Kants kausalitetsfälla

[xion]

Ibland kan det enkla vara svårare att förstå än det komplicerade.
Det står på ett ställe i Tao te ching, att när kärlet är fullt måste man tömma för att kunna fylla.
Skillnaden mellan metafysik och fysik har man känt till sedan Aristoteles tid, men eftersom kärlet är fullt så går det inte in i alla fall.

Tänker man bort människan så försvinner all metafysik.
Kvar blir endast fysik.

Det är inte så konstigt att det här är svårt att "köpa".
För om metafysiken är vårt inre blir resultatet att Gud också måste vara där.
Försvinner människan så försvinner också Gud.
Alternativet blir att Gud skulle vara något fysiskt som vi kunde upptäcka med våra instrument.
Inte heller lättköpt.
Religionens makt är stor och tidigare var den ännu större. Ingenting man vågade stöta sig med.
Descartes hade en hemlig bok där han kunde anteckna "farliga" tankar.
Ateism är ingen väg till personlig upphöjelse. Ofta stänger det ute och diskvalificerar.

[xion]

Vi skall väl inte glömma att Kants mål var att förena tankevärld och sinnevärld och i någon mån återupprätta filosofin? Det var inte Kant som drog skiljelinjen mellan tanke och sinnevärld, det började långt tidigare med Platon, även om total åtskillnad låg utanför Platons projekt - hans filosof återvände som bekant till grottan.

"Perikles död och de peloponnesiska kriget markerar den punkt, (F M Cornford i Plato`s commonwelth), där tänkandets och handlandets män gick åt skilda håll, kom att divergera alltmer från varandra, tills slutligen de stoiskt vise upphörde att vara medborgare i sitt eget land och blev medborgare i universum".

Denna åtskillnad mellan aktivitet och kontemplation kom att leva vidare genom medeltiden i klostrens och den katolska kyrkans hägn. Samma grundtanke lever kvar i den moderna arbetsdelningen och i hierarkin mellan tänkande och utförande, även om den svär mot den moderna naturvetenskapen där hierarkin är den omvända.

Det är Descartes som till sist drar Platon till det logiska slut där tankevärld och sinnevärld placeras i helt skilda sfärer.

Kant opererade ju helt och hållet bort verkligheten såsom noumenon och allt som blev kvar var fenomenvärlden, helt konstruerad av subjektet. Platon såg däremot fenomenvärlden som en avspegling av den högre verkligheten. Mircea Eliade påpekar att platonismen är en formalisering av traditionella religioners mytologiska världsbild.

Descartes drar inte Platon till sitt logiska slut, han förstör den platoniska strukturen genom att ersätta participation (delaktighet i idévärlden) med separation. Platon skiljer mellan nivåer av samma verklighet medan Descartes skiljer mellan två helt olika substanser.

Descartes gör något Platon aldrig skulle acceptera: han gör tänkandet och materien till självständiga substanser: res cogitans och res extensa och placerar dem i två helt skilda ontologiska domäner som endast möts i ett organ (tallkottkörteln).

Descartes skapar de filosofiska problem som modern filosofi sedan desperat försökt lösa. Han splittrar verkligheten, tömmer naturen på mening, förvandlar människan till ett isolerat medvetande och gör världen till en maskin. Det är den mest destruktiva filosofiska vändningen i västerlandets historia, källan till modernitetens nihilism, scientism och alienation.

Vill man förstå världen är det precis så man måste göra.
Vår inre och vår yttre värld är sammanflätande men vi måste förstå vad som hör till vad.
Som skillnaden mellan kropp och själ.
Man kan se det som att kroppen är själens instrument.
Denna grundsyn har mycket gamla anor och har kommit till uttryck i mycket av människans tänkande.

[Vertumnus]

Vi skall väl inte glömma att Kants mål var att förena tankevärld och sinnevärld och i någon mån återupprätta filosofin? Det var inte Kant som drog skiljelinjen mellan tanke och sinnevärld, det började långt tidigare med Platon, även om total åtskillnad låg utanför Platons projekt - hans filosof återvände som bekant till grottan.

"Perikles död och de peloponnesiska kriget markerar den punkt, (F M Cornford i Plato`s commonwelth), där tänkandets och handlandets män gick åt skilda håll, kom att divergera alltmer från varandra, tills slutligen de stoiskt vise upphörde att vara medborgare i sitt eget land och blev medborgare i universum".

