Mötet med Juholt

[förstår mig själv]

Hej.
Tidigare här tror jag att jag nämnt "juholtaffären" vi kunde ju läsa i tidningarna om honom. Det var något med ekonomi, man ansåg att han fifflat på något sätt med en bostad. När jag ser sådant ske fylls jag med olust. Att liksom vilja smyga sig in och öppna någons garderob(som ju de flesta har något obehagligt i) och sedan vända det imot människan i fråga. Jag har alltid mått dåligt av sådan här "förnuftig", "etisk" ondska."granska" någon annan och sedan orsaka lidande för den andre. Om man är tolerant och inser allas lika värde, inte vill straffa utan förstå och hjälpa så kan den andre öppna sig och båda förstår mer.
I alla fall jag kanske tyckte att han var lite jobbig men när häxjakten började vändes det till sympati. Killen hade ju ideer, brann för dem. Ville ju förändra och såg möjligheter.
Jag tror nu i efterhand att han hade blivit en bra ledare för folket.
Igår när jag satt på tunnelbanan och filosoferade så kom alltså Juholt och satte sig mitt imot. Vi log mot varandra och jag kände till min förvåning glädje. Kände sympati för honom. Förstod honom (på mitt sätt). Vad han hade gått igenom att han inte blev trodd eller accepterad. Sedan kom en tiggare och frågade om pengar. Tyvärr sa jag inte idag. Sedan sa jag "synd om honom som behöver tigga". Återigen log Juholt och jag mot varandra. Det kändes bra. Jag kände då innan jag skulle gå av att jag ville visa min sympati ännumer för honom. Så innan jag skulle gå av la jag handen på hans knä/lår och tittade på honom. Han ryckte till(blev väl rädd), sedan såg vi varandra i ögonen och jag kände att han förstod mig

[Anne]

Det verkar dessvärre inte, ur mitt perspektiv, som vårt land är redo för en medkännande medmänniska som statsminister. Personligen var det en hel del som jag gillade med Juholt

[reflex]

Hej.
Tidigare här tror jag att jag nämnt "juholtaffären" vi kunde ju läsa i tidningarna om honom. Det var något med ekonomi, man ansåg att han fifflat på något sätt med en bostad. När jag ser sådant ske fylls jag med olust. Att liksom vilja smyga sig in och öppna någons garderob(som ju de flesta har något obehagligt i) och sedan vända det imot människan i fråga. Jag har alltid mått dåligt av sådan här "förnuftig", "etisk" ondska."granska" någon annan och sedan orsaka lidande för den andre. Om man är tolerant och inser allas lika värde, inte vill straffa utan förstå och hjälpa så kan den andre öppna sig och båda förstår mer.
I alla fall jag kanske tyckte att han var lite jobbig men när häxjakten började vändes det till sympati. Killen hade ju ideer, brann för dem. Ville ju förändra och såg möjligheter.
Jag tror nu i efterhand att han hade blivit en bra ledare för folket.
Igår när jag satt på tunnelbanan och filosoferade så kom alltså Juholt och satte sig mitt imot. Vi log mot varandra och jag kände till min förvåning glädje. Kände sympati för honom. Förstod honom (på mitt sätt). Vad han hade gått igenom att han inte blev trodd eller accepterad. Sedan kom en tiggare och frågade om pengar. Tyvärr sa jag inte idag. Sedan sa jag "synd om honom som behöver tigga". Återigen log Juholt och jag mot varandra. Det kändes bra. Jag kände då innan jag skulle gå av att jag ville visa min sympati ännumer för honom. Så innan jag skulle gå av la jag handen på hans knä/lår och tittade på honom. Han ryckte till(blev väl rädd), sedan såg vi varandra i ögonen och jag kände att han förstod mig

Det där skulle jag ha uppfattat som en rejäl integritetskränkning.