Respektlöshet

[offe]

När man skriver i det här forumet riskerar man att bli idiotförklarad av någon som tycker att han vet allt och är mycket smartare än andra. Vare sig man skriver ett eget inlägg eller ställer frågor på någon annans text kan man få svar som i stort sett betyder: "Är du dum i huvudet?"

Det har inte hänt mig oftare än andra, men jag är trött på det. Finns det fler som märkt av samma sak?

Jag tycker man ska visa respekt, hålla god min om man nu tycker att någon är korkad, och svara på ett väluppfostrat sätt. Bara för att någon verkar dum i ett forum, betyder det inte att han verkligen är det. Han har kanske en annan erfarenhetsprofil än du, eller en annan bakgrund.

[Johan Ågren]

Har märkt att det är svårt att komma ifrån då filosofi attraherar många människor som använder tänkandet som en kompensation för andra olyckliga omständigheter, och är således ganska laddat. Inte minst rollen som god tänkande människa måste stärkas gentemot personen i frågas förmenta dårar. Så har det nog alltid varit.

Ofta är jag själv tillräckligt insatt i de olika psykologiska aspekter som framkallar de olika beteenderna så jag låter mig sällan retas upp. Jag kan erkänna att jag ser de olika beteenderna i mig själv men försöker agera på ett sätt så att jag inte låter min rädsla använda de olika rollerna.

/Johan

[PopJimmy]

Det är antagligen så, att det är lättare att säga att någon annan är dum i huvudet, än att försöka förstå varför (den uppfattningen ö.h.t. uppenbarar sig).

[Rafael]

popjimmy vafalls?! Du är ju...

[PopJimmy]

popjimmy vafalls?! Du är ju...

Jo tack, jag vet att jag är omåttligt...

[Avantgardet]

Men det är ju sjysst att bli upprörd, och om nu någon lyckas med konststycket så skall de ha en eloge! Vad sade Jesus om saken?

[Skogsälvan]

Jag tycker också att det har varit lite väl mycket verbala smockor på sista tiden  :(

[Sceptisk]

deleted

[Skogsälvan]

Tycker det är betydligt skönare att få ett känslomässigt ärligt svar där debattören verkligen tycker att man är helt jävla bombad och vrålar ut sin ilska! Jag får mycket mer behållning av ärlighet än låtsasvänliga väsanden och andra lömskheter.

Det håller jag med om:), men jag tycker att det är lite väl mkt pajkastning och sandlåda här ibland. Äh, fast det är ju inte min angelägenhet. Jag är ju förskonad, antagligen för att jag är kvinna, och ni är rätt gentlemannamässiga trots allt...

[suchanother]

Hmm, ok, förstår vem Skogis syftar på.
Blev fullständigt sne på PoP som ironiserade över (i mitt tycke) mitt välformulerade och sakliga inlägg. Inlägget var skrivet i sansad ton och var seriöst menad, ändå blev jag beskylld för ena och det andra. Varför provocera?

[Skogsälvan]

such, jag menar inte bara dig... men du har varit lite väl bitsk nu på sistone och hävt ur dig både det ena och andra, men det är du ju inte ensam om, älskling.

[cogito]

Det brukade växa citroner här
jag minns det så väl
när jag diskar

och vid sandlådans rand
står en pajkastare
och piskar

upp känslorna med frenesi
så att ens skrivarlust
man mistar



/författarkooperativet

[Skogsälvan]

Men titta här då - tydligt exempel på respeklöshet! Cogito, det där är ju en av de bästa dikter jag har skrivit som du tramsar till. Nåja... jag har humor, vilken tur va?  :lol:

[PopJimmy]

Hmm, ok, förstår vem Skogis syftar på.
Blev fullständigt sne på PoP som ironiserade över (i mitt tycke) mitt välformulerade och sakliga inlägg. Inlägget var skrivet i sansad ton och var seriöst menad, ändå blev jag beskylld för ena och det andra. Varför provocera?

Men du such.

Om du någon gång skulle lyssna och lita på vad jag skriver och verkligen våga ta åt dig och öppna dig någon gång, så skulle jag inte komma med provocerande inlägg. Tänk om det är så, att det existerar en möjlighet att jag inte är hjärntvättad med religiös propaganda utan faktiskt har något väldigt viktigt jag försöker förmedla? För en cyniker är det jag säger självklart omöjligt att tå att sig, men jag är övertygad att mina svallvågor förr eller senare kommer att nöta sönder betongen.

Men eftersom du inte öppenhjärtligt vågar etablera tillit i mig och ta emot min ärlighet och kärlek så måste jag ibland få byta strategi. Formulera mig elakt eller dryg. Om jag bara är snäll hela tiden så tar människor min godhet för given. Det blir för sockersött (Inte för att jag själv har problem med sockersöt hippiekärlek)


Du such, anta att du upplevde att du hade något viktigt att berätta för människor, och att alla du möter vänder ryggen mot dig? Visst, jag kanske är på fel ställe, men då kan du väll iaf tillåta dig själv att vara en god sparringpartner åt mig?


Visst. Man kan säga att jag är eller beter mig naiv, men vad är alternativen? Att bli bitter, att vara lyckligt ignorat eller att vända mig bort från världen? (som jag t.ex. får intryck av att Johan gjort)

Lao Tzu vände sig bort från världen, inget fel med det. Men Sokrates, Jesus, King och Gandhi gjorde det inte och de var beredda att betala priset, de blev hånade, utskrattade och i slutändan mördade för deras orubbliga tillit i männskligheten potential. Allting börjar någonstans och jag börjar här.

[Avantgardet]

...deras orubbliga tillit i männskligheten potential.

Hur skulle det vara med tillit till människan istället för hennes potential?