Inläggav J R Auk » 23 jan 2009 16:06
Varför inte tala mer om vilka metoder vi använder i tex fiske, gruvbrytningar, djurhållning m.m.
Det ses idag nästan odelat positivt om vi är så "effektiva" som möjligt inom dessa verksamheter, och "effektiv" får här betydelsen billig och krävande av lite arbetskraft. Samtidigt som vi slåss med problem kring sysselsättning.
Vad har vi egentligen för intresse av att låta få stora aktörer spränga enorma områden för att lyfta upp diamanter, eller använda nät som plöjer botten av våra hav och öderlägger den miljön.
Vi kanske får billigare produkter, men vi får inte något jobb (beror ju på då, men jag manar er att föreställa er att ni kunde, eller är, en av de som hade fått ta del av sysselsättningen).
Det är den stora miljöfrågan i min mening. Inte en fråga där människan utelämnas miljön, en fråga där vi gör en skarp distinktion mellan människa och miljö, utan en fråga där människan och miljön är tätt förbundna. Där vårat välmående redan i frågan om hur vi skall förhålla oss till miljön, i våra verksamheter, och hur vi vill att miljön skall vara utformad, är taget i beräkning.
Det är en fråga, och inte två, i min mening.
Vi behöver inte ge upp vår humanism inför miljöfrågan, så som miljöfascisterna implicit ger uttryck för, utan tvärt om är det genom humanismen vi bör förstå frågan i sig.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno