Avantgardet skrev:Talade jag om vad du "upplever vara sanningen i konsten"? Trodde jag gjorde betydligt större anspråk än så, och påtalade något som i det närmaste är ett objektivt faktum. Du förespråkar ju alltjämt en förkonstling som konstitutiv för konsterna, vilket jag menar vara (per definition) just lögn. Det är väl därför jag får leva med att Logos tycker sig förnimma nåt "proggigt" i det jag gör. Ingenstans är det dock frågan om vad du "upplever vara sanning i konsten" utan om vad som de facto är sant/verkligt eller inte.
Varför skulle man "få ont" av renässansen? Har aldrig själv upplevt nåt sånt. Uppriktigt nyfiken.
Min "sanning" kanske inte är din "sanning". Gör dina anspråk på en objektiv sanning ur ditt perspektiv, du.
Det du upplever vara en förkonstling av konsten som jag, enligt dig, förespråkar, tror jag att jag förstår hur du resonerar. Jag gjorde förresten en grytlapp häromdagen. Den bestod av 39 tygbitar plus foder. Det var en grytlapp - inte en tavla. Men jag uppskattar verkligen konstellationen som jag fick av ett barn med två stenar på varandra. Den är riktigt bra. Hade helt klart platsat på en konstutställning. Två tygbitar räcker också till en grytlapp.
Varför man får ont av renässansen... De flesta får inte det. De flesta verkar distansera sig när de läser ämnen som sociologi och psykologi. Vad ska jag säga kortfattat, för jag pallar inte att glida in i det igen? Utveckling gör ont. Men visst, puffa på lite pipa, du. Själv tar jag sobril, så jag kan inte påstå att jag pallar det på egen hand heller.
