Sokrates tråden!

[Sefket Ramovic]

...

[Lill-Leif]

Homo mensura.

[Sefket Ramovic]

Homo mensura.

Agápi  mensura

[David H]

lol, jag kan ha fel fel fel, men min syn är att det inte är en felaktig syn.
Logic blandar jag inte in i detta eftersom jag suger på att göra bra logiska fungerande argument.

Det tror jag inte, du har en fantastisk hjärna enligt mig.

Men nu är det viktigt att vi försöker förstå vad Proffesorn
menar med att INGEN KUNSKAP ÄR OBJEKTIV, även om
jag inte håller med henne om det, eftersom jag t.ex vet
följande:

1 + 2 = 3

Jag tycker du inte ska blanda ihop logik med rationalitet eller förnuft. "Rationell" betyder inte detsamma som "logisk", lika lite som "irrationell" betyder "ologisk". Även om jag vet personer använder dessa ord synonymt ibland i vissa sammanhang.

Man kan hävda att 1+2=3 inte är kunskap, eftersom det saknar empiriskt innehåll. Det är bara ett abstrakt/teoretiskt samband. Det är inte vetande men metavetande.

Jag tycker Algotezza hade ett bra inlägg i andra tråden angående Sokrates påstående:

Två lösningar

1. Skilj mellan vetande och metavetande.

På ett plan kan säkert vetande vara en omöjlighet (t.e.x. vetande om den fysiska världens pårocesser i stort och smått, alla orsaker och vart de leder) - men på planet ovanför detta - på metaplanet - kan vi ändå veta och tydligt motivera varför vetande på planet nedanför är omöjligt (vi kan t.ex. inte skaffa den oändliga info som krävs för att vi skall veta).

Man löser problemet genom att införa begreppet metaplanet, vetande om omöjligheten av vetande (på planet under).

2. Han antog att vi inte kan veta något.

Man kan antaga något - men det innebär inte att man vet det.

Man löser problemet med hjälp av att införa begreppet sannolikheter, antaganden...


/Algotezza

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... p?p=165851

[David H]

Angående andra frågan:

En vis människa tänker jag är en som har varit ute och studerat världen. Som haft ett öppet sinne, verkligen Lyssnat och Betraktat. Lärt känna människorna.

[Sefket Ramovic]

...

[Sefket Ramovic]

...

[Sefket Ramovic]

...

[Marko]

lol, jag kan ha fel fel fel, men min syn är att det inte är en felaktig syn.
Logic blandar jag inte in i detta eftersom jag suger på att göra bra logiska fungerande argument.

Det tror jag inte, du har en fantastisk hjärna enligt mig.

Men nu är det viktigt att vi försöker förstå vad Proffesorn
menar med att INGEN KUNSKAP ÄR OBJEKTIV, även om
jag inte håller med henne om det, eftersom jag t.ex vet
följande:

1 + 2 = 3

1+2+3 = 6 är inte direkt objektivt men om du räknar sex myror som en liten grupp så är det objektivt

Jag tog en middagslur och träffade på en kvinna som jag blev kär i.
Hennes själ existerar inte mig veterligen, men det kändes väldigt verkligt med det förhållandet vi utvecklade.
I drömmen handlade det om att ge varandra valfrihet att få bestämma själva. Detta skapade kärlek.
Det är inte objektiv i sig, men en reflektion om hur världen kan fungera. Jag har använt objektiv kunskap och
gjort en trolig bedömning som i sig är fantasi.

Ibland funderar jag på om distinktionerna vi gör mellan fantasi och verklighet är två helt separerade egenskaper.
Ibland tror jag bägge är verklighet med en mjukare övergång utan den där självklara gränsen jag satt upp.

Gränserna flyter lite ihop som en målning som får en mening.

[Sefket Ramovic]

...

[Marko]

lol, jag kan ha fel fel fel, men min syn är att det inte är en felaktig syn.
Logic blandar jag inte in i detta eftersom jag suger på att göra bra logiska fungerande argument.

Det tror jag inte, du har en fantastisk hjärna enligt mig.

