Meningen med livet

[Stefan]

Det här är "tredje mannen argumentet". Enligt Platon så:

1) Whenever several things are F, this is because they participate of imitate a single idea of F.
2) No idea is a participant or imitator of itself.
3 a) The idea of F is F.
b) The idea of F is nothing but F.

Finns även två andra egenskaper hos idéer. Tredje mannen-argumentet dök först upp i Platons egen "Parmenides". (Vissa tror dock, tror jag, att det var A., P:s elev, som kom på det.) Så här lyder det. Sätt in "man" istället för F. Om den finns ett antal män, M, då genom 1 måste det finnas en idé av en man. Men enligt 3 är det en man. Således finns det en ny samling män, M+mannens idé, M*. Genom 1, måste det därför finnas en idé som svarar mot denna samling. Men genom 2 kan det inte vara idén vi redan mött, så det måste vara en ny idé. Och det måste vara en ny man, och så vidare i oändlighet.

Detta argument kallades tredje mannen-argumentet av Aristoteles, men det var som sagt Platon som först la fram det.

Kenny, A Brief History of Western Philosophy, ss 37-38.

[A_thought]

Lycka. Ett komplext begrepp.

Om det inte är lycka som allt liv strävar efter vad är det då?

Lycka kan vara kärlek, lycka kan vara gud, lycka kan vara en klunk coca cola. Det finns yttre lycka och inre lycka.

Jag anser att alla våra handlingar, tankar, rörelser strävar efter lycka. Men ofta så vet vi inte vad lycka är, så vi trasslar in oss i olyckan.

Världarnas liv strävar efter lycka, allas inskillda lycka är lika värd som den nästes enklida lycka.

Att vara lycklig i sitt inre är fantasikt, det är det bästa som finns.
Olycklig i sitt inre är det värsta som finns.

Inre lycka är lycka som du själv bär upp. Det du bär upp kan vara kärlekt till en annan person eller dina egna fatasiska tankar.

Yttre lycka är kärlek som du inte tagit in till dig själv, utan som den andra personen bärr på. En klunk coca cola är yttre lycka.

Om man baserar sitt liv på det yttre, så rasar dina chanser till lycka väldigt snabbt, eftersom det yttre är relativt. Det förändrars betydligt sanbbare än det inre. När de yttre ändras eller rasar så faller allt.
Därför försök basera livet på den inre lyckan som är betydligt stadigare och hållbarare.

Skriv gärna kommentar...

[Tatjana]

Skulle tro att det är att äta god mat, titta på söta killar , umgås med vänner, jobba med ngt meningsfullt. Ha ett intresse, föröka sig,
ja allt det som vi gör dagligen, förutom att skada varandra.

[A_thought]

Jag vet faktiskt inte vad menningen med livet är.


Men tills dess ska jag vara lycklig.



eller skapa lycka.

[Lazarus]

Vad tror du är meningen med livet?

Jag tror inte, vill veta. Men en bra utgångspunkt kan vara att söka reda på Sfinxens tre frågor och sedan jobba hårt på att besvara dem. Svar finns men att hitta dem? Frågorna är ...

[J R Auk]

Vad tror du är meningen med livet?

Jag tror inte, vill veta. Men en bra utgångspunkt kan vara att söka reda på Sfinxens tre frågor och sedan jobba hårt på att besvara dem. Svar finns men att hitta dem? Frågorna är ...

Hurru det här vill jag veta mer om. Vi hade en gåttråd förut kan du inte posta sfinxens tre där?

[PlaskPojken]

Meningen med livet kan vara väldigt olika mellan människor. Den kan också vara väldigt olika mellan människor och djur. Dock anser jag att allting har en mening, en grundläggande mening. Denna grundläggande mening har alla ting i universum oavsett vad de har för andra meningar i sin existens. Missförstå mig dock inte och tro att jag pekar på någon form av Guds allmänna mening med allt, för det gör jag inte. Jag menar att allt som existerar har en gemensam grundläggande mening och det är, att just existera, så enkelt är det.

[Henrik**]

Meningen med livet är strävan efter mening.

[Squirrel]

Hur kommer det sig att ingen här har ifrågasatt frågan som sådan ännu? För mig är det en illa stäld och olyckligt ledande fråga som tvingar den ouppmärksamme på villospår.
Vid första anblicken är det lätt för den naive att försöka hitta ett enkelt svar på frågan. Tar man det bara lungt så finner man att det finns en hel del att studera i frågan som sådan.

För att förstå frågan behöver man förstå dess ingående begrepp och relationerna dem emellan. Jag läser ut följande:
1) Livet - Det förutsätts att man har insikt om vad livet är. Detta blir intressant när vi kommer in på mening.
2) Mening - Det förutsätts att man vet vad mening är. Analysen av vad mening är minst lika vikig, eller egentligen viktigare eftersom det är mening det hela handlar om.
3) Singularis i frågeformuleringen - Def förutsätts att livet har EN mening. Detta är olyckligt för det leder en oerfaren på villospår både vad det gäller innebörden av mening i allmänhet och mening med livet i synnerhet.

- En tolkning av meningsbegreppet kan vara något som liknar Aristoteles teologiska orsak. Dvs orask på grund av sökande mot ett mål. Målet eller strävan mot målet är meningen.
- En annan tolkning av mening är någon form av estetisk/emotionell mening som betingas av vad man föredrar här i livet.
- Man kan även tänka sig en meningsteori som bygger på någin absolut innebörd eller ofrånkomlig förutsättning som inte kan bortses ifrån vad det gäller livet. Denna verson går på sätt och vis hand i hand med det först nämnda.
- Förklaringsmodeller av mening i form av en gudomlig plan har finns också och har redan nämnts här i tråden.

Aristoteles teologiska orsak ses numera med förakt i många filosofiska kretsar och jag tror inte att det är många nuförtiden som köper en sådan förklaringsmodell. Teorin har ett antal ointiutiva förutsättningar så som att framtida tillstånd ska verka genom orsaksrelation på något som händer innan detta tillstånd existerar.

Vad det gäller estetisk/emotionell mening så leder det oundvikligt till en personlig och flertydig mening med livet. Jag ser inget problem med det. Problemet som jag ser det ligger i att man tar det för självklart att estetik/emotioner ska utgöra någon form av exclusiv meningsbärare. Man skulle lika gärna välja teoretiska föreställningar eller vad som helst annat som bas för meningsbegreppet.

Om man ser livets mening som dess absoluta innebörd eller ofrånkomlig förutsättning, gemensammt för alla levande så kommer man inte heller att få någon entydig mening. Vad som är en absolut innebörd beror helt på de sätt man tolkar innebörd på och på vilka grundföreställningar man har om livet. Dessutom är det problematiskt att hävda saker om allt levande utan att göra omfattande empiriska studier, vilka ändå kommer att få teoriberoende resultat. Man kommer ändå att sluta upp med en hög med osamanhängande teorier om meningar med livet.

Den gudomliga planen har också sina problem. Dels för att det är en så abstraherad beskrivning att den kan rymma vad som helst, dels för att det inte finns något säkert sätt att ta reda på Guds intensioner och dels för att det inte finns något säkert sätt att skilja på en uppfattning om Guds intension och ens egna intensioner. Vidare kan man ifrågasätta nyttan med att lämna sin egen intension till förmån för den hypotetiska existensen av en Gud, med okänd intension och därmed följa en okänd, eventuellt existerande, subjektiv vilja iställer för att förlita sig på sina egena, kända och garanterat extsterande subjektiva viljor och intensioner.

Modern meningsteori så som jag har uppfattat den kan sammanfattas med att meningen med X är X:s intensionala aspekt. Intensional aspekt används som ett grundläggande begrepp i humaniora och står i korta ordalag för någots inverkan på medvetandet. Meningen med livet blir därmed livets inverkan på medvetandet. Därmed kan man säga att de ovanstående meningsteorierna har en del av sanningen även om de inte utgör hela sanningen var för sig elelr ens sammantaget. Livets mening blir något väldigt stort och omöjligt att beskriva exakt då meningen är den totala innebörden av livet i form av de effekter de har i medvetandet. Livets mening kan med andra ors sägas vara lycka, sorg, ilska, att tro på gud (för den religiöse), att äta, sova, lysna på musik, att älska, hata, osv osv.

