Är känslor fysik?

[Smisk]

Medvetandets problem är just hur och om dessa två sidor av verkligheten hänger ihop. Det finns dualismens lösning och monismens och säkert fler. Vi kan väl inte komma ifrån att dessa sidor påverkar varandra, frågan är bara hur...

Filosofiskt sätt är det intressant att påpeka att det inte finns några som helst bevis för att något av dem är en ontologisk grund för existensens natur. Det skall inte behöva vara så svårt att se att dem är olika eftersom vi har direkt tillgång till inre och yttre perspektiv av vår erfarenhet i varje stund.

[xion]

Medvetandets problem är just hur och om dessa två sidor av verkligheten hänger ihop. Det finns dualismens lösning och monismens och säkert fler. Vi kan väl inte komma ifrån att dessa sidor påverkar varandra, frågan är bara hur...

Filosofiskt sätt är det intressant att påpeka att det inte finns några som helst bevis för att något av dem är en ontologisk grund för existensens natur. Det skall inte behöva vara så svårt att se att dem är olika eftersom vi har direkt tillgång till inre och yttre perspektiv av vår erfarenhet i varje stund.

Utan våra sinnesintryck skulle vår inre värld (den metafysiska) inte ha någonting att bygga på över huvud taget.
Våra sinnesintryck (från den fysiska världen) bearbetas och tolkas av vårt medvetande till en för oss användbar och anpassad världsbild.
Den fysiska världen blir alltså en spegling i vårt medvetande. Detta skulle inte kunna ske om inte signalerna från våra sinnen kunde omformas till för oss användbar och begriplig form.

[Algotezza]

Medvetandets problem är just hur och om dessa två sidor av verkligheten hänger ihop. Det finns dualismens lösning och monismens och säkert fler. Vi kan väl inte komma ifrån att dessa sidor påverkar varandra, frågan är bara hur...

Filosofiskt sätt är det intressant att påpeka att det inte finns några som helst bevis för att något av dem är en ontologisk grund för existensens natur. Det skall inte behöva vara så svårt att se att dem är olika eftersom vi har direkt tillgång till inre och yttre perspektiv av vår erfarenhet i varje stund.

Jag förstår inte vad du menar. Vad menas t.ex. med "ontologisk grund för existensens natur"?

Jag är väl bara för dum för att förstå hur du resonerar.

[Smisk]

Medvetandets problem är just hur och om dessa två sidor av verkligheten hänger ihop. Det finns dualismens lösning och monismens och säkert fler. Vi kan väl inte komma ifrån att dessa sidor påverkar varandra, frågan är bara hur...

Filosofiskt sätt är det intressant att påpeka att det inte finns några som helst bevis för att något av dem är en ontologisk grund för existensens natur. Det skall inte behöva vara så svårt att se att dem är olika eftersom vi har direkt tillgång till inre och yttre perspektiv av vår erfarenhet i varje stund.

Jag förstår inte vad du menar. Vad menas t.ex. med "ontologisk grund för existensens natur"?

Jag är väl bara för dum för att förstå hur du resonerar.

Med ontologisk grund syftar jag på dem mest grundläggande principerna som förklarar vad det innebär att existera.
Metafysiskt kan vi kalla det för en "reduction base" (Som Bernardo Kastrup gör) och med det syfta på dem egenskaperna vi måste ha för att en beskrivning om verklighetens grundläggande natur skall kunna kallas för det.

[Algotezza]

Filosofiskt sätt är det intressant att påpeka att det inte finns några som helst bevis för att något av dem är en ontologisk grund för existensens natur. Det skall inte behöva vara så svårt att se att dem är olika eftersom vi har direkt tillgång till inre och yttre perspektiv av vår erfarenhet i varje stund.

Jag förstår inte vad du menar. Vad menas t.ex. med "ontologisk grund för existensens natur"?

Jag är väl bara för dum för att förstå hur du resonerar.

