara olust.

Du behöver inte käfta. Om jag framstod som aggressiv ber jag om ursäkt. Men eftersom du säger att du har läkarutbildning tyckte jag att det var rimligt att kunna ställa kraven något högre krav på din förmåga att kunna redogöra för vad du menar med "att man torterar människor och slår ut massa hjärnfunktioner."

[xts]

Nu handlar ju denna tråden om hur vi ser på en "buse", varav vi mer eller mindre frivilligt därav hamnat i dilemmat
hur vi ser på psykopater, därpå kommer vi ju onekligen in på att dessa individer inte själva mår dåligt av att bryta
normer, deras kroppar för att besvara dig xts, behöver ju alltså inte alls må dåligt och följdaktligen så ringer det
inte heller nödvändigtvis några varningsklockor som stoppar dem när de skadar andra. Ditt resonemang om att
känns något dåligt, så är det dåligt gäller ju inte dessa individer. Sceptisk tog ju upp detta tidigare i tråden,
men han var emot häxjakter, men det går ju en gräns för vad vi accepterar och därav följer vi att det nödgas
vidtas åtgärder som innebär tvingande inslag. Att följa sina egna känslor och sinnen fungerar ju bra så länge man
inte inkränktar på sina medmänniskors dito, vilket alltså psykopaterna skiter i att respektera. Har du en lösning
på vad som skulle fungera i mötet med dessa, annat än att försöka undvika dem själv, så presentera det istället,
för inte kan du väl fullt ut mena att vi alla skall acceptera att leva i skräck för ett fåtal galningars nycker och att
lite offer och lidande här och där är det pris vi får betala för att andra och vi själva tillåts göra vad vi alltid vill?

Jo du har rätt, lite OT blev det visst. Nu är jag ingen expert på psykopater men ja det stämmer att de är fria i det avseendet, de saknar rädslor och bryr sig inte alls vad andra människor tycker om dem. Sedan är det så vitt jag vet en försvinnande liten del av alla psykopater som faktiskt mördar andra människor, även om de inte skulle känna ånger eller ångest över det. Osäker på hur en psykopat skulle uppfatta sin omgivning om alla andra människor var orädda och i kontakt med sig själva. Tror detta skulle förändra mycket på hela situationen. Nu är psykopater i överläge, så kallade "sociala rovdjur" och kan manipulera människor till sin egen vinning. Skulle varje människa på jorden vara fri så skulle vi stå på samma nivå som en psykopat fast med empati och kärlek till förfogande, jag tror psykopaten skulle hamna i underläge mot oss andra. Han skulle inte kunna manipulera andra människor osv. Men att människan är fri utesluter inte helt och hållet straff, om nu en psykopat skulle gå bärsärk och börja döda människor utan att gå att resonera lite förstånd i honom så måste man ju på något sätt hindra honom från dödandet givetvis. Jag lever hellre ett liv i frihet och harmoni men en liten risk att stöta på en mördare med psykopatiska drag än att leva ett liv som en robot med samma risk att stöta på en mördare med psykopatiska drag. Jag vet inte vad du väljer.....

Som sagt; jag vet inte speciellt mycket om psykopati. Vet man ens om det beror på arv eller på miljö? Oavsett så blir lagar och straff och liknande lidande för för exakt alla människor utan att ha speciellt stor inverkan på psykopater. Alla "vanliga" människor skulle istället bete sig som änglar. alltså skulle 99 % av allt ond i världen försvinna. Spelar inte så stor roll då hur det påverkar psykopater då.

[förstår mig själv]

Torterar betyder att iman slår ut sinnen. Törst, hunger, ångest, ledsen, oro, trött, balansproblem, dimsyn, kraftlös. Ja skapar negativa känslor. Har du inte begripit detta ännu. Vad jag har påpekat. Livet handlar om att må bra. Fatta att Jesus och spinoza förstod detta. Du behöver inte vara läkare för att förstå. Dock får man mycket input om människan om man är läkare så det underlättar. Hade jag inte varit läkare hade jag inte förstått mig själv och människan så bra som jag gör.

