Vad tycker du om dig själv?

[Avantgardet]

Inget finns att ursäkta, jag förstår om du känner dig indignerad, skall nån beskyllas så är det onekligen jag.

[* KYREUS *]

: bra!

[suchanother]

Jag har perfekta förutsättningar för odling.
För det första har jag tillgång till ett förråd dit endast jag har nyckel.
Sen kan jag tjuvkoppla elen så spelar ingen roll hur många effektbrukande lampor och fläktar.
Sen är det jordens drag i ventilationen, kan leda ett rör dit direkt.

Jag har en konstig längtan att blåsa ut hjärnan.

[transversal]

Jag har perfekta förutsättningar för odling.
För det första har jag tillgång till ett förråd dit endast jag har nyckel.
Sen kan jag tjuvkoppla elen så spelar ingen roll hur många effektbrukande lampor och fläktar.
Sen är det jordens drag i ventilationen, kan leda ett rör dit direkt.

Jag har en konstig längtan att blåsa ut hjärnan.

Kanske går din längtan att kombinera med den ovanligt starka ventilationen i ditt förråd? *hjälpsam*

[Ling]

Självet, vad är det egentligen? Min totalt subjektiva uppfattning om mig själv? Bör man ta hänsyn till andras uppfattning, eller är den helt betydelselös i sammanhanget?
Jag pladdrar en massa skräp hela tiden, undra till vilken nytta, förutom att låta andra ta del av det och även det kan man ju undra varför man har behov av.
Trots den tanken fortsätter man ändå pladdra. Förut så tänkte man att " ja, lite kul är det, munhuggas men någon, eller bara komma vidare i en tanke". Nu undrar jag. Saker händer som sätter allt på sin spets, dags att bestämma sig.
Hmm, det här blev ju ett lite konstigt inlägg, började på något som sedan gled ur tanken. Svårt att hålla en tanke åt gången, de liksom svävar runt en hela tiden.

[Avantgardet]

Och hur veta om de är ens egna (och vad nu det rimligen skulle betyda)?

[Ling]

Och hur veta om de är ens egna (och vad nu det rimligen skulle betyda)?

Nä, precis, det där skrämmer mig.

[Avantgardet]

Varför? Varför inte ett skäl att fira?

[Ling]

Men vad är då JAG om inte mina egna tankar och känslor, var kommer de ifrån. Finns det något som bara är jag blir min förlängda tanke.
Men visst, jag firar väl då att jag är ett sammelsurium av alla.

[henkeq]

Jag har perfekta förutsättningar för odling.
För det första har jag tillgång till ett förråd dit endast jag har nyckel.
Sen kan jag tjuvkoppla elen så spelar ingen roll hur många effektbrukande lampor och fläktar.
Sen är det jordens drag i ventilationen, kan leda ett rör dit direkt.

Jag har en konstig längtan att blåsa ut hjärnan.

Jag förstår

[henkeq]

Jag känner min kropp till 99%. Vet till 99% när jag mår dåligt vad jag behöver för att må bra.
Den sista procenten hjälper mina kompisar mig med.
Vill jag må dåligt så gör jag det, men nästan alltid mår jag bra.

Den är lätt när man ser sig själv som en hel människa.

[transversal]

Tycker man automatiskt om sig själv om man mår bra? Eller tycker man automatiskt illa om sig själv om man mår dåligt? Är måendet automatiskt sammankopplat med självbilden?

[Pho-ku]

Som Witold Gombrowicz säger:

—Från och med nu vill jag inte vara polack längre! Jag ska bli en alldeles ensam människa!
—Ensam? Men ensamheten kommer att göra dig till byte för din egen misär!
—Ge mig då en kniv! Jag måste göra en ännu radikalare amputation. Jag måste amputera mig från mig själv!
Ungefär så skulle Nietzsche ha definierat mitt dilemma. Jag grep mig an med amputationen. Som kniv fungerade följande tankegång: acceptera, förstå att du inte är dig själv, ingen är nånsin sig själv, inte med någon, inte i någon situation; att vara människa innebär att vara konstlad.

Vackert, om inte annat.

[Demitrisk]

Jag har ingen rumpa, jag luktar gott, jag kunde vara bättre.