haralddavidsson skrev:I Eden var alltid kärleken målet för Adams och Evas tänkande, för kärleken är det varat som är helt förenat med det ursprungliga medvetandet, och när dörren till Eden stängdes för människan berodde det på att HON SJÄLV stängde den genom att målet för hennes tänkande nu var KUNSKAP. Så hela den transformationen som kanske 4 eller 5 hermes-mystiker kunde hjälpa till med på Jesus tid handlar alltså om att kunna ändra målet för sitt tänkande från kunskap till kärlek, därför är det första vi måste göra 'att försöka skapa INGENTING ' och den processen kommerr att fylla oss med det varat som nu existerar i kosmos.
Kärlek är allt som finns, det är du väl med på? Den upplevelsen ligger dold för oss eftersom vi tagit form som fysiska varelser. I det omedvetna har vi en enorm skuld för att vi tror att vi har avsagt oss Gud, dvs den absoluta kärleken. Vi har omedvetet inbillat oss att vi kommer att straffas för att vi tror på separationen.
Men det har aldrig hänt. Det bara
ser ut så. All ondska vi ser "ute i världen" är vår omedvetna skuld projicerad utanför oss själva. Det är alltså inte Gud som låter mörkret styra världen, det är
vi. Jag skyller ifrån mig på världen som är skapat av mitt sinne, alltså skyller jag på mig själv. Vi har kommit in en ond cirkel av att kasta skuld på varandra och därmed på oss själva.
Det här VET JAG OM men det räcker inte. Jag måste praktisera det också. Det är här Jesus förlåtelselektioner kommer in i bilden. Jag måste förlåta det jag ser, att det bara är min egen skuld framförd i fysisk form.
Hade jag varit en perfekt elev hade jag inte suttit och skrivit detta... jag är här, jag är fortfarande kvar i min illusion för jag tillskriver den sanning genom att jag retar mig på den. Det är svårt att agera på någonting, oftast svarar man med
reaktion, och då har man förlorat, då gick man i fällan.
En av de största lögnerna som Vatikanen trummat ut till mänskligheten för att göra reklam för korsfästelsen är att Jesus ej led, faktiskt är det så att ingen har lidigt så mycket som Jesus, i modern tid, för den transformationen han gjorde behöver en extrem sensitivitet, känslighet, för det är den som ytterst är vägledande för människans försök att på nytt finna kärlekens träd. att kontrollera sitt sinne är det första vi tvingas till i skolan, men det räcker inte för att genomföra en smärtfri korsfästelse.
Nej, i skolan är det fokus på kunskap och hjärn-tänk. Där får man inte lära sig någonting om något sinne.
Jesus var känslig eftersom han han visste vad sitt sinne var, hans sinne var absolut (alltså bestod endast utav kärlek) inte dualistisk och relativ som våra sinnen. Vi har bara inte kommit på knepet än.
Och om hans sinne endast består utav kärlek kan han omöjligen ha känt smärta och lidande
eftersom det inte existerar.Ett sinne som är dualistiskt känner alla motsatskänslor, Ont-gott, smärta-njutning, frid-kaos osv.
Hans sinne var HELT, absolut och då finns det bara en känsla man kan känna med ett sådant sinne - kärlek! (om han inte medvetet väljer ändå att känna andra känslor förstås)
Men varför är folk så rädda för att lida, känna sig nere, känna sig sorgsena och gråta, depressionen är granne med Gud,
Rädd behöver man inte vara men om man vill leva utan dem så går det.
För att du inte ska bli förvirrad och säga att jag är motsägelsefull, titta på bilder av Farao, du kan se en orm på hans huvud,och den ormen symboliserar att sexualiteten är upptagen till huvudet, alltså Farao kan tänka med kärleken som mål, samma orm finns på Shivas Huvud, och det var samma orm som kung David tog upp, men för att kunna ta upp ormen, quote]
Förstår inte heller det här med ormen. Explain plz!
Det jag menade med det motsägelsefulla var att det låter konstigt att de männsiskor som lärde Jesus att vara evig och att allt som finns är kärleken skulle helt plötsligt byta sida och få honom att tvivla på att han var kärleken?
Som jag sa, när man har
upptäckt att verkligheten är kärlek - varför skulle man känna lidande då när man vet att lidandet är uppfunnet av det relativa sinnet och alltså inte finns?
Att
vi känner det nu beror på att vi fortfarande har ett relativt sinne, som
tror på ont och gott. Jesus hade ju som sagt inte ett sådant sinne. Han såg igenom illusionen. I wish I could do the same -
now!