[Kristofer]

Tycker att du vantolkar sceptiskt inlägg ordentligt kristofer, läs om tills du fattar skillnaden mellan
att födas som en psykopat och bete sig som en, det jag tror att sceptisk avser är att en del helt enkelt
föds som psykopater, någon gång under graviditeten har fostret fått en organisk skada som leder till
en permanet personlighetsstörning i livet, de som inte drabbats av detta är således inga riktiga
psykopater utan agerar istället på ett stört sätt. I den första gruppen finns det inget att göra åt deras
tillstånd då det är kroniskt, i det andra fallet går det att förändra deras beteenden, fast själv tror jag
att man visst kan göra något åt dem, prygla dem riktigt hårt och banka in vett i deras små barnskallar
för smärta känner de och det är bättre att dessa sängvätare växer upp i fruktan och håller sig undan
som en i en ren betingad reflex, så agerar åtminstonde många djurarter såvida de inte bara avlivar de
missanpassade, det är också ett alternativ.

Jag ska försöka vara tydlig:
NEJ, MÄNNISKOR FÖDS INTE TILL PSYKOPATER, DET HAR INGET MED NGN FOSTERSKADA ATT GÖRA! HUR RESONERAR DU? TROR DU ATT DET FINNS EN DEL I HJÄRNAN SOM AVGÖR OM MAN BLIR PSYKOPAT ELLER INTE? OCH ATT DENNA DEL SKULLE VARA SKADAD/UNDERUTVECKLAD HOS VISSA MÄNNISKOR OCH FULLT FUNGERANDE HOS ANDRA?...HJÄRNAN HAR DESSUTOM EN VÄLDIG PLASTICITET OCH KAN FÖRÄNDRAS, ÅTERHÄMTA SIG ELLER SKADAS GENOM HELA LIVET. JA, DU/NI HAR RÄTT I ATT BIOLOGIN ÄR VÄLDIGT VIKTIG...SOM JAG SER DET SÄTTER BIOLOGIN OFTA GRÄNSERNA FÖR EN MÄNNISKAS UTVECKLING, HUR HON SEDAN I PRAKTIKEN FUNGERAR ÄR EN KOMBINATION AV HENNES BIOLOGI OCH HENNES ERFARENHETER/MILJÖ.

Hur som helst, när det gäller psykopater finns det inte 2 grupper, utifrån den indelningen du gör...så vilka som går/inte går att behandla utifrån detta perspektiv är inte relevant att diskutera. Min åsikt är att alla går att behandla...en förutsättning är dock att individen upplever att den har ett problem och att den vill bli av med detta problem...så är det sällan med psykopater och därmed är det väldigt svårt att behandla just denna grupp...

Visst kan man argumentera för ngn form av facistinspirerad människosyn...där bara de starkaste mest välfungerande tillåts överleva...det finns tydliga fördelar med en sådan värld, för mig blir dock nackdelarna överväldigande.

[Kristofer]

Om man jämför en psykopat med en person med Aspergers tex, vilka likheter och skillnader finns det?

Inga större likheter/skillnader jämfört med 2 andra slumpmässiga grupper. Personer med Asperger har svårt med ömsesidighet och mentalisering...dvs att se hur de själva inverkar på andra människors beteende samt sätta sig in i hur andra människor tänker...de uppfattar ofta saker väldigt bokstavligt och har svårt att se när språket används på ett sätt där orden inte längre står för deras ursprungliga definitioner. Dock kan de ändå vara omtänksamma/empatiska...dvs de har inte svårare att känna med ngn annan, de har bara svårare att förstå ngn annan...vilket i praktiken förstås innebär att de kan uppfattas som oempatiska i vissa situationer...det är dock en viktig skillnad.

psykopater har inte dessa svårighter...de kan tom ofta vara ganska bra på att läsa av andra...däremot bryr de sig inte om i fall ngn annan tar skada av deras agerande...dvs de saknar ofta helt empati...

ja, lätt generaliserat.