Bris generalsekreterare Göran Harnesk, rasar mot Ystad tingsrätts friande dom mot en pappa som daskat sin dotter i baken. " - Det vittnar om en stor okunskap när rätten i sin dom hänvisar till nivån på smärtan. Det är nolltolerans som gäller".
När en tingsrätt för en gångs skull utgår från lagen så kritiseras den för detta, vilket enligt mig vittnar om den häxprocess som snart står för dörren där inte bara pedofiler utan även vanliga föräldrar skall jagas med blåslampa. När fan brydde sig samhället i sverige om barn och barns rättigheter? Sverige är det mest barnovänliga landet i europa, vilket återkommande bevisas av socialtjänstens ageranden mot familjer i behov av stöd. Även inom barnomsorgen pågår en massiv insats för att knäcka barn psykiskt, vilket de anställda inom barnomsorgen borde erkänna.
Dålig arbetsmiljö, dåliga lokaler, outbildade pedagoger, samt en allmänt negativ attityd från de skolanställda mot eleverna. Som ögonvittne till eländet på en mängd skolor från halva sverige, skulle hälften av mina bekännelser om vad jag sett personal göra få de flesta normala ansvarstagande föräldrar att hålla sina barn hemma från skolan.
Därpå kan vi ju fråga oss varför just så många barn i sverige mår så dåligt psykiskt, att flera av dem uppvisar samma trauman som barn i krigsdrabbade länder?
Vad gäller lagen och aga så står det tydligt att en snabbt övergående tillfogad smärta inte är att betrakta som aga. Därmed frias pappan i det senaste uppmärksammade fallet. Själv anser jag att det aldrig är befogat att slå ett barn, såtillvida inte handlingen i sig syftar till att rädda barrnets liv, typ knuffa undan ett barn så att det inte blir påkörd av en cyklist t.ex.
Vad samhället gjorde, var att kriminalisera barnaga för att komma åt de fall där föräldrar upprepade gånger slog sönder och samman sina barn.
Någonstans måste man ju dra en gräns, men den anser jag kan inte och skall inte utgå från nolltolerans, för inför vi en sådan gräns, då skadar vi verkligen inte bara barnen utan även deras föräldrar.
Barnaga?
Moderator: Moderatorgruppen
Misshandel är alltså OK i uppfostrande syfte... Min far slog sönder livremmar och annat på min äldre brors ändalykt men jag gick fri. Jag var i stället sladderbyttan som satte dit andra. Tänk vad lite misshandel hade gjort mig gott! Då hade jag kanske inte suttitt här på FF och geggat utan sysslat med något mer väsentligt. Skjutit älgar t.ex.
Ironi å sido, men var går gränsen mellan konstruktiv och uppbyggelig aga (om sådan öht existerar) och nedbrytande misshandel som vi vet finns?
MVH
Algotezza
Ironi å sido, men var går gränsen mellan konstruktiv och uppbyggelig aga (om sådan öht existerar) och nedbrytande misshandel som vi vet finns?
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Konstruktiv aga kan existera. Skillnaden ligger i intentionen och kompetensen hos föräldern. Om det är en kompetent förälder som daskar till för att understryka allvaret i det föräldern kommunicerar. Här håller jag med Zokrates att samhället måste också visa tillit till en kompetent förälder med en väl motiverad intention. Nolltollerans visar misstillit till föräldrars kompetens. Ett förmynderi av kompetenta (insiktsfulla och balanserade) föräldrar skapar vanmakt i förälder-barn relationen och skadar därmed både föräldern och barnet.
Aga i rätta sammanhanget skapar trygghet för barnet. Vilket det sammanhanget är vet den insiktsfulle föräldern bäst.
Aga i rätta sammanhanget skapar trygghet för barnet. Vilket det sammanhanget är vet den insiktsfulle föräldern bäst.
-
What Gives?
- Inlägg: 495
- Blev medlem: 05 aug 2006 19:30
Håller med dig till fullo Loke, känns skönt att veta att det fortfarande finns tänkande ansvarsfulla människor kvar där ute. Jag minns när de införde förbjudet mot barnaga, min far som ditills själv hade varit en ansvarsfull kompetent förälder kände inte till lagens ordalydelse, han trodde att det var helt förbjudet att ens röra sina barn och upphörde helt med de fysiska bestraffningar som han tidigare utfört.
