Att försaka det vi vill ha, för att bli det vi vill vara?

[J R Auk]

Hur kommer det sig att de som saknar det som alla vill ha (pengar),
blir vad alla vill vara (smala).

Grovt generaliserat då.

Är inte detta ett ironiskt psykologiskt fenomen?

Bottnar det enbart i det faktum att den onyttiga feta maten idag är billig och nyttig fettsnål mat är dyr?

Är det så simpelt, som att folk vill stå ut från mängden och bevisa sig stå över gemene man, visa på sin framgång?
Är det likt det ideal, som sade att en fet blek kropp var att föredra, som <1700 talet hyste. En kropp som bevisade sig fri från arbetsbörda i solens sken och fri att mätta magen var dag flera gånger om.

[Zi]

Hur kommer det sig att de som saknar det som alla vill ha (pengar),
blir vad alla vill vara (smala).

Grovt generaliserat då.

Är inte detta ett ironiskt psykologiskt fenomen?

Bottnar det enbart i det faktum att den onyttiga feta maten idag är billig och nyttig fettsnål mat är dyr?

Är det så simpelt, som att folk vill stå ut från mängden och bevisa sig stå över gemene man, visa på sin framgång?
Är det likt det ideal, som sade att en fet blek kropp var att föredra, som <1700 talet hyste. En kropp som bevisade sig fri från arbetsbörda i solens sken och fri att mätta magen var dag flera gånger om.

Va? Sa du inte emot dig själv nu? Slarvfel?

Fattiglappar är generellt tjockare. En anledning är nog som du säger att onyttig mat (falukorv) är billigare än nyttig mat (räkor). Det kan nog vara skillnad i matkultur också mellan klasser. Arbetare gillar tung mat, överklassen gillar 1/20 macka på en tandpetare.

Vad menar du med psykologiskt fenomen? Menar du att idealet från 1700-talet på någon sätt finns kvar i arbetarklassen? Det håller jag inte med om.
Idealet idag är att bli rik, framgångsrik och ha en hälsosam kropp eller smalare än så.

[J R Auk]

Nja jag tänker mig "saknar pengar" som att man faktiskt saknar pengar o svälter, inte att man har lite och köper snabbmat.

Det handlar inte om klass här vad jag ser det. "Arbetare" som du kallar det, antar hantverksyrken är vad som menas, rör ju på sig mer och behöver äta mer.

Jag frågar mig varför idealet gått från att vara blekfet till brunsmal?
Är det samma orsak bakom dom olika tidernas ideal?
Vill vi i båda fallen visa att vi minsann inte behöver göra annat än att lata oss och ändå kan visa upp välmående?

Sen att det går att nå dagens ideal genom att vara pank och utan tak över huvud är ironiskt, tycker iallafall jag

[Zi]

Ok, då hänger jag med.

Jag tror inte det finns något samband mellan materiell framgång och kroppsideal idag. Generellt vill man vara smal för att det är hälsosamt. Jag vet inte exakt vad folk har för ideal men jag tycker det oftast verkar sunt:


Både kvinnor och män kan gå till överdrift.



Om vi ska generalisera så är väl den första bilden jag länkade till den som stämmer bäst som tidens ideal? Dessa kroppar kräver god kost och gärna även träning. Det är ett hälsosamt ideal.

[Rising]

Jag tror att det är så att vi vill vara smala för att fattiga människor i vår värld inte klarar att vara smala. Nere i de länder där hngersnöd däremot är utbrett så är det nämligen eftersträvnadsvärt att vara tjock. När hollywoodfilmer sätts upp i länder som är drabbade av fattigdom (fast där somliga ändå har råd med biljetter) så får de ju på digital väg göra aktörerna tjockare på filmaffischerna för att locka till sig en större publik.

Ho ho, "större publik". I'm funny...

När fattiga människor var tvungna att arbeta utomhus så var det attraktivt att vara blek, men när jobben flyttade inomhus (via industrialismen, gissar jag) så blev det istället attraktivt att vara solbränd.

Så visst; det anmärkningsvärda här är väl att fattiga människor i fattiga länder har blivit så främmande för oss att vi inte ens ser dem som fattiga. Våra fattiga liknar ju inte dem alls. Så de är bara wierdos för oss, och går bortom den typ av fattigdom som vi anser vara oattraktiv.

