Oändligheten

[Dysorganism]

Jag ser världen som fysisk.

Tja... var ska jag börja? Vad ser jag?
Princip: Varje objekt har en sammansättning ...är ett komponentsammanhang, som befinner sig i en kontext som också är ett objekt. En kontext kan delas in ...kategoriseras ... på ett antal olika sätt som resulterar i olika objektmängder som rätt ordnade utgör kontextens komponenter. Öh... allt glasklart så långt?

Inte helt, förstår inte varför de behöver vara rätt ordnade.

[SigurdV]

Det där var tänkt som en kommentar till tidigare inlägg i tråden. Svårt att hänga med när man passar småbarn och internet inte funkar.

Åtminstone jag är villig att hjälpa dig om det är nåt jag kan göra Såg du förresten mitt svar på ditt PM?

Aha du hann in med en ny post:

Jupp! Fast det är egentligen bara EN kategorisering av världen. Men om vi är ense om principen så kan vi inleda analysen av dess konsekvenser: Kontexten kan interferera med objektets komponenter och ... eh ... förändra dem vilket i sin tur förändrar kontextens kategorisering och kan i sin tur ... exempelvis ...Inspirera Hegel till Dialektiken

Jag pratar så sällan om mina utgångspunkter så jag kan nog säga emot mig själv här och var.
Det kan väl räknas som en filosofi under utarbetande. Då är EXEMPEL A och Q !

Exempel 1 : Satsen "det här är på svenska" är falsk i alla översättningar
men sann i kontexten Svenska!

[Pilatus]

Jag ser världen som fysisk.

Tja... var ska jag börja? Vad ser jag?
Princip: Varje objekt har en sammansättning ...är ett komponentsammanhang, som befinner sig i en kontext som också är ett objekt. En kontext kan delas in ...kategoriseras ... på ett antal olika sätt som resulterar i olika objektmängder som rätt ordnade utgör kontextens komponenter. Öh... allt glasklart så långt?

Sigurd, jag skulle tro att Dysorganism menar att världen till sin natur är materiell. Du verkar vilja runda problemet, det ser slirigt ut.
G. E. Moore skrev redan 1903 The Refutation of Idealism, den finns översatt dessutom. Den är mycket läsvärd och bringar klarhet. Även stilmässigt är den intressant, precisionen, exaktheten, den vattenklara logiken.

[SigurdV]

Jag ser världen som fysisk.

Tja... var ska jag börja? Vad ser jag?
Princip: Varje objekt har en sammansättning ...är ett komponentsammanhang, som befinner sig i en kontext som också är ett objekt. En kontext kan delas in ...kategoriseras ... på ett antal olika sätt som resulterar i olika objektmängder som rätt ordnade utgör kontextens komponenter. Öh... allt glasklart så långt?

Sigurd, jag skulle tro att Dysorganism menar att världen till sin natur är materiell. Du verkar vilja runda problemet, det ser slirigt ut.
G. E. Moore skrev redan 1903 The Refutation of Idealism, den finns översatt dessutom. Den är mycket läsvärd och bringar klarhet. Även stilmässigt är den intressant, precisionen, exaktheten, den vattenklara logiken.

Kanske det! Men stigen måste mätas ut och asfalteras.
Den leder till en fantastisk utsiktsplats tyckte åtminstone jag.
(Ovanligt insiktsfullt svar från dig denna gång Pilatus.)
(Och sigge räknar bekymrat alla rispor och blåmärken.)
Jag har väl sagt att jag har 80 filosofipoäng från sjuttitalet?
Att jag forskat fristående i ett ENDA problem sedan dess?
Att jag löste mitt föresatta problem för ungefär tretton år sedan?
Att lösningen inspirerade mig vidare till alternativa synsätt i de flesta sammanhang?
(Kanske har du märkt att jag uttrycker lite udda synpunkter ibland?)
Visst sa jag väl nånstans att jag funderar på att skriva en uppsats till?
Min första blev ju godkänd men eftersom jag skissade problemet utan att visa en lösning
så ledde den ju ingen stans... Nu har jag lösningen men ingen orkar förstå den!
Verkligen bokstavligen INGEN UNDER TIO ÅRS TID!
Öh... jag tror faktiskt freddemalte NÄSTAN förstått...
Så... tja... jag tar det lugnt numera ungefär som illusionen gör.
Det gäller att uttrycka mig väl och begripligt (GAPSKRATT)
Jag har äntligen uppsatsens överskrift:
Om kontextuell interferens på kompositionell mening.
Dock lite snäv titel; det gäller fler objekt än mening ...

[Anne]

Tackar för välkomnandet.

Rätt enkelt egentligen.

I världen utanför dig finns ingenting av det som du upplever helt och hållet inom dig. Världen har inga färger, inga ljud, inget som känns, inget som smakar, inget som luktar, inte ens något som syns. Alla dessa intryck skapar DU själv med dina sinnen helt och hållet inom dig. Och tappar du ett sinne så släcks genast den delen av den objektiva världen utanför dig.

Med andra ord, utan dig finns ingenting som ens går att uppleva eftersom du själv skapar alla dessa intryck. Tänk på det när du går omkring på stan, utanför dig finns inget som hörs och blir du döv så kommer världen för alltid att vara helt tyst.

Vad får dig då att bygga (rendera) alla dessa upplevelser?

Tänk efter lite, vad kan du beräkna världen med? Matematik. Tänk om bara siffror återstår utan dina sinnen som kan bygga något?

Tänk dig ett universum med bara siffror.

Så fort det kommer dit ett mänskligt medvetande med sinnen så renderas alla dessa siffror till färg, form, ljus, ljus, lukt, smak, känsel, känslor, upplevelser.

Intressant! Har du någon personlig erfarenhet av detta stadie? Jag själv är rätt inne på kabbalah. Det här runt omkring upplever jag som en tankekonstruktion. Men fascinerande likväl. Önskar verkligen att jag hade haft en bandspelare i mitt huvud för mina tankar gick så speedat fort då (psykos) när jag var i det stadiet. Men jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel. Jag hade inte fokus på matte. När första chocken hade lagt sig fokuserade jag på att kärleken måste bestå. Det var det viktigaste ur mitt perspektiv.

[Anne]

Älskar inte blomman vatten?

http://www.poeter.se/Las+Text?textId=1107293

[SigurdV]

Tackar för välkomnandet.

Rätt enkelt egentligen.

I världen utanför dig finns ingenting av det som du upplever helt och hållet inom dig. Världen har inga färger, inga ljud, inget som känns, inget som smakar, inget som luktar, inte ens något som syns. Alla dessa intryck skapar DU själv med dina sinnen helt och hållet inom dig. Och tappar du ett sinne så släcks genast den delen av den objektiva världen utanför dig.

Med andra ord, utan dig finns ingenting som ens går att uppleva eftersom du själv skapar alla dessa intryck. Tänk på det när du går omkring på stan, utanför dig finns inget som hörs och blir du döv så kommer världen för alltid att vara helt tyst.

Vad får dig då att bygga (rendera) alla dessa upplevelser?

Tänk efter lite, vad kan du beräkna världen med? Matematik. Tänk om bara siffror återstår utan dina sinnen som kan bygga något?

Tänk dig ett universum med bara siffror.

Så fort det kommer dit ett mänskligt medvetande med sinnen så renderas alla dessa siffror till färg, form, ljus, ljus, lukt, smak, känsel, känslor, upplevelser.

Intressant! Har du någon personlig erfarenhet av detta stadie? Jag själv är rätt inne på kabbalah. Det här runt omkring upplever jag som en tankekonstruktion. Men fascinerande likväl. Önskar verkligen att jag hade haft en bandspelare i mitt huvud för mina tankar gick så speedat fort då (psykos) när jag var i det stadiet. Men jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel. Jag hade inte fokus på matte. När första chocken hade lagt sig fokuserade jag på att kärleken måste bestå. Det var det viktigaste ur mitt perspektiv.

Ja han har en fenomenologisk utgångspunkt. Här gör han fel...dvs FÖRENKLAR:
Alla dessa intryck skapar DU själv med dina sinnen helt och hållet inom dig.
Det är KROPPEN eller HOMEOSTASEN eller än bättre: DET UNDERMEDVETNA som skapar vår upplevelse! Jag skiljer verklighetsteorier i två grupper: Internalism och Externalism.
För att slippa alla olika smeknamn på samma barn. "Materialism" är alltså en extern verklighetsuppfattning. Målsättningen är att kunna "översätta" mellan ismerna ...eller att förena dem till ett system. (se exempel 1)
PS: Titta på Illusionens arbete: Han utgår från det externa och försöker nå det interna via begrepp som spegling och maskering ...öh... håller du med om det illusionen?

Contextual Interference On Compositional Meaning:

Axioms in a system MAY interfere with each other.
And then the system is an interfering context relative to its constituents.
I think attention should be given to this phenomenon...
Here below is the Grand Traditional Example Of Contextual Interference.
We have two objects interfering with each other in an disastrious manner:

(1) Axiom 1 is not true.
(2) Axiom 1 = " Axiom 1 is not true."

Its an old truth that something is wrong in the system above.
The challenge is to explain why its a logical error to draw the conlusion:

(3) "Axiom 1 is not true." is not true.

[SigurdV]

Tja... var ska jag börja? Vad ser jag?

Princip: Varje objekt har en sammansättning ...är ett komponentsammanhang, som befinner sig i en kontext som också är ett objekt. En kontext kan delas in ...kategoriseras ... på ett antal olika sätt som resulterar i olika objektmängder som rätt ordnade utgör kontextens komponenter. Öh... allt glasklart så långt?

Contextual Interference On Compositional Meaning:

Axioms in a system MAY interfere with each other.
And then the system is an interfering context relative to its constituents.
I think attention should be given to this phenomenon...
Here below is the Grand Traditional Example Of Contextual Interference.
We have two objects interfering with each other in an disastrious manner:

(1) Axiom 1 is not true.
(2) Axiom 1 = " Axiom 1 is not true."

Its an old truth that something is wrong in the system above.
The challenge is to explain why its a logical error to draw the conlusion:

(3) "Axiom 1 is not true." is not true.

Det är inte lämpligt att just nu så här utan vidare fördjupa sig i det ovanstående problem som fängslat mig halva livet. Låt oss i stället fånga handen i ögonblicket:

1 I move my hand
2 it tells me the result of my will to move it
3 and I check progress with my memory
4 decides on any correction of the movement...
The moment 4 is a return to moment 1 ... not in time but in procedure! The time needed for the procedure to take place is the internal present (in the mind)... and has a duration. When you divide that duration then you isolate a component of the process and the process itself is not IN this shorter duration. You are moving from the object into its constituents! You LEAVE the present and is looking into its constitution.

Syns mitt tema? Pilatus tycker jag försöker runda problemen ... jag vet inte om det är det jag gör,men jag börjar varken i externa eller interna atomer. Ontologi är läran om de yttersta beståndsdelarna eller hur... för min syn är de avlägsna nästan MYTISKA komponenter många kontextnivåer från den kontext som rymmer mig. Inte heller har jag en gestaltfilosofisk ontologi: Jag hävdar inte att det nån oändlighet uppåt längs kontext hierarkin finns en universalkontext som innehåller alla kontexter som kategoriseringar av sig själv ... Extrempunkterna är för mig avlägsna sagofigurer... en empirisk och logisk fråga

Vi behöver förstå korrespondensteorin för sanning

Well I dont want to blame others for my own shortcomings so I use my own version of the Correspondence Theory:

(i) (def) x is self referent object if and only if there is a Z such that x = xZ

(ii) For every such x there is an identifier: x = xZ

Example 1:

1 axiom 1 contains the number 1

2 axiom 1 = "axiom 1 contains the number 1"

3 "axiom 1 contains the number 1" contains the number1

By inspection of 3 we see that axiom 1 is true.

Self Referential Sentences make a good model: By a syllogism we easily can inspect x for truth. Grammatically the basic assumption is that any sentence x in any Language can be reduced to Subject/Predicate form: xZ.

1 assumption

2 identifyer

3 conclusion (where the correspondency can be checked)

NEXT: We extend the method to all sentences.

Example 2:

1 the sun is hot

2 the sun = ???

There is an obstacle here...

HOW do we put the sun in a sentence in order to check correspondence?

Def: Replace the expression #x# with the actual object x.

1 the sun is hot

2 the sun = #the sun#

3 #the sun# is hot

And now we inspect sentence 3, what I believe to be, one of Wittgensteins legendary "Elementary Sentences" ... The sentences where we can compare Statement to Fact.

Exempel :
1 Jag upplever mig
2 jag = #jag#
3 #jag# upplever mig

Minns inte hur jag tänkte runt det här ...det kommer väl tillbaka.
Felet jag gör att jag inte sanmlar mina tankar på ett å samma ställe just när jag tänkt dem.
Mest sysslar jag med semantisk interferens men jag har även pysslat med FYSIKALISK interferens:
http://filosofiforum.com/diskussionsfor ... ment-10218
dEls gäller det detektion dels våginterferens... och därmed är väl gtundexemplen som ska diskuteras samlade...puh


Och nu lite citat jag hittade när jag letade efter korrespondensteorin.

den 1 september kl. 22:19 · Gilla
Lets forget about Hegel... all he did was caressing his Emperor... I DO like Henri Bergson! It was Russells attempt to slaughter him in his book about Western Philosophy that started my slow movement into the area of Continental Philosophy. (fenomenalism)
https://en.wikipedia.org/wiki/Phenomenology_(philosophy)
It got me thinking in a new (to me) pattern. And Goethe came into mind! His "Zur Farbenlehre" is enlightening! There are color phenomena that are similar to Henris question. Actually there ARE no colors ... there are only frequencies...Russel would probably say. It was a SHOCK to realise them continental charlatans maybe had some good points among the ...horse dung! Heidegger ,Sartre, Foucalt ,Derrida...good grief...how long IS the list? When will I get finished

I agree on your description of the early 20th century. The foundation of Maths was shaking under the assault from new paradoxes each other day, and drastic measures were taken.

We have Principia Mathematica where the strategy first was presented. The basic idea is to restrict statements/sentences to Semantic Levels:

1 Let propositions not about propositions be first class
2 Let propositions about first class propositions be second class
3 Let propositions about second class propositions be third class
4 ...And so on...

There are consequences... Cantors diagonal proof cannot for instance be used to prove there are more real than natural numbers ... so mathematicians objected. The Set theory of Zermelo won out in the end.

Little did they know that their reaction was not necessary; a closer inspection of contextual interference on compositional meaning in the derivations of paradoxes dissolves them.
den 30 augusti kl. 16:20 · Har redigerats · Gilla

Sigurd Vojnov "This statement cannot be proved."
(1) What IF it is not true?
Then it CAN be proved,
but that makes it true doesnt it?

(2) THEN IT MUST BE TRUE
But ...but ...now it has been proved ?
HOW then CAN it be true?
den 30 augusti kl. 19:00 · Har redigerats · Gilla
rd Vojnov Im trying to sort out a contradiction at present. There is no future in the same sense as there is past and present ...and what sense is that !?
I think of decisions here... the past and present are decided, the future isnt. The world is what has been decided?
för 21 timmar sedan · Har redigerats · Gilla


Sigurd Vojnov The present splits when ALL decicions are made within it. And the new present is what was the immediate future to the past that was the present until it split.
No contradiction remains now? (Thinking.)The future exists but not in the same sense (or ontological category) as the past and the present.
för 21 timmar sedan · Har redigerats · GillaSigurd Vojnov No Dan. You must distinguish between intensional language...say a feeling ...and extensional language ...emotion.
They are equal vectors except for their direction. Emotions can be measured by neurology and ALWAYS occur just before mind experiences the corresponding feeling.v I dont deal with the ontology here... all im saying is that theres intensional reality and extensional reality and they ought to be a continuous thing. But we dont know that for sure yet. We use different set of referring terms in the two different languages and the problem is in TRANSLATING from the one to the other.
Igår kl. 01:24 · Har redigerats · Gilla

Puh det fattas ptsselbitar. Jag är som en ekorre som glömt var han grävt ner nötterna...
I dont like the top to bottom approach to ethics and moral!
The Bottom: Our feelings/emotions plus an internal map of the outside situation shapes our actions! The acts of the organism are the RIGHT actions since the organism survives to this day!

Everything mentioned here we got as a result of evolution.
The point is that primitive behaviour is described as instinctual.

Just reifying evolution a little now: It decided that it was not possible to actually for the very primitive animal to foresee all possible situations and assign the "right" frrlings to the components of all situations. So Consciousness was added, the animal can now select an action even if feelings are contradictory by analysing the situation and modifying the feelings to ptoduce an action where the organism was stuck between to equally strong but conflicting feelings. What before was a MORAL creature is now an ETHICAL dreature.

I dont care much about the philosopher, Im after his ideas.
What satisfies me most in this moment is that I realise that some of my own work on semantics perhaps already been done in the semiotic department.