Innan det var förbjudet
När jag var 2 år gammal petade jag in en virknål i elkontaktens uttag och hade kul i min utforskning av detta lilla hål i väggen, jag hade en till virknål och den skulle in i det andra hålet. Min far fick syn på mig, rusade fram och slet mig därifrån, jag höll fortfarande den ena stickan i handen, den andre satt kvar i väggen. Då slappade han till handen på mig,
och sa; -Aja baja, det där är farligt! Jag blev självklart vettskrämd, men det som var det mest betydelsefulla var att jag aldrig mer vågade leka med väggkontakten.
Samma händelse 20 år senare
-Varför är lilla Zokrates död far?
-Han lekte med kontakten och fick ström i sig. Men jag hade talat med honom och sagt att detta var farligt, jag trodde att han förstod det, jag var verkligen allvarlig då jag sade detta till honom, lek inte med kontakter, stoppa inte in saker i dem. När jag frågade honom om han förstod så nickade han på huvudet! Han var ju trots allt 2 år, han borde förstått...
Ok, det sista är fiktion, men det finns situationer där småbarn kan behöva fysisk bestraffning för sitt eget bästa. men det viktiga är att det är berättigat. All form av våld som saknar förankring och berättigande är och bör vara otillåtet. Krävs det fler exempel på när det är berättigat att använda aga? Eller kan ni föreställa er dem själva?
Innan det var förbjudet
När jag var 2 år gammal petade jag in en virknål i elkontaktens uttag och hade kul i min utforskning av detta lilla hål i väggen, jag hade en till virknål och den skulle in i det andra hålet. Min far fick syn på mig, rusade fram och slet mig därifrån, jag höll fortfarande den ena stickan i handen, den andre satt kvar i väggen. Då slappade han till handen på mig,
och sa; -Aja baja, det där är farligt! Jag blev självklart vettskrämd, men det som var det mest betydelsefulla var att jag aldrig mer vågade leka med väggkontakten.
Samma händelse 20 år senare
-Varför är lilla Zokrates död far?
-Han lekte med kontakten och fick ström i sig. Men jag hade talat med honom och sagt att detta var farligt, jag trodde att han förstod det, jag var verkligen allvarlig då jag sade detta till honom, lek inte med kontakter, stoppa inte in saker i dem. När jag frågade honom om han förstod så nickade han på huvudet! Han var ju trots allt 2 år, han borde förstått...
Ok, det sista är fiktion, men det finns situationer där småbarn kan behöva fysisk bestraffning för sitt eget bästa. men det viktiga är att det är berättigat. All form av våld som saknar förankring och berättigande är och bör vara otillåtet. Krävs det fler exempel på när det är berättigat att använda aga? Eller kan ni föreställa er dem själva?
-
What Gives?
- Inlägg: 495
- Blev medlem: 05 aug 2006 19:30
Zokrates skrev:Krävs det fler exempel på när det är berättigat att använda aga? Eller kan ni föreställa er dem själva?
Jag har svårt att se det nödvändiga att aga ett barn i ditt exempel, eller i något annat fall också för den delen, men ge gärna fler exempel när aga är berättigat.
Om man är utrustad med någorlunda empati borde man inse att kränkningen inte ligger i den fysiska smärtan.
Jag tror att vem som helst som har barn håller med om att det är en omöjlighet att vaka över dem 24 timmar om dygnet dag efter dag.
I de exempel jag gav skulle pappan i det första fallet, där barnet överlevde, om det rådde nolltolerans, ha straffats och pappan i det andra fallet, där barnet dog, ha friats.
Sjukt anser jag. Vad de flesta inte fattar är att det är skillnad på att utdela en dask en gång, gentemot att upprepade gånger i en följd utdela flera slag.
En dask kan vara motiverad om situationen kräver det, emedan det senare aldrig kan motiveras. Som tur var är lagen skriven på det sättet att det är det senare som skall vara olagligt och inte tvärtom.
Som tur är har äntligen en domstol tagit fasta på lagens ordalydelse och intention och inte den felaktiga tron som är så allmänt utbredd att all form av fysisk bestraffning är straffbart.
I fallet med pappan som daskade sin dotter skulle jag fällt pappan, eftersom han saknade giltiga skäl för att bestraffa henne. Att han kommer hem från jobbet och har haft en dålig dag, skall inte vara ett rimligt skäl för att låta ilskan drabba sina barn.
