Hur bemöter man extrem skepticism?

[sumpa]

Hej!

Det kan hända att den här frågan har varit uppe förut, men jag har inte lyckats hitta något svar när jag sökt på forumet..

Hur kan man bäst bemöta någon som på varje argument svarar "hur vet du det?" in absurdum?

MVH
Erik

[Algotezza]

Hej!

Det kan hända att den här frågan har varit uppe förut, men jag har inte lyckats hitta något svar när jag sökt på forumet..

Hur kan man bäst bemöta någon som på varje argument svarar "hur vet du det?" in absurdum?

MVH
Erik

Med frågor som: Varför frågar du det hela tiden? Vart vill du komma med att fråga så? Vad försöker du bevisa?

menar Algotezza

[sumpa]

Deras poäng är ju ofta ganska enkel: "eftersom man kan fråga så om varje argument, så kan man inte veta något säkert, och då är ju filosofi meningslös". Ofta använder de det som ett (felaktigt) försvar för sina egna teser, "men du har ju inte rätt heller!".

[Algotezza]

Deras poäng är ju ofta ganska enkel: "eftersom man kan fråga så om varje argument, så kan man inte veta något säkert, och då är ju filosofi meningslös". Ofta använder de det som ett (felaktigt) försvar för sina egna teser, "men du har ju inte rätt heller!".

Filosofi idag går väl inte ut på att veta något säkert utan att pröva olika perspektiv eller förhållningssätt och se vad de får för följder och att argumentera får sin ståndpunkter på ett övertygande sätt. Tror man att filosofi kan ge absoluta svar har man fel bild av filosofin. Då bör man söka sig till religionen i stället.

OBS! Detta var ej ett absolut svar ang. filosofins ambitioner!

MVH

Algotezza

[Skogsälvan]

Jag är en tänkare (läste ni den serien i Fantomen förresten, tror jag har blivit undermedvetet präglad av den). Jag skulle inte kalla mig filosof, men jag har ett behov av kognition. När min bror pluggade filosofi fick jag riktiga irritationskliningar av allt detta ifrågasättande till extremer, men det är väl vad filosofi handlar om för många. Själv tänker jag mig en 5-åring som frågar mig varför i all oändlighet, "varför är himlen blå mamma?" Då svarar jag helt enkelt att det vet inte jag och frågar vad 5-åringen tror och får svaret "för att molnen, solen och regnbågen ska synas kanske?" Lika gott svar som ett annat. Kul att höra olika infallsvinklar i "verklighetsbetraktelsen".

[Makterna]

Hur kan man bäst bemöta någon som på varje argument svarar "hur vet du det?" in absurdum?

Nu vet jag inte om du syftar på nån speciell person, så mitt svar blir generellt.

Kan du inte bara svara på hans fråga då? Undantaget är om du bedömer att han frågar för att trolla, snarare än för att han faktiskt tror att du utgår okritiskt från saker för att de är vedertagna.

Om du inte vet hur du vet det, så erkänn det då. Det är inget bevis för att din slutsats är fel, bara att du (liksom många andra) inte härlett den 100% logiskt. Det kan isåfall vara en värdefull tankeväckare för dig själv, och det är väl därför vi diskuterar i forum, för att få en möjlighet att - baserat på andras kritik - hitta brister i våra uppfattningar?

Exempel på vettigt svar kan kanske annars vara: "Jag utgår tills vidare från att det är så, eftersom vetenskapsföreträdarna verkar eniga och det vore meningslöst att lägga tid just på att kontrollera detta faktum. Riktigt säker kan man såklart inte vara på nästan nånting alls".

[What Gives?]

Man spelar Jay Dee's "Two can win" för dem.

[Erik Thurin]

Annars kan man ju alltid dra det till sin spets själv, peka på orimligheten och få det överstökat typ.

"Hur vet du det?"

- "Veta säkert kan jag ju inte göra men jag kan ju inte veta om typ du finns heller. Jag antar ändå att du finns, bara baserat på mina sinnesförnimmelser av dig. Tycker du att det är orimligt? "

Sedan kan man diskutera det faktum att man inte egentligen kan veta någonting säkert och komma fram till att man ändå borde tro på saker som är sannolika, typ.



Vad är det för sammanhang?

[Sceptisk]

Sumpa

Du behöver inte säga att du VET något eftersom det alltid går att ifrågasätta kunskap då det är subjektivt till sin natur och omöjligt att bevisa. Det kanske till och med förhåller sig så att denne andre "skeptiker" tillskriver dig en position som du faktiskt inte har.

Istället för att säga att du vet något så kan du säga, "det är något jag är säker på", "det är min övertygelse", "det går att demonstrera", "det är min uppfattning", "det är så jag ser på saken", "det är så han (referenten) har uttryckt det", "det är så jag uttrycker mig".

Med andra ord, låt dig inte luras till att tro att du är skyldig någon annan en förklaring på nånting. Det går aldrig att vinna mot någon som spelar dum annat än att du tar ifrån den som spelar dum dennes incentiv till att fortsätta.

Det är omöjligt att säkert veta denne andres avsikter i detta (eller andras avsikter överhuvudtaget) och det är heller inte intressant. Risken finns alltid att man hamnar i ett slags psykologiskt pokerspel där man försöker att läsa varandras tankar och spelet grenar ut sig i allt mer mystiska korridorer och skenvägar. Därför, följ aldrig med i dessa spel. Avbryt så fort du kan att försöka läsa denne andres avsikter för det är faktiskt inte intressant och inte vad du är ute efter. Du bör se till dina egna intressen och avsikter, inte andras.

Till exempel, varför diskuterar du överhuvudtaget med extrema skeptiker, människor som gör allt för att vara omöjliga? Vad försöker du vinna på det?