Behovet av att tro

[JemyM]

Du begår ett tankefel här. Du inbillar dig att kunskap om ont och gott kan göra dig lik Gud. Du sätter dig sen på hans tron för att döma levande och döda.

Det finns sådana som påstår att Gud finns i kyrkan (helige ande) vilket gör kyrkans män till Gud. Det finns sådana som påstår att Gud har skrivit sina åsikter i Koranen och att Imamer har kraften att förstå Koranen utan fel, detta gör dem till Gud. Det finns många som påstår att de vet denne Gud, att denne Gud har makt över alla och att de vet vad Gud vill och därför måste alla göra vad de säger.

Underhåll mig med att berätta vem eller vad du innefattar i ditt ord "Gud".

Du har helt rätt....Om det nu inte finns en Gud. Annars är det innifrån du får förståelsen av "därute i världen".
Dina "objektiva" studier av religioner slutade vara objektiva i samma stund du: 1. Gjorde den subjektiva domen att de var en produkt av människor.

Så alla böcker som låter som de är skrivna av människor skall jag behandla som Gudar bara för att vara säker? Är inte det det samma som att göra människor till Gudar? Om någon säger att de är Gudar men låter som människor så kommer jag bemöta dem som människor, annars kan vem som helst bara säga att de är Gud. Det funkar inte.

2. Inbillade dig att kunskap om dessa kunde föra dig närmare en förståelse.

Kunskap är gott. Din förnekelse av kunskapens värde förnekar inte min förståelse.

[Marksa]

En reflektion som jag tilåter mig då jag är rätt färsk ännu på detta forum: Jag blir mer och mer facinerad av JemyM och den envetenhet som J har i att slå på alla förställningar om tro. En eloge till dig och din bergfasta inställning. Huka er alla och främst Abrahams söner.
Du säger att du övergav Kristendommen efter att läst historien om dess tillblivelse. Och hur du sedan studerat vidare en hel del. Du har med all säkerhet under dessa studier kännt igen och nickat instämmande då du funnint att många av världsreligionerna om inte alla, har liknande tillblivelse historier. Enkelt folk, Krigiska gudar, stam gudar, Kaos utdrivare, skapargudar, höggudar, mer sofiskerade människor mer rafienerade ritualer, utveckling mer fredsälskande gudar och så vidare.
Min ärliga fråga till dig är (andra får oxå svara): Hur Kommer det sig att människan på olika håll på Jorden ungefär samtidigt under ca 1000 (1400 till 200 FVT) års period utvecklade basen till alla våra religioner.

[JemyM]

En reflektion som jag tilåter mig då jag är rätt färsk ännu på detta forum: Jag blir mer och mer facinerad av JemyM och den envetenhet som J har i att slå på alla förställningar om tro. En eloge till dig och din bergfasta inställning. Huka er alla och främst Abrahams söner.
Du säger att du övergav Kristendommen efter att läst historien om dess tillblivelse. Och hur du sedan studerat vidare en hel del. Du har med all säkerhet under dessa studier kännt igen och nickat instämmande då du funnint att många av världsreligionerna om inte alla, har liknande tillblivelse historier. Enkelt folk, Krigiska gudar, stam gudar, Kaos utdrivare, skapargudar, höggudar, mer sofiskerade människor mer rafienerade ritualer, utveckling mer fredsälskande gudar och så vidare.
Min ärliga fråga till dig är (andra får oxå svara): Hur Kommer det sig att människan på olika håll på Jorden ungefär samtidigt under ca 1000 (1400 till 200 FVT) års period utvecklade basen till alla våra religioner.

Den kulturella utvecklingen av mänskligheten vi känner till är väldigt väldigt komplex och började långt tidigare. Det vi förhåller oss till idag när vi säger "religion" eller "mytologi" är inte det samma som dessa begrepp inneburit historiskt. De idéer som idag utgör våra fem världsreligioner bygger alla på olika historia. Vissa religioner är föregreningar av andra, oftast omtolkat av en ny kultur de trädit in i. Andra religioner är multipla kulturer som växt ihop när folkslag gått samman.

Mytologi är enkelt. Alla kulturer har haft behov av att anpassa stammen till de rådande värderingarna samt även berätta lite om sin stams historia.  
De flesta av våra mytologier är likt folket och miljön. Det är ingen slump att Ragnarök inleds med tre vintrar. I vår tid har mytologin mångt och mycket ersatts med skola, men vi läser fortfarande skönlitteratur och barnböcker för våra barn. Mytologi är ett spännande sätt att lära på.

Likheterna mellan Judendom och Egyptisk mytologi är t.ex. slående och är inte alls konstig med tanke på att Kanaan länge var en egyptisk provins. Den egyptiska civilizationen utvecklade sin mytologi långt före Abraham var påtänkt. Judendom är en sammanslagning av ett flertal kulturer inom det området vilket blir extra tydligt då man jämför den hebreiska bibeln med de arkeologiska fynd man gjort.

Det nya testamentet är en annan assimilering av religioner, då i romarriket. Influenserna av buddhism är slående. Romarriket hade ett utbyte med Asien och idéer därifrån formade både det vi idag ser som berättelserna om Buddha och Jesus. Buddhismen hade t.ex. ett helvete flera hundra år före Jesus och var lika så född av en jungfru.

Exakt samma sak hände då den rådande härskarguden i arabvärlden Allah mötte berättelsen om Abraham.

Många av de olika idéerna som smält in i dessa religioner kan spåras till andra historiska ursprung.

Sanatana Dharma (Hinduism) är vår idag enda överlevande polyteistiska kultur. En gång i tiden fanns liknande kulturer över hela Europa och mellanöstern men de assimilerades eller utrotades för att ge utrymme för Abraham's Gud. Buddhism är en avstickare från Sanatana Dharma.

Det vi idag ser som "religioner" är rörelser som bär med sig mytologier och idéer som passerat genom olika kulturer/folkslag som var och ett tillfört till berättelserna, eller tagit ifrån. Abraham's Gud är här förhållandevis ung. De tidigaste dokumenten av GT är så sena som 622fvt, då den "judiska lagen" som presenterades av kung Josia. Läser man den egyptiska De Dödas Bok, som är betydligt äldre, hittar man besvärjelser som är nästan identiska med tio guds bud. Men tio guds bud och buddhismens 8-armade hjul eller hinduismens Dharma är inte mer lika än att de innehåller sunt förnuft som "stjäl, döda och ljug inte".

[Zarathrustme]

Det finns sådana som påstår att Gud finns i kyrkan (helige ande) vilket gör kyrkans män till Gud. Det finns sådana som påstår att Gud har skrivit sina åsikter i Koranen och att Imamer har kraften att förstå Koranen utan fel, detta gör dem till Gud. Det finns många som påstår att de vet denne Gud, att denne Gud har makt över alla och att de vet vad Gud vill och därför måste alla göra vad de säger.

Underhåll mig med att berätta vem eller vad du innefattar i ditt ord "Gud".

För somliga människor betyder tryggheten mer än sanningen, för andra är makten mer värd än sanningen. Bara för att somliga missbrukar makt på bekostnad av sanningen, betyder inte att det inte finns någon sanning.

Det finns bara en Gud. Han uppenbarar sig i sitt ord och genom sin ande, men då i linje med ordet. Det som tycks vara ett problem är det du påtalade. Den psykopat som stulit platsen Guds tjänare prästen skulle ha, blir ju "Gud".
En Gud värd namnet borde inte tillåta att något sådant någonsin inträffade, kan tyckas. Men då det verkar vara mer regel än undantag, så är det lätt att dra snabba slutstser om hans existens.

Så, Whats up doc?

I Eden trodde människan att hon kunde bli lik Gud genom att få kunskap om gott och ont, inte på.
Typ: Om jag vet vad gott och ont är så kan jag vara lik Gud.
Många tror att människan blev djävulens barn efter syndafallet, men hon blev lik Gud, initialt och i viss bemärkelse även som sagt lik Gud.
Varför ville Satan att människan skulle falla om fallet fick henne att bli lik Gud?

Jo, för att nu när människan hade fått moraliskt ljus, var frågan om hon ville leva i det ljuset eller trampa på det... Släcka det...

Satan råder i och över mörkret. Om människan valde mörkret kunde Satan göra anspråk på dem.


Men den vägen Adam valde åt sig och åt mänskligheten behöver inte vara högmod. Inte om människan kan följa sin kunskap om gott och ont.

Alternativt att inte leva som Gud och med sin kunskap döma levande och döda, utan leva ödmjukt. Jesus sa till fariseerna; om ni var blinda hade ni ingen synd, nu säger ni att ni ser, därför är er synd kvar.


Guds "problem" är:
Hur ska han uppenbara sig för sin älskade människa utan att "stjäla" henne från Satan. Om Gud t.ex. helar, måste det finnas en alternativ förklaring för att Gud ska vara rättfärdig. Placebo.

Om  Gud kan uppenbara sig i sin församling måste motsatsen ochså vara möjligt om Gud ska vara rättfärdig.

Den ödmjuke är ett Guds barn och blir ledd av Gud. Han fastnar aldrig i en psykopats församling.

Så alla böcker som låter som de är skrivna av människor skall jag behandla som Gudar bara för att vara säker? Är inte det det samma som att göra människor till Gudar? Om någon säger att de är Gudar men låter som människor så kommer jag bemöta dem som människor, annars kan vem som helst bara säga att de är Gud. Det funkar inte.

Nej, men är alternativet att behandla dem som lögnare?

Kunskap är gott. Din förnekelse av kunskapens värde förnekar inte min förståelse.

Kunskapen är inte utan värde.



Zarathustra

[asper]

Hej J o Z o M mfl

Hur många heliga böcker har du läst?

Hur många heliga böcker har jag andats?
Och i vilken anda?

Och vilka erfarenheter har jag att berätta om det?

Kanske ett mer fruktbart perspektiv i sammanhanget?

Den intellektuella förnekelsen av anden, liksom den intellektuella förståelsen för densamma, saknar helt tyngd.

Månne gör man bäst i att ställa frågor?

Låt gudarna verka och Gud döma.

tjo
mvh asp

[Emergent]

Att tro är inte fel men det problematiska är att det finns alltid någon som talar om för andra vad de skall tro på. Att tro på sig själv och sin egen förmåga är ett hot i nästan alla sammanhang. Varför är det så? Religiösa och politiska samfund är maktstrukturer vars ledare känner sig hotade av avvikare och så har det alltid varit under människans historia. Det är dags att slänga bort dogmatismen och försöka förstå att utan våra vetenskapliga landvinningar är vi intet. Det finns inga högre makter som kan rädda oss från den ena eller andra naturkatastrofen, för det är endast tro på vår egen arts förmåga att bit för bit lära sig att samspela med naturkrafterna, som vi kan  överleva.

[Marksa]

Du slår ju in öppna dörrar i början av di sats. Den stora majoriteten i Sverige har ju ingen tro i klassisk mening. Majoriteten tror ju inte på religiösa eller politiska samfund. Majoriteten tror knapast på kraften hos den enskilda heller.
Vad tror de flesta då på. Kommersilism, Droger för att lätta på trycket, En del tror på att arbetet ger vad de söker, eller sporten den egna men oftast idolens.
Kritiken av ledaren är norm i Sverige, Den som orkar angagera sig får tåla en hel del på gott och på ont.

Att vi måste tro på människans förmåga, där är jag med dig i resonemanget.

[Max Besserwisser]

− ”Finns Gud?”
− ”Eftersom det är Du som frågar, måste svaret bli Nej! Det Du tänker på, när Du använder ordet Gud, är nämligen så dumt, att ingen med förnuft kan tro på det. Men om någon intelligentare än du hade frågat, så hade jag kanske kunnat svara ja.”
− ”Vem skulle det då vara?”
− ”Egentligen bara Gud.”
Med andra ord, om Gud för Dig är ett socialfall, som Du i egenskap av socialassistent vill utreda och beskriva, då finns Han inte.

[miles davis]

Gud existerar inte.
Så enkelt är det.

[Marksa]

Då borde du kanske byta ut dit "visdoms" ord. Det skapar orede i ditt budskap.
Sen kan det ju vara intresant och veta din definition på guden som inte finns, bara sådär som ett klargörande.

[miles davis]

Vem åsyftar du? Mig eller Besserwissern?

[Marksa]

Hej Miles jag åsyftade dig (syns i den lilla raden "ämne" ovan i innlägget). Men jag ser att besserwisern även han är kanska oklar i sitt kryptiska budskap.

[miles davis]

Tänk, den där ämnes-raden har jag aldrig tidigare lagt märke till, mina 334 inlägg till trots. Nåväl...

Gud är ett överutnyttjat ord, brukat i så hög grad att dess betydelse praktiskt taget försvunnit (vilket de troende givetvis jublar över, för hur skulle de över huvud taget kunna försvara sin tro om dess orimlighet blev konkret? Nonsens är en syssla mest bekväm att idka i det dunkla) - dock har det ett ursprung, och det har haft en definition, någon gång i tiden, så uppgiften att tyda dess innehåll kan väl trots allt inte vara omöjlig...

Låt oss säga att gud är allt det som faller under de två orden/begreppen
(1)övernaturlighet (gud är någonting icke-logiskt [och transcendent]),
och
(2)causa prima (gud är alltings/alla tings/'alltets' skapare, först ur alla hänseenden - samtidigt som han för övrigt också är Alltet; God is Being Itself, som katolikerna formulerar det),

Egentligen så räcker detta - tror man på något 'utanför' universum (eller ännu värre inom universum), som står över (och i viss mening även har makt över) alla följdriktighetens regler, på alla plan, så är man irrationell (ordet är här fritt för vem som helst att yttra sig om kvantfysik, vilket brukar vara legio bland religiösa i detta sammanhang - jag väntar, tålmodigt) - dock kan här även tilläggas ett antal extra ord/begrepp, för att tydliggöra den mer vardagliga bilden av gud

(3)odödlighet (/gud som livgivare - utöver att vara övernaturlig och skapare av precis allting så ingår gud i ett slags förhållande med oss människor, vilket innebär att det liv vi nu lever blott är en uppvärmning inför det Efterkommande)

(4)mänsklighet (ja, vissa vill till och med mena att guds förhållande till oss innefattar mer än odödlighet - att han/hon/den/det skulle ha en personlig relation till oss, och att han/hon/den/det är orsaken till mycket av våra skapelser, så som moral och kärlek, för att bara nämna några).

Duger det?
Gud är (1) om och endast om (2) + (3) + (4).
Gud existerar inte.

[Marksa]

Gud är ett överutnyttjat ord, brukat i så hög grad att dess betydelse praktiskt taget försvunnit (vilket de troende givetvis jublar över, för hur skulle de över huvud taget kunna försvara sin tro om dess orimlighet blev konkret? Nonsens är en syssla mest bekväm att idka i det dunkla) - dock har det ett ursprung, och det har haft en definition, någon gång i tiden, så uppgiften att tyda dess innehåll kan väl trots allt inte vara omöjlig...

