Nils-Erik Forsberg skrev:AukJag är inte helt säker på att jag förstår vad du frågar. Vad är det vi grundar på något?
Ja det är det som är kruxet när vi som samtalsparter här via datamaskiner pratar, frågar och svarar, varandra i avsikt att känna att vi förstår varandra.
Mitt svar på din fråga ovan är - Textformuleringarna (ordbildningen) är det ni som jag grundar på någonting. Texterna orsakar ju inte texterna. Inte heller var och en människa för sig.
Låt oss göra satsanalys. En fullständig sats måste begripligen innehålla subjekt och predikat (verbfras, aktivitetsfras, det subjektets göromål)
T.ex Människan (subjekt) observerar objekt. Där objektet begripligen innebär en selekterad verksamhetsform. Objekt ingår således i verbfrasen, aktivitetsfrasen som uttryck för medverksamhet VF. Datavetenskapligt kallas det vid sk objektstrukturerad programmering bl.a. för verksamhetsobjekt.
Hur går det nu med begripligheten när man prövar tänka att ett objekt som människan observerar är en människa, dvs att människan tycks både som subjekt och objekt om vartannat?
Känns det inte mentalt osäkerhet, dvs oroligt? Du uttrycker det som "att jag är inte helt säker på att jag förstår vad du frågar om"
Orsak till verkan som sedan tycks vara orsak till verkan ..............orsakskedjor.
Hönan eller ägget dilemmat utan tanke på tuppen.
Livet är en kamp. Kampen är en häst. Alltså är livet en häst. De sättet att slutleda som bl.a. Galileo kritiserar aristotelskt tänkande för.
NEF
Jag kan inte se att det blir något hönan eller ägget problem här. Jag observerar mig själv, "jag" är då "objekt", jag är observant, "jag" är då "subjekt". Eller i strikt mening är båda subjekt, men i det första fallet gör en antagelse om vad som är objektivt. Men just att vi kan tänka oss att en sådan observation finns ger stöd till idén om observationers irreducerbarhet.
För vad är uppenbart fallet när vi studerar "den observerande" genom att vara "den observerande"? Jo att vi måste projicera vår "syn" till att vara från "den som kan observera". Det vill säga vi måste utesluta den direkt sensoriska påverkan som kommer i observationen men inte genom observationen. Vi reducerar oss själva genom abstraktion och projektion av det tilltänkta. Men vi reducerar inte "seendet" utan berikar det tvärtom med föreställningar, eller "syn" från en annan dimension.
Fast jag antar att du håller med Quine likt jag gör?
Får jag fråga om svenska är ditt förstaspråk, eller modersmål?