När feministerna inte har något viktigt att kämpa för, då sätter de helt enkelt igång med något tramsigt och onödigt istället. Det är klart att det finns saker som är viktiga, men de är ju så mycket svårare att behöva anstränga sig. Lättare då att göra vad feminister är bäst på.
De gamla suffragetterna vrider sig i sina gravar.
Själva kämpade de, ofta med livet som insats, för drägliga livsvillkor, laglig abort, sex och samlevnad, preventivmedel och kanske mest av allt, kvinnlig rösträtt.
Det finns fortfarande många länder där dessa saker inte är självklarheter. De som ägnar sig åt att kämpa för kvinnorna i dessa länder har allt mitt stöd. Varför ska någon behöva drabbas av könsstympning, "hedersmord" eller laglig våldtäkt? Eller tvingas gifta sig med någon mot sin vilja? Eller förbjudas att studera eller gå till doktorn?
Dessa, och många liknande saker, är allvarliga. Folk som kämpar mot sådant har all heder. Det handlar inte om kvinnokamp, utan om kamp för mänskliga rättigheter.
Här i Sverige finns det många som kallar sig feminister. Det är väldigt populärt, speciellt bland politiker. Alla verkar ha sin egen åsikt om vad en feminist är. Det har naturligtvis jag med...
En feminist är en bitter manshatare, sällan med något ordentligt att kämpa för. Åtminstone inte något som är tillräckligt lätt. De flesta feminister är småtjejer i tonåren, ofta med andra griller i huvudet också- de brukar gärna vara långt åt vänster politiskt, och inte sällan inom veganrörelsen.
Så brukar de springa omkring och vandalisera på stan, klä sig i palestinashalar (som om nu palestinier vore feminister?) och klottra: "krossa porren!" lite här och var, gärna på H&M-reklampelare. De vet förstås inte att det en gång i tiden var kvinnosakskämpar som var med och såg till att porren överhuvudtaget blev laglig, under 50- och 60-talen...
Nu har det kommit en ny feministisk innefluga, dummare än alla andra. Man ska införa ett nytt namn på det kvinnliga könsorganet, gudbevars.
RFSU försöker med stor framgång få dagis runt om i landet att använda det nya ordet. Skribenter, exempelvis Metros Lena Sundström, skriver artiklar och kåserier till dess lov. Författare skriver till och med barnböcker om det.
Det nya namnet är "snippa", minsann.
Varför nu detta trams? Finns det inte redan tillräckligt med namn på könsorgan, varför hitta på fler?
Nej, sägs det, för ordet "fitta" som oftast används, är ett så fult ord medan pojkar däremot har det gulliga ordet "snopp". Vad är det för idioti?
För det första tycker jag "fitta" är ett vackert och romantiskt ord, ett fornnordiskt ord som betyder våt strandäng. "Snopp" däremot är riktigt äckligt, det betyder utväxt. Hur roligt är det egentligen på en skala, att få sitt könsorgan kallat för något som betyder vårta eller fnaset på ett krusbär?
För det andra är ordet "snippa" inget annat än en feminisering av "snopp". Som om kvinnor inte hade ett eget könsorgan, utan behövde låna mannens för att ens få ett namn på sitt! ("Hon skall heta Maninna, ty av Man är hon tagen". Första Mosebok, 2:23)
Nu hävdar ju många att kvinnans könsorgan behöver ett nytt namn just eftersom "fitta" används som ett skällsord. Jaha? Är det inte så med mannens också? ("Varför måste vi bo i fucking djävla Kuk-Åmål!")
Se sanningen. Fittan är här för att stanna ändå, som tur är. Ett ord som antagligen är flera tusen år petas inte bort hux flux av ett påhittat Politiskt Korrekt ord.
Och om så vore, skulle det inte dröja länge innan också "snippa" blev ett skällsord. Hur kommer det sig?
Skällsordet sitter i samhällets relationer. Så länge könsorgan ses som något fult kommer deras namn ses som svordomar.
Krossa porren, eller hur, feminister?
