Hej igen Avantgardet (phew)
Avantgardet skrev:Visste inte att jag gjorde ett uttalande om "dina idéer" (vad nu detta ska betyda annat än att du libidinöst laddat någon annans idéer och lite småperverst tänder på att kalla dem dina egna), jag gjorde ett generellt påståeende som fortfarande gäller.
Så här skrev du:
"Däremot, vilket vi nu sluter oss till, finns det en självmotsägelse i
dina idéer om vad denna fråga kan föranledas av, men något sådant bestrider jag heller inte."
Det är inget "generellt uttalande".
Nästa stycke kritik var ad hominem och därför ogiltig.
Med det system som det själv grundlägger. Vilken bedrift! Grattis! Menar du att det är skäl nog att skilja på "anta" och "demonstrera", du tycker den distinktionen var värd att göra? Jag skulle säga att du helt reducerar begreppet "demonstrera" på dess innebörd. Du gör bara en verbal gest, den saknar helt mening och innebörd för den diskussion vi hade. En fullkomligt poänglös utsvävning, en demonstration av vadå?
Axiomets
nödvändiga (filosofi) sanning.
Ergo: ja, termen är meningslös, och den är en myt som analytiska "filosofer" gjort för att kunna "hantera" sanningar som i praktiken undergräver den själv, och till vilka den måste anpassa sig. Genom att benämna den och inbilla sig att den finns som ett "ting", som något man kan benämna, trots att den är så många olika saker att vilket uttalande man än gör om den så går det finna ett bevis på motsatsen, så kan den avfärda den. Det är faktiskt djävligt löjligt.
Om termen är meningslös, hur kommer det sig att du fortsätter att argumentera mot mig?
Men nu kan du gärna berätta för mig på vilket sätt "postmodernismen" skulle vara "farlig"? Det låter hemskt lustigt. Var har du lärt dig det? Vem har tutat in nåt sånt i dig? Ingen annan som finner den här inställningen så djävla barock? Du säger att nåt är "farligt", och du pratar om filosofi? Du styrs av dina rädslor när det är sanningen som står på spel? Vad fan är det frågan om? Ingen som bryr sig om att läsa klassikerna nu för tiden?
Ja, jag skulle hålla med om att felaktiga filosofiska system är extremt farliga för mänskligheten, då de följaktligen leder till irrationell etik. Det finns gott om exempel på det genom historien.
(Nu talade vi ju om ett kunskapsteoretiskt system som gjorde anspråk på att vara tänkandet självt, vilket det uppenbarligen inte kan vara då det också finns andra kunskapsteoretiska system och de kan ju inte också vara tänkandet självt.
Nej, det kunskapsteoretiska systemet
är inte tänkandet själv, det kunskapsteoretiska systemet
utgör ramverket för tänkandet. Du verkar ha missat den skillnaden.
Något annat skulle vara en självmotsägelse. Vad i hela fridens namn skulle få en människa att dikta ihop axiom i motsättning till det egna systemets utformning? Det är ju i själva verket omöjligt att överhuvudtaget bygga ett system som står i motsatsställning till sina egna axiom, då bygger man ju ett annat system. )
Just det. Och ändå har ungefär hälften av västerlandets "erkända" filosofer gjort så. Inkonsekvent, eller hur?
Swingpirate skrev:(Nej, enligt beviset i mitt förra stycke. Ett filosofiskt system är slutet i sig självt, men kan inte göra några anspråk på ontologisk existens i den mening som du vill göra gällande. Ett enskilt filosofiskt system är en begränsad företeelse, en lokal händelse. Däremot är det mer förnuftigt att säga att språket är tänkandet. Det föregår varje enskilt system, och både konstituerar och är del av varje särskilt system. Före språket/tanken (åtminstone varje intelligibel, eller meddelsam, tanke är språklig - möjligtvis i bilder eller i musik, men det betraktar vi här som specialfall) har vi skillnaden.)
Språket är endast ett medium för tänkandet. Och filosofiska axiom måste vara allmängiltiga. Identitetslagen är ett exempel.
Var det vad du menade Leibniz och Platon hade med postmodernismen att göra? Men det är ju metafysik! Har du inte förstått nånting? Du begriper verkligen inte vad du talar om. Ingen postmodernist skulle sluta sig till någon av dem. Postmodernismen fungerar på ett helt annat plan.
Ingen postmodernist skulle sluta sig till dem, det är nog sant. Det var mer en informell liknelse relaterat till jämförelsen existensens/medvetandets primat. Även om postmodernister gör anspråk på att gå "bortom" ett sådant tänkande så är dikotomin giltig. På en punkt uttryckte jag nog mig klumpigt dock, och det var att säga att “postmodernism leder till x...” där x är typ medvetandets primat, subjektivism etc. Postmodernism är just som du säger, ett samlingsbegrepp som benämner en viss riktning av tänkande osv. Mao, innehållet föregår benämningen. Fel av mig!
Sen hade du gärna fått berätta mer om de antaganden som ligger till grund i det att du kallar "ontologisk intrisikalism" och "ontologisk subjektivism" för "absurda". Ska vi bara anta det som självklart? Vi vet ju inte vad det är för mytologi du kommer med här. Hur diktar du världens karakteristik för att dessa begrepp skall framträda som "absurda" i relief? Eller tycker du att vi ska ersätta sanningsbegreppet med "Swingpirate"s smakomdömen?
Nej, verkligen inte (har jag sagt det?). Ett påhopp rakt ur tomma luften.
Väldigt rationellt. Jag tar gärna en mer allmän diskussion om metafysik med dig, men låt oss isf göra det i en annan tråd så att fokus inte flyttas för mycket från huvudämnet här.
MVH//
Swingpirate