EU
Moderator: Moderatorgruppen
Ja rör om i kitteln!
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Minded skrev:Piratpartiet.
Minded är ultrakapitalist får man förmoda :wink:
Text-Tv skrev:Piratpartiledare "ultrakapitalist" Piratpartiets ordförande, Rickard Falkvinge, säger sig vara "ultra- kapitalist". I en intervju i tidningen Fokus kallar han Moderaterna för "nå- got slags halvmjäkiga social- liberaler". Men Falkvinge säger att Piratpartiet inte är något högerparti och kallar därtill politikens höger-vänsterskala förlegad. Piratpartiet fortsätter samtidigt att vinna mark i väljaropinionen inför EU-valet på söndag. I två nya mätningar som publiceras i dag får partiet 8,2 respektive 6,1 procent.
When you play the fiddle at the top of the state, what else is to be expected but that those down below dance?
Karl Marx
Karl Marx
Jag har aldrig begrundat våra dagliga politiska system personligen. Men så är det EU-val idag, jag fick lite svindel och blev lite orolig. Jag kan inte bara stänga av.
Jag bär ofta på en känsla av att saker (samhällsmässiga) känns "uppdiktade", vilket jag tror är baserat på en egen konstig "självbild", och fortsatt distanserande tror jag underblåser förvirring eftersom man inte "hämtar" någonstans ifrån.
Sen drog ett hemmatamt cyniskt stråk över min uppmärsamhet, den svulstiga uppgivenheten. Jag känner att jag inte orkar bry mig eftersom jag redan sett igenom att irrelevansen och jag har samma själ (substans). Jag har liksom velat "samla upp" andra och det är väl rent instinktivt. Men då såg jag samtidigt min egen lathet/förnekelse, och insåg att politik och t.ex. ekonomi härstammar från ädla källor, de där principerna vi behöver finns exakt där vi står, jag tror det är så, och det primitiva "fläckar" sig. Jag kanske låter töntig inför en del men försök förstå vad jag menar istället.. Politiska val är en sådan där "hand", hur "mänskligheten fångar sig själv", vår uppmärksamhet väcks alltid genom vår egen makt. Här vill vi "dela ut" med rättvisans språkrör genom att "få kontakt", det är som en relation. Det är fan ofta mer än vi kan åstakomma i vår förnekelse. Gud svarar äntligen liksom, på din egen nivå.
Vi är helt inbyggda i det här, i systemen.
Nu pratar jag bara om ramarna, och varför gör jag det? Tror det är en sak som människor som ser sig själva som "lite smartare" gör, och som vill fly bort från kaoset. Vi står längst bort och iaktar allting, men vill inte avslöja att vi är inne i massan ("vårt privata helvete") men man måste sätta ord på den alienerade kraften -de facto, lära sig att dö. Jag tror alla mer eller mindre känner alienationen. Lär vi oss att börja tänka mer kollektivt med vårt personliga ansvar ..alla har en "verklig" drift inom oss, vi vill få tillbaka något varmt och helt i minnet. Konkretisering är tryggt. Den optimala nivån och fokuset skulle kunna röra vårt tänkandes kompexitet (utan att poängtera "andlighet", det känns inte dags än och kan upplevas kränkande) -det är intimt och allvarligt, och känns som en mycket effektiv/användbar och central arketyp! Det finns en annan slags idealism också som handlar om det krävande jaget bakom idealismen själv, som "förstår" dualismen. Jag tror att vi kan göra ganska mycket, om vi mobaliserar vår inre balans och börjar föra in "kontaktande" mer, ur något som ÄR och inte är torrt, det är en konfrontation som revitaliserar "strömmarna", skapar en vakenhet och bör visa på allas betydelsefullhet, samtidigt lär vi oss att sätta idealism och använding i syntes i den nyfikna lusten inför denna våran arketyp.
VI KAN INTE KOMMA UR VÅRA (privata) PROBLEM ÄN GENOM (kanske bör vi kalla det mystiska/magiska) DJUPROTADE KOLLEKTIVA BESLUT/SAMMANHANG. Allt är ett.
Glömmer ständigt att jag inte vill vara någonstans förutom i "samhället". Samhället är faktiskt något vi BEHÖVER, det är "det som behövs" och vi kommer identifiera oss med det, som "den stora spegeln".
Jag bär ofta på en känsla av att saker (samhällsmässiga) känns "uppdiktade", vilket jag tror är baserat på en egen konstig "självbild", och fortsatt distanserande tror jag underblåser förvirring eftersom man inte "hämtar" någonstans ifrån.
Sen drog ett hemmatamt cyniskt stråk över min uppmärsamhet, den svulstiga uppgivenheten. Jag känner att jag inte orkar bry mig eftersom jag redan sett igenom att irrelevansen och jag har samma själ (substans). Jag har liksom velat "samla upp" andra och det är väl rent instinktivt. Men då såg jag samtidigt min egen lathet/förnekelse, och insåg att politik och t.ex. ekonomi härstammar från ädla källor, de där principerna vi behöver finns exakt där vi står, jag tror det är så, och det primitiva "fläckar" sig. Jag kanske låter töntig inför en del men försök förstå vad jag menar istället.. Politiska val är en sådan där "hand", hur "mänskligheten fångar sig själv", vår uppmärksamhet väcks alltid genom vår egen makt. Här vill vi "dela ut" med rättvisans språkrör genom att "få kontakt", det är som en relation. Det är fan ofta mer än vi kan åstakomma i vår förnekelse. Gud svarar äntligen liksom, på din egen nivå.
Vi är helt inbyggda i det här, i systemen.