Its the concept of "isolation" that Im most delighted to see;
I happen to make use of it in a vital matter. As I said earlier this whole affair started with asking what makes a series of tones a melody. (Henri Bergson) What Externally seen is only a series of tones becomes Internally a melody!? How can this happen?

I remembered the British Empirists saying that ideas must first come through the senses and Hume realising that there CAN be a color (between two colors) not ever seen in reality but still the mind can get a good idea what the color WOULD look like were it to enter through the eye.

I went on to Goethe telling us about complementary colors that the eye can see as a result of another color. Also there is the "skuggfärgsfenomenet" sorry its swedish, I dont know its translation ... but to see the phenomenon you need TWO different sources of light not exacly of the same frequency.

The notion of INTERFERENCE enters the stage... Im writing on a short essay: "On contextual Interference on Compositional Meaning!" ... Well Gentlemen that tells you all of it, does it?

If Im extremely lucky some phenomenalist can tell me all about interference ... but I believe that is expecting too much...Murphys law you know?

But take the case when two waves extinguish each other? In reality the experiment isnt perfect of cource because we cant "isolate" the waves enough ...But having two wave generators a andb ,letting a produce a wave ,then letting b produce another wave and lo and behold: The generators works consuming energy but no waves can be seen!

Its slightly paradoxical: in the room we have TWO non-existing objects. By shutting down one generator, thereby killing one of the non-existing objects , suddenly the remaining non-existing object appears from nowwhere!?

"fenomenologiska rum"?

Det var den lättaste biten Nu till Euklides:
Finns det verkligen en punkt mellan varje två icke identiska punkter? Finns punkter i verkligheten? Eller är punkter endast ett medvetandefenomen? När vi tänker oss punkter är det inget problem med att se att det finns plats mellan två punkter. Då delas ett intervall in i två intervall. Jag kallar det halvering men menar inte att punkten nödvändigtvis placerats så att intervallet (eller sträcka kallas det visst i geometrin) delats i två lika stora intervall.
Så hur kommer Euklides in i musiken? Jo intervall ...avstånd... förekommer i alla verklighetsmodeller jag betraktat. Men inte alla intervall är euklidiska! Inser ni att det redan är visat? "Tonsteg" i en skala är intervall som tillsammans bildar ett större intervall... men tonsteg är inte lika stora! De skiljer sig när man mäter dem objektivt. Det elementära skalintervallet kallas "sekund" och utgör intervallet mellan två på varandra följande toner i skalan. Och det visar sig att sekunder kan vara antingen stora (det finns en svart ton) mellan dem) eller små (finns ingen ton mellan dem). Men när vi promenerar i skalan (bildar melodier) upplever vi alla skalsteg som likvärdiga och självklara. Vi märker inte utan vidare att sekunderna är stora eller små. Vi vet utan att riktigt veta varför om nästa sekund bör vara liten eller stor! Skiss:
Vilken ton kommer en sekund efter tonerna cde? Ska det vara f eller f#? om C är tonalt centrum... den ton som genererat tonförrådet och SKAPAT den avståndsindelning som för närvarande ekar i huvudet så är svaret f. MEN OM det ursprungligen var tonen g som gav upphov till övertonsserien och därmed tonaliteten så ska tonen vara f#. Detaljerna här förklaras i Harmoniläran som är en matematisk struktur vars studium inleddes redan av Pythagoras. Matematiker studerar knappast längre harmoniläran. Antagligen tror de att alla svar redan givits, men så ligger det knappast till.
__________________
Jag försöker ta det lite lugnt och inte gå för snabbt fram så att läsarna kan följa med i resonemanget.
Säg: Förhållandet mellan fenomenologisk och empirisk forskning.
ATT tonen ger upphov till övertoner i örat är ett empiriskt faktum ...
men vad har det för fenomenologiska konsekvenser? Skiss:
Detta händer i medvetandet/hjärnan:
1 tonen ger upphov till skalan
2 skalan ger upphov till ackorden
3 ackorden ger upphov till tonarten...
Där tar det stopp eftersom tonarten leder tillbaka till skalan!
Och inga fler begrepp uppkommer i medvetandet som konsekvens av tonens påverkan på trumhinnan.
Tre HÖGNIVÅBEGREPP i medvetandet uppkommer ur tonen: Varför just dessa tre?
Harmoniläroboken förklarar det med tersintervallet och definierar operationen att hoppa över varannan ton:
1 cdefgah (skala)
Appliceras tersprincipen erhålles:
2 ceghdfa (ackord)
Appliceras den igen erhålles:
3 cgdaehf (tonart)
Appliceras den igen erhålles:
4 cdefgah
Och en matematiker känner igen det här som elementen i en grupp.
Och vi anar att gruppteori har med uppkomsten av medvetandets (musikaliska) begrepp att göra. Frågan om vad medvetandet är för något är väl den fenomenologiska forskningens grundfråga?
Jag försöker se medvetandet som "fenomenologiska rum" som i grunden är empiriska rum.
Vad gör att vi förstår en serie toner som en melodi? Visst är väl det en rätt invecklad fråga?
Vilka sådana här "rum" finns det? Goethe visade att "färg" är ett annat. (Mer om det senare?)
Rimligen ger varje sinne upphov till minst ett fenomenologiskt rum. Så hur ser det neurologiska korrelatet ut?

