Vad utgör medvetandets referens?

[Pilatus]

Om det finns substans i det jag försöker beskriva, så är vårt universum, så som vi uppfattar det
en transformerad illusion som allt annat i vår atomära värld.

En sådan världsbild tycks mig främmande, i alla fall främmande från den realism där allt är mer rakt och direkt. Ingenting talar för att naturen är en skenbild av en mer verklig värld. Skälet är enkelt nog, det behövs inte. De luckor vi har i förståelsen av naturen är inte nödvändigtvis komplicerade. Men vi kan sitta ordentligt fast i vår övertygelse om att världen är just sådan vi har vant oss vid att den bör vara.

Det är vår "egenreferens" som för stunden ger oss förnimmelsen.
När jag kombinerar motverkande Eulers ekvationer (enligt tabellen) har jag redan låst upp mig till en växelverkan. Det krävs alltså typ SÄNDARE - MOTTAGARE för att sambanden via växelverkan ska resultera i vår förnimmelse. Om vi då inte existerar, finns då universum ? Det förefaller vara en riktig filosofisk fråga, med många bottnar. Riktigt knepigt det här.

Varför inte postulera att vi finns? Världen är ungefär så beskaffad som vi upplever den. Vår uppfattning om den fungerar, vi gör maskiner som flyger eller flyter på vattnet. Vi kan göra exakta naturvetenskapliga beräkningar, förstå tunneldioden, kvantfenom etc. Varför skall vi inte tro på våra upptäckter?

[Strålöga]

ETT FÖRTYDLIGANDE ANG "KVADRANT-BÖJEN"

I Delta-konceptet utgår resonemanget från ett abstrakt grundtillstånd, G.

Spänningen stiger., Nu talar orsaker till medvetande men har du källa på dessa tankar eller är allt egna tankar ?
Visst blir resultatet en upplevelse av en illussion.
Då kvarstår en intresant fråga. Vilka faktorer påverkar vårt medvetande utifrån och vad orsakar dem ?

Det är en egen komposition rakt igenom. För att inte frestas att snegla på vad andra har presterat och anser,
och påverkas av det, har jag valt att på egen hand gå stegvis fram, och på så sätt försäkra mig om att
jag i vart fall själv anser mig förstå hela kedjan.
Jag misstänkte redan för flera år sedan att det ”ligger en hund begraven här”, när jag började
läsa om alla paradoxer inom fysiken som man mer eller mindre fantasifullt försöker rättfärdiga.
Behovet av något nytt som eliminerar paradoxerna och de obesvarade frågorna var för mig tydligt.

Hälsar
Illusionen

Ja fysikens paradoxer förklarar man som naturliga flöden som spontant ska uppföra sig såhär enligt naturlagarna. Men man frågar sig aldrig varför naturlagarna agerar som de gör.,

[Pilatus]

Ja fysikens paradoxer förklarar man som naturliga flöden som spontant ska uppföra sig såhär enligt naturlagarna. Men man frågar sig aldrig varför naturlagarna agerar som de gör.,

Nämn gärna en paradox som förklaras som ett naturligt flöde enligt naturlagarna.

[Algotezza]

Varför inte postulera att vi finns? Världen är ungefär så beskaffad som vi upplever den. Vår uppfattning om den fungerar, vi gör maskiner som flyger eller flyter på vattnet. Vi kan göra exakta naturvetenskapliga beräkningar, förstå tunneldioden, kvantfenom etc. Varför skall vi inte tro på våra upptäckter?

Ja, låt oss anta att våra sinnen här och nu ger en hyfsat rättvis bild av världen via det sensoriska minnet - och att det är så även världen i sig här och nu ser ut på ett ungefär. Och när vi menar oss gå under ytan för att försöka förstå världen på ett djupare plan, är det bara egna tankekonstruktioner vi bygger. Tänk om hur vi via våra sinnen här och nu upplever världen är det djupaste vi kan nå? Alla annat är bara ord ord och åter ord. Som om här och nu inte vore nog. Det är väl den egoistiska längtan efter att föreviga sig själv och sina tankekonstruktioner som ställer till det. Men visst är det kul att tänka och sätta ihop ord och siffror. Men ger det en djupare förståelse? Jag vet inte.