Denna åtskillnad mellan aktivitet och kontemplation kom att leva vidare genom medeltiden i klostrens och den katolska kyrkans hägn. Samma grundtanke lever kvar i den moderna arbetsdelningen och i hierarkin mellan tänkande och utförande, även om den svär mot den moderna naturvetenskapen där hierarkin är den omvända.

Det är Descartes som till sist drar Platon till det logiska slut där tankevärld och sinnevärld placeras i helt skilda sfärer.

Kant opererade ju helt och hållet bort verkligheten såsom noumenon och allt som blev kvar var fenomenvärlden, helt konstruerad av subjektet. Platon såg däremot fenomenvärlden som en avspegling av den högre verkligheten. Mircea Eliade påpekar att platonismen är en formalisering av traditionella religioners mytologiska världsbild.

Descartes drar inte Platon till sitt logiska slut, han förstör den platoniska strukturen genom att ersätta participation (delaktighet i idévärlden) med separation. Platon skiljer mellan nivåer av samma verklighet medan Descartes skiljer mellan två helt olika substanser.

Descartes gör något Platon aldrig skulle acceptera: han gör tänkandet och materien till självständiga substanser: res cogitans och res extensa och placerar dem i två helt skilda ontologiska domäner som endast möts i ett organ (tallkottkörteln).

Descartes skapar de filosofiska problem som modern filosofi sedan desperat försökt lösa. Han splittrar verkligheten, tömmer naturen på mening, förvandlar människan till ett isolerat medvetande och gör världen till en maskin. Det är den mest destruktiva filosofiska vändningen i västerlandets historia, källan till modernitetens nihilism, scientism och alienation.

Vill man förstå världen är det precis så man måste göra.
Vår inre och vår yttre värld är sammanflätande men vi måste förstå vad som hör till vad.
Som skillnaden mellan kropp och själ.
Man kan se det som att kroppen är själens instrument.
Denna grundsyn har mycket gamla anor och har kommit till uttryck i mycket av människans tänkande.

Platons uppdelning bestod i ide- och sinnevärld, Descartes i res cogitans och res extensa. I Platons dualism var sinnevärlden en skuggbild av idevärlden, åtskillnaden var inte total. Descartes gick ett steg längre.  Hos Platon var förnuftet allmänt eller universellt, kunskap uppenbarades eller erinrades, fanns inbyggd i oss, med Descartes blev förnuftet individuellt och kunskapandet en aktiv process.  Det Descartes gjorde var att han införde jaget, det finns någon som tänker. Jaget blev den samordnande instans som Kant i sin tur fann beväpnat med medfödda förståndskategorier. Med Platon transcenderas sinnevärlden  av idevärldens mått och regler. Kants transcendens var dialektisk. Om Platons himmel var klar och öppen var Kants mer sluten.

[Vega]

Descartes gör något Platon aldrig skulle acceptera: han gör tänkandet och materien till självständiga substanser: res cogitans och res extensa och placerar dem i två helt skilda ontologiska domäner som endast möts i ett organ (tallkottkörteln).

Jag är på Platons sida, jag tror på fullkomlig överensstämmande…

[Vertumnus]

Descartes gör något Platon aldrig skulle acceptera: han gör tänkandet och materien till självständiga substanser: res cogitans och res extensa och placerar dem i två helt skilda ontologiska domäner som endast möts i ett organ (tallkottkörteln).

Jag är på Platons sida, jag tror på fullkomlig överensstämmande…

Platon såg sinnevärlden som en ofullständig bild av idévärlden. Det är ur den disharmonin som filosofin växer fram. Med fullständig överensstämmelse skulle filosofin kunna sägas vara förverkligad och därmed överflödig.

[Hubert]

Filosofins historia i ett nötskal - men Kant i fokus.
Gillar särskilt uttrycket att förståndskategorierna är medfödda. I vårt moderna sätt att förstå betyder väl det att de är en evolutionär fördel för människa, eller borde vara det. Människa är del av naturen där liv fortlever och fortplantas i samspel mellan organism och dess omgivning/natur.
Numera lever allt liv i antropocen - människa påverkar på avgörande sätt alla förändringar som rör planeten, t ex dess klimat och ekosystem.

Efter att ha sett ca 6000 år tillbaka i tiden har det stått klart att orsaken till kulturers sammanbrott i mellanöstern har varit människor brist på kunskap om samspelet mellan människa och natur - alla fall i stort sett.
Att människa är del av naturen och att människa lever i antropocen vet vi, så vad ska vi göra för att använda vår evolutionära fördel?