Matt Harris Sigurd Vojnov I don't think that the distinction is widely recognised (I don't recognise it) in academic philosophy. Would you care to expand on what you mean?
för 32 minuter sedan via mobil · Gilla

Sigurd Vojnov I know. Mine is a minority position; in Sweden it was formulated first by Axel Hägerström. The idea is that moral statements are descriptions of feelings: Kill? Oh no I dont like killing. Its wrong to kill. What Axel missed (I think) was the ethical dimension:
It is Right (ordinarily) to do as feelings direct you. Because they were given you by evolution and you wouldnt be here to ask questions if feelings were not good for you!
The ehtical dimension is also given by evolution: It consists in being able to resist and moderate feelings, to make a decision when feelings conflict; feelings are what is left of the instincts that govern the behaviour of lower animals. And ethic decisions basically are self conscious decisions.(Going to the dentist.)
In sum: Moral is instinctive, Ethics is rational behaviour.
(And ethics is the beginning of self consciousness.)

[Illusionen]

Hej igen!
Du skriver atomen har sig själv som egen referens. Detta låter väldigt interessant. Jag är ju övertygad om att jag själv har mig själv som egen referens. Känslorna är tex för mig en definition, verkligt, en referens. Alltså. Alla jag måste ha sig självt som referens. Detta innebär att det finns flera verkligheter teoretiskt. Om andra finns andra referenser kommer olika (subjektiva/skenbara) verkligheter att existera. Och finns det bara jag som existerar är fortfarande "verkligheten subjektiv". Vad säger du tex om Einsteins speciella relativitetsteorin den säger ju/visar att vi kan tillverka nya verkligheter/universa.
Förstår du vad jag menar, tycker du att min tolkning av dig stämmer.
Allt har sig självt som "referens" .
Menar du att du funnit något objektivt bakomliggande, något som förklarar upplevelsen för det som "existerar". Utveckla gjärna

Hej Fms, och tack för vänliga och uppmuntrande kommentarer.

Det jag hitintills inte utvecklat här fullt ut är den "inåtvända" spegling, som atomen verkar besitta.
Det är fascinerande men samtidigt så omvälvande att jag nog skulle klassas som galen om jag skulle
försöka förklara. Jag är nog inte beredd att ta den risken.

F: Enligt min mening (se även spinoza om du har möjlighet att läsa något av honom) så måste all
kunskap bygga på någon form av förståelse av något.
Denna, dessa input kan vi kalla det måste vara grunddefinitioner varpå resten får byggas upp.

I: Tyvärr är jag helt obildad vad gäller filosofi. Det Spinoza skriver passar dock perfekt in även i dag.
Som du säkert noterat efterlyser jag i så gott som varje inlägg en bättre ”grund för/till resonemangsstegen”.
Det finns här på forumet en genomgående tendens att börja resonemangen för högt upp på stegen,
och då blir det inte tillräckligt trovärdigt.
Mina ”fundamentala” inledande frågor vill/törs t ex ingen ta tag i och besvara.
Då bygger man huset på lösan sand!
Själv har jag för vana att inte släppa ett problem förrän jag tycker att jag förstår.
Det ger en viss grundtrygghet, och medför att man klarar av att ”stå på egna ben” när det blåser.