Det är sinnligheten som ger liv - åt både filosofin och konsten.

Därför gillar jag att teckna med färgpennor. Det ska kännas, vara ett hantverk...

/Algotezza

[Pilatus]

Ja, låt oss anta att våra sinnen här och nu ger en hyfsat rättvis bild av världen via det sensoriska minnet - och att det är så även världen i sig här och nu ser ut på ett ungefär.

Ja, det är en uppfattning som står nära den naiva realismen, men med insikten att vår kunskap om världen aldrig kan bli fullständig.

Och när vi menar oss gå under ytan för att försöka förstå världen på ett djupare plan, är det bara egna tankekonstruktioner vi bygger. Tänk om hur vi via våra sinnen här och nu upplever världen är det djupaste vi kan nå? Alla annat är bara ord ord och åter ord. Som om här och nu inte vore nog. Det är väl den egoistiska längtan efter att föreviga sig själv och sina tankekonstruktioner som ställer till det. Men visst är det kul att tänka och sätta ihop ord och siffror. Men ger det en djupare förståelse? Jag vet inte.

Det är riktigt, den poetiska upplevelsen av världen får inte vara stängd. Snart kommer vi (förhoppningsvis) kunna skriva poem om kometen Ison då den rundar solen. Naturen bjuder på underhållning och vi förundras ständigt.

Det är sinnligheten som ger liv - åt både filosofin och konsten.
Därför gillar jag att teckna med färgpennor. Det ska kännas, vara ett hantverk...

Numera har jag oftare kameran med ut än penslarna.

[Antic]

Funnes det en objektiv värld som såg ut och fungerade som den vi upplever i oss, behövde vi inte ens sinnen för att uppleva den. Nackdelen skulle då vara att alla uppfattade världen precis likadant eftersom allt då såg ut på ett visst sätt.

Någon sa "Världen ser inte ut, den bara är"

Tänk efter lite, vi använder siffror hela tiden för att beskriva världen utanför oss. Allt kan sättas siffror på och beräknas.

Självklart måste världen utanför enbart bestå av siffror som vi sedan renderar till fysik. Rum existerar till exempel bara som siffror som anger någots storlek. Samma sak med materia och tid som också endast är föränderliga siffror.

Tänk matematiken för en enda planet bara, där naturlagar endast är matematiska formler som styr miljoner andra matematiska formler. Och trots att allt skulle vara enbart siffror så gör det ingenting mindre komplicerat, snarare tvärtom när man börjar tänka på den helt sanlösa matematiken som krävs för minsta lilla detalj i universum.

Ser vi världen så, underlättar det en hel del att förstå varför vi kan sätta siffror på allting i den.

[Pilatus]

Funnes det en objektiv värld som såg ut och fungerade som den vi upplever i oss, behövde vi inte ens sinnen för att uppleva den.

Jag förstår inte det logiska sambandet. Varför skulle vi inte behöva våra sinnen? Det är ju med hjälp av dem vi tar in data om vår omvärld.

[Antic]

Vi måste ha sinnen eftersom världen inte kan upplevas annars då den varken ser ut, hörs eller ens känns. Om den nu såg ut som den gör inom oss behövde vi inte ett enda sinne för att uppleva den. Men eftersom allt såg ut på ett visst sätt skulle vi alla uppfatta den likadant då inga sinnen färgade någonting.

Sinnen är alltså till för att översätta/rendera något som inte finns där i den formen.

[Pilatus]

Vi måste ha sinnen eftersom världen inte kan upplevas annars då den varken ser ut, hörs eller ens känns.

Jo, men det är ju en självklarhet. Vi upplever världen genom våra sinnen.

Om den nu såg ut som den gör inom oss behövde vi inte ett enda sinne för att uppleva den.

Det är genom vår syn som världen uppfattas på ett för människan speciellt sätt. Världen själv "ser inte ut", men den är beskaffad på ett visst sätt som gör att vi kan identifiera dess topografi. Det råder här rätt hygglig överensstämmelse mellan vår upplevelse och verkligheten. Vi kan avbilda naturen och det som finns i naturen på ett sätt som vi kan orientera oss efter kartor och sinnesdata. Men självklart behöver vi våra sinnen för att hela tiden kunna orientera oss på ett säkert sätt.

