Faktum är att jag aldrig förnekat att folk skulle "vilja" (enligt din definition av ordet vilja) saker i en determinerad värld och därför skulle en vidare diskussion om tautologins vara eller icke vara inte i huvudsak handla om de rent filosofiska apekterna, utan huruvida viljebegreppet ska definieras såsom personligt viljestyrt eller om det också kan inkludera styrande av opåverkbara faktorer. (=Vi definierar uppenbarligen vilja annorlunda.)
Frågan är väl inte så mycket vad "vilja" betyder som vad vilja är. Om det visade sig att världen var determinerad skulle jag inte sluta prata om viljor. Min definition av vilja är indikativ, inte stipulativ, så om det visar sig att det som jag refererar till med mitt begrepp (vi kan ju refererar framgångsrikt utan att veta precis vad det är vi refererar till) är något i stil med "fri vilja" i ditt avseende så skulle jag naturligtvis acceptera det. Ditt argument att om världen är determinerad så finns ingen vilja låter starkare än det faktiskt är när man räknar med din definition.
För att (i dess fulla innebörd) kunna avgöra vilka handlingar som jag ska utföra, så måste jag äga en fri vilja.
Parentesen här är viktig, för den påpekar att du med "avgörande" redan förutsatt vad som ska bevisas. Jag har ingenting emot stipulativa definitioner som sådana, det är när de presenteras som ett substanstiellt argument som det blir problematiskt. Jag kör samma metod som ovan "avgörande" refererar till en psykologisk händelse. Om den sedan är determinerad eller inte är substantiell fråga.
Det stämmer att den fria viljan inte måste vara vår, men om man förnekar att den är vår så använder man sitt medvetande för att förneka sitt medvetande.
Jag har inte förnekat något medvetande, det enda jag förnekar är att medvetandet alltid vet vad det pratar om.
Det var en kraftigt förhastad slutsats. Du går från att "det finns en fri vilja, men kanske den inte tillhör oss" till att plötsligt utgå ifrån att vi inte har någon fri vilja.
Märk väl att jag inte utgick från att det fanns en fri vilja, utan att även om argumentet gick igenom så skulle det inte följa att den viljan var vår. Sedan följde jag upp med poängen att den fria vilja vi tror att vi känner till är vår egen, så om det vi tror finns då är determinerat verkar det tendentiöst att förutsätta att vad som determinerat oss är någonting som självt har fri vilja.