Det verkar som att det som allmänt kallas sunt förnuft har blivit en bristvara i dagens samhälle, beviset är den utbredda dumheten som syns och hörs i massmedia och på forum som detta.
Jag har själv uppfostrat 2 barn och har aldrig behövt slå dem, men om det hade funnits en situation där det var fara för deras liv genom en handling som de gör, skulle jag gjort allt som står i min makt för att förhindra att det upprepades, även om det skulle innebära att jag då skulle varit tvungen att förstärka det jag säger genom att ge dem en dask i ändan. Det kallar jag sunt förnuft och ansvar, motsatsen är idioti och inkompetens.
I de exempel jag gav skulle pappan i det första fallet, där barnet överlevde, om det rådde nolltolerans, ha straffats och pappan i det andra fallet, där barnet dog, ha friats.
Sjukt anser jag. Vad de flesta inte fattar är att det är skillnad på att utdela en dask en gång, gentemot att upprepade gånger i en följd utdela flera slag.
En dask kan vara motiverad om situationen kräver det, emedan det senare aldrig kan motiveras. Som tur var är lagen skriven på det sättet att det är det senare som skall vara olagligt och inte tvärtom.
Som tur är har äntligen en domstol tagit fasta på lagens ordalydelse och intention och inte den felaktiga tron som är så allmänt utbredd att all form av fysisk bestraffning är straffbart.
I fallet med pappan som daskade sin dotter skulle jag fällt pappan, eftersom han saknade giltiga skäl för att bestraffa henne. Att han kommer hem från jobbet och har haft en dålig dag, skall inte vara ett rimligt skäl för att låta ilskan drabba sina barn.
Det verkar som att det som allmänt kallas sunt förnuft har blivit en bristvara i dagens samhälle, beviset är den utbredda dumheten som syns och hörs i massmedia och på forum som detta.
Jag har själv uppfostrat 2 barn och har aldrig behövt slå dem, men om det hade funnits en situation där det var fara för deras liv genom en handling som de gör, skulle jag gjort allt som står i min makt för att förhindra att det upprepades, även om det skulle innebära att jag då skulle varit tvungen att förstärka det jag säger genom att ge dem en dask i ändan. Det kallar jag sunt förnuft och ansvar, motsatsen är idioti och inkompetens.
Aga kan vara att klämma till extra hårt på armen när man för bort ett barn som varit dumt mot en kamrat, en dask på rumpan när barnet skickas in på rummet, eller som i Zokrates fall ett slag på handen för att undertryckligen visa det farliga i en situation.
Det handlar om att ge barnet en liten smärta för att understryka en gräns som är nödvändig. Visa att detta är allvarligare än en vanlig åtsägelse. I de absolut flesta fall är det bättre med bara en starkare känsloreaktion givetvis. Och för känsliga barn kan det vara bäst att aldrig använda smärta. Dock finns det tuffingar som har bra av lite hårda tag.
De misster en trygghet om de ser att en vuxen som de vet håller av dem hämmas av förmynderi när deras naturliga reaktion är att barnet behöver ruskas om för att de ska förstå gränsen.
Jag tycker som 'Jonas Nyström' att det är högmodigt att påstå att vi via en nolltollerans mot aga vet bättre än alla andra föräldrar i alla andra kulturer genom alla tider som använt sig av aga. Nu har vi uppnått sån utveckling att vi vet bättre tycks vara den allmänna tron, trots att inget tyder på att vi mår bättre och är mer närvarande i nuet, tvärtom.
Det handlar om att ge barnet en liten smärta för att understryka en gräns som är nödvändig. Visa att detta är allvarligare än en vanlig åtsägelse. I de absolut flesta fall är det bättre med bara en starkare känsloreaktion givetvis. Och för känsliga barn kan det vara bäst att aldrig använda smärta. Dock finns det tuffingar som har bra av lite hårda tag.
De misster en trygghet om de ser att en vuxen som de vet håller av dem hämmas av förmynderi när deras naturliga reaktion är att barnet behöver ruskas om för att de ska förstå gränsen.
Jag tycker som 'Jonas Nyström' att det är högmodigt att påstå att vi via en nolltollerans mot aga vet bättre än alla andra föräldrar i alla andra kulturer genom alla tider som använt sig av aga. Nu har vi uppnått sån utveckling att vi vet bättre tycks vara den allmänna tron, trots att inget tyder på att vi mår bättre och är mer närvarande i nuet, tvärtom.
