Avantgardet skrev:Jag hävdar ju att det alls inte behövs, att "en rät linje är den kortaste vägen mellan två punkter" följer av de grundläggande axiomen. Det är sant i kraft av matematikens regler. Matematiska propositioner är alltså av precis samma slag som "alla kroppar har utsträckning". Logiken och matematiken är ett och detsamma i detta avseende. I vilken mening skulle någon åskådning behövas?
Men vilka regler? En analytisk verksamhet i Kants mening är ju en som följer av begreppen. Tex att det i begreppet kropp ligger att alla kroppar har utsträckning osv. Av matematikens axiom krävs vi ju att göra det som Kant kallar åskådning. Inte ligger väl det i begreppet "punkt", att två punkter mellan sig har en linje? Eller i "linje", att för att vara kortast möjligt mellan två punkter den skall vara rät?
Jag har ingen sådan intuition i alla fall. Jag kan inte abstrahera från begreppen detta utan måste ge form åt begreppen, för mitt inre, för se dem innesluta detta.
Jag exemplifierar med Euklides parallellaxiom:
Om vinklarna B och C i figuren tillsammans är mindre än två räta, så kommer linjerna BA och CD att skära varandra då de utdras åt höger.
I modern utformning:
Genom en punkt utanför en linje, går det att dra en och endast en linje, som är parallell med den första linjen.
Dessa axiom ber oss att åskåda inte analytiskt vad begreppen för med sig, utan syntetiskt, vad begreppen bär med sig. Jag har svårt att se det på ett annat sätt. Hur kan du direkt från begreppen, utan att så att säga måla ut dess effekter sluta dig till det som axiomen visar?
"dra en linje" eller "skära varandra då de utdras åt höger"
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno