Vad är det för fel på Svenskarna?

[Kiifen]

Detta är en generalisering men änå något jag märker allt för tydligt och många med mig klagar över detta. Vad är det som gör Svenskar så otroligt snobbiga, oförmögna att fatta subtila skämt, opersonliga och platta, allmänt kalla och otrevliga? Har många erfarenheter av denna attityd här i Sverige att folk är liksom rädda för att visa sina känslor, är rädda för att visa vad dom verkligen känner, om dom är glada eller ledsna... som om dom skulle bli påhoppade för att dom visar vad dom menar? Jag kan ta ett exempel, jag ska på maskerad, värsta utstyrseln, går med en systemkasse, ser inte klok ut. Går till affärn, tror ni att ens någon tittar på mig? Näe... inte en jävel ens småflinar åt mig. Varenda en stirrar tomt ut i ingentinget. Hade jag befunnit mig var som helst i världen förutom Sverige så hade folk åtminstone lett åt mitt håll, kanske t.o.m. kommit fram och snackat. Vad är det med Svenskarna? Vad är det för fel på er?

(Jag är också Svensk förresten men har alldrig passat in eller kunnat identifiera mig med Svenskarnas attityder)

[Stefan]

Jag håller inte med om att svenskarna är "oförmögna att fatta subtila skämt". Såg du Schyfferts programserie om humor? Den framhöll att nordeuropeisk, inklusive svensk, tv-humor, är betydligt mer subtil än sydeuropisk "ramla och slå sig"-humor.

Svenskar är inte heller särskilt "snobbiga" (iofs är det ordet rätt oklart; men jag tolkar det som att man utstrålar nån slags överklassattityd), tycker jag, om man jämför t ex med delar av England och Frankrike. Däremot har du en del poänger i dina övriga resonemang.

[Kiifen]

Fel av mig kanske men det uppfattas av mig som oerhört snobbigt att inte kunna hälsa på en annan människa och visa sitt rätta jag och kunna slappna av och ha lite kul. Att ständigt måsta fixera blicken i fjärran och aldrig reagera på omgivningen, det tycker jag är helt sjukt. Känslonärvaro noll liksom. Andra saker jag retar mig på är allvaret och den ständiga moralismen, närvaron av det byråkratiska i allting. Ensamheten och rädslan för att skapa nya kontakter som dessa attityder för med sig. Svenskar verkar rädda för att leva, men märkligt nog bara här, Svenskar utomlands är en helt annan sak.

Detta är iförsig ingen hemlighet, men det diskuteras aldrig på allvar, dvs. hur man med t.ex. politik skulle kunna komma tillrätta med det, man ser det inte som ett "verkligt" socialt problem, men det gör jag. Jag vill veta vad det beror på och vad man kan göra åt det för jag vantrivs verkligen med att det ska vara såhär.

Apropå humorn så är det en subjektiv sak och jag kommenterar inte den vidare eftersom jag ändå inte har för avsikt att vinna ett sådant argument. Det går inte riktigt att sammanfatta med humorn, kanske det är lättsinnigheten jag saknar, Svenskarna är tungsinta och har svårt att vara riktigt hjärtliga. Kanske därför som humorn blir av det mer ångestladdade slaget. Sen har vi musiken, melankoli-pop överallt. Fan vad dålig musik det är. Vart tog elgitarrerna vägen?

[Stefan]

Detta är iförsig ingen hemlighet, men det diskuteras aldrig på allvar, dvs. hur man med t.ex. politik skulle kunna komma tillrätta med det, man ser det inte som ett "verkligt" socialt problem, men det gör jag. Jag vill veta vad det beror på och vad man kan göra åt det för jag vantrivs verkligen med att det ska vara såhär.

Tror du verkligen att detta är en typ av problem man rättar till med hjälp av politik (lagstifting, etc.)? För mig låter det som om det skulle vara svårt att lagstifta om såna här saker. Däremot tycker jag att det är vettigt att bedriva opinion om såna här saker i andra fora, som ligger utanför den officiella politiken. T ex kan man som du gör nu argumentera för en förändring, eller så kan man skriva böcker eller musik där en annan verklighet (eller denna verklighet) gestaltas.

