Oblivion skrev:Självklart är jag medveten om att det finns oseriös forskning på sina håll, så där håller jag med dig.
Men jag avsåg faktiskt aldrig att
vissa forskare är utpräglat oseriösa och falska (vilket iofs också kan vara fallet), utan att
alla är potentiella 'sanningsmörkare' - om sanningen har ett för högt pris, alltså.
För även om forskarna
tänker lämna ut sanningen till folket, så kan de ju hotas av någon - t.ex. en överordnad eller vem som helst - som av olika skäl inte vill offentliggöra upptäckten. Om han/hon t.ex. hotar forskarnas familjer till livet - vad gör då forskarna? Riskerar de vad de älskar för sanningen?
Detta är en extrem och ganska osannolik situation, men vad jag vill poängtera är att den vetenskapliga "sanningen" betyder lite för oss människor när andra värden står på spel. Det är inget fel i att du tror på sanning och värdesätter den, men hur viktig är den egentligen för oss?
Oblivion skrev:Frågan som jag egentligen ville ställa var varför du som individ inte kör med totalt öppna kort inför dig själv istället och strävar efter sanningen, även om den må vara obekväm ibland? Jag lämnar öppet för att jag kan ha missuppfattat dig men du formulerade dig på ett sätt som tyder på en fasad av nästan lite desperat förnekelse. Som att universums sanningar och möjligheter är för skrämmande att acceptera och då nöjer du dig hellre med en tryggare men mer falsk bild av verkligheten.
Oblivion, det är med helt olika grundsyn på saker och ting som vi möts i denna diskussion.
Nu är det ju så att det inte finns någon "verklighet" att ta ställning till i detta fall, eftersom vi inte alls vet om det finns liv eller ej i yttre rymden. Det är en sak att blunda för faktum, men det kan jag omöjligt göra här eftersom det inte finns något faktum. Vad jag säger är snarare: "låt oss inte utforska vad faktumet består utav". Är jag sedan skrämd inför universums möjligheter? Ja, det är jag! (Dock inte lika skrämd som jag är inför människans möjligheter). Jag vill bara må bra och känna mig betydelsefull - och jag tror inte på att mina önskningar är förenliga med upptäckter av dessa slag.
Oblivion skrev:Det jag menar är att det finns ju oftast bara en enda äkta sanning i vilken fråga man än dryftar och det är den jag tycker man borde söka om målet nu är att i grunden försöka förstå sig på något, i det här fallet universum. Då funkar det inte att välja bort möjligheter som inte råkar tilltala en själv, och det var det jag fick känslan av att du gjorde.
Jag respekterar ditt synsätt, men håller inte med. "Äkta/absoluta/allmängiltiga sanningar" i den bemärkelsen du avser kan i varje fall inte
jag förhålla mig till, och jag förstår inte hur någon skulle kunna göra det, så länge man i tankegångarna utgår ifrån sitt eget medvetande med allt vad det innebär. Vi ser alltid världen med våra egna ögon och våra personliga tolkningar är det som bygger upp vår världsbild. Hur skulle vi kunna bortse ifrån det? Nya tolkningar är inte mindre personliga bara för att de är nya.
Och vad är äkta sanning? "Äkta" i förhållande till vad? Till oss och våra tolkningar? Är då inte allt vi tolkar som "sant" sanning? Om det
inte är i förhållande till oss och våra tolkningar - kan vi då se sanningen om den så hoppar framför ögonen på oss?