Med ontologisk grund syftar jag på dem mest grundläggande principerna som förklarar vad det innebär att existera.
Metafysiskt kan vi kalla det för en "reduction base" (Som Bernardo Kastrup gör) och med det syfta på dem egenskaperna vi måste ha för att en beskrivning om verklighetens grundläggande natur skall kunna kallas för det.

Vi förstår vad existens är genom dess innehåll, händelser och aktiviteter av olika slag. Existens i sig är tomt på innehåll och ett ingenting i betydelsen icke ett objekt.

Jag gör alltså finns jag.

Being is doing.

[xion]

Medvetandets problem är just hur och om dessa två sidor av verkligheten hänger ihop. Det finns dualismens lösning och monismens och säkert fler. Vi kan väl inte komma ifrån att dessa sidor påverkar varandra, frågan är bara hur...

Filosofiskt sätt är det intressant att påpeka att det inte finns några som helst bevis för att något av dem är en ontologisk grund för existensens natur. Det skall inte behöva vara så svårt att se att dem är olika eftersom vi har direkt tillgång till inre och yttre perspektiv av vår erfarenhet i varje stund.

Utan våra sinnesintryck skulle vår inre värld (den metafysiska) inte ha någonting att bygga på över huvud taget.
Våra sinnesintryck (från den fysiska världen) bearbetas och tolkas av vårt medvetande till en för oss användbar och anpassad världsbild.
Den fysiska världen blir alltså en spegling i vårt medvetande. Detta skulle inte kunna ske om inte signalerna från våra sinnen kunde omformas till för oss användbar och begriplig form.

Hur vet jag det, skulle man kunna undra?
Ja, hur vet man något över huvud taget?
Kanske viskade Gud i mitt öra i nattens mörker? (an act of God) (Men jag tror ju inte på Gud)
Kanske "det är så skrivet"? - Mycket möjligt med tanke på allt som någon gång skrivits.
Det fina med ett sådant här forum är att du själv kan bestämma vad du ska tänka, tycka och skriva.

[Hubert]

I korthet - jag använder erfarenhet i samma betydelse som Kant, nämligen det vi kan erfara med våra sinnen, alltså något som alla människor har gemensamt.
Upplevelse av något är personlig, inget vi delar med andra.

Just nu kan vi som ser erfara/se aftonstjärnan Venus.
Hur erfarenheten av aftonstjärnan upplevs av den enskilde är olika.

Det här ett svar enligt mig, väl, mycket väl, medveten om att det har skrivits åtskilliga avhandlingar typ Kants teori om Erfahrung/erfarenhet. Till exempel.

Om det finns frågor kring upplevelse vill jag hänvisa till vad jag har skrivit om smärta.
I korthet - min upplevelse av smärta är personlig, men jag kan förstå den när jag ser att strålbenet sticker ut ur huden efter en parkourmiss.

För en sjukvårdare på plats vid olyckan är min smärta ett objekt eftersom han inte kan känna/uppleva den. Trots att han inte kan känna den vet han hur han ska lindra den och till och med eliminera den.

Vi är del av naturen på samma sätt som allt annat och därför begripliga som vilket naturfenomen som helst.

Smärta, fysisk smärta tillhör de allra mest personliga som erfarna sjukvårdare kan identifiera och åtgärda med substanser anpassade efter grad av smärta, ålder och vikt hos den drabbade.
Fysisk smärta utan kroppsliga orsaker kan orsakas av frånvaro av missbrukade substanser som t ex heroin.
Depression eller eufori kan framkallas eller lindras/utplånas av substanser.

Men ingen kan känna min smärta.

Så här har det alltid varit: ingen har sedan urminnes tider vetat hur någon annan upplevt soluppgångar, solen, solnedgångar eller smärta - bara att de har erfarit dem.

Fokus på upplevelse har lett till intellektuell kollaps.
Fokus på erfarenhet har gett oss kunskap.