Det är faktiskt en annan sak jag tycker är typiskt svensk: att all förändring av livet måste ske via staten. Men det tycker jag är fel;vissa typer av förändring bör ske utanför statens ramar. Man kan inte lagstifta om alla kulturella förändringar.

PS. Vad gillar du för typ av musik (var inte för specifik, jag är ingen musikexpert)?

[Kallekula]

"...(Jag är också Svensk förresten men har alldrig passat in eller kunnat identifiera mig med Svenskarnas attityder)"

Fel hum kanske för självkritiska.

[cogito]

Kifen skrev

Jag kan ta ett exempel, jag ska på maskerad, värsta utstyrseln, går med en systemkasse, ser inte klok ut. Går till affärn, tror ni att ens någon tittar på mig? Näe... inte en jävel ens småflinar åt mig. Varenda en stirrar tomt ut i ingentinget. Hade jag befunnit mig var som helst i världen förutom Sverige så hade folk åtminstone lett åt mitt håll, kanske t.o.m. kommit fram och snackat.

Precis! De hade snackat med dig och "vetat bäst". Uschamej!

Endast i Sverige kan man koka en kastrull vatten som man vill, utan att någon lägger sig i och har en åsikt om ens förfarande...

Trevligt land!
tycker cogito

[Kallekula]

Kifen, det låter illa. Vart ska man då bo? Säkert på att det har att göra med det svenska kynnet och inte ditt? Du vet gräset grönare den andra sidan osv.

Lika i hela Sverige eller varifrån grundar du dina observationer?

[Varney]

jag kan hålla med till viss del. även om jag också bitvis håller med cogito.
jag ser inte någon större skillnad mellan de olika protestantiska kulturerna faktiskt.

[Camilla]

Fel av mig kanske men det uppfattas av mig som oerhört snobbigt att inte kunna hälsa på en annan människa och visa sitt rätta jag och kunna slappna av och ha lite kul. Att ständigt måsta fixera blicken i fjärran och aldrig reagera på omgivningen, det tycker jag är helt sjukt. Känslonärvaro noll liksom.

Det handlar nog ofta snarare om blyghet, rädsla eller social oförmåga än om snobbighet.

[Filosofitrollet]

I lördags stod jag i en matvaruaffär iklädd en stålmannen dräkt och packade varor åt kunderna.(svensexa). Och nästan alla log skrattade eller fällde nån kommentar till mig. Allt positivt dock. Lite pengar tjänade jag till och med.

[cake]

Jag tror svenskarna är ett ganska ensamt folk, hörde på tv häromdagen att sverige har typ världens högsta antal ensamboende i förhållande till folkmängden.
Kylan och mörkret gör nog sitt också.
Det där med elgitarren vet jag iofs inte, vi är väll ganska kända för våran metal/hårdrockscen.

[Hobbyfascisten]

Cake:
Vi har världens högsta antal ensamboende eftersom vi flyttar hemifrån såpass tidigt, och att bostadsbristen faktiskt är såpass låg (även om vi är så bortskämda att den känns hög). Att vi sedan är såpass liberala att vi skiljer oss när kärleken svalnar drar nog också sitt strå till stacken.

[Abu Abbas]

Jag kom att tänka på denna tråd häromdagen då jag trött satt i bussen och lutade mig (vilade huvudet) mot ett räcke. En äldre svensk man skojade då lite med mig om min trötthet.

Men det kanske är så att dom personer som inte skrattade åt dig kände att du kanske skulle bli illa till mods om någon kläckte en kommentar eller skrattade åt dig. Det går att se det ur ett annat perspektiv.

[Kiifen]

Det var inte det det handlade om, jag begär inte att folk skulle tycka att jag var rolig, det jag reagerade på var folks förmåga att låtsas som om det regnade. Känns osm jag lika gärna hade kunnat ta fram en pistol och rånat butiken medan jag ändå var där, troligtvis skulle ingen vara varken i förstånd eller förmåga att kunna ingripa.

[Angelica]

Jo. Svensson har en förmåga att försöka prestera bäst, tjäna mest, störst fordon, dyraste prylarna och vara helt enkelt överlägsen i vissa frågor. Varför vet jag inte riktigt, teorierna är många, bland annat att det kan vara rädslan att visa svaghet. Rädslan att inte duga