Minded skrev:Det är omöjligt att avgöra en avsikt med en handling. Det är inte vad som görs, utan hur. Någon annan sa med vilken intention. Alla läkare blir läkare för att tjäna pengar.
Eller från andra hållet; allting som man gör gör man av en anledning som man själv i någon väsentlig avsikt tjänar på. Även om det gäller fallet då någon påstås vara en godhjärtad läkare. Anledningen här skulle vara att läkaren skulle må sämre av att inte hjälpa andra. Så anledningen till att denne hjälper är eftersom att h*n själv inte vill må dåligt. Är det då verkligen goda gärningar denne utför?
Sen, ang det, finns också det man säger om goda gärningar; i stil med att en god gärning är inte längre en god gärning om någon annan än du själv vet om den.
Konspirationsteori har jag nuddat vid i en annan tråd. Det handlar om fördomar, eller vanor, som man också kan kalla dem. Subjektiva är de i alla fall. Dvs mer eller mindre verklighetsförankrade. Jag kallar det konspirationsteori när man by default väntar sig en negativ respons från omvärlden. Jag var länge en anhängare av den här, och är det fortfarade faktiskt. Bara att jag försöker minska det.. Anledningen till det är att det fungerar som manifestationer, saker man gör för att bygga vanor. För vi vänjer oss alla snabbt vid beteenden. Speciellt de man inte tänker på. Och alla manifestationer - återigen hur, inte vad, är viktigt - skapar en känsla i den som gör grejen och omvärlden. Känslor sprider sig. Gäspa och andra gäspar. Skratta eller gör valfritt. Andra kommer hänga med känslan. Vilket också är anledningen till att reklam är så effektivt med halvnakna tjejer och härliga färger och skön stämningsmusik. Marknadsföring handlar om att skapa känslor eftersom att vi till stor del låter oss styras av känslor. Och, åter till tråden, om känslan man manifesterar är negativ, så vänjer man sig vid detta. Precis på samma sätt som om man manifesterar och positiv, säg ett leende. Jag tröttnade helt enkelt på att vara omedvetet argsint. För det som jag manifesterar får jag också tillbaks. Tror heliga texter tagit fasta på den här också, det du ger skall du få tillbaks 3falt, typ.
Jag tror inte på godhet och ondhet, utan på rättvisa (och det är i slutändan något materiellt). Man skulle kunna säga att jag har ett mer estetiskt är etiskt perspektiv på tillvaron, även om de konkret kan manifestera sig i likadana handlingar (men oftast då på olika bevekelsegrunder).
Det här med att känslor smittar är intressant, men det är inte förtjänstfullt att göra en absolut reduktion i det avseendet. Jag är medvetet argsint många gånger, ilskan är en färg precis som glädjen och léendet är det.
I all korthet: jag har bara ett fett problem med exklusiv klubbverksamhet, i praktiken skulle jag lika gärna kunne ge mig på AIK. Enligt mig är klubbverksamhet ett sociologiskt fenomen som döljer just de brister som gett upphov till dem, en annan organisation (en ickeorganisation) av den gemensamma tillvaron är vad jag eftersträvar. Vi är, när allt kommer omkring, blott lekkamrater, inte sant? Vissa spelar sina roller med inbillad status, jag är dock inte den som låter mig luras.