Det är lite svårt att försöka göra en deklaration av medvetandets begränsningar med känslan av att aktuellt besitta dem. Hur som helst.
Jag börjar närma mig leken (i och med det här, som är vadå) och jag förstod primärt två saker:
1. Hjärnans identitet (kan förflyttas till intellektuell interaktion, som höjs upp i "Kristus", friheten från betingelse på ett ungefär) och som i bittersötan mellan den västerländska och den österländska identiteten är ett bevis på hur vi avvisat denna lems livspuls/evolution! Medvetenheten om hjärnan är det som kan "förflytta" oss till en plats där vi kan spegla oss själva annorlunda. Det är en renhet vi gör motstånd till.
Personligen insåg jag att "min ADHD" är rötterna till min långt gångna känsla av kronisk depression (hopplöshet, isolering), i sig själv, det blir alltså "relationen till kroppen" (starkt mentaliserad), en utgångspunkt, där svansen har jagats genom det passionerade sökandet efter egna svar på denna "identitet", till priset av att göra sig ständigt missförstådd och därför frustrerad och därför maniskt självdestruktiv i parasiterandet på mina svagheter. Har aldrig kunnat fullfölja ett projekt någonsin, och gränsöverskrider i ett tryggt mönster efter impulser. Ja, hur ska man ha insett det här utan gud och kärlek?
2. Sen förstod jag helheten, eftersom jag ser hur jag söker att "pendla" mellan två relationer till flödet (genom medicinering mot ADHD, eller inte) vilket utmejslar mitt ursprung, hjärta och inre barn, och i den andra vinkeln; min flexibilitet, struktur och handlingskraft ("att bli vuxen"). Olika höjder av yin-yang där kreativiteten blir till puffrök och uppluckrar. Relationen mellan min högra och vänstra hjärnhalva (i ytterligare synteser) är "stum" (av dålig självkänsla och brist på nya perspektiv) -eller helt transparent oskyddad men isolerad i och med "jaget"; frånvarande, och hela meningen med med min existens. Ni kanske redan visste detta, men utveckling är att "göra en handling emellan" de två hjärnhalvorna, detta skapar uppmärksamhet ..och det måste "finnas något där" som svar på livslusten även fast vi inte kan förstå behovet, och även om detta är 100% sinnligt. Balans i solid betydelse är samtidigt rörligt och det är väldigt värdefullt.
Fattade skillnader som upplyste mig väldigt mycket om vad det är jag söker, och varför jag är frustrerad, när jag analyserade vilka olika "ljus" som uppstår i olika funktioners stöd från hjärnan. Min självbild gav med sig. Jag har alltså sökt att ofrivilligt nedmedicinerats med olika typer psykofarmaka där något/någon gör anspråk på min roll, där allt är främmande, för att jag ska kunna analysera min "puls" och mitt "område" och till sist identifiera mig med det. Har liksom "närts" med en mystik när det gäller tvångsintagning på psyket inkl medicinering och jag har skyddat det starkt. När jag trippade på tryfflar och LSD var detta det första som dök upp när jag gick in i det, ville veta varför "just jag" tagits in på psyket, allting är inte bara ytligt. Nu börjar jag äntligen förstå vad det är jag behöver förstå för att få en identitet och uppleva en ny estetik... Det är kanske därför vi behöver ett uttryck för ritualen så mycket (forumet).
Så vad är det jag behöver förstå?
Jag gav nu ingen fristående bild av det jag kallar ämnet, eftersom detta inte är nytt... men jag gav er en hint att uppmärksamma det här, en gång till.
