Rätt till kunskap som födsloarv.
Eftersom vi föds av människor, förut alla utom en nu oftare utan en och kanske snart utan två, låter det mig rimligt att vi också skulle få äran att uppleva en tid tillsammans med dessa skapare av oss själva.
Annars dör vi, och vad spelar kunskap eller födslorätt för roll då?
Så därför om vi föds av tvenne och fostras av demsamma får vi kunskap om hur livet behandlat dessa båda. Erfarenhet och attityder förmedlas oss och ger oss kunskap om hur vi uti naturen skall överleva.
Men nu med stater istället för statare och dagis, med 2 fröknar per 30 barn, blir det inte orimligt att vissa missar den kunskap, om hur man överlever, som behövs.
Och varför det är en födslorättskunskap som samhället förvägrar oss ska jag nu förklara utförligt.
Förut levde vi i familjen, med familjen. Vi följdes åt genom dagens och nattens gång. Kunskap gick i arv.
Nu när vi jobbar för vår försörjning indirekt har möjligheterna att förmedla dessa kunskaper begränsats (inte så länge sen vi fick 8 timmars arbetsdag).
Märk väl att jag säger inte det onda samhället, det tolkar ni in (om ni gör det) jag säger bara att det är en effekt som man måste se för vad den är och ta ansvar för.
Summa kardemum utan förmedlare av kunskap förut = döden.
Idag tar det sociala skyddsnätet hand om oss men garanterar oss inte den kunskapen som vi behöver. Och om vissa fick bestämma skulle vi slänga ut dessa i den natur som dom inte får bruka, med en lapp beskriven "lat" på ryggen, och hävda att vi alla har vår chans och det är bara att ta den.
Men här uppstår problemet, den som är väldigt bra på att stjäla och mörda för att få som han vill, han ska inte få det. Annat blir det dock för den som är väldigt bra på att få andra att stjäla och mörda, för att få som han vill, det blir ett bra och framgångsrikt liv.
Och tur är väl det för vad skulle alla stackars arbetare göra när fabrikerna läggs ner, om inte Securitas och Falk stod men famnen öppen.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
