Avantgardet skrev:Auk, jag har inte endast påstått, jag har gett ett vattentätt argument varför identitet inte kan tänkas utan att man förutsätter ett helt språk.
Kan du tänka dig materia utan att förutsätta ett språk?
Jag tror att du kommer svara ja. Varför menar du dig kunna tänka det? Därför att det är ett enkelt och inte komplext, det finns inget "mellan de två", i det begreppet.
Men vad tänker du på? Vad är det som gör att du kan tänka det om inte något i sig. Eller kan du helt plötsligt skapa ex nihilo?
Vill du sedan påstå att du först tänker ut begreppen och sedan finner det som det skall tillämpas på? Eller erkänner du att begreppen uppstår ur det "vakuum" som behovet utgör?
Att vi inte kan tänka oss begreppet utan språket betyder inte (enligt mig) att vi inte kan tänka oss det som begreppet svarar mot. Jag säger inte att vi kan tänka på, utan jag säger att vi tänker om. (jag påstår alltså att jag har funderat över det onämnbara [en sån sorts kreativitet kanske skulle förlösa den där ogina materien som plitar på ditt tangentbord])
Avantgardet skrev:Filmen har jag inte ens sett, jag har bara uttalat mig allmänt om möjligheten att tala om medvetande på kvantfysiknivå. Lika lite som man kan tala om bilföraren genom att analysera gummirester efter en inbromsning kan man tala om medvetande genom att studera kvatfysik. Ontologiskt felslut, som sagt.
Ja det förklarar ju en del. Som jag sa, hätsk och kategoriskt avfärdande. Lät du titeln på tråden ge riktningen för din kritik?
Brukar du döma böcker efter titeln också. Pajas!
Antar att du inte ens läste vad jag skrev heller då?
Klart som fan man kan tala om bilföraren efter en inbromsnings gummirester, man får bara vara sparsam med vad man anser sig kunna utröna om föraren.
Avantgardet skrev:Du sitter och skriver på en dator, inte på energi, så samma sak där - ontologiskt felslut! Att jag talar om materialism är ju på denna nivå. Sakerna jag tar på är materiella, de är exakt vad vi menar med materiella, det är helt oväsentligt vad de förefaller vara på subatomisk mikronivå.
Att du pekar med hela handen och söker skriva in mig som någon som definierar ditt begrepp "materiell" betyder inte att jag är med på definitionen. Det verkar som att
du exakt menar att materiell är något man tar på. Så att världen är materiell måste väl då rimligtvis betyda att världen är det som tas på, alltså enbart existerande relativt dig eller någon annan som kan ta på den. Eller?
(du behöver inte svara på det bara tänka efter)
Jag instämmer inte att det är oväsentligt vad de förefaller vara på subatomisk mikronivå. Jag anser att det ger mig en ökad förståelse, ett bredare analytiskt underlag, att även kontemplera det när jag undersöker vad saker och ting är.
Avantgardet skrev:Att tala om idealism innebär således bara att kasta om betydelsen i begreppet materiell, och är därför inget annat än en föga imponerande sofism.
Det får stå för dig. Jag tror att många gör en distinktion och menar att det finns något som svara, potentiellt mot den distinktionen.
Vad gör gällande att du inte bara har kastat om betydelsen av begreppet ideell? Vad gör att dina ord inte är annat än föga imponerande sofism?
Betydelsen av dina begrepp eller hur? Något som vi måste anta som de är om vi skall förstå dig, eller hur?
Avantgardet skrev:På samma sätt som vi måste kunna ett språk för att förstå vad ljuden innebär eller inte innebär, behöver vi också ett språk för att förstå vad synintrycken innebär eller inte innebär.
Och? Jag har påstått att du enbart kan få synintryck som skiljer sig åt om något skiljer sig åt innan, eller förutan, att du ser på det.
Jag tänker inte ens ge mig in i att fråga mig vad detta "förstå vad synintrycken innebär" syftar till. Än mindre fråga mig hur orden ger dina synintryck innebörd. Kan bara sluta mig till att en ostensiv grund för ditt språk är uteslutet.
Avantgardet skrev:Något får, vidare, inte sin identitet i och genom sig självt utan genom att skilja sig från allting annat (inte minst sig själv, som fakticitet från idealitet). Eftersom det är fallet så kan du aldrig tala om identitet före språket, eller om ett "rent" seende (som Husserl tänkte sig). Du måste släppa den där föreställningen. Grejen är att du medger detta på vissa områden, men inte på detta, och det är en betydande självmotsägelse i ditt system.
Jag har aldrig talar om identitet före språket. Jag tror faktiskt inte att jag kan tala om något före språket. Mitt tal är språk och jag uttrycker mig genom det. Men jag kan syfta till det som var innan språket var. Jag kan tala om solen, genom "solen" och jag hoppas då att det är solen och inte "solen" som folk tolkar mig talandes om.
Jag har sagt att det vi benämner med språket som en identitet inte behöver språket för att vara. Det blir bara synligt genom språket. Det avtäcks.
Du verkar inte förstå att jag alltid, ALLTID, genom min skepticism, anlägger det du kallar "stategisk essentialism", en provisorisk grund för mina uttalanden. Jag har aldrig hyst föreställningen att vi kan avtäcka ett vara genom ord och tro att det står avtäckt som det är i sin helhet. Jag har aldrig ens hyst föreställningen att ett begrepp kan vara identiskt med det som det betecknar.
(Om du tänker efter så minns du säkert att jag är mer av en Kantian i det avseendet, och att det snarare är du som menat att det är möjligt genom Heidegger.)
Har du hakat upp dig på att jag refererade till Hussel för att visa vad jag för stunden, då i en diskussion, tänkte på? Tja jag har inte läst Husserl nämnvärt, och definitivt inte anammat en idé om rent seende (jag är mer av en rationalist).
Avantgardet skrev:Med strategisk essentialism avses den gest som är nödvändig i en postmodern tid för att göra positiva utsagor, det vill säga anamma en provisorisk grund, men det måste som sagt motiveras. Varför jag ger Heidegger en privilegierad position är av det skäl att han går direkt på ontologin, utan att blanda in annat, och söker det absolut nödvändiga. Nu går det ju faktiskt finna saker som är mer historiskt betingade i hans system än han först ville erkänna, så även han måste vi granska kritiskt.
Var det inte nödvändigt förut? Vad är det i den här tiden, har den någon essens, som gör att vi måste anamma provisoriska grunder? (kul föresten att du har insett det också)
Sen det där med "direkt på ontologin" får du nog förklara. Hur går man direkt på det odiffrentierade kaoset? (Jag håller på med granskning av Heidegger, men främst är min lupp riktad mot dig).
Ta du sen också och motivera valet av din begreppsapparat istället för att fara ut och avfärda andras begrepp. Och spar på dina nonsens utsagor också och lägg den tiden, som du så ofta påtalar tryter, på att göra reda för din motivation eller ens framlägga något av det här positiva du talar om.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
