Ett högst personligt inlägg

[Avantgardet]

Det lär vara få som vill bli opererad av någon som går på benso =)

Äsch! Vad fan, lite spänning gör det ju bara roligare! Var är klininken och vad kan vi hitta på att jag ska opereras för?

[SportFilosofen]

Such! Inte här, inte nu. Detta är känsligt.

Korkad som jag är förlåter jag honom.

[SportFilosofen]

Det lär vara få som vill bli opererad av någon som går på benso =)

Äsch! Vad fan, lite spänning gör det ju bara roligare! Var är klininken och vad kan vi hitta på att jag ska opereras för?

För din egen skull kan vi ta nått enkelt. Nageltrång kanske?

[Avantgardet]

Det lär vara få som vill bli opererad av någon som går på benso =)

Äsch! Vad fan, lite spänning gör det ju bara roligare! Var är klininken och vad kan vi hitta på att jag ska opereras för?

För din egen skull kan vi ta nått enkelt. Nageltrång kanske?

Kan du fumla till det ordentligt då också, så att jag kan fixa sjukskrivning efteråt?

Och recept på lite mediciner förstås...

Måste pysa nu... tittar in senare.

[SportFilosofen]

Det lär vara få som vill bli opererad av någon som går på benso =)

Äsch! Vad fan, lite spänning gör det ju bara roligare! Var är klininken och vad kan vi hitta på att jag ska opereras för?

För din egen skull kan vi ta nått enkelt. Nageltrång kanske?

Kan du fumla till det ordentligt då också, så att jag kan fixa sjukskrivning efteråt?

Och recept på lite mediciner förstås...

Måste pysa nu... tittar in senare.

Ok. Ha det bra. Tack för samtalet. Jag ska byta ut benso mot en rejäl konjagare och lägga mig innan reboundeffekten ger hjärtklappning.

Ha det.

Ps. Var i Norrbotten kommer du ifrån. På ett ungefär?

[SportFilosofen]

Skogsälvan och Avantgardet. Tackar för era åsikter!

Dom är värdefulla.

Det känns bättre nu.

Redan. Min fru har, som vanligt, haft rätt. Jag hoppas dock att hon inte läser just dessa rader.

/SF

[Makterna]

Allra först vill jag beklaga den tragiska händelsen.
Här får du några tankar, som jag hoppas i bästa fall skulle kunna få dig att må bättre, trots tragiken.

Om man förstår hur man själv fungerar, vad som leder till glädje respektive sorg, då tror jag man lättare kan hantera dessa känslor, och komma över dem snabbare.
I ditt fall gissar jag att sorgen kommer av det faktum att något stort som ni hade kalkylerat med, inte inträffade. Disillusion. Eftersom ni är två om sorgen blir det kanske liksom "default" att sörja, att det sätter sig i väggarna och sorgen blir en del av identiteten, åtminstone tillfälligt. Detta befäster sorgen ytterligare.

Det där med att kollegorna själva har barn, skulle det kunna röra sig om en överföring? Jag tänker såhär: De känner väl till saken? Isåfall kanske de känner att ämnet barn och familjeliv blir ett känsligt samtalsämne som man inte vet hur man kan beröra i din närvaro, och följaktligen överförs det på dig, och blir en självuppfyllande profesia - att du börjar tänka likadant, att det är obehagligt att beröra ämnet. Om teorin stämmer så kanske en bra lösning är att tvärtom prata fritt om det inträffade med dina kollegor. Att prata om ett problem är ju, i alla normala fall, bättre än att undertrycka det.

Sörj ett tag, men inte för länge. Du är inte skyldig att sörja, och barnet kommer inte tillbaks för att du sörjer. Tvinga dig själv, till en början, att känna glädje över att snowboarda och sånt. Och därefter kommer glädjen automatiskt att komma spontant. Och då mår du bra igen. Tror jag. Du ska absolut inte skämmas, för att du slutar sörja "för tidigt".

Sömnsvårigheterna måste du lösa. Om man inte sover, hur ska man då orka med ens den minsta motgång? Den som inte kan sova bör sjukskriva sig, så gör det, om du tror det underlättar. Fast om det inte underlättar så ska du såklart inte sjukskriva dig.
Du skriver att du inte är sjuk, utan ledsen. Visst, men "sjukskrivning" är ju ett lite slarvigt ord, tanken är väl att man ska använda det även vid annan arbetsoförmåga, och sorg kan väl vara en sådan. Spelar ingen roll om sorgen är vad vi kan kalla "naturlig", som i ditt fall, eller i såna fall där det rör sig om sånt som kan kallas mer sjukligt.

