Anders skrev:iris skrev:Anders skrev:Brukar tänka, att de som söker såna objektiva sanningar tycker det är jobbigt att debattera jobbiga grejer och vill ha saker slutsnackade.
Är det så Anders? Det jag har upplevt både inom studier i filosofi och de som - verkligen - är intresserade av filosofi är att de vill debattera sak. De vill ha fördjupning och samtal kring detta - men, de som inte begriper vad det handlar om, de som inte förstår saken - de å andra sidan vill gärna lägga locket på.
Det är så idag även i skolorna - ingen vill läsa och leta efter svar - man vill ha svaret. Färdigt, snabbt, lätt och DÅ tror man att man vet något. Men att läsa mycket, att behöva leta - att söka svar, att själv kunna resonera det orkar man inte. Inte heller kan man det --- för att man saknar förmågan. Men VETA ALLT --- ja det är ju självklart så att de som kan minst vet mest.
Det är dessa - de sistnämnda som inte vill debattera för att de inte har förmåga, de saknar också tillräcklig och nödvändig kunskap och kan inte ens förstå vad som skrivs... men snacka vill de. Säga att deras mening är rätt.
Sedan sak det vara slut...
Tror vi menar ungefär samma sak. Men det är väl lite som Kahnenmans två nivåer av tänkande. Det kan ju både vara bra och dåligt att använda de enklare ”sanningarna”, Nivå två ger en djupare förståelse men kostar också på. Och en hel del av de klassiska ”osäkra” diskussionsskaparna, fria viljan tex, ger upphov till ett ältande av samma argument man hört 50 gånger tidigare. Känns som om energin kan användas bättre. Jag personligen åstundar inte ett slutgiltigt svar på om viljan är fri.
Jag tror inte på två nivåer - eller en enskild människans tankar om något. Därför och därmed är jag inte en anhängare till Marx tankar bara och tror han är min husgud, eller till Lenin, Hitler, Spinoza, Pilatus, Aristoteles eller någon annans tankar för den delen. Jag är inte en individ som bara nöjer mig med M Sahlins uttalanden och suger varje ord av hennes mun eller någon annan som Bush eller Castro eller vem som helst - eller Einstein --- jag tror inte på allt människor säger, inte litar jag på deras omdömen heller.
Varför?
Ja - låt oss kallade för insikt i vem vi är. Hur nådde jag den? Via mig själv. Inte för att jag extrapolerar utifrån mig själv - utan för att jag vet att vi är ganska lika oavsett kultur och form.
Vi kan välja att lämna detta stadie av beundran för andras tankar och ord - som om vi vore små små barn som ser upp till papsen och momsen och har valt vår minister som vi beundrar och tar till husgud.
Eller vår egen stjärna som vi ser på film eller har inom musiken eller sport och ser på och beundrar när saliven rinner - eller kanske till och med någon porrstjärna eller annat vi ser upp till och vill efterlikna och köper likadana plastbröst och likadana vaxningar i underlivet.
För människan är SÅ simpel. Anders... alla... utan undantag. Det som går i våra ögon --- äter vi utan att tugga och bara sväljer.
Det är så.
Därför är människan den mest lättledda skock man kan finna. De faller för allt.
Däremot - att ta in oerhört många olika åsikter, tankar, pröva dem - se om de håller vatten, se vad som finns bakom, vad som saker faktiskt leder till = vilka konsekvenser saker har både för en själv och hela samhällen - är vi inte så intresserade av --- egentligen. Utlösningar och att bli beundrad och sedd och ansedd av andra är viktigare - köpa saker, ha stora ... whatever --- är vad vi vill ha.
En liten tid på jorden och max ut.
Därför räcker det oftast för de flesta att kunna citera någon som de har sett eller läst något ytligt av.
Men samtidigt är människan också överfylld av övertro på vem de är och vad de kan.
En salig kombo av högmod och dumhet.
Hur vet jag?
Jamen jag sa ju det - vi är alla lika --- den fria vilja däremot Anders kan få oss att vilja lämna detta stadie. Av en svanslös apa.
Vilket vi är.
Men hos de flesta framkallar bara tanken och prospektet att behöva göra detta ångest och rädsla och vi stannar där vi är: man vet int vad man får men man vet vad man har --- typ.
Att veta saker mår man inte dåligt av. Att förstå saker mår man inte heller dåligt av. Ansträngningen man kan behöva lägga bakom kan framkalla mycket lidande däremot. Och ett evigt - från de som är likadana och stannat där de är (Platons grotta) utanförskap och dissande.
Eftersom man då - när man lämnat detta stadie av att vara en svanslös apa - inte längre hör till gruppen.
