Hovnarr,
Sexighet är en kvalite som uppstår i ett rum, ett sammanhang.
Sexighet - sensualism är en känsla inte ett sammanhang. Sammanhanget ger inte känslan, det befriar den, ofta från ett konstruerat fängelse.
Det må vara hänt, men nu var frågan om man KUNDE skilja mellan sexuell och icke-sexuell njutning. Om det fanns en tydlig skillnad mellan ömhet gentemot barn och pedofili/incest. Och det tycker jag mig kunna se klart och tydligt, oavsett känslornas grund.
Och jag menar då att skillnaden är endast de tillskott den vuxne fått efter puberteten, men att det inte är dessa i sig som är orsaken till pedofilins uppkomst utan det som fanns innan. Sedan uppstår det en hybridsexualitet där detta integreras med den vuxnes attribut. Förnekelsen och skulden inför den oönskade ömheten gör att detta ibland kompenseras med det vuxna sexuella våldet, men inte alltid. Ofta är pedofilen precis som barnet fortfarande, både känslomässigt och beteendemässigt. Andra väljer att ikläda sig blöjor...
På det hela taget uppstår detta utifrån en vilja att knyta ann till ett förlorat känsloregister som upplevs naturligt.
"En del förövare har "spårat ur" och stannat i sin känslomässiga utveckling. Därför kan en 30-åring dras till en 10-åring." (Normann 1995 s 33)
"Rent psykosexuellt kan man säga att den fixerade pedofilen aldrig uppnått en vuxen psykosexuell identitet, utan har "stannat" på vägen. (Kwarnmark & Tiderfors 1999 s 85)
Grundimpulsen till pedofili är snarast ett motspjärn mot den vuxna identiteten och ett kvardröjande vid en sexualitet som existerade innan puberteten, men att dessa impulser ändå aktiveras genom den vuxna människan hybrididentitet. En pedofil utan någon som helst hybrididentitet våldtar inte utifrån en efterpubertal sexualitet. Men som jag ser det är detta steg inte långt när pedofilen - utan några moraliska betänkligheter - överkommit sin prepubertala utlevelse. Den fungerar då snarare som en bro mellan sexualiteterna, en bro över hämningen.
En pedofil lider således av en hämning och en rädsla inför den pubertala sexualiteten, men har en bestående infantil sensualism/sexualitet. Sedan är inte moraltröskeln tillräckligt hög för att han/hon inte ska ge vika för dessa impulser, och vidare ledas in i en efterpubertal sexualitet som drabbar offret.
Så:
Det må vara hänt, men nu var frågan om man KUNDE skilja mellan sexuell och icke-sexuell njutning. Om det fanns en tydlig skillnad mellan ömhet gentemot barn och pedofili/incest. Och det tycker jag mig kunna se klart och tydligt, oavsett känslornas grund.
Ömhet gentemot barn och pedofili har en gemensam grund enligt mitt resonemang ovan, men det vi ser av dem i samhället är hybridutlevelserna, därav skillnaden. Genom att barnet redan börjat bli objekt för den vuxnes känslor, så fungerar barnet som ett övergångsobjekt mellan den infantila världen och vuxenvärlden.
Att män sedan dras till unga oerfarna kvinnor - ibland minderåriga - visar på samma sätt på en rädsla inför vuxenlivets utmaningar, och en längtan till det oskuldsfulla. Men detta behöver inte vara det samma som pedofili även om det är närbesläktat. På det hela taget existerar det en sexuell tröskel som under inflytande av våra kultur blir större. Denna tröskel har inte existerat tidigare i evolutionen. Våra drifter stöter således på patrull med de kulturella värderingarna och en mångd sexuella problem uppstår.
Pedofilens grundimpuls kan således vara helt naturlig, men när den antar sin hybridform i vuxen ålder så är det en sjukdom i den bemärkelsen att den uppstår ur en hämning inför den vuxnes sexualitet, och ett fokus på den prepubertala sexualiteten, och att denna sedan leder individen genom de hämmande impulserna och tar sitt fulla uttryck i att den vuxne våldför sig på barnet. Hade däremot personen inte haft dessa hämninger så hade han kunnat skilja på de olika nyanserna och handlat rätt i de olika situationerna. Pedofili är i grunden ett könlöst beteende, det är lika vanligt att män är med pojkar som flickor och vise versa. Men genom att man överkommer hämningen inför det könsinriktade sexualiteten - den vuxna sexualiteten - så ska den även ta sig ett vuxet uttryck. Pedofili är på så sätt onaturligt, även om grundimpulsen inte är det.
1 av 3 pedofier är samtidigt homosexuella (Freund, K. “Pedophilia and Heterosexuality vs. Homosexuality,” Journal of Sex & Marital Therapy, mfl), och med hänsyn till antalet homosexuella i samhället så är det 2400% större representation av homosexuella som är pedofiler. Ska vi av denna statistik dra slutsatsen att det är de med en homosexuell läggning som är pedofiler, eller är det vettigare att utgå ifrån att dessa människor överlag har utgått uifrån en prepubertal sexualitet, och att det är frågan om hämningar inför den efterpubertala sexualiteten som leder till en avvikande identifikation? Det är inte populärt att tala om homosexualitet som ett resultat av en sexuell hämning, men är det irrelevant? Homosexualitetens drift är således inte heller onaturlig, men är kanske endock frågan om en identifikation som grundar sig på den efterpubertala hämningen.
Genom att se sexualiteten i ett vidare begrepp och se hur den ligger till grund för den könlösa attraktionen så är det lättare att se hur den genom olika hämningar söker sig andra vägar. Hur lätt är det inte att få en fobi inför den skrämmande vuxna kvinnan i dagens samhälle, inte minst efter att vi en gång blivit avhysta av dessa kvinnor. Samtidigt har vi ett sexuellt behov som har djupa rötter som går bortom den könsinriktade efterpubertala sexualiteten. I en sådan situation skulle jag uppsöka vad som helst utom dessa kvinnor, om jag bara var lite mer skeptisk. Jag förstår mycket väl både de homosexuella och pedofila impulserna då jag känner dem i mig själv som små direktiv. Jag har dock haft förmågan att utveckla mina efterpubertala impulser på ett relativt ohämmat sätt. Är man dock helt blind inför sina egna psykologiska strömmar så förstår jag har man kan tolka olika impulser på både det ena och andra sättet. Den moderna starka kvinnan är ett främmande element i den evolutionära evolutionen, och vi får räkna med att det medför en del genetiskt betingade reaktioner, det känns inte naturligt utan vår sexualitet söker sig andra utlopp. (Finns det inga kvinnor till hands i huvudtaget så tar vi första bästa får).
Så om vi ska börja skärskåda något så kommer vi att komma till den punkt då vi genom olika incitament hellre uppsöker en avvikande sexualitet. Detta kommer då att gälla alla de sexuella avarter som finns. Men grunden till detta tror jag går att hitta i den sexualitet som förenar oss alla, den drivkraft som är större och könlös, men som är så svår att sätta ord på då den har omgett oss sedan vi föddes. Vi skulle dock märka den tydligt om den stängdes av. För många är den också helt avstängd, och riktigt vidrigt är det när sådana människor försöker kompensera denna avsaknad med den efterpubertala sexualiteten. Det vi skadar först i våra förhållanden - och stänger av - är denna subtila sexualitet. Sedan har många svårt att hitta den efter våra mammor knäppte den på nosen, och våra farsor föremådde inte alls att visa "sådana känslor".
Det är lite intrikat det här.
Johan
Men du var tveksam och tog en risk. Och det varken bar eller brast, utan var just där på gränsen. Det tarvar fingerspitzgefühl. 
