Vettiga synpunkter.
Antagligen är medvetande inte någonting antingen-eller utan en glidande skala. Min gymnasielärare (tror jag det var) föreslog att ens medvetande börjar komma igång i samband med att man börjar minnas. Man minns antagligen även saker från sitt tidigare liv, men då har man inga minnesfilmer typ utan bara känslor när man konfronteras med olika saker. När sedan medvetandet utvecklas börjar man minnas, inte helt plötsligt utan mer och mer.
Antagligen är det en extra påbyggnad på våra hjärnfunktioner som utvecklas när man växer upp och slutar fungera när man är full. Då man är jättefull slutar man (iallafall jag) minnas, och man (iallafall jag) gör mindre medvetna val.
Jag har hört att medvetandet bara kan lägga in veto mot saker hjärnan hittar på, inte någonting annat. Dvs att medvetandet bara är nån slags övervakningscentral som väljer bort dåliga handlingsalternativ.
Enligt detta synsätt: Om man får en impuls att säga någonting otrevligt så tar impulsen en väg förbi medvetandet och blir underkännd, och en ny impuls tar form där en annan otrevlighet försöker ta sig ut, men underkänns. En ny impuls tar form med någonting vettigt, och denna blir godkännd och tar sig till stämband och tunga.
Om man när man är full har ett avstängt medvetande skulle inte veto kunna läggas in mot otrevligheterna, utan de skulle kanske båda yttras.
På något plan tror jag det synsättet är vettigt, och enligt det synsättet är ens vilja långt i från fri.
magicadehex skrev:medvetande torde vara odefinierbart, eftersom det är föränderligt i varje given stund.
På vilket sätt är detta någonting unikt och definerande för medvetande?
En liter luft är också föränderlig i varje stund, men ändå definerbar på en mängd olika sätt.