Låt oss säga att gud är allt det som faller under de två orden/begreppen
(1)övernaturlighet (gud är någonting icke-logiskt [och transcendent]),
och
(2)causa prima (gud är alltings/alla tings/'alltets' skapare, först ur alla hänseenden - samtidigt som han för övrigt också är Alltet; God is Being Itself, som katolikerna formulerar det),

Det är alltså den Guden som inte existerar, men i vilken tradition lämpar du honom. Är inte detta en missuppfattning och en sammanblandning av begrepp.
Om jag inte har missuppfattat min läsninge gring detta ämne så har gudsbegreppet formats över hisstorisk tid på flera ställen på jorden såsom varandes den som bringar ordning från urkaos. Krigar för för folket och leder folket i kampen mot det onda. Bringar slutligen fred anntingen i delsegrar i det  förgångna eller som framtidens stora seger.
Sedan finns det antal variationer på skalan om denne ordningens Gud är i och ett med skapelsen eller om han är skapelsens herre. Men jag har en stark känsla av att Katolikerna inte menar att han är i och ett med naturen utan att han faktiskt ser detta som sin skapade ordning. Rätta mig om jag har fel

Egentligen så räcker detta - tror man på något 'utanför' universum (eller ännu värre inom universum), som står över (och i viss mening även har makt över) alla följdriktighetens regler, på alla plan, så är man irrationell (ordet är här fritt för vem som helst att yttra sig om kvantfysik, vilket brukar vara legio bland religiösa i detta sammanhang - jag väntar, tålmodigt) - dock kan här även tilläggas ett antal extra ord/begrepp, för att tydliggöra den mer vardagliga bilden av gud

Enligt de skrifter som abrahams barn har, har gud gett dem fri vilja, men samtidigt har han inte vänt bort sitt öra från dem. rationellt eller inte nja.
Sedan har vi den andra möjligheten att komunicera med det gudomliga som handlar om att minska på sitt eget ego och hitta ett samklang med det heliga så som i meditation.

3)odödlighet (/gud som livgivare - utöver att vara övernaturlig och skapare av precis allting så ingår gud i ett slags förhållande med oss människor, vilket innebär att det liv vi nu lever blott är en uppvärmning inför det Efterkommande)

Abrahams barn har denna relation ja.

(

4)mänsklighet (ja, vissa vill till och med mena att guds förhållande till oss innefattar mer än odödlighet - att han/hon/den/det skulle ha en personlig relation till oss, och att han/hon/den/det är orsaken till mycket av våra skapelser, så som moral och kärlek, för att bara nämna några).

Givaren av normer mm som hos abrahams barn (igen). Men även andra har nått samma insikter när de har sökt i sitt inre efter den sanna essensen i livet.

Duger det?
Gud är (1) om och endast om (2) + (3) + (4).
Gud existerar inte.

Nej inte för mig, men vem är jag att dömma....

[Max Besserwisser]

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Djävulskap.
Logos är Djävulskap.
Ett gyckelspel. Ett skämt. Ett självbelåtet skratt..."

Det där visdomsordet kan behöva en analys:
Den slingriga giftigheten i Kunskapens Träd är en bra symbol för vårt intellekt. Den ormen bör heta Lucifer, ty det namnet betyder ljusbärare. Enligt myten var/är han Guds främste vän/goda egenskap/son, innan han blev/när han inte är vrång, elak och lögnaktig. Lögn och Sanning existerar samtidigt, de är bröder, en sorts Kain och Abel, den mordiske och den återuppståndelsebenägne.
Ordet kan knappast skiljas från intellektet, och följaktligen är det Djävulskapet självt, när det pga lögn fängslas i materien, under jordens bojor, i Underjorden. Här får jag arme sate sitta tills jag blir ett med den där snällingen.
Men vill jag vara det? Gyckelspel och skämt. Det kan ju vara kul, att ta sin "eldgaffel", den där tungan, som enligt Bibeln får sin eld från Helvetet, och med ett självbelåtet skratt sticka den i någons ända.
Visdomsordet är alltså korrekt. Hur kom du till den djupa insikten? Närkontakt med Gud?