Meningen med livet

[Logik]

Lazarus, självklart ska jag utveckla mitt svar ytterligare.

Notera att jag skrev att universum som vi känner det nu kommer att upphöra att existera. Inte att det kommer att upphöra existera (även om det givetvis också är en möjlighet).

Tanken bakom det hela bygger inom fysiken på "termodynaminkens andra huvudsats" eller som den också kallas "Lagen om entropins tillväxt". Enligt Termodynamikens andra huvudsats kommer alla system med tiden att bli kaotiska, det vill säga deras inre energi kommer att ombildas till värme. När allt förvandlats på detta sätt kommer världen att stanna upp.

Universums expansion är ett händelseförlopp som går ifrån ordning till kaos och passar därför alldeles utmärkt in i termodynamikens andra huvudsats. Eller rättare sagt så är det detta som är termodynamikens andra huvudsats.

Termodynamikens andra huvudsats utesluter inte din slutsats. Din slutsats kan mycket väl vara korrekt inom ramarna av det universum som existerar just nu. Men när universum har övergått till ett totalt kaos kommer t.ex. din slutsats att vara endel av kaoset och kommer därför inte att existera längre.

Det är detta som jag bygger min egen teori på.

[Lazarus]

Visste inget direkt om "Termodynamikens andra huvudsats" och läst en del intressanta siodor som resultat i att öka kunskapen. Hu, vad timmarna går när man läser på nätet. Nå, denna sats ger jag nog inte mycket för, kan kanske vara bra som vägledning att börja med. Fick en liten uppfattning om vad Fred Hoyle stod för, stämmer till en del med min nuvarande uppfattning. Denna min uppfattning baseras till viss del av det Pythagoras sägs ha lärt och detta gårigen i esoteriken.

Satsen verkar inte alls vara tillämpbar i detta sammanhang, nästan lika fel (i sammanhanget) som Big Bang-teorin i sitt slutna rum. Men visst, jag tänker mig också universum som ett rum för att kunna fästa mina tankar kring något "fast". Men då mera som en boll som vi inte kan se eller ens ana avståndet till dess kanter, alltså ointressant i nuläget. Tänkt skala: Kanske vårat universum bara är hålet i någons ost?

I grova drag förstår jag nu ditt resonemang, däremot begriper jag inte hur du kom fram till slutsatsen kommer därför inte att existera längre. eftersom universum är kaos med mer eller mindre ordnade delar, olika kosmos.

Tror vi avviker lite för mycket snart från trådens inriktning så jag bryter här om just detta stora näst intill helt okända. Tack för svaret Logik. 04:30 - läggdags

[Squirrel]

Om man inte har en <i>mening</i> med livet, blir det inte då lite menings<i>löst</i>?

Det hela beror så klart på vilken definition man väljer av mening. Har man en meningsteori som förutsätter att livet kan ha bara EN övergripande mening och att den är av någon objektiv, fundamental natur så menar jag att livet skanar sådan mening.

Om man istället definierar mening som verkan i medvetandet (se mitt första inlägg i tråden) så har livet självklart mening och då kommer meningen att vara identisk med livets innebörd för medvetandet (vilket självklart inte är en sak). Med denna definition blir inte livet meningslöst i och med att det har innehåll. Lägg också märket till att mening inte behöver vara positivt med denna definition. Mening är med denna definiton en effekt av livet, inte en orsak till att livet utvecklas som det gör.

För övrigt behöver något inte ha mening av något fundamentalt slag för att vara vackert, trevligt eller positivt på andra sätt.

[Squirrel]

Tanken bakom det hela bygger inom fysiken på "termodynaminkens andra huvudsats" eller som den också kallas "Lagen om entropins tillväxt". Enligt Termodynamikens andra huvudsats kommer alla system med tiden att bli kaotiska, det vill säga deras inre energi kommer att ombildas till värme. När allt förvandlats på detta sätt kommer världen att stanna upp.

Termodynamikens huvudsats är en teori och förklaringsmodell som har visat sig fungera i många sammanhang. Det är dock inte säkert att den är applicerbar på system av universums storlek. Det kan vara så att den fungerar så länge universum expanderar men att den blir en dålig beskrivning i ett kontraherande universum. Termodynamikens andra huvudsats är inte menad att användas på så stora system över så lång tid. Det empiriska underlaget stödjer helt enkelt inte att hålla den för san i så stora sammanhang.

Att termodynamikens andra huvudsats i förlängningen leder till slutsatsen att universum expanderar till förintelse gör inte att vi kan dra den slutsatsen med någon säkerhet. Om det visar sig, långt fram i tiden, att universums expantion upphör och att universum börjar dra sig samman så kan vi sluta oss till att termodynamikens andra sats inte var så bra som förklaringsmodell på den skalan. Kanske var det precis detta du menade med,

Notera att jag skrev att universum som vi känner det nu kommer att upphöra att existera. Inte att det kommer att upphöra existera (även om det givetvis också är en möjlighet).