Eller, pessimistiskt betraktat, så är vårt förstånd en evolutionär nackdel: människa är en återvändsgränd - efter att ha sett ca 6000 år tillbaka i tiden.

Platons uppdelning bestod i ide- och sinnevärld, Descartes i res cogitans och res extensa. I Platons dualism var sinnevärlden en skuggbild av idevärlden, åtskillnaden var inte total. Descartes gick ett steg längre.  Hos Platon var förnuftet allmänt eller universellt, kunskap uppenbarades eller erinrades, fanns inbyggd i oss, med Descartes blev förnuftet individuellt och kunskapandet en aktiv process.  Det Descartes gjorde var att han införde jaget, det finns någon som tänker. Jaget blev den samordnande instans som Kant i sin tur fann beväpnat med medfödda förståndskategorier. Med Platon transcenderas sinnevärlden  av idevärldens mått och regler. Kants transcendens var dialektisk. Om Platons himmel var klar och öppen var Kants mer sluten.

[Vega]

Descartes gör något Platon aldrig skulle acceptera: han gör tänkandet och materien till självständiga substanser: res cogitans och res extensa och placerar dem i två helt skilda ontologiska domäner som endast möts i ett organ (tallkottkörteln).

Jag är på Platons sida, jag tror på fullkomlig överensstämmande…

Platon såg sinnevärlden som en ofullständig bild av idévärlden. Det är ur den disharmonin som filosofin växer fram. Med fullständig överensstämmelse skulle filosofin kunna sägas vara förverkligad och därmed överflödig.

Det ofullständiga med sinnevärlden är att vi först uppfattar den inkorrekt, sedan agerar vi inkorrekt och därefter drabbas alla. Jag tror inte att idévärlden är en separat värld med egen handling. Jag tror att idévärlden är en sann bild över hur det egentligen förhåller sig, och att man sällan får en glimt av den sidan i vardagen.

[Vertumnus]

Jag är på Platons sida, jag tror på fullkomlig överensstämmande…

Platon såg sinnevärlden som en ofullständig bild av idévärlden. Det är ur den disharmonin som filosofin växer fram. Med fullständig överensstämmelse skulle filosofin kunna sägas vara förverkligad och därmed överflödig.

Det ofullständiga med sinnevärlden är att vi först uppfattar den inkorrekt, sedan agerar vi inkorrekt och därefter drabbas alla. Jag tror inte att idévärlden är en separat värld med egen handling. Jag tror att idévärlden är en sann bild över hur det egentligen förhåller sig, och att man sällan får en glimt av den sidan i vardagen.

Sinnevärlden kan inte vara ofullständig i sig själv, den är vad den är, den kan bara vara ofullständig i förhållande till en föreställning om hur den borde vara. Man kan se idévärlden som en ritning och sinnevärlden som det efter ritningen framställd objektet. Idévärlden har på så vis status som måttet för sinnevärlden.

[Vega]

Platon såg sinnevärlden som en ofullständig bild av idévärlden. Det är ur den disharmonin som filosofin växer fram. Med fullständig överensstämmelse skulle filosofin kunna sägas vara förverkligad och därmed överflödig.

Det ofullständiga med sinnevärlden är att vi först uppfattar den inkorrekt, sedan agerar vi inkorrekt och därefter drabbas alla. Jag tror inte att idévärlden är en separat värld med egen handling. Jag tror att idévärlden är en sann bild över hur det egentligen förhåller sig, och att man sällan får en glimt av den sidan i vardagen.

Sinnevärlden kan inte vara ofullständig i sig själv, den är vad den är, den kan bara vara ofullständig i förhållande till en föreställning om hur den borde vara. Man kan se idévärlden som en ritning och sinnevärlden som det efter ritningen framställd objektet. Idévärlden har på så vis status som måttet för sinnevärlden.

Absolut! Håller med..

[Illusionen]

I början på året skrev jag nedanstående kommentar till DN Kultur, med anledning av en artikel i DN.

”Hej!

Med anledning av citat,
Andreas Nordlander: Vi har fortfarande ingen aning om vad medvetandet är.

”Det mest intressanta med Strømmes artikel är inte de naturvetenskapliga resonemangen.
De har fått kritik för att vara både ”pseudovetenskap” och ”dålig fysik” från företrädare för
Institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, som offentligt tagit avstånd.
Pseudovetenskap, eller kvasivetenskap är läror som utger sig för att vara vetenskapliga
men saknar stöd i evidens, experiment eller metodologi.”