[Antic]

Vi behöver sinnen för att ens kunna uppleva världen som inte har något av det som vi upplever inom oss i den formen.

Vi går tillväga på samma sätt när vi skapade datorn, fast då i betydligt enklare form där allt blivit till siffror som översätts till en upplevelse på en skärm.

Så varför skulle inte allt utanför oss bara vara siffror?

Det finns inget som beskriver världen runt oss bättre än matematik där den objektiva världen blir programmet och vi skärmen. Själva renderingsenheten (medvetandet) skiljer från person till person, därför uppfattar vi världen lite olika trots att programmet är detsamma.

[förstår mig själv]

Vi behöver sinnen för att ens kunna uppleva världen som inte har något av det som vi upplever inom oss i den formen.

Vi går tillväga på samma sätt när vi skapade datorn, fast då i betydligt enklare form där allt blivit till siffror som översätts till en upplevelse på en skärm.

Så varför skulle inte allt utanför oss bara vara siffror?

Det finns inget som beskriver världen runt oss bättre än matematik.

Världen består inte av ting utan av sakförhållanden (dvs samband, naturlagar). Var väl wittgenstein som sa.
Vi själva är i så fall en del av det. För att existera är vi själva ett sakförhållande, med sinnena möjliggörs att vi kan förstå dessa.

[Antic]

Vi behöver sinnen för att ens kunna uppleva världen som inte har något av det som vi upplever inom oss i den formen.

Vi går tillväga på samma sätt när vi skapade datorn, fast då i betydligt enklare form där allt blivit till siffror som översätts till en upplevelse på en skärm.

Så varför skulle inte allt utanför oss bara vara siffror?

Det finns inget som beskriver världen runt oss bättre än matematik.

Världen består inte av ting utan av sakförhållanden (dvs samband, naturlagar). Var väl wittgenstein som sa.
Vi själva är i så fall en del av det. För att existera är vi själva ett sakförhållande, med sinnena möjliggörs att vi kan förstå dessa.

Och om naturlagarna bara är matematiska formler? Så är det precis samma sak då allt ändå sker inom oss. Byt ut fysik mot matematik och du har världen utanför oss. Fysik finns bara när vi har renderat siffror till en fysisk upplevelse helt och hållet inom oss.

[förstår mig själv]

Vi behöver sinnen för att ens kunna uppleva världen som inte har något av det som vi upplever inom oss i den formen.

Vi går tillväga på samma sätt när vi skapade datorn, fast då i betydligt enklare form där allt blivit till siffror som översätts till en upplevelse på en skärm.

Så varför skulle inte allt utanför oss bara vara siffror?

Det finns inget som beskriver världen runt oss bättre än matematik.

Världen består inte av ting utan av sakförhållanden (dvs samband, naturlagar). Var väl wittgenstein som sa.
Vi själva är i så fall en del av det. För att existera är vi själva ett sakförhållande, med sinnena möjliggörs att vi kan förstå dessa.

Och om naturlagarna bara är matematiska formler? Så är det precis samma sak då allt ändå sker inom oss.

Jo de kan beskrivas med matematik men de förstås bättre( i vissa avseende) med "förnuftet" vårt IQ. Eftersom de måste förstås med känslorna(också) och vår egen "kropp".

[Pilatus]

Det finns inget som beskriver världen runt oss bättre än matematik där den objektiva världen blir programmet och vi skärmen.

Utan verbala beskrivningar vore en mängd beskrivande siffror fullkomligt meningslösa. Vi behöver ett språk för att kunna beskriva världen. Matematiken är en hjälpvetenskap i detta sammanhang för att vi skall kunna konstruera modeller av verkligheten och göra olika experiment.

[Antic]

Fysik finns bara inom oss eftersom vi själva skapar upplevelsen av den. Därute finns bara matematiska formler. Men det är precis samma sak i alla fall. Fysisk existerar som siffror i den objektiva världen helt enkelt.