Jag har själv uppfostrat 2 barn och har aldrig behövt slå dem, men om det hade funnits en situation där det var fara för deras liv genom en handling som de gör, skulle jag gjort allt som står i min makt för att förhindra att det upprepades, även om det skulle innebära att jag då skulle varit tvungen att förstärka det jag säger genom att ge dem en dask i ändan. Det kallar jag sunt förnuft och ansvar, motsatsen är idioti och inkompetens.
En liknelse är livräddningskunskap. Ifall du ska rädda en person som fallit i vattnet och drabbats av panik för sitt liv så är risken att han klamrar sig så hårt i dig att du också dras ned. Där får man lära sig att det kan vara befogat med en ordentlig örfil för att väcka personen ur sin panik och få ögonkontakt med någon som är i kontrol över situationen. Den smällen behövs då för att rädda liv.
Det finns en skala ut till den extrema situationen.
Denna vålds nihilism, ja värdet fråntaget våldet, är skrämmande. VAd är det som räds? Det faktum att någon annan kan sätta sig över er/någon? Det faktum att våld ofta är förknippat med smärta? Smärta återfinns i ett fall på is eller backe. Är det för dom illvilliga intentionerna bakom våldet? Tja om vi inte skulle tuta i folk att sådant hörde till historien kanske folkmord och sådant skulle kunna vara ett acceptabelt samtalsämne och något som vi var/är i kontakt med som medlemmar av sammanslutningen "människa" och "jordbo".
Jag har sett personer som helt klappar ihop efter att ha utsatts för våld. Deras världsbild rämnar. Vad är det för något? Var det då bra att dom varit förskonade från "våld", intentionellt riktad smärtning? Precis som med allting annat som är naturligt skall man erkänna det för att utforma en bra och harmonisk plats för det i våran samvaro. Att hålla på och negligera dessa faktorer av mänskligt uttryck leder inte till något annat än det det avser att motverka, förtryck!
Jag fattar inte hur ni kan säga nej till våld som en markör men samtidigt erkänna en massa andra skadliga markörer, skadliga om man anser att chock och liknande inte har positiva värden, och chock som är det enda som aga efterstävar så som beskrivet av Zokrates. Det man gör, som Sokrates uttryckte är att understryka något med känslan av smärta. Eller mildare utfört med bara en fysisk känsla. Och det är väl för övrigt vad som eftersträvas, även om jag använder våld då det var där jag började.
Betänk vad vi gör med färger. Rött, gult, svart, randiga kombinationer av dessa färger. Signaler, gå in på MC donalds och undersök hur dom använder samma verktyg. Öronbedövande ljud av pip från pomfrittesmaskiner för att påkalla uppmärksamhet. Elstängsel för djur är det ingen som anser vara förtryck eller plågeri. Inte värre än humlan eller getingen, en markering om att; det här beteendet kommer du få offra smärtfrihet för. Dessutom är jag säker på att från barnets sida det inte går att skilja mellan en aga som uppstår i en situation pga en förälders vilja att utmåla allvaret i situationen och situationen där föräldern inte kan hålla allvaret utanför sin reaktion inför situationen. Jag talar om hysteriska morsor som rycker ungen ur gungan, sliter leder ur led (ok kanske inte riktigt) eller rycker diverse saker ur händerna på sina barn. Morsor blir det för det är dom man ser.
Den situationen tror jag dessutom är mycket mera stressande för barnet än den där "agan", våldet, används kontrollerat av föräldern.
Betänk, ett barn förlitar sig blint på sina föräldrar. Den måste det. Den kan inte sörja för sig själv. Trygghet är därför väldigt viktigt för att barnet skall våga utforska världen ohämmat och nå sin fulla potential.
Vad skapar mest trygghet? Någon som kommer farandes och rycker tag i barnet på ett uppslitande sätt och inte visar sig vara i kontroll av situationen. Eller den som agar och visar sig i makt av situationen?
Nu måste det ju sägas, då någon annan säkert illvilligt kommer göra så, att det självklart inte nödgat är så detta är uppdelar, med lugn och beteende. Det kan vara en hysterisk agande person, och det kan vara en lugn icke agande person. Och visst måste det vara bäst att det går att förmedla budskapet utan något annat än verbal kontakt och en skapad förståelse mellan barn och förälder. Men det är långt ifrån alltid som föräldern besitter sådan kompetens.