Mot denna bakgrund läs gärna kapitel 3 MEDVETANDET i bifogad p ans.”

Med vänlig hälsning
Bengt Hj Törnblom

I dag råkade jag av en tillfällighet stöta på följande på nätet,
https://www.youtube.com/watch?v=0bdXJveBsDE

När Maria får kritik för att det hon skriver är ”dålig fysik” från företrädare för Institutionen för
fysik och astronomi vid Uppsala universitet, som offentligt tagit avstånd, blev min första reaktion,
Vad är då bra fysik ?

Har "BRA FYSIK" svar på de frågor Citat B föranleder ?
Av konceptet framgår att ingen har tillgång till aktuella svar !

Jag är inte tillräckligt påläst för att ha en bestämd åsikt om Strømmes teorier, men det förefaller
finnas beröringspunkter med både konceptet och Kants slutsatser.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

[Pilatus]

Andreas Nordlander: Vi har fortfarande ingen aning om vad medvetandet är.

Vill bara inflika här att Andreas Nordlander är teolog.

”Det mest intressanta med Strømmes artikel är inte de naturvetenskapliga resonemangen.
De har fått kritik för att vara både ”pseudovetenskap” och ”dålig fysik” från företrädare för
Institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, som offentligt tagit avstånd.
Pseudovetenskap, eller kvasivetenskap är läror som utger sig för att vara vetenskapliga
men saknar stöd i evidens, experiment eller metodologi.”[/i]

Ytterligare information om vad det är du kommenterar. Maria Strømme, publicerad i AIP Advances, som föreslog att medvetandet är en fundamental byggsten i universum snarare än en produkt av hjärnan. Teorin, som innebar att döden tolkas som en återgång till ett kollektivt medvetandefält, möttes av skarp kritik från fysiker och drogs tillbaka av tidskriften i maj 2026.

När Maria får kritik för att det hon skriver är ”dålig fysik” från företrädare för Institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, som offentligt tagit avstånd, blev min första reaktion, Vad är då bra fysik ?

Jag är inte tillräckligt påläst för att ha en bestämd åsikt om Strømmes teorier, men det förefaller finnas beröringspunkter med både konceptet och Kants slutsatser.

Dålig fysik är sådant där vi inte har någon möjlighet att kontrollera hur Maria Strømme kommit fram till sin slutsats att medvetandet är en fundamental byggsten i universum snarare än en produkt av hjärnan. Till dess hon kan hjälpa oss med det är det pseudovetenskap.
Dessutom vet vi åtskilligt om tänkandet och hjärnans funktioner. Att vi inte har alla svar berättigar oss inte att gripa efter pseudo-svar som inte kan förklara något väsentligt om hur hjärnan fungerar.
Jag läste Aleksandr Luria (1902–1977) för många år sedan, han anses vara grundaren av modern neuropsykologi. Han menade att hjärnan är ett dynamiskt system där mentala funktioner inte är isolerade till enskilda områden, utan kräver ett komplext samspel mellan tre funktionella block. Mycket har hänt sedan dess, men det är den typen av litteratur jag skulle förorda framför Maria Strømmes artikeln "Universal consciousness as foundational field: A theoretical bridge between quantum physics and non-dual philosophy" i AIP Advances.

Jag håller med om att vissa satser påminner om Kants uppfattning om tid och rum. Men det får väl ändå betraktas som historia, Illusionen?

De granskare (peer reviewers) som först godkände artikeln var sannolikt fysiker, inte hjärnforskare. AIP Advances är en tidskrift för tillämpad fysik, inte för neurovetenskap eller medvetandefilosofi.

[Algotezza]

Sinnevärlden är inte en kopia eller skugga av idévärlden utan sinnevärlden, den empiriska världen, med sitt myller av detaljer och sinnlighet, är originalet, och sedan abstraherar vi fram idévärlden som är en förenklad variant av den empiriska världen för att kunna orientera oss. Vänd upp och ner på Platon! Idévärlden är vår gemensamma begreppsvärld.

[Illusionen]

Andreas Nordlander: Vi har fortfarande ingen aning om vad medvetandet är.

Vill bara inflika här att Andreas Nordlander är teolog.