Nu pratar jag bara om ramarna, och varför gör jag det? Tror det är en sak som människor som ser sig själva som "lite smartare" gör, och som vill fly bort från kaoset. Vi står längst bort och iaktar allting, men vill inte avslöja att vi är inne i massan ("vårt privata helvete") men man måste sätta ord på den alienerade kraften -de facto, lära sig att dö. Jag tror alla mer eller mindre känner alienationen. Lär vi oss att börja tänka mer kollektivt med vårt personliga ansvar ..alla har en "verklig" drift inom oss, vi vill få tillbaka något varmt och helt i minnet. Konkretisering är tryggt. Den optimala nivån och fokuset skulle kunna röra vårt tänkandes kompexitet (utan att poängtera "andlighet", det känns inte dags än och kan upplevas kränkande) -det är intimt och allvarligt, och känns som en mycket effektiv/användbar och central arketyp! Det finns en annan slags idealism också som handlar om det krävande jaget bakom idealismen själv, som "förstår" dualismen. Jag tror att vi kan göra ganska mycket, om vi mobaliserar vår inre balans och börjar föra in "kontaktande" mer, ur något som ÄR och inte är torrt, det är en konfrontation som revitaliserar "strömmarna", skapar en vakenhet och bör visa på allas betydelsefullhet, samtidigt lär vi oss att sätta idealism och använding i syntes i den nyfikna lusten inför denna våran arketyp.
VI KAN INTE KOMMA UR VÅRA (privata) PROBLEM ÄN GENOM (kanske bör vi kalla det mystiska/magiska) DJUPROTADE KOLLEKTIVA BESLUT/SAMMANHANG. Allt är ett.
Glömmer ständigt att jag inte vill vara någonstans förutom i "samhället". Samhället är faktiskt något vi BEHÖVER, det är "det som behövs" och vi kommer identifiera oss med det, som "den stora spegeln".
Den ene rösten man får är värd ingenting nästan, men kan tillfälligt medge en gemenskapskänsla av att vara del av en större grupp, som reflekterar, reagerar, tolkar det som föreslås.
Jag känner mig mer småskamsen när jag röstar än när jag inte gör det - tänk att man gick i fällan!
Men det blir lite Eurovisionskänsla ikväll i alla fall, att se om det egna laget vinner.
Ett samhälle har benägenheten att vilja kollapsa under sin egen tyngd, och samtidigt att uppgå i större samhällen - vi få se hur länge idén om ett Europa kan gå, om det faller sönder i sina minsta beståndsdelar, eller om vi få byta namn på gemensama samhället så småningom.
Ett sönderfall innebär nog att de nya småriken bli föremål för exploatering av de samhällen som håller ihop, och eventeullt annekterar dessa på något sätt.
Men om vi vill ha ett Europa - vad är då dess syfte för människorna - är människor bara kuggor, okunniga pjäser, skådisar i en oöverskådlig fantasivärld, ett teaterstycke där det egentligen inte kan finnas så mycket gemesamma värderingar, eller går det definera vissa minsta gemensamma nämnare?
Huvudproblemet kanske är, vilka är rättigheterna och plikterna för deltagarna i spelet, och vilka får inte vara med i en sådan tolkning.
(Tänker då mest på icke EU-medborgare som vill in men som utesluts)
Jag känner mig mer småskamsen när jag röstar än när jag inte gör det - tänk att man gick i fällan!
Men det blir lite Eurovisionskänsla ikväll i alla fall, att se om det egna laget vinner.
Ett samhälle har benägenheten att vilja kollapsa under sin egen tyngd, och samtidigt att uppgå i större samhällen - vi få se hur länge idén om ett Europa kan gå, om det faller sönder i sina minsta beståndsdelar, eller om vi få byta namn på gemensama samhället så småningom.
Ett sönderfall innebär nog att de nya småriken bli föremål för exploatering av de samhällen som håller ihop, och eventeullt annekterar dessa på något sätt.
Men om vi vill ha ett Europa - vad är då dess syfte för människorna - är människor bara kuggor, okunniga pjäser, skådisar i en oöverskådlig fantasivärld, ett teaterstycke där det egentligen inte kan finnas så mycket gemesamma värderingar, eller går det definera vissa minsta gemensamma nämnare?
Huvudproblemet kanske är, vilka är rättigheterna och plikterna för deltagarna i spelet, och vilka får inte vara med i en sådan tolkning.
(Tänker då mest på icke EU-medborgare som vill in men som utesluts)
Jag kan redan nu presentera första prognosen till valutgången baserad på hur filosofiforum röstade:
33% av svenska folket röstade på Hemliga Partiet,
Piratpartiet fick 22%,
11% fick Röra Om I Kitteln-rörelsen,
11 % röstade på Snusens Förkämpe,
likaså röstade 11% på Soffpartiet
och så 11% på mp
Resterande 1% försvann i ett svart hål, typ.
Filosofiforumpartiet fick inga röster,
men det gjorde inte heller de vanligen större partierna,
inte ens Kalle Anka Partiet.
Det här var besynnerlig.
Vi kommer inte att tas på allvar i där nere i Europa.
33% av svenska folket röstade på Hemliga Partiet,
Piratpartiet fick 22%,
11% fick Röra Om I Kitteln-rörelsen,
11 % röstade på Snusens Förkämpe,
likaså röstade 11% på Soffpartiet
och så 11% på mp
Resterande 1% försvann i ett svart hål, typ.
Filosofiforumpartiet fick inga röster,
men det gjorde inte heller de vanligen större partierna,
inte ens Kalle Anka Partiet.
Det här var besynnerlig.
Vi kommer inte att tas på allvar i där nere i Europa.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster