FÖRÄLSKELSE?

[Rorschach]

Jag menar att den citronen är sur
Citronen är sur

När är detta tillfälle falskt och hur kan det efterprövas? Kan han som menar citronen är sur ta fel?

"Jag menar att den citronen är sur" är sann omm du menar att den citronen är sur.

"Citronen är sur" är sann omm citronen är sur, så omm citronen inte är sur så är "Citronen är sur" falsk.

Om vi antar att han som äter citronen alltid menar det han säger så gör det bara att utsagan "Jag menar att citronen är sur" är sann.

Det verkar som att ett kriterium som du har för att något skall vara sant är att det skall kunna efterprövas, ställer du samma krav för exempelvis matematiska utsagor? (är lite osäker på vad som läggs i begreppet efterpröva).

Hur identifierar vi utsagor som rör smakfrågor?

[Rorschach]

Här menar jag ju, som sagt, att ni fokuserar på fel sak. Betänk följande. En vecka senare får ni tag i en frukt som är många gånger mer sur är citronen. I själva verket smakar citronen sött om den ätes direkt efter eller i anslutning till denna sura frukt som vi nu talar om. Åren går och än fler frukter finner ni som är långt mer sura än citronen. Mycket snart visar det sig att er taxonomi inte längre håller streck, och att ni inte längre är säkra på hur ni skall betrakta citronen. Det hela beror på hur vi kontextualiserar. Citronen kan sägas vara sur i förhållande till det ena, men kan samtidigt sägas vara inte sur i förhållande till något annat.

Det vanliga när man säger att citron är surt är nog att man upplever en sur smak när man äter den. En inte nämnd premiss till det uttalandet är nog att man inte har ätit något som förändrat ens normala smakupplevelser innan. Äter man något annat surt, så verkar det rimligt att tycka att också detta är surt - kanske surare än citron, kanske mindre surt.

[suchanother]

Stoppa citronen i arslet det är ändå en pseudoproblematik.
Fan vad löjligt att ni håller på med sånt skit.

[henkeq]

Om det inte gick fram av texten min så är något av essensen detta:

1. Den yttre värld existerar
2. Sanning existerar oberoende av subjektiva smaksdomar
3. Smaksdomar saknar sanningsvärde

Jag menar att försök på att hävda det motsatta för över i absurditeter. Är det något annat som är oklart peka gärna på det så ska jag försöka att göra det klarare:D

Det är oklart vilka de "universella kriterierna" för sanning du hävdar finns är. Vad är det exempelvis som gör att utsagan "Snön är vit" till sann eller falsk? Alternativt kanske du menar att det är en smakfråga? (smaksdom=smakfråga?)

1. Okej, hur vet du det?
2. Ja den kanske kan vara fallet, men ingen vet.
3. Smaksdomar?

Snön är vit. Kan inte riktigt hålla med om det. Det ända jag kan hålla med om är att den inte är svart.

[Skogsälvan]

Snön är inte vit. Gurkan är inte grön egentligen. Citronen är inte gul osv. Färgerna vi ser är de som inte absorberas av tingen, dvs. vad de inte är. Så har jag uppfattat det iaf. Konstigt att man blir yr i den här världen...  :roll:

[J R Auk]

Yrseln släpper när man istället för att söka sanningen i världen söker sanningen hos sig själv.

Jag påstår alltså motsats gråa hår att smakdomar är det enda som har sanningsvärde. Detta då de har ett referensobjekt som är förestående vid sanningssatsens uttryck och bestämningen av dess sanningshalt.

Sanning är då snarare huruvida vi använder uttryck för att ge sken av attityder eller om vi använder dem för att dela dem, illuminera dem.

Som när någon frågar mig om jag är rädd. Det är ett omdöme om jag faller under kategoriseringen rädd. Vrider jag begreppet till att exkludera mig har jag producerat en lögn, och sanningen har flytt. Behandlar jag begreppet lika för mig när jag frågar mig om det kan appliceras på mig så talar jag sanning. Mitt uttryck har en sanningshalt.

Tycker jag att något är gott men vägrar begreppen gott att beskriva mig, i motsats till hur jag förväntar mig andra skall beskriva sig, så ljuger jag. Låter jag begreppet vara samstämmigt min förväntan på andras begrepp så talar jag sanning.

[Rorschach]

Om det inte gick fram av texten min så är något av essensen detta:

1. Den yttre värld existerar
2. Sanning existerar oberoende av subjektiva smaksdomar
3. Smaksdomar saknar sanningsvärde

Jag menar att försök på att hävda det motsatta för över i absurditeter. Är det något annat som är oklart peka gärna på det så ska jag försöka att göra det klarare:D

Det är oklart vilka de "universella kriterierna" för sanning du hävdar finns är. Vad är det exempelvis som gör att utsagan "Snön är vit" till sann eller falsk? Alternativt kanske du menar att det är en smakfråga? (smaksdom=smakfråga?)

1. Okej, hur vet du det?
2. Ja den kanske kan vara fallet, men ingen vet.
3. Smaksdomar?

Snön är vit. Kan inte riktigt hålla med om det. Det ända jag kan hålla med om är att den inte är svart.

Vad är det då som gör att du inte anser att utsagan "Snön är vit" är sann?

[longlong]

haha 50 / 50 helt otroligt när kommer det bli 90 / 10