”Det mest intressanta med Strømmes artikel är inte de naturvetenskapliga resonemangen.
De har fått kritik för att vara både ”pseudovetenskap” och ”dålig fysik” från företrädare för
Institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, som offentligt tagit avstånd.
Pseudovetenskap, eller kvasivetenskap är läror som utger sig för att vara vetenskapliga
men saknar stöd i evidens, experiment eller metodologi.”[/i]

Ytterligare information om vad det är du kommenterar. Maria Strømme, publicerad i AIP Advances, som föreslog att medvetandet är en fundamental byggsten i universum snarare än en produkt av hjärnan. Teorin, som innebar att döden tolkas som en återgång till ett kollektivt medvetandefält, möttes av skarp kritik från fysiker och drogs tillbaka av tidskriften i maj 2026.

När Maria får kritik för att det hon skriver är ”dålig fysik” från företrädare för Institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, som offentligt tagit avstånd, blev min första reaktion, Vad är då bra fysik ?

Jag är inte tillräckligt påläst för att ha en bestämd åsikt om Strømmes teorier, men det förefaller finnas beröringspunkter med både konceptet och Kants slutsatser.

Dålig fysik är sådant där vi inte har någon möjlighet att kontrollera hur Maria Strømme kommit fram till sin slutsats att medvetandet är en fundamental byggsten i universum snarare än en produkt av hjärnan. Till dess hon kan hjälpa oss med det är det pseudovetenskap.
Dessutom vet vi åtskilligt om tänkandet och hjärnans funktioner. Att vi inte har alla svar berättigar oss inte att gripa efter pseudo-svar som inte kan förklara något väsentligt om hur hjärnan fungerar.
Jag läste Aleksandr Luria (1902–1977) för många år sedan, han anses vara grundaren av modern neuropsykologi. Han menade att hjärnan är ett dynamiskt system där mentala funktioner inte är isolerade till enskilda områden, utan kräver ett komplext samspel mellan tre funktionella block. Mycket har hänt sedan dess, men det är den typen av litteratur jag skulle förorda framför Maria Strømmes artikeln "Universal consciousness as foundational field: A theoretical bridge between quantum physics and non-dual philosophy" i AIP Advances.

Jag håller med om att vissa satser påminner om Kants uppfattning om tid och rum. Men det får väl ändå betraktas som historia, Illusionen?

De granskare (peer reviewers) som först godkände artikeln var sannolikt fysiker, inte hjärnforskare. AIP Advances är en tidskrift för tillämpad fysik, inte för neurovetenskap eller medvetandefilosofi.

Det förefaller som du har rätt, jag kan inte finna de nödvändiga basala förklaringar och definitioner (Citat A och Citat B)
som krävs för att teorin skall ha förutsättning att anses trovärdig. Det som hävdas saknar därigenom förankring/grund,
vilket innebär att även detta resonemang blir alltför "frisvävande" till sin natur.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

[Pilatus]

Det förefaller som du har rätt, jag kan inte finna de nödvändiga basala förklaringar och definitioner (Citat A och Citat B) som krävs för att teorin skall ha förutsättning att anses trovärdig. Det som hävdas saknar därigenom förankring/grund, vilket innebär att även detta resonemang blir alltför "frisvävande" till sin natur.

Ja, neurala processer är de biologiska mekanismer genom vilka hjärnans miljarder nervceller kommunicerar för att styra alla kroppens funktioner, tankar och känslor. Medvetandet uppkommer av dessa processer som pågår i vår hjärna. Hjärnan är ett ständigt aktivt organ som spontant analyserar och skapar modeller av världen. Enligt Michele Fariscos modell är medvetandet vår hjärnas förmåga att modellera världen omkring oss. Det är en dynamisk interaktion mellan hjärnan, kroppen och världen.

[Anders]

Det förefaller som du har rätt, jag kan inte finna de nödvändiga basala förklaringar och definitioner (Citat A och Citat B) som krävs för att teorin skall ha förutsättning att anses trovärdig. Det som hävdas saknar därigenom förankring/grund, vilket innebär att även detta resonemang blir alltför "frisvävande" till sin natur.

Ja, neurala processer är de biologiska mekanismer genom vilka hjärnans miljarder nervceller kommunicerar för att styra alla kroppens funktioner, tankar och känslor. Medvetandet uppkommer av dessa processer som pågår i vår hjärna. Hjärnan är ett ständigt aktivt organ som spontant analyserar och skapar modeller av världen. Enligt Michele Fariscos modell är medvetandet vår hjärnas förmåga att modellera världen omkring oss. Det är en dynamisk interaktion mellan hjärnan, kroppen och världen.

Sen kan man läsa Robert Sapolskys Behave. Tio år gammal snart men ganska korrekt. Om man på djupet vill veta hur hjärnan funkar, presenterat på ett underhållande om än inte lättläst sätt.