Jag menar att vi inte vet att termodynamikens andra lag är en bra teori för universum som helhet och att vi därför inte behöver tänka om framöver. Vi behöver bara utröna om det finns att tro på den eller ej.

[MrTambourineMan]

Termodynamikens andra huvudsats formulerades ursprungligen som ett empiriskt faktum, men Boltzmann visade hur den kunde härledas ur mekanik varvid den statistiska mekaniken skapades. Beroende på vilken mekanik som ligger till grund (newtonsk, kvant.. etc) ter sig därför termodynamiken litet annorlunda ut. Men entropi bygger hela tiden på det mest sannolika skedet inom varje mekanisk system. Denna egenskap, att statistiskt härledas från mekanisk grund, medför att den alltid kommer vara sann (i probabilistisk mening), oavsett vilken mekanik vi anammar. Om till exempel, kosmologer bestämmer sig för att universum kommer börja kontrahera, kommer termodynamikens resultat endast automatiskt omformas i konformitet med den mekaniska bild som ligger till grund därtill.

[Smile]

Vad tror du är meningen med livet?

Att bli bra.

[Seth]

I frågan, handlar det väl endast om vilken skapelse man sympatiserar med. Eller, det är iaf en bra början om man på ett abstrakt men vetenskapligt sätt försöka eliminera alternativ.

Jag är ny på forumet och har inte riktigt fått grepp om vart folk står. Men för er determinister och realister, hur var skapelsen?

Jag menar om inte skapelsen var en slump. Dvs en icke orsaksbunden händelse. Så måste vi konstatera att en orsak finns.

Om en orsak finns, är vi en följdprodukt/biprodukt (beror på hur man ser det=) utav en händelse med orsak. Med andra ord, vi är en del av något större.

Mvh

[Knutenborg]

Oavsett om det finns någon mening med livet så får meningen inte lov att spela någon roll.

För då blir meningen meningslös.

[bundy]

Jag är hungrig, meningen med livet är att äta.
Har jag gått utanför stammen, upprört och stört andarna, måste jag offra i blod för att upprätta balans. Med våra mäktiga förfäders hjälp skall vi vandra.
Meningen är att överleva, att segra, att slå ut, mer makt är bättre, ta inga fångar, ingen ånger.
Livet har en mening och det är att tjäna Gud. Den allsmäktige räddar de troende, de som följer läran. Läs Boken och lär dig vad som är rätt och fel. Gå utanför och du är förlorad.
Universum är något vi rationellt skall undersöka, det finns naturlagar som vi kan lära oss och sedan kan utnyttja till vår fördel. Meningen är att vara rationell, att sträva efter objektivitet, allt annat är flummigt nonsens. Gud är död, försök inte hämma mig.
Den mänskliga anden måste befrias från girighet och dogmer; känslor och ödmjukhet är av vikt; andras perspektiv måste respekteras; multikulti; förnuft/rationalitet är inte allt, vi måste föra dialog och bryta ned hierarkier för att rädda jorden och uppnå harmoni. Vi är alla en del av Gaia och meningen i livet är att inse detta.

[Makterna]

För att kunna besvara vad "meningen med livet" är, måste man först ha klart för sig vems "mening" man åsyftar. Om man utgår från sig själv, dvs frågar sig "hur bör jag agera i mitt liv", då tycker jag lyckomoral verkar vara den mest givande strategin. Man bör alltså leva så att man blir så lycklig som möjligt. Hur blir man då lycklig? Jo, genom att göra sånt som är kul helt enkelt, utan att fördenskull vara farligt. Knark är ett exempel på något som trots att det är skönt kan vara skadligt, så där måste man väga de positiva kickarna i nackdelen med avtändningen och kostnaden och allt annat dåligt med knark. De flesta kommer antagligen till slutsatsen att knark inte är vettigt (undantaget om man tänker sig nån som ändå snart ska dö, där nackdelar såsom långsiktiga skador på kroppen etc vägs annorlunda än hos en normal människa).

Vad är "kul" då? Jo det finns två sorters saker som är "kul"; dels vanligt "kul" - vad detta är känner vi i magen. T.ex. att köra bil fort, att ha sex, att äta god mat, etc. Sen så finns det självförverkligande. Om vi tillfredsställer "ängeln" på axeln kan vi känna oss mer nöjda. Exempel på sådana handlingar är stolthet över att ha åstadkommit delmål i livet, t.ex. att kunna säga att man bestigit ett känt berg e dyl, flasha med en fin titel på visitkortet, rulla fram i en fin bil och mysa åt vad grannarna tänker, e dyl.

Nej jag snackar inte bara för egen del, ALLA människor är såhär banala, oavsett om de erkänner det för sig själva eller inte! Man bör inte göra livet svårare för sig genom att sätta upp (eller passivt anamma) en massa tabuer och regler för sitt beteende.

Nu kanske nån tror att man måste vara en total psykopat för att agera efter dessa principer, men så är inte fallet, tror jag.

[bobgoran]

varför inte omformulera frågan "vad är meningen med livet?" till "vad är meningen med mitt liv?" jag har svårt att tänka mig att det finns en allmän mening med allas liv; meningen med mitt liv är alldeles säkert inte samma som meningen med min systers liv.

[J R Auk]

Jag är hungrig, meningen med livet är att äta.
Har jag gått utanför stammen, upprört och stört andarna, måste jag offra i blod för att upprätta balans. Med våra mäktiga förfäders hjälp skall vi vandra.
Meningen är att överleva, att segra, att slå ut, mer makt är bättre, ta inga fångar, ingen ånger.
Livet har en mening och det är att tjäna Gud. Den allsmäktige räddar de troende, de som följer läran. Läs Boken och lär dig vad som är rätt och fel. Gå utanför och du är förlorad.
Universum är något vi rationellt skall undersöka, det finns naturlagar som vi kan lära oss och sedan kan utnyttja till vår fördel. Meningen är att vara rationell, att sträva efter objektivitet, allt annat är flummigt nonsens. Gud är död, försök inte hämma mig.
Den mänskliga anden måste befrias från girighet och dogmer; känslor och ödmjukhet är av vikt; andras perspektiv måste respekteras; multikulti; förnuft/rationalitet är inte allt, vi måste föra dialog och bryta ned hierarkier för att rädda jorden och uppnå harmoni. Vi är alla en del av Gaia och meningen i livet är att inse detta.

Läst Ken?

[bundy]

Läst Ken?

Haha. Tror du det? Jag tycker tanken om medvetandenivåer har intressanta implikationer när det kommer till dessa frågor (och många andra).

[ExNihilo]

Oavsett om det finns någon mening med livet så får meningen inte lov att spela någon roll.

För då blir meningen meningslös.

Hur menar du?

[kolux]

Vad är mening?
Människor använder oftast ordet mening för att berätta vad någonting är tillverkat till. Man kan säga att meningen med stolen är att man ska ha något att sitta på eftersom den är tillverkad i det ändamålet. Man kan också säga att meningen med solen är att den skall värma jorden eftersom den är skapad för det. Men det känns inte lika naturligt och blir en trosfråga eftersom vi aldrig kan fråga den som skapade eller gjorde upphov till solen vad den tillverkades för. Utifrån det här borde man kunna sluta sig till att det bara går att säga säkert vad meningen med någonting är om vi vet i vilket syfte det har skapats. Om allting har ett syfte borde det också gå att hitta meningen för allting. Det gäller bara att hitta vad syftet är. Men det är också tänkbart att saker inte har skapats i något syfte. Men är de då meningslösa? Det kanske även går att skapa mening med saker efter de har skapats. Så kan fallet vara med t.ex. livet. Vi skapar mening med livet långt efter att det har skapats. Det behöver dock inte betyda att det inte finns någon ursprunglig mening med livet. Eller syfte med att det skapades. Det är skälvklart att människor kan hitta på massor med olika meningar med både sina och andras samt liv i allmänhet. T.e.x:
Meningen med livet är att livsformerna ska hitta på meningar till livet.
Meningen med livet är att livsformer ska kunna känna känslor och lycka.
Meningen med livet är att skapa en livsform som börjar fundera på den ursprungliga meningen med livet.
Jag tror inte att det går att bevisa att någon vettig förklaring om vad meningen med livet är, är felaktig eftersom vilket syfte som helst kan vara en mening. Man kan lätt tro att frågan ”vad är meningen med livet?” är fel eller dåligt ställd. Detta eftersom den implicit antar att det bara finns en mening med livet när det i princip är bevisat att det finns oändligt många. Men eftersom frågan är ställd som den är gjord så kanske den mening den syftar på är någon speciell mening. Den kanske syftar på i vilket syfte livet skapades. Självklart kan man inte ta för givet att livet har skapats i något syfte alls. Ska man ta reda på i vilket syfte det har skapats måste man kunna fråga det som skapade det. Eftersom vi vad jag vet inte har någon möjlighet att fråga denna skapare tror jag inte att vi kan hitta svaret.

Jag har kommit fram till följande:
Antag att: För att ha ett syfte med att skapa något måste man vara levande.
Fråga: Finns det någon ursprunglig mening med livet?
Eller sagt på annat sätt: Finns det något som har skapat livet?
Och hade detta något ett syfte med att skapa livet?
Svar: Nej det finns inget ursprunglig mening med livet.
Bevis: Antag att något skapade det första livet med ett syfte. Eftersom detta något skapade något med ett syfte måste detta något vara levande. Alltså fanns det liv redan innan detta något skapade det första livet. Detta leder till en motsägelse som visar att det inte kan finnas någon ursprunglig mening med livet.

Vad tror ni om det?

Självklart kan det i alla fall finnas en ursprunglig mening till att livet i den form vi känner till skapades. Jag definierar då självklart ursprunglig mening med det syfte den som skapade det liv vi känner till hade för att skapa det.

Jag ställer nu en lite smalare fråga än den ursprungliga för den här tråden:
Om det finns något som skapade ”vårt” liv med ett syfte:
Vad tror ni då att detta syfte var?