[Skogsälvan]

Underbara tankar, JR Auk! Jag rekomenderar varmt Carolina Browns (nästan 100% säker på att hon heter så) bok Skönhetens mask om skönhetsideal ur ett idéhistoriskt perspektiv.

[J R Auk]

Tack, Skoksälvan, och tack för tipset ska definitivt kolla upp den.

Rising tror du då, om man uppfann 1 öres smalmat, att idealet skulle kunna svänga till det mer fetlagda hållet?
Eller är det som Zi påpekat knutet till sundhet.

[Rising]

Rising tror du då, om man uppfann 1 öres smalmat, att idealet skulle kunna svänga till det mer fetlagda hållet?
Eller är det som Zi påpekat knutet till sundhet.

Det har flera gånger i historien (och är alltså på vissa platser idag) varit attraktivt med det vi idag i Sverige kanske skulle kalla "plufsighet". Så, nej jag tror inte att attraktivitet alltid går hand i hand med vad som är "sunt". Själv tycker jag faktiskt att sunda människor är något av det osexigaste som finns. Jag tar en haschdoftande trailertrash-slore med flottigt hår, ringar under ögonen och spruckna läppar framför en klämkäck Carolina Klüft vars avföring doftar jasminblommor (okej, jag vet inte om det där sista stämmer, men det skulle inte förvåna mig) sju dagar i veckan.

Hey, en gång i tiden ansågs det till och med chique att ha syfilis. Inte för att man trodde att det var sunt, utan för att det var exklusivt och förbehållet aristokratin.

Så; om det blir billigt och enkelt att både bli smal eller tjock, då kommer nog hela smal-tjock-grejen att falla utanför attraktionsskalan. Om det däremot fortsätter vara svårt och krävande att ha en atletisk kropp så kommer det att fortsätta vara attraktivt.

[hovnarr]

Det tycks ändå finnas något av ett lagom-är-bäst-ideal vartåt det än svänger. Plufsighet och atletiska kroppar i all ära, men sjukligt feta (500 kg+) och steroidtunga kroppsbyggare har aldrig stått särskilt högt i kurs. Ett undantag är kanske modellbranschen där sjuklig smalhet var poppis ett tag, nära millenieskiftet om jag minns rätt. I alla fall, svårighet och exklusivitet tycks inte vara den enda komponenten - vi måste kunna själva det också. Ultraatleter är mer sällsynt och svårare att bli än lite lagom atletisk - ändå ses det sistnämnda som mer attraktivt.

[J R Auk]

Men detta lagom är bäst, hör inte det hemma i en medvetenhet om vad som är hälsosamt? Inte vad som är attraktivt.

Det är inte riktigt det jag är ute efter.

Jag är ute efter den reaktion som fick, rika kvinnor och män att förut stanna inne för att inte få en mörkare hy (vitt puder) och anstränga sig för att ha lite lagom plufs.

Långt ifrån alla hade det idealet, men det var ändock tidstypifierande.

Idag råder omvänt förhållande. Många solar sig tills huden blir sprucken och åldras i förtid. Det är inte hälsosamt, men många har det som ideal.

Och jag skulle vilja säga att det är överföreträtt hos "rika" kvinnor.
Rikedom är inte lika lätt urskiljbart i dag som det var förut. Alla är vi ju rika i dagens läge.

[Zi]

Och jag skulle vilja säga att det är överföreträtt hos "rika" kvinnor.
Rikedom är inte lika lätt urskiljbart i dag som det var förut. Alla är vi ju rika i dagens läge.

Ja, alla svenskar har råd att eftersträva idealet. Jag ser ingen skillnad mellan samhällsklasser här.
Fattiga svältande afrikaner bryr sig mer om att skaffa mat.

Här är en teori:
Man tittar på människor och generaliserar. Sedan tillämpar man det som folk generellt behöver på sig själv (och tar för lite hänsyn till vad man behöver som individ): "Det är svält, folk behöver gå upp i vikt -> Det är bra för mig att gå upp i vikt". Eller: "Folk sitter inne och glor för mycket, blir bleka och otränade med ryggproblem -> Det är bra för mig att sola och träna".

För övrigt tycker jag att ett mer hälsosamt ideal håller på att växa fram. Är inte smala blondiner med oproportionellt stora bröst lite ute numera. Fler och fler anammar ghetto-booty-idealet, alltså breda höfter och lite lagom med muskler, fett och hudfärg (se Jennifer Lopez). Men det kanske bara är i min bekantskapskrets .