Vad tänker du på?

[klorofyll]

Och tro mig, man kan inte skriva om samhället om man inte vet vad som avses med samhällsklasser.

Men det är en "estetisk" fråga, det finns nog ingen barometer som mer effektivt påvisar klasstillhörighet än att just be folk förklara abstrakta saker. Om jag var föhörsledare, så skulle jag ställa ologiska frågor, meningslösa frågor, hur många som helst, bara låtsas.

[Pilatus]

Och tro mig, man kan inte skriva om samhället om man inte vet vad som avses med samhällsklasser.

Men det är en "estetisk" fråga, det finns nog ingen barometer som mer effektivt påvisar klasstillhörighet än att just be folk förklara abstrakta saker.

Man kan inte mäta klasstillhörighet, man identifierar sig ofta med den samhällsklass som man tillhör.
(Det finns ingen modern "barometer" som visar något annat än lufttrycket som anges i hektopascal, förkortat hPa.)

[klorofyll]

Och tro mig, man kan inte skriva om samhället om man inte vet vad som avses med samhällsklasser.

Men det är en "estetisk" fråga, det finns nog ingen barometer som mer effektivt påvisar klasstillhörighet än att just be folk förklara abstrakta saker.

Man kan inte mäta klasstillhörighet, man identifierar sig ofta med den samhällsklass som man tillhör.

Hur tänker du då? Eller menar du att klasstillhörighet är en känsla?

[David H]

Och tro mig, man kan inte skriva om samhället om man inte vet vad som avses med samhällsklasser.

Men det är en "estetisk" fråga, det finns nog ingen barometer som mer effektivt påvisar klasstillhörighet än att just be folk förklara abstrakta saker. Om jag var föhörsledare, så skulle jag ställa ologiska frågor, meningslösa frågor, hur många som helst, bara låtsas.

Det kan exempelvis mätas genom att undersöka närliggande punkter i det sociala rummet. Välj några faktorer, exvis utbildning, materiella tillgångar, hobbies, attityder, åsikter ... och i den mixen som omfattande empiriska studier kan generera, ett multidimensionellt rum, går det ofta notera hur olika kluster uppstår. Får du då ett tydligt och väl avgränsat kluster så har du en grund till att utifrån det definiera en klass.

Exempel på resultat av undersökningar kring det sociala rummet i Frankrike på nån gång kring 60-talet:

[Pilatus]

Man kan inte mäta klasstillhörighet, man identifierar sig ofta med den samhällsklass som man tillhör.

Hur tänker du då? Eller menar du att klasstillhörighet är en känsla?

Traditionellt så röstar många kollektivanställda inom industrin med Socialdemokraterna. Landsorganisationen har tillsammans med Socialdemokraterna utgjort mycket av arbetarklassens bas, där finns en identifikation och gemenskap. Man har arbetat för bättre arbetsvillkor, semestrar, arbetsrätt som LAS och MBL, skyddsombud och mycket annat. Det förenar och skapar identitet. Tidigare bildade man ABF och ABF-bibliotek, Folkets hus och annat som bildade en arbetarkultur.

Att de som varit välbeställda och ägt produktionsmedel, (kapital) också genom "de bildande konsterna" varit kulturbärande är enklare att förstå.

[Anders]

Att de som varit välbeställda och ägt produktionsmedel, (kapital) också genom "de bildande konsterna" varit kulturbärande är enklare att förstå.

Kan du förtydliga denna? Vad gör de välbeställda som kulturbärande?

[Pilatus]

Att de som varit välbeställda och ägt produktionsmedel, (kapital) också genom "de bildande konsterna" varit kulturbärande är enklare att förstå.

Kan du förtydliga denna? Vad gör de välbeställda som kulturbärande?

I första hand genom sina konsumtionsmönster av arkitektur, bildkonst, skulptur, opera, museer, bildande resor, teater, haute couture, äter (ibland) på stjärnmärkta restauranger (Guide Michelin). I historiskt perspektiv var det mest kyrkan, kungahusen, banker, handelsföretag, rederier, förmögna o.l. som kunde konsumera och upprätthålla kulturen. Även genom medlemsskap i organisationer, ordnar, (adelskap), kungliga hovet. De som skapade musiken, litteraturen, byggnadsverken och konsten mm. En förenkling kanske?

[Esther]

Att de som varit välbeställda och ägt produktionsmedel, (kapital) också genom "de bildande konsterna" varit kulturbärande är enklare att förstå.

Kan du förtydliga denna? Vad gör de välbeställda som kulturbärande?

I första hand genom sina konsumtionsmönster av arkitektur, bildkonst, skulptur, opera, museer, bildande resor, teater, haute couture, äter (ibland) på stjärnmärkta restauranger (Guide Michelin). I historiskt perspektiv var det mest kyrkan, kungahusen, banker, handelsföretag, rederier, förmögna o.l. som kunde konsumera och upprätthålla kulturen. Även genom medlemsskap i organisationer, ordnar, (adelskap), kungliga hovet. De som skapade musiken, litteraturen, byggnadsverken och konsten mm. En förenkling kanske?

En mycket enklare förklaring är att: de som hade kraften, kunskapen, insikterna, uppfinningsrikedomen samt skickligheten -att skapa saker blev förmögna - de som är förmögna har mer tid att ägna åt fritid, på fritiden vill man ofta ha underhållning - de som skapar underhållning eller annat som är för konsumtion är ofta människor som har denna kraften, kunskapen, insikterna, uppfinningsrikedomen samt skickligheten.
I samhällen av marxism - finns inte dessa - bara de som klarar av i grupp att stjäla från de uppfinningsrika som hade kraften att skapa något - själv hade man varken kraften, kunskapen, insikterna, uppfinningsrikedom eller skickligheten - men däremot den råa kraften i våldet att stjäla och ta i grupper som var större / fler av de som man kände avund emot.
De hade något man själv inte hade - men ville ha - trots att man inte hade skickligheten eller något som gjorde att man kunde bli förmögen. Så man stal från de som hade den.

Sedan skapar man förklaringsmodeller som alla undviker att tala om den verkliga orsaken: hatet och avunden.
Man kallar sina modeller för rättvisefördelning, orättvisa, klassindelning mm...

[klorofyll]

Esther

Det är förmodligen sant i en sagovärld... Låt säga att det blir krig, vilka tror du är mest negativa till den främmande makten?
Annan fråga:
Tror du att företagsledarna skulle ha något emot om arbetarna användes som maskiner (som exv H&M i Bangladesh)?

[Anders]

Kan du förtydliga denna? Vad gör de välbeställda som kulturbärande?

I första hand genom sina konsumtionsmönster av arkitektur, bildkonst, skulptur, opera, museer, bildande resor, teater, haute couture, äter (ibland) på stjärnmärkta restauranger (Guide Michelin). I historiskt perspektiv var det mest kyrkan, kungahusen, banker, handelsföretag, rederier, förmögna o.l. som kunde konsumera och upprätthålla kulturen. Även genom medlemsskap i organisationer, ordnar, (adelskap), kungliga hovet. De som skapade musiken, litteraturen, byggnadsverken och konsten mm. En förenkling kanske?

En mycket enklare förklaring är att: de som hade kraften, kunskapen, insikterna, uppfinningsrikedomen samt skickligheten -att skapa saker blev förmögna - de som är förmögna har mer tid att ägna åt fritid, på fritiden vill man ofta ha underhållning - de som skapar underhållning eller annat som är för konsumtion är ofta människor som har denna kraften, kunskapen, insikterna, uppfinningsrikedomen samt skickligheten.
I samhällen av marxism - finns inte dessa - bara de som klarar av i grupp att stjäla från de uppfinningsrika som hade kraften att skapa något - själv hade man varken kraften, kunskapen, insikterna, uppfinningsrikedom eller skickligheten - men däremot den råa kraften i våldet att stjäla och ta i grupper som var större / fler av de som man kände avund emot.
De hade något man själv inte hade - men ville ha - trots att man inte hade skickligheten eller något som gjorde att man kunde bli förmögen. Så man stal från de som hade den.

Sedan skapar man förklaringsmodeller som alla undviker att tala om den verkliga orsaken: hatet och avunden.
Man kallar sina modeller för rättvisefördelning, orättvisa, klassindelning mm...

Det där låter som libertarianernas dilemma.
-Man skall få njuta frukterna av sitt arbete
-Men den bortskämde sonen som den kloke mannens bimbohustru har klemat bort, han får ju också njuta frukterna
-Jodehardujurätti... Men gåva är en fair aquisition... typ...

De flesta uppfinningsrika jag träffat på, och det är många, har inga pengar att konsumera någon konst för... De jobbar som ingenjörer på större företag och har väl snäppet högre inkomst än snittet. De med lite gåpåanda utan att de producerar något ytterligare värde för mänskligheten kan däremot sälja sitt företag för några tiotals miljoner och skapa 3 generationer flumvänster som ättelägg. Det finns någon enstaka som lyckats förena uppfinningsrikedom, grit med företagande, men de är rätt få. De flesta skapar netcasino och dylika nödvändigheter.

