haralddavidsson skrev:Ingen har kunnat förklara det ändå är det vad du menar dig göra genom att beskriva det som ej går att beskriva. Vilken hybris!
Västerlandets hybris består i att tro att även det i sig outsägliga och obeskrivbara kan beskrivas, verbaliseras, systematiseras. Du talar om det mystiska. Det kan du väl bara göra genom tystnad men du babblar på. Dina ord dödar det absoluta. Ord relativiserar. Använder du ord relativiserar du eftersom du först måste klä dina tankar i yttre ordformer som sedan någon annan skall av läsa, avkoda och tolka. Många moment där som relativiserar dina ord.
Många religioners misstag är att tro att man kan sätta ord på det absoluta så att det fortfarande förblir absolut i yttre ordform. Därav fundamentalism som bygger på övertron att det går att absolutifiera yttre ordformer, hålla dem fria från relatviserande språkglidningar genom att slå fast "de rätta betydelserna en gång för alla" - det är ju verkligen övertro att inbilla sig det vara möjligt med tanke på alla grupper det finns som alla menar sig sitta inne med "den absoluta sanningen". Det verkar finnas relativt många sådana sanningar!
Också dessa mina ord befinner sig därför på det sluttande relativiserande planet. Men det vet jag om - det är en del av livet, språkets relativism, som gör språket levande. Alla försök att absolutifiera livet och språket dödar det. Men inte ens detta är absoluta sanningar - då ni som läsare måste tolka mina ord, vilket relativiserar dem, om än jag kanske försökte framställa något absolut på metaplanet, vilket ju också är på glid... Men just när jag formulerade detta kändes det som tämligen varaktiga och stabila sanningar om språket. Det är den levande paradoxen...
Syntesen mellan människans mörka och ljusa sidor utgörs av själva handlingen.
MVH
Algotezza
Om du ser en liten tunn ljusstråle i ett mörkt rum, är det hybris att säga att den kommer från Solen, Det mystiska handlar om att kunna se sammanhang mellan Gud och världen, spontant, direkt och naivt, varje sann mystiker förkastar alltid inteligensen som något kallt, magiskt och uttorkat instrument. För vad är tänkandets mål, inte kunskap, men kärlek, för kärlek är mystikens väsen. Hybris..varför hoppar du inte ut från stupet, ..rädd för att dö??
Du verkar ju inte hoppa direkt , snackar mest...
För mig finns mystiken, den gudomliga dimensionen, det absoluta... som min subjektiva upplevelse, mitt möte med det oceaniska... som en självklarhet i djupen bortom både ord och intelligens, något som fördärvas om jag med hjälp av ord försöker göra teologi av den... hellre då lyrik:
Den stunden, den dagen
Jag vill vila i din vila,
finna ro i din ro,
leva i harmoni med din harmoni.
Jag vill längta vår gemensamma längtan,
vår längtan att vara där vi är och de vi är.
Jag vill komma till den plats jag aldrig lämnat
och finna allt förändrat.
Så kom du till mig
ut ur dina tankars cirklar
och dina drömmars gungfly
så träder jag ut ur mina
och möter dig
framför Stillhetens Gyllene Portar.
Blickarna talar ordlöst
ur våra inre stjärnedjup
och portarna glider långsamt upp,
under tystnad liksom av sig själva.
Och en dag var allt så nära,
molnen fåglarna och träden,
människor på fälten och i parken,
gökens rop och sipporna på marken,
stjärnorna, den spirande säden,
allt vad hjärtat kunde bära.
Allting var så nära
för en stund,
en snart förgången stund.
---
Ha det bra, Harald!
önskar Algotezza