Pilatus skrev:stefans skrev:hmm.. men vad är det som kan kritiseras med benthams syn på att lust har ett intrinsikalt värde?
Jeremy Bentham avvisade att lag och rätt har en inneboende moral, och var av uppfattningen att lagen endast var ett instrument för att se till att människor skulle fritt kunna sträva efter lycka. Hans lyckobegrepp var hedonistiskt, och han definierade det som lust, motsatsen till fysisk smärta. I och med denna ståndpunkt i juridiken blev Bentham den förste rättspositivisten.
De tidiga utilitaristerna avsåg med det goda lycka eller lust och kallas därför hedonister. Ett exempel på kritik som riktats mot hedonistisk utilitarism är att handlingar som inte får mätbara försämringar för personer enligt den hedonistiska utilitarismen inte kan vara dåliga. Det spelar inte någon roll ifall min partner är trogen eller otrogen så länge det inte förändrar min, min partners eller någon annans lycka. Enligt vissa former av preferensutilitarism kan man däremot ha en preferens för att ens partner inte är otrogen, och om denna preferens dessutom är intrinsikal (man har den för sin egen skull, inte för att man blir lyckligare om ens partner inte är otrogen) så vore det moraliskt fel av ens partner att vara otrogen, allt annat lika.
Bentham, Jeremy, 1789, An Introduction to the Principles of Morals and Legislation
Källa till ovanstående är Wikipedia
Det finns en logik i det där sättet att resonera.
Det man inte vet om lider man inte av. Åtminstone ifall man aldrig kommer att få veta det.
Om man kopplar detta till människovärde (Breivik) så har han orsakat massor av lidande hos andra människor.
Men antag att han nu blir frälst och bestämmer sig för att i framtiden göra allt för att andra människor ska bli lyckligare. Inte skada andra. Bara hjälpa andra människor efter sin förmåga.(I och för sig var det kanske det han trodde att han gjorde också, men nu menar jag hjälpa på ett sätt som människor själva upplever som gott). Då skulle ju alla hans handlingar i framtiden (teoretiskt) kunna betraktas som goda och han skulle kunna anses vara en tillgång för andra människor.
Nu är det väl så trots allt att hans blotta existens kommer att fortsätta att skapa lidande hos dem han skadat, och detta under lång tid framåt. Därför kan nog Breivik aldrig komma att betraktas som en tillgång (pluspost) för samhället.