F: Spinoza tex förklarar att tex tid är en fantasi, och även rörelser och ordning.
Dvs beskrivning av det som finns i rummet (dvs det subjektiva rummet) att detta är
otillräcklig information till att förstå någots "väsen".
Genom att använda våra sinnen, alla alltså, får man en bättre förståelse av det man vill förstå.
Spinoza menade på 16 hundra talet att naturvetenskapsmännen, även om de missförstods inte
kommer att lyckas förstå världen då de bara kunde registrera en liten del av den.
Att de aldrig kan lyckas helt på detta sätt (om de inte hade oändligt förstånd, dvs var gud).

I: Det kommer alltid att finnas nya dörrar att öppna !

F:
1 Anser du att du arbetar med begränsad mängd information?
2 Skulle annan information kunna få dig att förbättra ditt koncept?
3 Har du något tillämpningsområde för konceptet?
4 Du har tagit upp neurologi/hjärnan.
5 Vad säger fysikerna?
6 Vad säger din fru?

I:
1 Ja, så förhåller det sig nog.
Jag hade från början bestämt mig för att kliva ned ett steg under Standardmodellen, på stegen.
Då blev det något jag liknar vid en begränsad ”fältteori” jag kunde koncentrera mig på.
Resten känner du till.

2 Det tror jag, men glöm inte att jag funderar av eget intresse i första hand.
Ambitionsnivå är inte speciellt hög. När jag arbetade med min tidigare virvelströmsutveckling,
och rörde mig i komplicerade och komplexa givarimpedansdiagram, påmindes jag dagligen om att
jag egentligen inte visste något om fältens bakgrund.
Nu tycker jag mig ha fått svar på detta, och det räcker för min del.

3 & 4 Det är hjärnans organisation och uppbyggnad som jag har tankar kring.
När jag tycker dessa funderingar har tagit form och mognat skulle det vara intressant
att få utveckla en medicinsk tillämpning, förutsatt att principen håller hela vägen.

5 Vet ej. Jag har haft som målsättning att gå hela vägen själv, så som jag alltid gjort.
Det kan verka väl utmanande, men jag ser vissa poäng med detta.

6 Hon har alltid trott på det jag företagit mig, och detta är inget undantag.
Hon tror t o m på mig när jag hävdar att Einstein inte greppat helheten.
Vilken annan fru skulle göra det ?

Hälsar
Illusionen

[Dysorganism]

Åtminstone jag är villig att hjälpa dig om det är nåt jag kan göra Såg du förresten mitt svar på ditt PM?

Tyvärr det har inte dykt upp i min inbox

Jupp! Fast det är egentligen bara EN kategorisering av världen. Men om vi är ense om principen så kan vi inleda analysen av dess konsekvenser: Kontexten kan interferera med objektets komponenter och ... eh ... förändra dem vilket i sin tur förändrar kontextens kategorisering och kan i sin tur ... exempelvis ...Inspirera Hegel till Dialektiken

Jag pratar så sällan om mina utgångspunkter så jag kan nog säga emot mig själv här och var.
Det kan väl räknas som en filosofi under utarbetande. Då är EXEMPEL A och Q !

Exempel 1 : Satsen "det här är på svenska" är falsk i alla översättningar
men sann i kontexten Svenska!

De enklaste logiken/mängdläran jag kan tänka mig är mängder och relationer. Jag fattar det som att du menar att genom att låta kontext styra objekt (eventuellt ersätta relationer) så kan du säga sanningar som du annars inte kunnat uttrycka. Hur vi uppfattar/ hur världen är är på ett fundamentalt sätt kontextberoende.

[SigurdV]

Tyvärr det har inte dykt upp i min inbox

Jag trodde väl det!Du hittar det här nedan:
TACK! (snyft)
Skojar men ... i allt jag gör finns ett svart allvar!
Nån spelkompis sa att allt jag spelar blir blues
Jag ser mig nog kanske som "Hårdbluesare"...

Slå dig nu ner bland "Visans Vänner i Västerås".
När du kommer in har jag just avslutat min presentation av min senaste komposition...
Så här lät den: Här har vi ju en alldeles egen poet som varje gång entusiastiskt deklamerar sina senaste dityramber, trokeèr och gud vet vad. (Snark...) Jag hade lite idetorka på ordsidan och frågade *POETEN* lite försynt och försiktigt om han möjligen hade nåt kasserat alster som jag kunde få koka soppa på. Han sken upp, tog sig åt hjärttrakten och fick fram ett väl tummat papper: "DEN HÄR ...vill jag gärna ha tonsatt!" ... ... ...

https://dl.dropboxusercontent.com/u/103 ... 202013.mp3

Orkesten hade inte fått höra den i förväg så de flesta höll tyst utom två gitarrister som smittats av mina oförskämda fasoner att omedelbart hänga med vad som än må spelas...
Det tog ända till sista versen innan jag tyckte dom hade närkontakt.