Vad är skillnaden mellan upplevelse och erfarenhet enligt dig?

[Algotezza]

Hubert

Som jag använder orden upplevelse, erfarenhet och kunskap.

Vi upplever med våra sinnen. Tillräckligt många upplevelser av samma fenomen gör att vi har erfarenhet av detta fenomen. Tillräckligt mycket förstådd, bearbetad och systematiserad erfarenhet blir med tiden kunskap.

Det räcker alltså inte att ha upplevt något en gång med sina sinnen för att man skall säga att man har erfarenhet av detta fenomen.

[Anders]

Jag gör alltså finns jag.

Being is doing.

Lite mer än så är det allt

[Algotezza]

Jag gör alltså finns jag.

Being is doing.

Lite mer än så är det allt

En förenklad aforistisk formulering kan aldrig säga allt om verkligheten. Ingen modell kan det. Det finns alltid något att tillägga. Så vad tycker du saknas?

[Vertumnus]

Jag gör alltså finns jag.

Being is doing.

Lite mer än så är det allt

Det är Descartes ställd på huvet. Descartes drar Platon till sin extrema spets när han gör total åtskillnad mellan tänkande och handlande, mellan res cogitans och res extensa, han befinner sig fortfarande i traditionen från den klassiska filosofin med tänkandet som primat när han formulerar sitt - jag tänker alltså finns jag.
Med den nya vetenskapen är hierarkin omkastad, nu är görandet primat, men det är först med Marx som existensen kommer att uppfattas som ett i allt inomvärldsligt fenomen.

[Anders]

Man gör mycket pga den man är, av nature och nurture. Sen tänker man bara en massa också. Och så ser man ut på nåt sätt, bara delvis pga det man gör. Finns en hel del tycker jag. Being is being.

[Algotezza]

Man gör mycket pga den man är, av nature och nurture. Sen tänker man bara en massa också. Och så ser man ut på nåt sätt, bara delvis pga det man gör. Finns en hel del tycker jag. Being is being.

Jag ser alla aktiviteter vi utför som görande, inte bara fysiska handlingar i yttervärlden. Det vi gör leder till känsloreaktioner, liksom annat vi upplever. Så andra sidan av göra är våra känslreaktioner, och utifrån göra och känna bekräftar vi att vi finns. Så allt hänger samman organiskt.

[Anders]

Man gör mycket pga den man är, av nature och nurture. Sen tänker man bara en massa också. Och så ser man ut på nåt sätt, bara delvis pga det man gör. Finns en hel del tycker jag. Being is being.

Jag ser alla aktiviteter vi utför som görande, inte bara fysiska handlingar i yttervärlden. Det vi gör leder till känsloreaktioner, liksom annat vi upplever. Så andra sidan av göra är våra känslreaktioner, och utifrån göra och känna bekräftar vi att vi finns. Så allt hänger samman organiskt.

Det vi är, är vi
Det vi erfar, erfar vi
Det vi tänker, tänker vi.
Och det vi tänker kan leda till att vi gör saker.
Och det vi gör, påverkar oss. Och andra.

[Algotezza]

Man gör mycket pga den man är, av nature och nurture. Sen tänker man bara en massa också. Och så ser man ut på nåt sätt, bara delvis pga det man gör. Finns en hel del tycker jag. Being is being.

Jag ser alla aktiviteter vi utför som görande, inte bara fysiska handlingar i yttervärlden. Det vi gör leder till känsloreaktioner, liksom annat vi upplever. Så andra sidan av göra är våra känslreaktioner, och utifrån göra och känna bekräftar vi att vi finns. Så allt hänger samman organiskt.

Det vi är, är vi
Det vi erfar, erfar vi
Det vi tänker, tänker vi.
Och det vi tänker kan leda till att vi gör saker.
Och det vi gör, påverkar oss. Och andra.

Vi känner det vi känner. Frågan är hur. Att vi känner beror på att det oftast hjälper oss överleva.