Poängen är bara den att ni relaterar "ett gott liv" till ett bör eller bör ej kring aga. Men detta "ett gott liv" antas bara, godtyckligt efter dagens normer. Och det finns faktiskt dom som får ett dåligt liv. Enligt egen utsago, av att leva skyddade och utan reprimander.
Så för att avsluta, tycker jag att man ska slå barn?
Nej det tycker jag inte. Men jag tycker inte heller att det skall vara noll tolerans mot aga. Jag tycker inte ens det skall vara noll tolerans mot våld i samhället. Våld är ett verktyg i våran kommunikation allt kan skada den som är vek. Ord, vinden, myrors bett. Gråten kan komma. Man skall vi sympatisera med det? Känslan kanske men inte orsakssambandet. Vi fördömer den som gråter för lite, och det med rätt. Livets goda ligger inte i att förskonas utan i att uppleva. Mycket lite är ont i sig självt. Många gånger kan det som accentuerar en brytning vara gott för det långa perspektivet då det utmålar det som konventioner gömmer, ett brott, en chasm, en oöverbrygglig klyfta. Varför dölja sådant?
Jag har sett personer som helt klappar ihop efter att ha utsatts för våld. Deras världsbild rämnar. Vad är det för något? Var det då bra att dom varit förskonade från "våld", intentionellt riktad smärtning? Precis som med allting annat som är naturligt skall man erkänna det för att utforma en bra och harmonisk plats för det i våran samvaro. Att hålla på och negligera dessa faktorer av mänskligt uttryck leder inte till något annat än det det avser att motverka, förtryck!
Jag fattar inte hur ni kan säga nej till våld som en markör men samtidigt erkänna en massa andra skadliga markörer, skadliga om man anser att chock och liknande inte har positiva värden, och chock som är det enda som aga efterstävar så som beskrivet av Zokrates. Det man gör, som Sokrates uttryckte är att understryka något med känslan av smärta. Eller mildare utfört med bara en fysisk känsla. Och det är väl för övrigt vad som eftersträvas, även om jag använder våld då det var där jag började.
Betänk vad vi gör med färger. Rött, gult, svart, randiga kombinationer av dessa färger. Signaler, gå in på MC donalds och undersök hur dom använder samma verktyg. Öronbedövande ljud av pip från pomfrittesmaskiner för att påkalla uppmärksamhet. Elstängsel för djur är det ingen som anser vara förtryck eller plågeri. Inte värre än humlan eller getingen, en markering om att; det här beteendet kommer du få offra smärtfrihet för. Dessutom är jag säker på att från barnets sida det inte går att skilja mellan en aga som uppstår i en situation pga en förälders vilja att utmåla allvaret i situationen och situationen där föräldern inte kan hålla allvaret utanför sin reaktion inför situationen. Jag talar om hysteriska morsor som rycker ungen ur gungan, sliter leder ur led (ok kanske inte riktigt) eller rycker diverse saker ur händerna på sina barn. Morsor blir det för det är dom man ser.
Den situationen tror jag dessutom är mycket mera stressande för barnet än den där "agan", våldet, används kontrollerat av föräldern.
Betänk, ett barn förlitar sig blint på sina föräldrar. Den måste det. Den kan inte sörja för sig själv. Trygghet är därför väldigt viktigt för att barnet skall våga utforska världen ohämmat och nå sin fulla potential.
Vad skapar mest trygghet? Någon som kommer farandes och rycker tag i barnet på ett uppslitande sätt och inte visar sig vara i kontroll av situationen. Eller den som agar och visar sig i makt av situationen?
Nu måste det ju sägas, då någon annan säkert illvilligt kommer göra så, att det självklart inte nödgat är så detta är uppdelar, med lugn och beteende. Det kan vara en hysterisk agande person, och det kan vara en lugn icke agande person. Och visst måste det vara bäst att det går att förmedla budskapet utan något annat än verbal kontakt och en skapad förståelse mellan barn och förälder. Men det är långt ifrån alltid som föräldern besitter sådan kompetens.
Poängen är bara den att ni relaterar "ett gott liv" till ett bör eller bör ej kring aga. Men detta "ett gott liv" antas bara, godtyckligt efter dagens normer. Och det finns faktiskt dom som får ett dåligt liv. Enligt egen utsago, av att leva skyddade och utan reprimander.
Så för att avsluta, tycker jag att man ska slå barn?
Nej det tycker jag inte. Men jag tycker inte heller att det skall vara noll tolerans mot aga. Jag tycker inte ens det skall vara noll tolerans mot våld i samhället. Våld är ett verktyg i våran kommunikation allt kan skada den som är vek. Ord, vinden, myrors bett. Gråten kan komma. Man skall vi sympatisera med det? Känslan kanske men inte orsakssambandet. Vi fördömer den som gråter för lite, och det med rätt. Livets goda ligger inte i att förskonas utan i att uppleva. Mycket lite är ont i sig självt. Många gånger kan det som accentuerar en brytning vara gott för det långa perspektivet då det utmålar det som konventioner gömmer, ett brott, en chasm, en oöverbrygglig klyfta. Varför dölja sådant?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vad är det för skillnad på att aga fysisk eller misshandla psykiskt? Eller snarare, blir resultaten av dem bägge så olika varandra?
Uppfostran, en synonym till inlärning, styrs som de flesta beteenden genom belöning och straff. Sen i vilken form belöningen och straffet kommer är av mindre vikt, men det är så det fungerar.
Min poäng är att det prinicipellt sett inte är någon skillnad mellan att aga fysiskt och att, säg, skrämma psykiskt. Är det förresten inte det som terrorism i huvudsak går ut på, att skrämmas? Vilket leder tillbaks till ursprungsfrågan, tja, nolltolerans finns inte, även om de vill kalla det det. Sen vart det leder beror på situation till situation. Det är möjligt att uppfostra någon till en bra människa utan att använda sig av straff. Men det är inget som vem som helst klarar av. Snarare, gissningsvis, knappast någon alls.
Uppfostran, en synonym till inlärning, styrs som de flesta beteenden genom belöning och straff. Sen i vilken form belöningen och straffet kommer är av mindre vikt, men det är så det fungerar.
Min poäng är att det prinicipellt sett inte är någon skillnad mellan att aga fysiskt och att, säg, skrämma psykiskt. Är det förresten inte det som terrorism i huvudsak går ut på, att skrämmas? Vilket leder tillbaks till ursprungsfrågan, tja, nolltolerans finns inte, även om de vill kalla det det. Sen vart det leder beror på situation till situation. Det är möjligt att uppfostra någon till en bra människa utan att använda sig av straff. Men det är inget som vem som helst klarar av. Snarare, gissningsvis, knappast någon alls.
Det här med lagandet skiter jag uppriktigt sagt rätt högtidligt i. Jag agar ändå inte mina barn. Får väl påstå att jag hade en ganska, eller snarare väldigt strikt uppfostran, och har själv ingen särskilt lössläppt ide om hur barn skall få bete sig.
Men aldrig att jag blev ens daskad, eller att jag gjort det själv. Eller haft lust. Förutom att man ville hiva ungen genom fönstret efter 45 minuters skrik, då barnen var späda.
Det räcker att visa sitt missnöje med det beteende man inte önskar. Och att vara deltagande.
Att slå är som att kissa i byxorna. Det kan uppnå nån slags kortvarig effekt, men man får igen det senare.
Men aldrig att jag blev ens daskad, eller att jag gjort det själv. Eller haft lust. Förutom att man ville hiva ungen genom fönstret efter 45 minuters skrik, då barnen var späda.
Det räcker att visa sitt missnöje med det beteende man inte önskar. Och att vara deltagande.
Att slå är som att kissa i byxorna. Det kan uppnå nån slags kortvarig effekt, men man får igen det senare.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
En massa tjafs och luddiga jämförelser. Jag ser en klar fördel med den enkla och tydliga regeln/lagen - ingen aga.
Det finns säkert många socialt intelligenta föräldrar som lyckas använda aga i ringa omfattning, i konstruktivt syfte och med 'lyckat' resultat, men de klarar sig säkert bra utan aga tack vare sin intelligens.
Detta ska vägas mot alla stolpskott till föräldrar som agar sina barn i tid och otid, som tvingas tänka ett steg längre än att gå lös på ungen som välter ut mjölkglaset på fredagkvällen.
Det finns säkert många socialt intelligenta föräldrar som lyckas använda aga i ringa omfattning, i konstruktivt syfte och med 'lyckat' resultat, men de klarar sig säkert bra utan aga tack vare sin intelligens.
Detta ska vägas mot alla stolpskott till föräldrar som agar sina barn i tid och otid, som tvingas tänka ett steg längre än att gå lös på ungen som välter ut mjölkglaset på fredagkvällen.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster