Tankar om dominansförhållanden och gudstro

[David H]

Problemet med ojämlika förhållanden som jag ser det är inte att de inte finns eller att de inte utgör problem, utan snarare att de finns där i hur många olika lager som helst. Och fäster man blicken vid ett förhållande, är risken att man bortser från andra förhållanden. Förhållanden, när man pratar om det som abstrakt begrepp, kan skapas i princip oändligt antal.

Exempel på tänkbara dominansförhållanden:

Svenskarnas dominans (i Sverige) över de med utländsk bakgrund
Människornas dominans över djuren
De rika människornas dominans över de fattiga människorna
De rika ländernas dominans över de fattiga länderna
Storstadsbornas dominans över landsbygdsborna
De intelligentas dominans över de ointelligenta
Kändisarnas dominans över icke-kändisarna
De populäras dominans över de som saknar vänner
De unga och medelålders- dominans över de gamla
De friskas dominans över de sjuka
De som lever i trygghets dominans över de som är omringade av fiender
Tankemänniskornas dominans över känslomänniskorna
Teoretikernas dominans över praktikerna
De normalas dominans över de som sticker ut
De politiskt korrektas dominans över de politiskt inkorrekta

Ska dominansförhållanden motarbetas? I något avseende tror jag på det. Men en utmaning är att det inte finns någon begränsning i hur många dominansförhållanden som kan skapas.

Vad jag själv tror på är att låta mig ledas av någon slags gudstro. Jag kände det för ett par år sen att jag vill leva för Gud. Att försöka lyssna till min inre röst om vad som är rätt och fel. Vad det i praktiken innebär är däremot en mer öppen fråga. För den ena betyder det något helt annat än vad det betyder för den andra. Jag vet min syster gick på demonstration. För henne var det något viktigt, och jag unnade henne det verkligen. För min del valde jag dock att inte gå på demonstrationen, och jag kände att det var rätt val för mig just då.

[Zokrates]

Dominans betyder "herre i huset", i varje fall ordagrant av dominus, ett får jag anta patriarkaliskt begrepp vilket
kan förknippas med de tre största religionerna. Kan det vara så enkelt att vissa kristna ogillar vissa inslag i tron?

[David H]

Dominans betyder "herre i huset", i varje fall ordagrant av dominus, ett får jag anta patriarkaliskt begrepp vilket
kan förknippas med de tre största religionerna. Kan det vara så enkelt att vissa kristna ogillar vissa inslag i tron?

Jag vet inte. För min del kan det handla om att jag har en dålig språkkänsla. Först skrev jag ordet "förtryck", sen bytte jag ut mot ordet "dominans", utan att riktigt veta varför det ena eller andra ordet skulle vara mer lämpligt.

[Zokrates]

Ja det är en stor skillnad angående om huruvida någon styr, bestämmer, påverkar eller förtrycker någon annan,
därmed inte sagt att allt ledarskap är synonymt med något negativt, tänk bara på det ansvar som föräldrar har
som exempel.

[Anders]

Den där listan du har i första inlägget, Rekoj, visar för mej mest bara på att det inte är ett homogent problem. För vissa av exemplen handlar det inte om dominans, i vissa fall tycker jag spontant att den ena gruppen faktiskt är mer potent än den andra, för vissa är det tvärt om.

Frågan är - skall man våga definiera vad som är bra och vad som är dåligt? Både om man gör det och om man inte gör det får man problem.

I ditt kval mellan förtryck och dominans som ordval prickar du ganska rätt på ett sätt. Det kan ju vara fråga om omfattningen den ena gruppens dominans.

[Anders]

Måste plocka en ur listan :
De populäras dominans över de som saknar vänner

Själv har jag inte särskilt många vänner, några få trogna, som jag träffar sporadiskt. Jag söker heller inte vänner aktivt. Trivs helt enkelt ganska bra i mitt eget sällskap. Min hustru och min son är tvärt om. De är ytterst sociala och behöver vara med andra hela tiden. Och har många vänner och får väl därmed anses populära.Men jag har aldrig känt mig förtryckt eller dominerad av de som har lite svårt med sitt eget subjekt. Och jag har aldrig haft svårt att få ledarroller i yrkeslivet eller på andra ställen, och det tror jag beror till stor del på min trygghet som individ.

Ok, på högstadiet var det inte enkelt att vara lite på sin egen kant, något min dotter, som är mer likt mig, nu har jobbigt med, men det är en värld som är inrättad för de sociala. Efter högstadiet har jag kunnat välja sammanhang där man tillåts vara individ.

Faktum är, att jag ibland kan känna, att man som lone wolf kan dominera mer sociala människor då man kommer på tu man hand. Självklart inte vid fikabordet eller festminglet, men det är deras spelplan.

Rekoj, hur tänkte du då du ställde de populära som dominerande mot de med färre vänner?

[David H]

Rekoj, hur tänkte du då du ställde de populära som dominerande mot de med färre vänner?

Just det du nämner här, var nog inget lyckat exempel. Det är inget riktigt motsatsförhållande. Jag tänker man kan vara populär utan att för den skull ha många vänner, och tvärtom. Tänker till exempel vissa artister, kanske Ted Gärdestad var en sån, som kunde vara populär och samtidigt väldigt ensam.

Men annars tänker jag att man kan hålla skillnad på själva motsatsförhållandet och inte blanda in andra faktorer. Säg t ex de som har många vänners dominans över de som bara har få vänner. Visst man kan man då påpeka att de som har många vänner oftare är ytligare personer, och därmed lätt hamnar i underläge mot andra som inte är lika ytliga, men då blandar man in en annan faktor.

Ta ditt exempel, du menar att din fru och din son har fler vänner, medan du och din dotter kanske är mer trygga i er själva. Det skulle jag i så fall mena handlar om två olika dominansförhållanden.
Det kan också finnas människor som är otrygga i sig själva, utåtriktade, kontaktsökande, men som inte lyckas få några vänner, liksom det kan finnas inåtriktade människor, trygga i sig själva, som inte söker kontakt med andra, men som likväl lyckas bli populära och få många vänner.