Om man nu återvänder till de tre förutsättningarna som frågan innebär så kan man konstatera:
1) Livet - man måste ha insikt om vad livet innebär för att kunna svara på frågan. Inte konstigt när svaret är jusst denna innebörd (som visseligen är för omfattande för att kunna beskrivas heltäckande).
2) Mening - Meningsteorin är avgörande för resultatet och får inte lämnas utanför diskussionen
3) Singularis i frågeformuleringen - Den stora bristen i sammanhanget. Det blir väldigt svårt att få livets mening att bli en entydig företeelse. De försök som kan se ut att lyckas har är alla så abstrakta att de ite säger något över huvud taget om själva meningen med livet.

[Jonas Nystrom]

Jisses amalia.

jn, logosof

[Lotta]

Jag antar att meningen med livet är relativ beroende på vem man är och vilken fas i livet man befinner sig i. Meningen för mig är inte samma som för dig. Att ha någon form av mening är dock fundamentalt för människosläktets överlevnad eftersom människan söker efter sammanhang.
Tack för ordet

[Squirrel]

Att människan söker sammanhang innebär inte att mening är något fundamentalt för människans överlevnad. Jag tror inte på någon mening med mitt liv och jag överlever. I och med att det därmed finns en människa som överlever utan att söka mening med sitt liv kan det inte vara fundamentalt. Vad som är intressantare är att fråga sig varför så många har snöat in på att livet måste ha en mening. Någon som har en idè?

[insomnia]

Om man inte har en <i>mening</i> med livet, blir det inte då lite menings<i>löst</i>?

[Logik]

Enligt lagen om entropi strävar allting mot ett sönderfall.

Detta innebär att universum som vi nu känner det kommer att upphöra att existera. I och med det borde ju även resultatet av våra handlingar också upphöra att existera.

Slutsats: Livet har ingen generell bestämd mening. Detta innebär dock inte att livet för dig som person behöver vara meningslöst. Livet är en möjlighet att göra precis det man vill göra för att uppleva det som meningsfullt.

[Lazarus]

Logik, det vore intressant, för mig, om du kunde utveckla lite vad du lägger i grunden för universums upphörande. Något som tyder på det? Entropi betyder ju lite olika, är det filosofiskt eller fysisk tanke bakom? Även om ingenting står stilla, allt är ju under förändring men universum verkar ju enbart expandera.

Min slutsats, om man nu kan tala om det, är en helt annan. Bäst benämnd tillfällig hypotes. Frånsett utseendet på allt liv, från växter och uppåt, verkar det ju finnas annat än formen som utvecklats och det är medvetenheten. Redan växterna har, om jag nu skall tro på diverse undersökningar, en viss medvetenhet, ett visst känsloliv kanske dessutom? Så varför skulle inte just medvetenhetsutveckling vara livets mening? Det är min nuvarande hypotes.

Till grund för den ligger mycket väldigt subjektivt, knappast något objektivt utöver det i förra stycket. Tittar man på drömmar, olika konstiga saker som röster / bilder som kan dyka upp i huvudet, folk som påstår sig haft tidigare liv, reinkarnationsteorin m.m. så verkar det ju finns smulor i detta som inte kan bortförklaras, bara gissningar på var allt kommer ifrån. Visst, mycket av detta har motbevisats i individuella fall men långt ifrån allt. Var hör fantasi hemma? Var finns medvetandet? Var finns känslorna? Var finns.... Visst, mycket påstås komma från hjärnan men allt kan inte enbart hänföras dit så det blir till slut mest teorier om det mesta. Vi vet bara att det händer saker, elektriskt, ibland värme men hela biten är inte känt och vetenskapligt bevisat annat än i vissa segment.

Nä, be mig inte gå in djupare på detta, jag vet inget, kan inte förklara något, bara funderar...