Riternas syfte

[Avantgardet]

Vadan detta firande? Det schemalagda firandet är ju en nöt i sig, och jag får intrycket av att vi i detta mekaniska samhälle trängt undan firandet i nån undanskuffad städskrubb där det hjärndöda frosseriet skall äga rum för att sedan snabbt återgå till ordningen. Mest som en kontrast för att påminna oss om att den slentrianmässiga vardagen inte är allt. Är dessa ritualer då att tänka sig som något som används för att upprätthålla något annat (ordningen), eller har de ett egenvärde, är de ett självändamål?

[suchanother]

C G Jung menade att ritualens syfte är att hålla ångestens borta.
Ligger säkert mycket i detta, fobier, anorexi, självstymperi, allt detta syftar till att konkretisera den inre smärtan.
Allt detta på psykologins plan.
Sen har vi samhälleliga ritualer. Tänker närmast på religionen som kollektivt vill uppnå en hysteri.

[Loke]

Testa att med själ och hjärta delta i en rit/ritual och att vara en av pelarna som bär upp den. Först då kan ni ha nått intressant att säga om dem.

/Ritualist

[Avantgardet]

Men alla riter är ju inte av destruktivt slag, åtminstone inte vad det förefaller. Till exempel firandet är ju en typ av ritualiserad glädje i nånting, eller åtminstone en förstelnad form av en sådan (angår nog mer Julafton och liknande, med den inlärda sinnesstämningen, än det enskilda ångestdrogandet). Men jag tänker också på Dionysos, Bacchus, och sånt som karnevaler och liknande. Orgiastiska saker.

Religionen skulle man kunna säga vara en mer organisk, om man betänker den på så sätt som du talar om den, än det mekaniska firandet av högtider, kyrkan är ju däremot i hög grad mekaniserad i sina ritualer.

Men jag tänker också att firandet, som tycks mig mer som ett utropstecken bakom något än som något i sig bestämt till innehåll, måste ha något syfte. Att ritualisera ett visst datum, görs väl mest troligt för att poängtera den dagen på något sätt, och ge den vissa konnotationer av det firande/glädjefulla (åtminstone på ytan) slaget. Att vi skall förstå den på ett sätt som skiljer sig från den gråa massan av "alla andra dagar". Men det tycks mig lite lustigt att om firandet ses som något i sig bra, att man då inte samtidigt skulle föra in firandet i allt. Varför spara på krutet liksom?

[Sartre]

Men det tycks mig lite lustigt att om firandet ses som något i sig bra, att man då inte samtidigt skulle föra in firandet i allt. Varför spara på krutet liksom?

därför att människans hjärna är stimulusdiskriminerande. hade du fört in firande i allt, så hade det inte längre varit firande. eller naturligtvis hade det varit det, men du hade inte uppfattat det så, för det har blivit en del av "vardagen"...ja, jag tror du fattar vad jag menar

[Avantgardet]

Ja, du har helt rätt, men man kan fråga sig om det finns nån självklar gräns där det slår över i sin motsats, så att säga. Gör det det?

"Nyktert halvår - jag super bara varannan dag". Faktiskt en riktigt vacker rad. Även om det måste vara i minoritet, detta med firandet, så kanske vi kan utöka det rejält.

[Sartre]

naturligtvis finns det ingen självklar gräns, kan tänka mig att det är ganska individuellt också. vad som intresserar mig är vad du menar med detta firande, som du vill utöka rejält.

[Avantgardet]

Äsch, betrakta mig bara som romantiker. Vill bara utöka livsnjutandet. Ligger det inte ett implicit betraktande i detta att göra firandet till en marginaliserad företeelse att det inte är meningen med vår tillvaro att fira? Att vi, i våra beteendemönster, istället ärar något annat (slentrian)? Måste vi göra livet tråkigt? Är det det pris vi betalar för den här tillvaron, och är det värt det?

[Sartre]

jag hittar varje dag ngt nytt att ära och att fnittra åt och anser mig vara oförskämt välmående...räknas det som firande? men även jag kan må dåligt emellanåt, men gör jag livet tråkigt bara för det? snarare nyanserat.

[suchanother]

Sartre, livet är inget nollsummespel.

[suchanother]

I en kärlek finns bara två vinnare.

[Avantgardet]

Kan filosofin vara livsbejakande? Kan man fira filosofin?

Such inleder sin tjänstgöring strålande.

[Sartre]

such, jag anser inte att livet är ett nollsummespel...

jag tycker att du har fel om att det i kärlek finns två vinnare. för i kärleken är två själar så sammansvetsade, så att man inte ser var den ena slutar och den andra tar vid. man går in i varandra och blir således ett!

[Sartre]

firar vi inte filosofin just i detta ögonblick avant? eller ok, vi är rätt flamsiga idag, sokrates hade nog blivit lite ledsen. men vafan...

[suchanother]

such, jag anser inte att livet är ett nollsummespel...

jag tycker att du har fel om att det i kärlek finns två vinnare. för i kärleken är två själar så sammansvetsade, så att man inte ser var den ena slutar och den andra tar vid. man går in i varandra och blir således ett!

Har jag sagt att livet är ett nollsummespel, sa ju motsatsen.