Allt som är till vänster om att jubla åt att bortskämda brats får dricka skumpa på grodan eller rödvin på norrskensflamman är inte marxister.
Vill du gynna de strävsamma och uppfinningsrika, sänk marginalskatt och höj alla andra skatter. Sverige peakade runt 1985.

[Pilatus]

I samhällen av marxism - finns inte dessa - bara de som klarar av i grupp att stjäla från de uppfinningsrika ...

Bra att vi hade en viss samsyn på vilka som skapade och konsumerade kultur. Kanske missade du vad jag skrev om arbetarkultur?

Vad som händer med kultur är inte att man stjäl det som är konst. Man gör ny konst, avtappningar, lånar stildrag och idéer. Det blir hötorgsmåleri och annat som massproduceras i industrisamhället. Gipskatter. Man försökte göra multikonst (Multikonstutställningen 1967) som var riktigt bra. Men det höll inte i sig. Det är inte så lätt för konstnärer att få ekonomi i det de gör.

Den marxistiskt influerade konsten, arkitekturen blev inte så bra, och än värre blev det i Tyskland. Men det är den negativa sidan av hur konstidealen har brukats.

[Anders]

Är det alldeles otänkbart att de som i skolan visar sig ha konstnärlig talang får bli konstnärer? Och att stater och institutioner köper denna konst för allmänt beskådande liksom i viss mån de personligen riktigt kapabla för avnjutande under egen livstid och sedan med rejäl arvsskatt möjligen inköpt av de få ättelägg till den kapable som själv är kapabla, annars återförda till allmänt beskådande?

Missförstå mig inte, Nozick har rätt i att greed works och är organiskt. Och det kommer säkert vara Netcasinostartandes bortskämda vänsterflummaryngel som köper konsten på 2030-talet och håller det hela igång. Visst funkar det, det är det marknaden gör, men det finns inga skäl att lovsjunga någon mer extrem variant av det här. Blandekonomi är da shit.

[klorofyll]

Men det är en "estetisk" fråga, det finns nog ingen barometer som mer effektivt påvisar klasstillhörighet än att just be folk förklara abstrakta saker. Om jag var föhörsledare, så skulle jag ställa ologiska frågor, meningslösa frågor, hur många som helst, bara låtsas.

Det kan exempelvis mätas genom att undersöka närliggande punkter i det sociala rummet. Välj några faktorer, exvis utbildning, materiella tillgångar, hobbies, attityder, åsikter ... och i den mixen som omfattande empiriska studier kan generera, ett multidimensionellt rum, går det ofta notera hur olika kluster uppstår. Får du då ett tydligt och väl avgränsat kluster så har du en grund till att utifrån det definiera en klass.

Intressant! I en idealisk värld finns möjligheter. I en idealisk värld tillhör man den klass man vill. På det sättet så råkar jag faktiskt tro att livet är rättvist!

[Pilatus]

Är det alldeles otänkbart att de som i skolan visar sig ha konstnärlig talang får bli konstnärer? Och att stater och institutioner köper denna konst för allmänt beskådande liksom i viss mån de personligen riktigt kapabla för avnjutande under egen livstid och sedan med rejäl arvsskatt möjligen inköpt av de få ättelägg till den kapable som själv är kapabla, annars återförda till allmänt beskådande?

Jo, så har det varit och längre tillbaks var det kyrkan och adeln, efterhand kom städernas burgna borgare till. Och ännu senare LO och dess "aristokrati". Albin Amelin (1902-1975) har varit dess spegel. Han har onekligen gjort en hel del för arbetarrörelsen och kulturen, med intensitet och starkt känslouttryck.

Missförstå mig inte, Nozick har rätt i att greed works och är organiskt. Och det kommer säkert vara Netcasinostartandes bortskämda vänsterflummaryngel som köper konsten på 2030-talet och håller det hela igång. Visst funkar det, det är det marknaden gör, men det finns inga skäl att lovsjunga någon mer extrem variant av det här. Blandekonomi är da shit.

I dag är konstbegreppet något som en elit av konstförståsigpåare förbehållit sig att definiera. Med förödande konsekvens. Mycket av den goda konsten från 40-60-tal kan köpas för hundralappar. Den samtida konst som numera kostar en miljon är det få som vet något om och ännu färre som verkligen uppskattar. De nyrika har av sedvana vänt sig till de dyra gallerierna och köpt något de rekommenderat. Kultur? Fan vet.

[klorofyll]

Jag hade uppskattat att ha en data-skärm från typ 92 bara ståendes på en hylla. 92 hade jag aldrig kunnat ana det, men flesta ser väl inte poängen med det idag heller...