Marko skrev
Om jag sett en man stå och onanera publikt där även barn är närvarande, så hade jag gått fram till honom och frågat vad han pysslar med och gjort en bedömning om han behöver hjälp eller så får jag avisa honom med min förklaring att hans beteende är olämplig här och nu.. hade han runkat i en skogsvrå hade jag inte brytt mig.
Jag är inte mycket för poliser och makt havare, Det händer liksom inget om dom ingriper, det är bara en temporär lösning att fängsla folk.
Transversal skrev
Ok. Jag märker att du inte är en kvinna på 1.66.
Det som slår mig när jag läser era dialoger – jag citerar ju en bråkdel – är att ni lever i en värld som är full av konflikter.
Hur gör man? Jag har inga allmänna lösningar. Jag kan hålla med Marko om att poliser och andra makthavare är svårt att ha förtroende för. Det var länge sedan jag hade förtroende för makten. Men i sista hand kan de vara bra att ha.
Att som transversal vara kvinna på 1,66 är ett dubbelt handikapp i den värld vi lever i. Jag tycker att du är modig som vill gripa in.
Ett alternativ är att använda benen och sätta sig i säkerhet och ett annat är att använda sina röstresurser. Det här med röstresurser har ett speciellt motiv.
De flesta män som har psykiska problem har haft mödrar eller andra kvinnor som har del i deras sjuka beteende. Eftersom det var en kvinna/kvinnor som lärde dem det som de ursprungligen lärde sig om kvinnor. Sannolikt var våld/sexuellt våld en av deras tidigaste erfarenheter.
Detta kan en kvinna använda sig av genom att dra ett djupt andetag och använda sina röstresurser för att ge order.
Som t ex "LÄGG AV" eller "STICK HÄRIFRÅN" dvs att skrämma de stackars krakarna som inte kan få sex på ett mer naturligt sätt. Drogade killar är ju mer farliga och kanske är tillräckligt drogade för att inte skita på sig utan klarar av att bli aggressiva.
Då är det dags att ta till alternativt två och lägga benen på ryggen. Och hoppas att man är den mest vältränade.
En risk/möjlighet som ni inte har tagit upp är det som vi har tagit upp i tråden "Att avstå från att döma". Där har jag kommit fram till att jag har haft ett tvångsbeteende som yttrats sig i att jag har känt mig TVINGAD att "hjälpa" människor. De som jag har uppfattat (på mitt sätt) befinner sig i nöd.
Det har varit invant sen barndomen då jag från födseln fick uppleva ständiga gräl mellan min mamma och pappa. Jag trodde att det var mitt fel att de grälade. Jag fick känslan av att alla människor behövde tas omhand och att det var min uppgift. (Låter knäppt men barn kan få underliga saker för sig.)
Surdegar låter intressant att ha hemma. När jag bodde med min dotter försökte jag på att baka surdegsbröd.