Att bryta igenom hatet

[PopJimmy]

Båda Hatet och Kärleken är kulturellt förträngt.

Hatet och försvaret är ett uttryck för att försvara värdigheten att leva, och fördommandet av hatet leder bara till emotionella störningar. Genom att leva ut hatet kan vi bli medvetna om vad kärleken är.

Kärleken är ofta mer förtryckt än hatet. Kärleken får enligt kulturen bara ta i uttryck genom bestämda former. Rädslan att bli avvisad skapar försvaret.

Vi lever som isolerade rustningar. Vi är deprimerade för att vi känner oss isolerade från världen, vi har ingen kärlek eller förståelse.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag bröt igenom rädslan genom att ge upplopp för aggressionen. Jag är glad att leva. Jag är inte rädd för att våga leva i all den flyktighet och osäkerhet som råder. All form är tillfällig men aldrig separerad. Kärleken finns där, den är bara förtryckt.

Att bryta sig loss och våga stå på egna ben handlar inte om att vara ensam, stark vara och isolerad från resten, styrkan kommer när du vågar vara delaktig i livet och vara kärlek.

[PopJimmy]

Jag tror ärligt talat att vi blir sjuka om vi inte får leva ut kärleken. Allt från tv och ätstörningar till sexuella avvikelser och våld försöker fylla upp tomheten.

Men vi behöver samtidigt värna om livet, därför bör inte hatet eller aggression förtryckas, det är ett naturligt uttryck för att något är obalanserat.

Det handlar om att vi måste förhålla oss till något och ge bort oss själva för att smälta samman. Jag har förut tänkt att det bara rörde sig om intentionalitet och behov av stimuli, men jag tror jag börjar vidga mina vyer, det räcker inte med att vi så att säga är isolerade och tar in önskvärda intryck, vi behöver kasta oss in och ge allt. Vi behöver kärlek.

[Angelina]

Jag tror jag har kommit på vad du upplever. Det är domedagen, det ultimata ögonblicket av självrannsakan.
Vissa upplever inte det förrän de dör, men du gör det nu.
Ascension, du vet. Först måste man släppa allt.