Så tror jag. Hoppas det blir bra.

[suchanother]

Det lär vara få som vill bli opererad av någon som går på benso =)

Äsch! Vad fan, lite spänning gör det ju bara roligare! Var är klininken och vad kan vi hitta på att jag ska opereras för?

För din egen skull kan vi ta nått enkelt. Nageltrång kanske?

Ber om ursäkt, fattade inte riktigt vad saken gäller.
Okänsligt av mej med gjorde detta i oförstånd.

[Minded]

Jag tror att din frus poäng är den som makterna också påpekar... och som avant och skogsälvan gjorde mer praktiskt istället för att visa på. Det är att låta dina egna känslor ang det hela röras, eftersom du engageras i samtal omkring det. Rörelsen i sig är processen som läker. Vatten som står stilla i en pöl blir smutsigt, vatten som rör på sig renar sig självt.

Men å andra sidan så handlar det också om den upplevda nivån av detta, så det jag skrev ovan kan vara helt fel, om det råkar vara så att du inte känner för det.

Beklagar sorgen..

[SportFilosofen]

Det lär vara få som vill bli opererad av någon som går på benso =)

Äsch! Vad fan, lite spänning gör det ju bara roligare! Var är klininken och vad kan vi hitta på att jag ska opereras för?

För din egen skull kan vi ta nått enkelt. Nageltrång kanske?

Ber om ursäkt, fattade inte riktigt vad saken gäller.
Okänsligt av mej med gjorde detta i oförstånd.

Självklart är ursäkten accepterad.

[Skogsälvan]

Nu blev jag glad, att such kan be om ursäkt och sportfilosofen kan godta den  :)

[Skogsälvan]

Det är helande att prata om sina sorger och trauman. Har du någon att prata med om det här? Funderat på terapi?

[Avantgardet]

Ps. Var i Norrbotten kommer du ifrån. På ett ungefär?

Jag är från Piteå. Var kommer du själv ifrån, inlandet?

[Ling]

Vill bara säga att jag beklagar, kan inte sätta mig in i hur det skulle kännas. Men som du märker är det många som vill lyssna på dig, och prata, det hjälper. Det finns en del guldkorn på det här stället. Det här var nog rätt ställe i alla fall.
Kram på er båda

[Skyline]

Även jag vill beklaga sorgen. Jag vet hur det känns till en viss del. Min mor gick bort när jag var ung.

Det var en väldigt knivig och utsatt situation du sitter i. Tänkte bara berätta hur jag hade gjort om jag själv var i din livssituation men jag vill inte påverka dina beslut eftersom det är du själv som måste göra de valen.

Jag skulle säga upp mig. "Men varför inte bara sjukskriva sig?" jo, jag kommer till det. Sådana arbetsförhållanden och arbetstider skulle bryta ner vem som helst inom en väldigt snar framtid. Speciellt om man varit med om den tragiska händelsen och haft sådana sömnsvårigheter. Som sagt, sluta där jag jobbade och ta ledigt från arbete under en liten tidsperiod på ett par veckor. Under denna tid skulle jag först försöka vila ut och sova mycket. Ta igen de krafter som gått bort. Efter detta skulle jag prata mycket med min fru och med andra. Ta promenader och disskutera vad som hänt men även om framtiden. Livet är skört på många sätt o vis. Att sörja en tid är naturligt och nödvändigt men sedan måste man går vidare. Efter dessa veckor skulle jag söka ett nytt arbete och eventuellt flytta. Att komma till en ny plats men nya miljöer och nytt arbete skulle bli som en ny start på livet. Detta tror jag skulle hjälpa att kunna gå vidare med livet och hantera sorgen på ett annat sätt. Och söka ett arbete med vettigare arbetstider som är någorlunda mer bestämda.  Visst skulle det vara synd om sjukhuset jag lämnade men det skulle vara nödvändigt och de skulle få hitta någon annan läkare. När jag gjort allt detta tror jag att det skulle bli lättare att acceptera det som hänt och sakta men säkert kunna njuta och ha roligt igen. När min mamma gick bort kändes det som att jag aldrig skulle kunna ha roligt igen.

Jag kan ju bara föreställa mig just din situation men jag tror att det här är hur jag skulle agera men det är som sagt ditt liv och dina beslut som du själv skall bestämma. Jag vet inte om tillförde något för dig men jag hoppas du löser det och kommer vidare och får ett trivsamt och beständigt liv.  

Mvh

Skyline