Men nu är det viktigt att vi försöker förstå vad Proffesorn
menar med att INGEN KUNSKAP ÄR OBJEKTIV, även om
jag inte håller med henne om det, eftersom jag t.ex vet
följande:

1 + 2 = 3

1+2+3 = 6 är inte direkt objektivt men om du räknar sex myror som en liten grupp så är det objektivt

Jag tog en middagslur och träffade på en kvinna som jag blev kär i.
Hennes själ existerar inte mig veterligen, men det kändes väldigt verkligt med det förhållandet vi utvecklade.
I drömmen handlade det om att ge varandra valfrihet att få bestämma själva. Detta skapade kärlek.
Det är inte objektiv i sig, men en reflektion om hur världen kan fungera. Jag har använt objektiv kunskap och
gjort en trolig bedömning som i sig är fantasi.

Ibland funderar jag på om distinktionerna vi gör mellan fantasi och verklighet är två helt separerade egenskaper.
Ibland tror jag bägge är verklighet med en mjukare övergång utan den där självklara gränsen jag satt upp.

Gränserna flyter lite ihop som en målning som får en mening.

Med Objektivt menas att du och jag kan förstå EXAKT samma sak,
t.ex om jag tänker att något finns och inget finns, och du förstår
exakt min tanke, är min tanke således objektiv.

INPUT <=> OUTPUT

Matematiken är objektiv eftersom den sker i tanken i sin natur.

Det finns ett problem med tänkandet, Den tenderar att övergå till fantasi ibland och
den objektiva verklighethen görs om lite för mycket. (vi tappar helhetskonceptet)

Mitt faforitutryck som jag ärvt från en vän och ateist är:
Stoppa  handen på en spisplatta och berätta sen om den var objektivt verklig eller inte.
Jag kommer inte uppleva din smärta, men jag vet deffenitivt att du  kommer att upleva smärta och skada handen.

Bara och ställa sig vid spisen och testa och se om ugnen är ett objekt eller inte. ; )
Hur kan jag veta detta utan att se din verklighet och din spis ?

[Sefket Ramovic]

...

[Johan Ågren]

Vet inte om ni redan har lurat ut detta; men det kan existera en objektiv värld även om vi har olika fenomenologiska/relativistiska och subjektiva uttolkningar. Det betyder att det inte finns en objektiv värld för handen, men att det som vi förhåller oss till kan ha exakt samma positioner "där ute". Sedan får man skilja på uttolkningar som helt hör fenomenologin till (som t.ex färger, då färger är något som endast uppstår i en unik kombination av något) och objekt som har sin position och rörelse oberoende av någon uttolkning. Man får således sortera lite i frågeställningen så brukar man kunna förstå varandra bättre. Sedan kan man ifrågasätta om det ihuvudtaget existerar några objekt som har en absolut position och rörelse, eller om precis allt helt saknar bestämbarhet, och vidare har man att ta ställning om det är så och om verklighetens karaktär är av sådan art att detta omöjligt kan avgöras (scepticism). I den mån man inte helt hänger sig åt scepticismen så erkänner man också att man kan ha felaktiga uttolkningar om hur världen fungerar, och vidare utifrån dessa felaktiga uttolkningar har adapterat ett beteende som inte är motiverat och som i nästa steg på konkreta grunder kan ifrågasättas.

Rent spontant så köper jag inte att låt oss säga Bamse finns i samma ögonblick vi ser en skymt av något som ser ut som en blå mössa i ögonvrån. Det är en väldigt vag uttolkning av ett skeende som sedan fylls i med en redan etablerad föreställning. Man måste då fråga sig vad det var som verkligen skedde. Vad var det blå som skymtade i ögonvrån, och vad var de objekt och rörelser som påkallade vår uppmärksamhet? Kanske det i huvudtaget inte existerade något objekt på den plats vi utsåg. Det kanske enbart var ett lätt tryck på vår ögonglob som retade några tappar och stavar. Det intressanta är om verklighetens essens som i grunden (kanske) utgör en etablering av verkligheten - som vi sedan fortsätter att fylla i - faktiskt har en objektiv utbredning. Och OM det går att genom uppmärksamhet och koncentration ta fasta på denna, så finns det också ett högre mått av relevant verklighet att förhålla sig till. Det är ett bekännande av den vetenskapliga metoden, men inte nödvändigtvis ett bekännande av etablerade vetenskaper, som inte nödvändigtvis är rena i sina uttolkningar. Historien har utvisat att så sällan varit fallet.

[Marko]

Sefket,
Jag tycker att du ska ta åt dig äran : )

Kombinationen du skrev är nog en bra bit av hur vi fungerar.
Vi har ju typ inte blandat in själslig infomation i detta ännu och annat.

kan vår själ lära oss om vad som är verkligt ?

[Sefket Ramovic]

...