Suck... dom e så gulliga där i Västerås så jag kan inte låta bli att åka dit. Gudskelov har dom inte vismöten mer än en gng i månan det är dyrt ändå med resan och så ska man betala kuvertavgift på 40 spänn varje gng. Nu slipper jag det eftersom kapellmästarn betalar i mitt ställe... så man kan säga att jag får BETALT! Nu vet jag inte riktigt vilka av mina låtar du hört? Men vad sägs om lite Boogie Woogie för att muntra upp efter den dystra bluesen?
Den börjar inte förrän 0:18
https://dl.dropboxusercontent.com/u/103 ... irkeln.mp3
Märker man att det är något helknasigt med ackordföljden?

[Antic]

Intressant! Har du någon personlig erfarenhet av detta stadie? Jag själv är rätt inne på kabbalah. Det här runt omkring upplever jag som en tankekonstruktion. Men fascinerande likväl. Önskar verkligen att jag hade haft en bandspelare i mitt huvud för mina tankar gick så speedat fort då (psykos) när jag var i det stadiet. Men jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel. Jag hade inte fokus på matte. När första chocken hade lagt sig fokuserade jag på att kärleken måste bestå. Det var det viktigaste ur mitt perspektiv.

Tänk om universum bara består av rena siffror där vi renderar fram allt vi känner till med hjälp av våra sinnen. Dvs du kan ändra ett rums storlek genom att bara byta siffrorna som talar om måttet på det. Sen sköter vi om resten genom att rendera (skapa) ljus, färger och rymd, av ett rum, men bara helt och hållet inom oss.

Det skulle i så fall betyda att ingenting är egentligen stort i universum, bara siffermässigt. Tänk dig matematiken för en enda planet bara, hissnande. Där naturlagar bara är matematiska formler som styr andra matematiska formler, där allt påverkar allt, men bara matematiskt givetvis.

Vad finns då kvar utan sinnen som förmår skapa färg, ljus, ljud, lukt, smak och känsel?

Ingenting som överhuvudtaget går att uppleva och universum dör även om matematiken finns där obejektivt oavsett om vi finns eller inte.

Det finns de som hävdar att fysiken endast är en illusion. Då har de fel för världen är vad vi bygger i oss, oavsett hur en objektiv värld utanför oss skulle se ut.

[Strålöga]

Även världen utanför måste vara lika perfekt som våra sinnen och i perfekt samstämmighet oavsett om den är mattematik eller energi. Ändrar vi en miljard dels millimeter på världen utanför kan inte våra sinnen registrera den längre. Frekvenserna måste vara exakt utformade för våra sinnen att ta emot. Med andra ord verkar våra sinnen och världen utanför vara skapade för varandra. Exempel färger ser vi bara inom våglängden 400 till 700 Nanometer. De andra ser vi inte för sinnena kan inte ta emot. Alltså även om våra sinnen bygger världen inom oss måste den värld utanför va extremt perfekt anpassad för att våra sinnen ska kunna bygga världen inom oss.

[reflex]

Läste lite om relativitetsteorin i natt. Om rummet. Vad är rummet egentligen?
Du har två föremål A och B på ett visst avstånd ifrån varandra.
Detta avstånd kan benämnas "rummet".
Om man nu fortsätter utanför detta avstånd, förbi föremålen. Hur långt sträcker sig då rummet ifall det hypotetiskt sett inte skulle finnas något föremål där. Fortsätter i så fall rummet i oändlighet? Om rummet skulle upphöra på grund av att inget föremål exiterar i den riktningen, vad finns då istället?
Det blir i alla fall svårt att tänka sig en gräns där "rummet" upphör att existera.
Oändlighet är ett begrepp som vi har svårt att kunna acceptera som möjligt.
För att oändligheten ska vara begriplig så måste oändlighetens utsträckning innebära att till slut komma tillbaka till utgångspunkten.

[SigurdV]

Jo om vi med att begripa menar att uppleva så är det nog så...
Men visst är det väl begripligt med något som aldrig slutar.
Inte kan väl tiden ta slut? Det finns väl alltid ett efteråt?